Min gamla väninna mejlade; Stor skillnad hur juryn (jury, blå blippar) resp folket (public, televoters, röda blippar) röstade på Israel i gårdagens Eurovision.
Min gamla väninna är betydligt mer alert än jag själv, som verkligen har slöat till.
Att jag har bättre koll på Ingeborg Nyberg och Tage Severin, när hon i en filmfrån 1957 sjöng ”När man är 17 år…” än mega stjärnan Tayler Swift säger nog allt om en 77-årig alltmer sur och grinig tant. https://www.filmtipset.se/film/sjutton-ar
Nedan kommer en recension från plattformen X från min gamla väninna som nog retar gallfeber på vänstern samt alla Palestina sjalbärare.
Konstigt att jag aldrig har burit denna vitrödrutiga sjal, inte ens under -68 års student engagemang. Det var något som tog emot.
Kanske var det mina 10 år i söndagsskolan som utgjorde ett hinder?
Precis som jag vägrade delta i tomatkastning under USA:s ambassadör Hollands Sverigebesök. Mat äter man och inte slänger på andra finns inbränt i ryggmärgen, men demonstrera med USA ut ur Vietnam plakatupp och ner för Avenyn i Göteborg gjorde jag glatt.
Det jag mest minns under dessa ungdomsår var, att jag redan då kände mig arg på hur bortskämda medel-och överklass ungdomar (främst pojkarna) förgäves försökte övertyga arbetare om vikten av den revolutionära kampen.
Ja, ja sa min far tids nog nyktrar de till och torkade näven på blåblusen. Min mor var fullt upptagen med bullbak till midsommarfesten och till kyrkkaffet på midsommardagen i Gamla Kyrkan. Bättre fäste fick revolutionsromantiken i akademin, där nävarna var rena och huvudet nästan tomt om arbetets slit.
Det känns som tiden bara upprepar sig med Greta och hennes unga supporter som har hittat en ny nisch för uppmärksamhet, när klimatkampen dalar, eftersom jorden ännu står kvar, trots Al Gore domedagspredikningar.
När jag är i gång med adrenalinet så läs Widar Anderssons krönika i Folkbladet den 3 maj och i lokaltidningen ”Corren” den 11 maj. ”Studentbråk kommer och går, men antisemitismen består”
”Vem i hela världen kan man lita på? Sjöng Hoola Bandoola Bandmed textförfattaren Mikael Wiehe första gången 1972.
En låt som vi inom -68 års vänsterrörelse ofta gnolade på under 70 -talet. Den handlar om tillit, förtroende och om personer som ständigt sviker.
Sången är nog än mer aktuell idag, när det handlar om medias rapportering om klimat, pandemi, vaccin, kriget i Ukraina och om inställningen till öst där Kina nu har ledartröjan, vilket framställs med skrämsel från Maos tid.
Tyvärr är lojaliteten till USA ännu stor från medborgare som enbart tar del av statsmedia med SVT/SR och som vägrar inse att det goda USA har bytt skepnad till det motsatta. Eftersom vårt politiska etablissemang med media styrs från USA med dess internationella organisationer och EU som bundsförvanter.
Under min röda ungdomstid var vi i alla fall medvetna om ljugandet och media skrev ännu om skandaler som Watergateskandalen, Song My-massakern och IB-affären utan dagens subjektiva filtrering. Idag verkar majoriteten medborgare svälja vad politikers megafon, statsmedia skriver med hull och hår. Vi som ser igenom falsarierna stämplas genast som hemska höger extremister och så är all diskussion bortblåst.
Att alla händelser har en bakgrund förtigs av både politiker och dess media. I stället öser statskontrollerade SVT på med nonsens program på bästa sändningstid. I samhällsprogram är urvalet av experter mycket selektivt, där Carl Bild ofta brukar få sträcka ut benen och förkunna att den enda vägen går till Europa dvs. till hans elitpolare och när det handlar om brottslighet så kan EXPO få stå för expertutlåtanden.
