Den 28 augusti var det läkaren och författaren Salomon Schulman som berättade hur hans socialistiska dröm störtats i gruset genom antisemitismen han mött inom vänstern och främst inom SSU, där han hade kyrkan, krigsmakten och kungahuset som fiender, men också judar, men det sas inte helt öppet.
Jag själv nyktrade till från -68 vänstern, när min dotter föddes 1975 med ett totalt blockfel på sitt hjärta och kunde räddas tack vare Nasa:s föhatliga rymdforskning om litium, som nu också kunde användas som effektivt bränsle i små mini pace maker. Vilket gav insikten om att allt hänger samman, inget är svart och vitt, utan snarare grått.
Grått för att inte säga svart är socialdemokraternas hyckleri om antisemitism, där vänstern tillsammans med muslimer utgör motorn till judehatet, men om detta berättar de inte. De försöker i stället ställa så kallade nazister (ett mycket vitt begrepp) i skamvrån.
Schulman sammanfattar socialdemokraternas undfallenhet för sin egen antisemitism så här;
“……Det var genom sin undfallenhet mot antisemitism som socialdemokraten Ilmar Reepalu satte denna stad på världskartan. Samtidigt som rabbinen Shneur Kesselman bemöttes med glåpord på stadens gator och judiska lärare och elever utsattes för trakasserier på skolorna, kunde Reepalu i en intervju med Daily Telegraph säga: ”Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar härifrån vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö….”
I stället för att arrangera en konferens för hågkomst av förintelsen och bekämpande av antisemitism i Malmö den 13-14 oktober 2021, så borde regeringen i stället satsa pengarna på en avhopparverksamhet för judehatarna i sina egna led.
Tyvärr tycks judehatet följa historien genom generationer. I dag med vänsterliberal identitetspolitik där gruppen, inte individen står i fokus. Folket föses ihop med deras makthavare och där är judarna mycket utsatta tack vare den judiska dominansen inom världens bankväsen.
Alla svenskar är inte rabiata feminister eller mångkulturella ambassadörer som regeringen, tack och lov!
Kanske har AfS paroller om asylstopp och återvandring smittat partiledningen inom SD?
Kasselstrand (AfS) med vänner behövs verkligen som blåslampa på SD i deras strävan att bli en del av den nya alliansens regeringsunderlag. Att fortsätta utrensningarna av medlemmar som säger sanningar om analfabetism och IQ håller inte. Att rensa ut barnet med badvattnet är sällan framgångsrikt. Nästan 200 medlemmar har nu sparkats ut ur partiet. Unga slimmade med rätt vokabulär tar över gamla veteraner med erfarenhet av livet och dess verklighet.
“SD- topparna har vänt sig mot partiets “islamexpert” är rubriken på ett långt reportage i DN den 9 maj om veteranen inom partiet Bertil Malmberg.
“Jag är smålänning och sjöofficer av den gamla stammen. Jag viker inte ner mig i första taget” säger Malmberg i reportaget.
Men frågan är om det räcker i väntan på besked om uteslutning från partiets medlemsutskott?
—————————————————————————————-
Här kommer ett inlägg från Facebook av Jonas Andersson (SD) efter en snyftartikel med ihåliga argument om amnesti i SvD.
“Nej vi ska inte ha en amnesti, vi ska ha verkställande av utvisningsbeslut fattade enligt gällande regler. Förtroendet för upprätthållandet av såväl den reglerade invandringen som asylrätten står på spel. Låt mig börja med att kommentera artikelförfattarnas beskrivning av vilka det rör som skulle omfattas av en tilltänkt amnesti.
1. ”De kom till oss för sex år sedan, de flesta som barn som nu blivit unga vuxna.”
En stor del var inte barn ens när de anlände till Sverige, utan vuxna män som försökte utnyttja fördelarna som barn åtnjuter genom att ljuga om sin ålder. Detta visste alla som jobbade i branschen, och när ålderbedömningar äntligen återupptogs så fick vi facit på att det stämde.
2.”De flydde från krig och förföljelse…”
Nej, hade de flytt från krig och förföljelse hade de redan haft uppehållstillstånd pga skyddsskäl. Istället är det unga män som inte kan göra sin identitet sannolik, oftast med bakgrund i Iran, och som passerat ett flertal säkra länder på vägen till Sverige. Ingen har flytt krig och förföljelse i Tyskland eller Danmark.
3.”…och har nu hunnit rota sig i vårt land, lärt sig språket, tagit examen, men lever i byråkratisk limbo under psykisk och pekuniär stress på grund av i praktiken inhumana regler och beslut.”
Det är korrekt att besluten om den så kallade ”gymnasielagen” var totalt värdelösa, och alla farhågor som kritikerna hade har besannats. Förvisso har ”gymnasie-afghanerna” fått flerårig skattefinansierad utbildning, tak över huvudet och mat på bordet – men det går att förstå att man ändå känner sig stressad över utsikten att ändå tvingas lämna landet.
Märk dock väl att ingen tvingades kvarstanna i Sverige och söka en andra chans genom gymnasielagens regelverk – det var helt frivilligt. Möjligheten att åka hem har alltid funnits. Att man hunnit rota sig trots att man inte uppfyller de kriterier som ställts, är alltså ett eget personligt ansvar.
