K-O Arnstberg publicerade en debattartikel från den stridbare läkaren, forskaren och psykiatriprofessorn Nila Bejerot (1921- 1988) på bloggen “Invandring& Mörkläggning” den 9 mars.
Bejerot är mest känd som narkotikapolitikens fader. Han hade nolltolerans i högsätet som knarkliberala journalister försökte punktera i samverkan med socialdemokraterna och deras monopl TV.
Han skriver om journalister och proffstyckare som trendpruttar som seglar med lika lösa boliner oavsett vindriktning.
Innehållet är intressant för samma symbios pågår i dag mellan socialdemokraterna, SVT/SR och systemmedia, visserligen med nya personer, där följsamhet till makthavarna och egen karriär är snubbeltråd för objektivitet och opartiskhet.
Alla vet vad man skall tycka, oavsett vad det handlar om. Mångkulturell godhet skall alltid visas oavsett om blodet flyter och dörren har sprängts bort. Värdegrundens lika värde får ej solkas ner, för då blir karriären kort.
Citat:
“……….Debatten tillhör proffstyckarna
Den debatt som förts i landet står väsentligen mellan etablerade och legitimerade proffstyckare för olika intressegrupper, debatten har kollektiviserats och polariserats. Makten i det gamla samhället låg länge hos adel, präster och officerare, sedan för något århundrade hos brukspatroner, industrimagnater och finansfurstar, därefter för en kort tid hos politiker och höga byråkrater. I dagens mediasamhälle ligger makten till oförsvarligt stor del hos medias ofta osynliga och utåt okända regissörer, som styr och ställer i kulisserna alltefter sina egna fördomar och karriärssträvanden och trenderna bland de ledande åsiktsmannekängerna.
Sedan demokratins och parlamentarismens genombrott har nog aldrig så få haft så mycket att säga till om som i dagens Sverige. Till och med den slarvigaste mediavikarier kan i praktiken påverka landet mer än hundra ansvarstyngda landstingsmän eller tusen noggranna och nitiska läroverksadjunkter.
Media styr
Det är media som styr värderingar, attityder, tankar och tendenser, men detta är väsentligen en makt utan ansvar. Mediaapparaten är sig själv nock, och mediafolket, eller varför inte kalla dem ”medianerna”, är vårt nya åsiktsfrälse. När fick någon aldrig så välinitierad sista ordet mot ett ordrikt mediamonster som Kerstin Vinterhed? (KOA: nyligen avliden DN-journalist med sociala frågor som specialitet)…..”
Därför är hatet och klappjakten så stor på alternativa och social medier på nätet. Alternativ media skriver och lyfter fram det som statsmedia glömmer att rapportera om och på sociala medier har folket fått en röst. Makthavarnas globala agenda sammanfaller med techjättarnas censur av free speech, att yttrandefriheten ryker ryker de på axlarna åt.
Löfvens trollfabriker med hetsmotfolkgrupps jägare utgör förtrupper för att befästa mångkulturen genom att desarmera folkets verklighet, där berikning innebär bedrövelse. Sedan kommer det tunga artilleriet med propositioner och lagar, som föregåtts av lobbyister betalda av flyktingindustrins kapitalister med vänsterns godhetsambassadörer som coachar. Sist kommer medborgare som känner att något är fel med förd politik, men som inte vågar sätta ner foten för det kostar för mycket i deras dagliga liv.
Trots alla mina deprimerande inlägg om mångfaldshyckleriet, så tror jag att sprickan mellan folket och makthavarna kommer att bli än större och synliggöra sveket mot fosterlandet genom besluten att det skulle bli mångkulturellt och att assimilering skulle vara frivilligt genom propositionerna 1975:26 och 1997/98 :16.
Ni som var med då, minns väl hur denna otroligt viktiga framtidsfråga aldrig fördes ut till folket, för media sov, därför måste nätets enorma spridningspotential i dag klämmas åt.