Militäranalytikern Mikael Valtersson lär inte komma till SVT:s samhällsprogram efter hans analys av Ukrainas motoffensiv på Twitter som återges av Global Politics. I dessa program sitter endast experter som tycker likadant och nickar instämmande åt varandra. https://www.globalpolitics.se/hur-gar-ukrainas-motoffensiv/
Tyvärr börjar kriget med väntad vår offensiv från Ukraina få mig att känna samma hopplöshet kantad med likgiltighet som dagliga rapporter med skjutningar, sprängningar och mord här hemma.
Folkets lidande och unga soldaters död berör inte makthavare varken i öst eller väst. Vanligt folk har alltid offrats genom historien för kampen mellan starka makthavare.Där vatten, naturtillgångar som mineraler och jordbruksmark varit lockbeten, förutom världsdominans.
Den humanitära stormakten har bytt skepnad, från kom i min famn till nu sparkas du ut till ditt eget land.
Men utvisningar är mycket selektiva, för utlämning av bestialiska våldtäktsmän kommer däremot inte på fråga, där sänks straffen till lite samhällsvård. Att en 13-årig flickas underliv sprack under en grotesk gruppvåldtäkt och blev filmad verkar inte rättsväsendet anse som grovt inte heller att tortera en ung Svenne i skogen som tvingades dansa naken, vilket renderade lite ungdomsvård, som kan bestå av fikasamtal med en förstående socialtant. https://www.friatider.se/gang-torterade-ung-svensk-i-skogen-och-tvingade-honom-dansa-naken
Magdalena Andersson (S) och Ulf Kristersson (M)har samma följsamhet inför WEF:s agendor, därför att det gynnar dem själva bäst. Att påstå att miljarderna till Ukraina räddar vår demokrati är endast alibi för att rädda USA:s fortsatta militära interventioner med Nato som spjutspets. När den smärtsamma insikten om förändring i världens maktbalans pågår, så fortsätter Europas ledare i samma hjulspår med underdånighet inför en åldrande Onkel Sam.
Kina har nu ledartröjan med stöd från Bric länder och då öser man (politiker, Wallenberg, försvarets högsta män med sina allierade experter) på med ännu mer skräck för öst. Den gamla Rysslands skräcken återuppstår, men vad värre är att statsmedias ofördelaktiga reportage om Kina har varit framgångsrika. Enligt en undersökning från tankesmedjan ECFR, European Council on Foreign Relations, är svenskar mest skeptiska mot Kina i hela Europa. Svenskarna sticker ut, en fjärdedel anser att det rör sig om en ”motståndare som vi är i konflikt med” – fler än i något annat EU-land.
Här måste jag ha missat något väsentligt – vari består denna konflikt?
Resultaten för Sverige gör mig bedrövad, majoriteten önskar starkt EU försvar, är lojala till USA och har svalt statsmedias narrativ om den svensk-kinesiske förläggaren och författaren Gui Minhai som dömts i Kina till fängelse. Enligt Kina så hade denne hyllade man flytt undan rättvisan till Thailand, efter att ha kört ihjäl en studentska på ett campusområde, men denna handling ingick nog inte i människorättsorganisationen PEN:s pris under 2019, som den förre kinesiske ambassadören Gui Congyous protesterade emot.
Genomgående från DN och SvD är att Ryssland skall förlora kriget, vilket ger behov av alternativa källor. Nu hävdar deras ”experter” att det var Ryssland som sprängde dammen i Ukraina, samma enögdhet som vid Nord Streams sabotaget. Medan Tucker Carlson (den sparkade Fox News journalisten och sanningssägaren) är av annan åsikt. https://newsvoice.se/2023/06/tucker-carlson-vattenkraftverket-kachovka/
Just nu nöjer jag mig med att leta fram texten till Vem i hela världen kan man lita på?
