De röda fanorna packas upp till första maj och i år kan vänstern brassa på med kritik mot högern, Kristerssons regering.
Vilket rörelsen inte har någon anledning till eftersom han med sin regering och SD har övertagit socialdemokraternas politik. Numera är Tidöavtalet inget avtal utan en diffus riktning.
Vänsterpartiet har blivit ett parti för akademiker som vill låtsas goda mot alla små och svaga och socialdemokraterna har sålt sin själ så många ggr att jag tappat räkningen. De röstade ja till vänsterpartiets krav på höjning av garantipension och höjt bostadsbidrag bara för att Magdalena Andersson skulle få sitta kvar som statsminister. De slängde ut åtskilliga miljon mutor till den politiska vilden Amineh Kakabavehs för att fd justitieminister Morgan Johansson skulle få sitta kvar och för att inte fälla Magdalena Anderssons regering.
Kristersson brassar på med höjda flerbarnstillägg så att förortens barnrika familjer skall bli nöjda, allt medan Svensson knegar på. Hans frustration behöver politiker inte ta på allvar, för den finns bara vid köksbordet.
Men dessa eftergivenheter har fått bumerangeffekt. Ligg i hängmattan hela livet och kvittera ut 1000-2000 kr mer i månaden som pensionär, än om du slitit i ett lågavlönat jobb under hela livet och hur Erdogan satt käppar i hjulet för PKK godheten från den human stormakten.
Detta inlägg belyser orättvisan i pensions- och bidragssystemet genom att återge en debattartikel av Widar Andersson, redaktör för Folkbladet, vilket passar bra 1 maj, då arbetare hyllar makthavare som svikit dem. https://folkbladet.se/ledare/kronika/artikel/arbete-behover-visas-storre-respekt-i-sverige/l7x5020r
Men först kommentaren efter artikeln som säger det mesta om socialdemokraternas solidaritet, som främst går till sitt eget maktinnehav och alla bidragstagare som möjliggör det.
Douglas Gabrielsson 10 timmar sedan
Svenska politiker är extremt korkade uppenbarligen, jag är fan inte intresserad av att slita ut mig totalt under ett helt arbetsliv för att sedan få en betydligt lägre pension än bidragsbärande latmaskar.
En fråga, varför röstar svenska folket på politiker som pissar på er?
Widar Anderssons artikel från den 30 april. ”Arbete behöver visas större respekt i Sverige”
”I morgon är det första maj. Till Norrköping kommer två profilerade politiker för att tala på förstamajmöten.
Partisekreteraren Tobias Baudin deltar på det socialdemokratiska mötet medan V: s riksdagsledamot Ali Esbati stiger upp i talarstolen på vänsterns möte. Jag önskar att både Baudin och Esbati skulle tala bekymrat och insiktsfullt om arbete och om arbetslinjen. För där har båda partierna problem. Pensionssystemet är en central del av arbetslinjens legitimitet och trovärdighet. Men pensionssystemet tappar, framförallt i vanliga inkomstlägen 25-40 000 kronor i månaden, alltmer kontakt med arbetslivet.
Föreningen SPF Seniorerna har nyligen presenterat en rapport där man jämför kompensationsgrader, pensioner och det så kallade ”respektavstånd” för olika lönelägen år 2020. (Med respektavstånd menas att arbete och inbetalda pensionsavgifter alltid ska löna sig bättre än att inte arbeta och betala avgifter. En respekt för arbetet kort sagt.)
Det visar sig att en person som inte har en enda krona i pension från arbete utan enbart har det statliga bidraget garantipension och det särskilda bostadsbidraget kommer upp i en högre disponibel inkomst per månad än vad en löntagare som haft 25-30 000 i månadslön får ut av inkomstpension, tilläggspension, premiepension, tjänstepension och garantipension (löntagare med lägre löner kan ha en liten del garantipension). Respektavståndet är negativt. Garantipensionären får ut mellan 1000-2000 kronor mer i månaden än en pensionär som betalat in avgifter till systemet ett helt arbetsliv.
Utvecklingen har accelererat genom den stora höjning av garantipensionen som V tvingade på S för att rösta ja till Magdalena Andersson som statsminister. Här behövs rättning mittåt. Två stora problem finns att ta tag i. 1. Inkomstpensionerna är generellt sett för låga.
2. Arbete ges inte tillräcklig respekt.
Vänsterpartiet har i och för sig lämnat arbetarklassen för länge sedan. V har större andel väljare bland Saco-medlemmar än bland medlemmar i LO. I valet 2022 stärkte S däremot sin position bland LO-anslutna väljare även om man tappade till SD i hela gruppen arbetare. Den socialdemokratiska breddningen – inflödet av ”Magdalenamoderater” som det heter på opinionsmätarslang – i valet 2022 är givetvis inget problem i sig. Ett parti som är och vill vara stort behöver vända sig till i stort sett alla. Men om breddningen av mer lättrörliga väljare sker till en fortsatt höger/SD vandring i arbetarleden så kan arbetslinjens – och därmed det skattefinansierade välfärdssamhällets – moraliska fundament glida S ur händerna. ”
——————————————————————————————————-
Bild, spendera lata dagar i en hängmatta, lyder reklamen från brafab.se,
Reklamen för hängmattan kunde lika gärna komma från både röda och blå regeringar, eftersom den bidragsförsörjda väljargruppen är för stor för att stöta bort.
Det går så länge det går, tills allt brakar ihop och sedan börjar det om igen och förlorarna är vanligt folk som jobbar och sliter, som alltid skall bita ihop och kavla upp ärmarna. Därför är godhetsindoktrineringen så stor mot medelklassen, för att de inte skall vakna till och inse att pensionen efter en god månadslön på upp till 40.000 inte slår bidragen för pension om Du legat i hängmattan under hela arbetslivet.
Frågan från Douglas Gabrielsson funderar jag också mycket på.
Kanske Mats Dagerlinds förslag har framtiden för sig, när partier ständigt sviker de som arbetar, sköter sig och som bär upp hela samhället.
