”…Islam är ett gift för folk ett gift som gör islamisterna följsamma och lätta att manipulera för makten …” skrev Peter Sjöström i en kommentar till ett inlägg den 28 juli.
Trots att vedergällningsattackerna avlöser varandra mellan Israel och Hizbollah och ökar risken för storkrig i Mellanöstern inte minst sedan Hamas ledare Ismail Haniya dödats i Iran, så handlar detta inlägg om varför ingen i närområdet vill ta emot palestinier. https://www.svd.se/a/rPrMxm/varningen-allvarligaste-laget-sedan-7-oktober
Maktens manipuleringsförmåga är lika stor i väst som i öst, där samarbete med blivande rörelser i terror har varit omfattande av USA, för att störta oönskade regimer som störde västs hegemoni och där oljan spelat en viktig roll. Nu är det öst med Ryssland som stödjer både Hamas, shiamuslimska Hizbollah(Guds Parti) och Iran.
Vilket ger mig obehagskänsla eftersom jag inser att mina politiska övertygelser börjar bli allt svårare att förena mellan öst och väst. Öst med Bric sammanslutning där Iran ingår, med förtryckande islam och väst där bankdynastier med judisk bakgrund styr världspolisens framfart. Psykologer kallar oförenliga uppfattningar för kognitiv dissonans. https://mindler.se/kognitiv-dissonans/
Kanske är alla inlägg ett sätta att mildra den?
Inte genom att tänka om, utan genom att söka alster som bekräftar mina ståndpunkter.
Det är precis som när man åldras, när fler begravningar sker än skilsmässor (bröllop är förbi sedan länge) så är man rädd om de vänner som finns kvar trots skilda uppfattningar i politiken. Men alltigenom korrekta från mångfald till att hata Trump klarar jag inte av, även om vi tycker lika om blommor och djur.
Det jag tycker är viktigast är att få kunskap om varför allt blir som det blir, att se bakåt och försöka förstå sammanhangen. Makthavares girighet med nya maktanspråk och förtryck, förföljelse av oliktänkande går igen genom historien, oavsett tid, öst, väst, demokrati eller diktatur. Öppet eller väl inlindat brukar vara skillnaden. Det som är mest hållbart för mig inom politiken är att de förtryckta blir de nya förtryckarna.
Nu har självaste DN vaknat till som i en ledare skrev den 26 juli skrev ”Malmös Palestinaaktivister måste rensa i leden. Att ropa våldsbejakande slagord och sätta press på en enskild journalist hör inte hemma i en demokrati….” Detta efter att en journalist på Sydsvenskan utsattes för hat uppvaktning utanför hennes bostad.
Ironiska kommentarer lät inte vänta på sig på X, vilket DGS förmedlade https://detgodasamhallet.com/2024/07/28/hittat-pa-natet-dn-upptacker-nagot-som-vanligt-folk-redan-vet/
Fler förklaringar än giftet från Koranen gav ledarsidorna.se den 23 juli. https://ledarsidorna.se/yassir-arafat-och-kejsaren-av-portugallien/
Rubriken var Andra klassens araber och kejsaren av Portugallien med inledningen:
”En statschef utan stat. En stat utan land. Ett land utan folk. Och inte minst – ett folk utan gemensam historia. Skapat av Sovjetunionen 1964. Ett folk som utvecklats, mycket av egen försorg och deras ledares vägval till att av sina grannfolk bli ansedda att vara “Andra klassens araber”. Som inte ens Iran vill se på sitt eget territorium...”
Utgångspunkten är att ledarsidorna inte håller med Aftonbladets kulturjournalist Somar Al Naher som även i DN skrev att ”Samtidigt som Israel har närmat sig viktiga, tunga länder i Mellanöstern har palestinierna fortfarande inga riktiga bundsförvanter. I stället har de utnyttjats, förtryckts eller ignorerats – inte minst av arabstaterna...”
Men hon förklarar inte varför övriga arabstater inte litar på dem. En titt i den historiska backspegeln ger förklaringar. Palestinier är inte ett homogent folk med ett eget land, utan består av araber från många nationaliteter, vilket hon också påpekar i artikeln.
Hennes övriga uttalande är till stor del historierevisionism konstaterar ledarsidorna med utelämnande av historiska fakta.