Summa summarum: det rör sig om vuxna män med oklar identitet, utan skyddsskäl, som ofta ljugit om sin ålder för att nå fördelar avsedda för barn, som ändå fått en extra chans att gratis utbilda sig, skaffa ett jobb – men som inte lyckats med detta.
Någonstans måste Sveriges ansvar upphöra och regelverken följas, om vi ska ha en reglerad invandring och dessutom hedra asylrätten. Det kan omöjligt vara så att ett tydligt nej blir ett kanske, och ett kanske blir ett ja – bara för att tiden gått.
4. ”Även den mest förhärdade som ständigt har upprepat ”ett ja är ett ja, ett nej är ett nej” inser nu den mänskliga paradoxen: Vi har sänt soldater för att kriga i Afghanistan. Skulle vi nu i detta nya läge fortsätta att utvisa dessa unga som flytt undan dem vi har bekrigat?”
Vi har mig veterligen enbart sänt fredsbevarande styrkor till Afghanistan. Det främsta uppdraget har varit att stötta Afghanistans regering med att upprätthålla säkerheten för det krigshärjade landets civilbefolkning, genom mentorskap för de afghanska säkerhetsstyrkorna.
Situationen i delar av Afghanistan är dock onekligen mindre bra än i andra delar. Det är också därför internflyktsalternativet finns, dvs att man söker sig till de delar där situationen är lugnare och mer stabil.
För Sverige skulle exempelvis gälla att om danskarna gick över Öresundsbron med vapen i hand så skulle skåningarna som inte deltog i försvaret kunna hjälpas att fly stridigheterna, exempelvis i Stockholm eller Kiruna.
Gällande Afghanistan görs också kontinuerliga utvärderingar av säkerhetsläget genom Lifos.
Om vi i Sverige vill ha en reglerad invandring och värna asylrätten från att urvattnas, så måste ett nej vara ett nej. Vi ska inte ha amnestier, vi ska ha verkställighet av utvisningar.”
En MP veteran med starka känslor för en ensamkommande från Afghanistan. “Vi” är ofta medelålders kvinnor vars hjärtan är vidöppna för ensamkommande “barn” dvs. unga brunögda män. Bildkälla: samnytt.se
———————————————————————————————–
Jag blir lätt schizofren av SD:s politik, slår med ena handen och smeker med den andra.
Tänker på Anna Hagwall som under 2016 fick betala ett högt pris, för sin motion om Bonniers monopol, slopat presstöd och att SVT skulle vara en kanal som alla andra och kunna väljas bort, hon sparkades ut från partiet. Hon blev anklagad för antisemitism och nu är det islamofobi som är i ropet. Inte konstigt att partiet står och stampar kring 18 %, från 25 % när ord och handling var ett. Nu har partiet inspirerats av 7-klöverns korrekthet, som skiljt dem åt.
Ibland finns det ljuspunkter i systemmedia, trots att jag ofta får adrenalinkick, när jag morgonläser grannens DN.
Men här kommer en artikel från min gamla väninna som borde spridas till varenda GD inom statliga verk/myndigheter och chefer inom både offentlig och privatverksamhet som gjort floskelkarriär.
“Vill du premieras i dagens arbetsliv? Håll god min inför tomma floskler och möten som egentligen är slöseri med tid. En svag förmåga till reflektion och kritiskt tänkande är den kanske viktigaste framgångsformeln för många som vill göra karriär, menar Mats Alvesson, professor i organisationsforskning….”
Här kommer några av hans slutsatser;
-Funktionell dumhet är den kanske viktigaste framgångsformeln för många som vill göra karriär.
-En snitsig powerpoint – presentation eller att visa upp en fin yta som ”förstärker varumärket” väger ibland tyngre än en bra praktik.
-Den med talang för funktionell dumhet krånglar inte till det hela med kritisk reflektion utan skruvar ned tankeförmågan.
-Personer med talang för funktionell dumhet samspelar väl med verksamheter som ser bra ut på ytan, men knappast under den.
“……Här får vi Pisaskolans och Pisahögskolans dåliga (men av glädjebetyg präglade) resultat, en socialtjänst som i vissa delar går på knäna, en svag polis, en arbetsförmedling som ständigt misslyckas, en integrationspolitik som fungerar illa, förbättrad jämställdhetsstatistik snarare än lika möjligheter och en sjukvård som inte sällan underlevererar…..”
-Lösningen på många problem i organisationer är välutbildade ”cut the crap”-personer som vågar gå mot strömmen
“……..Att arbeta mer begåvat, kritiskt tänkande och reflekterande kunde förbättra effektiviteten, men det skulle rubba mångas cirklar och ställa till det för ledningar, stabsfolk, professionsföreträdare, chefsförbättrare och andra med särintressen i något som ger dessa resurser och status…..”
————————————————————————————————–
Glädjande är att kända personer från akademi och kulturliv tar bladet från munnen och sätter på pränt vad de flesta av oss redan vet. När vi våndats över föreläsare med värdegrundsstinn portfölj och meningslösa grupparbeten i arbetslivet, som bara stjäl tid och döljer de riktiga problemen.
