Kategoriarkiv: Försiktighetsprincipen

“Krisen visar behovet av mer konservatism”

Är rubriken på en debattartikel i SvD den 16/5 från tankesmedjan ”Oikos”

https://www.svd.se/krisen-visar-behovet-av-mer-konservatism

Oikos är en konservativ tankesmedja som nu har startas under 2020 av Mattias Karlsson, tidigare gruppledare i riksdagen för riksdagspartiet Sverigedemokraterna. Tankesmedjan ska enligt Karlsson vara partipolitiskt oberoende. 

I klassisk grekiska betyder oikos, i familjesammanhang, en arvslinje från far till son från generation till generation.

”Det är inte hos EU och FN som medborgarna kunnat finna stöd, hjälp, stabilitet och trygghet den senaste tiden. Att EU-flaggan plockats bort vid statsministerns framträdanden visar detta tydligt, skriver debattörerna.

Den pågående coronapandemin har skakat om världen och Sverige i sina grundvalar.

Pandemin har brutalt visat hur delar av vår idévärld och institutioner i vårt samhälle är sköra skrytbyggen stående på lös sand, medan andra är solida och grundmurade konstruktioner som man kan förlita sig på även när världen skälver.

Ingen vet ännu vad resultatet blir av Sveriges relativt avslappnade attityd till smittspridningen. Men av den dåliga beredskapen kan man redan nu dra slutsatsen att Sverige behöver mer av konservatism.

Försiktighetsprincipen är en av konservatismens bärande tankegångar. Detta förhållningssätt grundar sig, förutom i insikten om människans ofullkomlighet, på den historiska erfarenheten att samhällsutvecklingen aldrig är långsiktigt linjär. Mer utopiskt orienterade ideologier, som socialismen och liberalismen, tenderar att se på historien och samhällsutvecklingen som en ständig rörelse mot något ljusare och bättre än det vi har haft. Konservativa inser i stället att förändring inte alltid är detsamma som förbättring och att tider av välstånd och harmoni nästan alltid, förr eller senare, ersätts av en sämre period i form av recession, kriser eller konflikter.

Om Sveriges makthavare de senaste decennierna hade anammat denna grundläggande konservativa insikt, så hade Sverige stått bättre rustat för den kris vi nu befinner oss i. Till exempel hade inte våra beredskapslager skrotats. Vårdpersonalen hade då redan i krisens inledning kunnat få tillgång till den skyddsutrustning de behöver och region Stockholm hade inte behövt tigga Swish-bidrag från allmänheten för att kunna säkra sin tillgång på mediciner. Inte heller hade vi behövt oroa oss för vår livsmedelsförsörjning.

Vid sidan av försiktighetsprincipen är värnandet av de naturliga och organiskt framvuxna gemenskaperna i form av familjen, civilsamhället och nationen en del av konservatismens grundläggande tankegods.

Den progressiva ideologi som i Sverige blivit statens officiella linje har länge intagit en skeptisk eller till och med direkt föraktfull attityd gentemot dessa storheter och aktivt försökt avskaffa dem. I stället har man eftersträvat individuell autonomi, klasskamp och internationalism.

Den pågående krisen har dock blixtbelyst hur den globalistiska, postnationella världsordningen är en koloss på lerfötter, eftersom den inte bygger på en äkta känd gemenskap och solidaritet. När saker verkligen ställs på sin spets så ser alla i första hand om dem man känner närhet till och samhörighet med. I ett samhälle där de kollektiva gemenskaperna helt monterats ned skulle många individer stått helt skyddslösa.

Det är inte hos transnationella megaorganisationer som EU och FN som medborgarna kunnat finna stöd, hjälp, stabilitet och trygghet den senaste tiden, utan inom sina respektive nationer, närsamhällen och familjer. Att EU-flaggan plockats bort och att statsministern prytt sig med en svensk flagga under sina framträdanden nyligen visar detta tydligt och står i bjärt kontrast till sådana statligt bekostade upptåg som nyligen var vanliga, som exempelvis konstverket med den slokande flaggstången på Sergels torg.

Insikten om att det är dessa gemenskaper som står starkast och som finns där när vi behöver dem som mest, är något vi bör bära med oss in i framtiden och som bör ligga till grund för vårt beslutsfattande och våra vägval.

Mattias Karlsson
riksdagsledamot, ledamot av tankesmedjan Oikos förtroenderåd
Dan Korn
författare, folklivsskildrare, ledamot av tankesmedjan Oikos förtroenderåd
Asle Toje
filosofie doktor i internationella relationer, ledamot av tankesmedjan Oikos förtroenderåd
Arvid Hallén
skribent, före detta ordförande i studentföreningen Heimdal, ledamot av tankesmedjan Oikos förtroenderåd”

—————————————————————————————

Det är bara Carl Bildt som jämrar sig över att svenska flaggor har ersatt EU flaggan bakom Löfven och så piper Annika Strandhäll om mer globalism efter coronan.

Mattias Karlsson fick nobben av GudrunSchyman  i SVT:s program “Mötet” när han föreslog att de skulle skriva en debattartikel. “Feminism och nationalism är varandras motpoler”, sa denna feministkämpe och för en gångs skull har hon helt rätt!

https://www.friatider.se/mattias-karlsson-vill-samarbeta-med-fi-men-schyman-vill-ha-en-varld-utan-granser