När far och mor är döda och våra släktingar har ta’tt gift och alla våra vänner har valt sej själva och våra lärare och fröknar har gått och dränkt sej med varann’ och nu när sömntabletterna har slutat hjälpa och när vår präst från konfirmationen står och pekar i det blå och ingen fattar om han visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser på, då kommer Halta Lotta hem till mej med rösten fylld av gråt och snyftar, vem i hela världen kan man lita på?
I dag blir det gammal skåpmat för ”gamla ” läsare.
Mitt gästinlägg återpubliceras från ”Det Goda Samhället” från min röda ungdom, tillnyktring och blå ålderdom.
…………………………………………………………………………………………………
”Vid 72 års ålder är fallenheten större att blicka bakåt i tiden än framåt. Sikten är större bakåt än framåt, för på mitt måttband i livet finns högst 20 framtida cm kvar. Nu har jag insett att sanningen varken är svart eller vit, utan grå och att vi endast är produkter av rådande tidsålder. Detta är min historia:
1967
”Nu har flickorna varit hemma, för Ester
susa nyss förbi på cykeln” konstaterade Greta, vår grannfru, när mor
energiskt trampade förbi, med våra nedtagna flygblad på
pakethållaren.
I brukssamhället där hemmet låg fanns fyra
anslagstavlor, en på bruket, en vid kyrkan, en vid stationen och en uppe i
samhället, som mor nu befriat från budskapen ”USA ut ur
Vietnam” och ”Stöd FNL”. Till råga på allt hade vi utan lov
klämt upp våra affischer mellan kyrkans plats och nykterhetslogens.
Både jag och min syster var engagerade i
vänsterns studentrörelse under ungdomsåren. Min syster planerade för en
resa till Kuba och skulle hjälpa Castro med sockerrören i landet som blivet
befriat från det kapitalistiska oket. Något krångel uppstod dock med visum, så
hon kom aldrig i väg, till fars och mors stora glädje.
Jag gick på utbildning i Göteborg, men
ägnade mycket tid på Andra Långgatan, där vi unga inom VUF (vänsterns
ungdomsförbund) lätt löste världsproblemen och textade plakat och banderoller
till nästa demonstration och till den amerikanske ambassadören Hollands
besök.
”Känner Ni stanken från Enskilda
banken”, ”Tage och Geijer, Lyndons lakejer” ropade vi i kör och när
vi hade värmt upp våra röstresurser tillräckligt, klämde vi i
med ”Nicoläng ska ha däng.”Vi tågade glatt genom avenyn
upp till Götaplatsen och var bergfast övertygade om att endast vi förfogade
över lösningen till världens orättvisor.
Minns att jag fick bannor av
kamraterna när jag uteblev från tomatkastningen vid USA-ambassadör
Hollands besök, men med tio år i söndagsskola sitter förbudet mot att kasta mat
på någon inbränt i ryggmärgen.
1975
Jag nyktrade till redan 1975 och förstod plötsligt att allt hänger samman, inget är svart eller vitt utan grått i komplicerade mönster som påverkar varandra. Detta uppvaknande föranleddes av rymdforskning från det förhatliga Nasa, vars litiumceller blev bränsle i den minipacemaker som räddade livet på min nyfödda och svårt hjärtsjuka dotter som fötts med ett totalt hjärtblock.
Jag älskade mitt arbete på sjukhusets
rehabiliteringsklinik i Umeå med ryggmärgskadade patienter. Konstigt
att jag inte kände av något tungt livspussel, trots
endast sex månaders föräldraledighet, inga VAB–dagar, skral
ekonomi, heltidsarbete som ensamstående mor till två, ofta svårt
sjuka flickor.
1990
Senare under åren som distrikts- och företagsgymnast kunde jag konstatera att en spänd rygg hade mer fallenhet för gnäll än en avbruten som kämpade för att komma åter till livet. Kulmen var under 90-talets rekord i ohälsotal. Arbetsgivarens alla olämpliga arbetsplatser, var regeringens enda förklaring. Olämpligheter som jag såg hos alltför många patienter talades det tyst om. Det kunde vara olämpligt missbruk, olämplig make/maka/tonåringar, ekonomi, olämplig skräpmat med övervikt och även olämplig lathet och smarthet som var onämnbart. Till slut tvingades politikerna att vända på skutan. Det gick inte längre att låta de riktigt sjuka få betala för att friska blev sjukskrivna.