Hon nämner inte det helt avgörande skälet varför Egypten, Jordanien och Kuwait inte vill ha med palestinska araber eller deras företrädare att göra, vilket till exempel orsakades av;
Citat från artikeln:
”Svarta september innebar början till den självvalda isoleringen. Eller när PLO med Yassir Arafat 1970 revolterade och försökte avsätta Jordaniens kung i en statskupp. Det var palestiniernas sätt att tacka det land som försökt ge de palestinska araberna skydd och en framtid.
Jordanien sparkade av lätt insedda skäl ut Yassir Arafat. Han sparkades sedan ut från Libanon av liknande skäl, hans deltagande i det libanesiska inbördeskriget. Trots att han var där som ”gäst”.
De palestinska arabernas öde beseglades av dom själva i samband med Saddam Husseins invasion av Kuwait. Där Yassir Arafat på krigets första dag ställde sig på ockupationsmaktens sida. Likheten med Vidkun Qvisling är uppenbar….”
Att Kreml nu klivit in på Hamas sida, är mycket logiskt eftersom dåvarande Sovjet bidrog till förverkligande av Yasser Arafats maktambitioner under 60-talet. Där Sverige med Olof Palmes vurm för befrielserörelser bidrog genom att stötta Arafats organisation Fatha med PLO som övergripande paraply. Han blev precis som Hamas högsta ledare miljardär på biståndspengar som strömmade in och där Margot Wallström (S) som utrikesminister fortsatte med Sveriges generositet.
Bild från Timbro, som skriver i Sverige har gerillan alltid rätt…
Vad jag har svårt att acceptera är varför vänstern inte ville se att en tvåstatslösning som alla vurmar för idag redan hade kunnat ske 1948, men då avvisade de arabiska grannländerna FN:s delningsplan, pga av urgammalt judehat med sionism.
De var helt inriktade på att krossa Israel och hade inga avsikter att acceptera en ny arabisk stat i området. Jag ser att palestinier alltid blivit utnyttjade som nyttiga idioter av stormakterna. Sedan dess har krigen avlöst varandra, Israel har utökat sin bosättningspolitik, hatet har ökat på båda sidor och stormakterna drar i vanlig ordning i sina olika trådar, vilket innebär att kriget förblir motorn i Mellanösterns instabilitet.
Där giftet från islam gör Korantroende muslimer mycket sårbara.
Trots det avskydda väst så har dess välfärd med bidragssystem blivit så lockande. Åter blir de ett medel, nu för att söndra och splittra värdländerna/ nationalstaten, vilket är ett måste för etablerandet av en världsregering, där superrika oligarker styr bakom FN och här gör palestinier mycket bra ifrån sig.
Vänstern har också blivit nyttiga idioter i sin tro på de 17 agenda målen om en hållbar och rättvis värld, som snabbt anammades av FN från WEF. Agenda 2030, som vänstern blev alldeles till sig i trasorna för. Inte konstigt för då går karriären efter politiker livet som smort. Men nu har regeringen dragit i bromsen, så euforin har dalat en smula hos statliga, myndigheter och lokala politiker. Kanske det nu kan bli lite tid över till kärnverksamheten? När certifiering av allsköns trams inte slukar lika mycket tid.
Bild från https://klimatsans.com/2017/01/09/var-tids-odesfraga/
Där alla politiker med statsmedia betonar är att klimatet är vår tids största ödesfråga. Medan allt fler inser att det är tidernas största bluff.
Citat från klimatsans
”….Klimatpolitiken handlar inte om miljö säger man rent ut. Den skall omfördela världens rikedomar med planekonomi under en världsregering, New World Order. I dessa strävanden samsas världens rikaste oligarker med kryptokommunister av alla färger, se posten “Rockefellers klimat”.…”
Tyvärr finns nyttiga idioter inom fler religioner än islam.
Ett exempel från https://www.svd.se/a/KMMg0G/borlange-efter-drommen-om-northvolt-inhagnat-okenomrade?
”Kommunala miljoninvesteringar, en riskkapitalist från Borlänge och ett samhälle som lovades en huvudroll i Sveriges gröna omställning. Vad händer med en kommun när drömmen om en batterifabrik går upp i rök…?”
Men det kanske var meningen från början att låta nyttiga idioter till kommunpolitiker dränera våra skattepengar….
