Vart är Sverige på väg?
Frågar gästkrönikör Håkan Karlberg och vi är många som ställer samma fråga. Krisbudskapen kommer nu tätt, inte minst från vården, men om orsaken är det tyst.
Massinvandringen har orsakat befolkningsökning, som landet ej är rustat för. I öppna hjärtans politik fanns ingen konsekvensanalys eller plan för hur alla migranter från medeltida kultur och religion skulle kunna försörja sig. Skillnaden är mycket stor mellan befolkningen och politikerna beträffande mottagningsvolymen. Ingen politiker vågar dra i bromsen av rädsla för stämpeln främlingsfientlig och rasist.
……………………………………………………………………………………………………
”I Helsingborgs Dagblad onsdag 6.9 fanns ett debattinlägg, som beskriver kaoset på akuten; Vistelsen på akuten var som en overklig film. 4.6 i samma tidning fanns en artikel av Elin Lunner; Anställd inom psykiatrin: ”Det är kris”. Enligt Lunner beror krisen på personalbrist, framför allt saknas sjuksköterskor. Att den primära orsaken är befolkningsökningen nämns inte.
Katerina Janouche har i sin blogg Katerina Magasin intervjuer och vittnesmål med skrämmande information från vården. ”Unga cancerpatienter dör eftersom de inte får vård i tid” berättar en anonym sjuksköterska. I inlägget ”Vi som jobbar på sjukhus har fått rådet att se över vårt vaccinationsskydd” vittnas om ökade påfrestningar som en direkt följd av flyktingvågen och nyanländas behov och hälsostatus samt konflikter med aggressiva invandrare och deras anhöriga, som inte vill acceptera vårdens regler.
Krisbudskapen duggar tätt inte bara från vården. Det saknas bostäder, utbildningsplatser, arbetstillfällen, poliser, förvarslokaler, tolkar, handläggare och vi står handfallna inför främmande värderingar såsom hedersvåld, barnäktenskap, omskärelser, utomeuropeisk kvinnosyn och våld på sjukhus. Problem med samma outtalade grundorsak och som har växt oss över huvudet.
Det är decennier sedan invandringen motsvarade vår mottagningsförmåga. Det är inte bara fråga om resursbrist, utan våra myndigheter tycks oförmögna att ställa krav och markera att det är svenska värderingar som skall gälla i vårt land. Rädslan för att bli anklagad för ”främlingsfientlighet” eller ”rasism” ligger som en våt filt över Sverige. Den rådande normen är ”välkomnande” och ”solidaritet”, inte ansvar för Sverige.
Hur har dessa problem kunnat uppkomma i det land, som Carl Bildt nyligen i TV beskrev som ”välfungerande”?
Riksrevisionen avslöjade nyligen i en rapport att samtliga 30-talet propositioner om migration från regering till riksdag 2004-2015, dvs. huvudsakligen under Alliansens tid, saknade konsekvensbeskrivning! Under denna tid beviljade Migrationsverket 1 014 491 uppehållstillstånd. Alltså, under 12 år ökade Sveriges befolkning med 10 %! Ingen plan har uppenbarligen utarbetats för hur samhället skall rustas för denna stora och snabba befolkningsökning!
Hur är detta möjligt; att riksdagen, som enligt Regeringsformen är folkets representanter, fattar så för landet och folket ödesdigra beslut utan tanke på konsekvenser? Nedanstående graf kanske förklarar detta?
Riksdagsledamöternas inställning, se nedan, är alltså starkt positiv för att ta emot ”flyktingar”, betänkligheterna är minimala. Är de så övertygade om ”den humanitära flyktingpolitikens” och ”mångkulturens” fördelar att ifrågasättande av politiken genom analys av konsekvenser är onödigt och krasst? Kör på bara; enligt Göran Hägglund blir vi rika och enligt Fredrik Reinfeldt berikade! Inga krassa betänkligheter!
Ref. http://www.dn.se/debatt/repliker/risk-att-den-politiska-legitimiteten-forsvagas/
Och ovanpå detta, när vi nu befinner oss i en växande samhällskatastrof, beräknar Migrationsverket för de kommande 5 åren ytterligare 547000 asylsökande samt 266000, som har överklagat sina asylbeslut. Då beviljningsprocenten är 70 % rör det sig alltså om ytterligare drygt 500000 nya medborgare under 5 år. Detta innebär att befolkningsökningen fortsätter i ominskad takt trots regeringens påstående om en kraftig åtstramning.
Den primära problemorsaken inom sjukvården, polisen, etc. är inte ”svårigheter att bemanna” utan att belastningen ökat kraftigt beroende på den snabba och stora befolkningsökningen och att samhällets resurser inte förstärkts i motsvarande grad. För det första har politikerna blundat för konsekvenserna och för det andra tar det lång tid att rekrytera, utbilda och kompetensutveckla personal samt att anskaffa lokaler. Alternativet hade varit att invandringen balanserats mot vår mottagningsförmåga, så som skett i våra grannländer. Man törs inte tänka på hur samhället kommer att påverkas när vi ovanpå de stora och olösta samhällsproblemen fortsätter att ta emot stora mängder asylsökande utan att vara rustade för detta.”
Där gästkrönikören ställer en mycket adekvat fråga ”Är våra politiker skyldiga till trolöshet mot huvudman?