Hur gick det för ledande
gossar från mina ungdomsår?
Vänsterns självsäkra gossar, oftast
från bortskämd medelklass, försökte övertyga arbetarklassen om att bli globala
marxister och övertyga arbetarklassen att upptäcka hur
dess moral med Luther och Jantelag satt dem i klistret. Om allt
detta gamla skräp kunde raseras, så skulle en ny värld etableras!
Framgången uteblev dock för mor hade fullt
engagemang i kyrkan, Röda Korset och höll på med bullbaket till midsommarfesten
och far strök näven på blåblusen, suckade och sa: ”de nyktrar nog till vad
det lider”. Det gjorde gossarna mycket snabbt efter avslutade
studier. Då var steget mycket kort till fiendesidan och
banken luktade nu riktigt gott.
Personlig vinning kom oftast före moralen
hos dessa egenkära globetrottrar. Att bli politiker blev också en arena för
berikning, för makt handlar om pengar och mest av den varan har den finansiella
världseliten, som fått dirigera fram en ny tid, genom nyliberalismens
orättvisor där postmodern relativism och identitetspolitik blivit
goda hjälpredor.
2019
I dag känner jag stor sorg över landets
utveckling med mord, rån, sprängdåd på öppen gata och över politikers oförmåga
att på allvar ta itu med alla ”utmaningar.” Hur skall makthavarna
finna lösningar när de inte förstår problemen från sin skyddade och
tillrättalagda värld? Tyvärr råder samma naivitet, som när vi studenter
löste världsproblemen under 68 års studentrörelse. Det känns som
alltför många inom den politiska eliten aldrig har nyktrat till från sin
ideologi, trots att denna karta inte stämmer med verkligheten. Samtidigt
undrar jag över vart mors gamla cykel tog vägen.
Harriet Larsson är pensionär efter ett långt yrkesliv som sjukgymnast. Intresserad av samhällsfrågor, men menar att det har blivit allt svårare att få kritiska inlägg publicerade som avviker från de etablerade opinionsbildarna. Faran med att enbart korrekta åsikter publiceras är att vanligt förekommande uppfattningar förblir osynliga och orsakar ett demokratiunderskott. Tack vare nätet kan maktutjämning äga rum. Men då befinner man sig ”Utanför åsiktskorridoren” som är namnet på min blogg, där erfarenheter från både dåtid och nutid publiceras.”
……………………………………………………………………………….
Kommentarer är även här mer intressanta än själva inlägget. Jag vill påminna om att forskare som förädlade litiumceller fick Nobelpriset i kemi i år, som har används som rymdraketsbränsle och i små batterier till bl.a pace makern, som min dotter fick vid 3 månaders ålder och då jag samtidigt nyktrade till från -68 års vänsterrörelse.
Att demonstrera mot USA imperialismen var helt rätt, men vad vi inte förstod eller ville se var att de förtryckta blev de nya förtryckarna.
Viet Kong, Afrikas diktatorer, ANC framväxt som i dag mördar och jagar bort vita farmare och många, många fler. Hemma fick Palme, som åkte runt med Castro på Havannas gator och Sara Lidman, Jan Myrdal med flera kultstatus. Deras efterföljare i dag håller på att rasera landet, folket skatteplundras, för att finansiera ”flyktingpolitiken”, dvs. islams framfart, men majoriteten orkar inte inse vad som sker. Flertalet har fullt sjå med att klara vardagen, medan bidragsförsörjada migranter har all tid i världen med att flytta fram sina positioner i islams namn. Till skillnad från nationalstatens landsmän, så har de den globala finansmaffians välsignelse för sina gärningar; att bryta ner, söndra och splittra värdlandet.