Kategoriarkiv: Arbetsförmedling

Arbetslösa akademiker den nya underklassen

Regeringen är mycket kreativ, när det handlar om att dölja arbetslösheten, både med utökade universitets- och högskoleplatser och inflation av låtsas jobb för invandrare med ingen eller låg utbildningsnivå.

Universiteten har varit säte för mycket av den postmoderna ideologins dårskaper och har fastnat i ett slags självupptagenhet, som diskussioner om egna ”omedvetna fördomar”. Konstfacks identitetsförstörda aktivisters upprördhet över rumsnamnet Vita havet var en del av den vite mannens förtryck, är bara ett exempel.

Bild; uppsalauniversitet.se

Alla låtsas jobbs olika benämningar har jag tappat räkningen på. Trots uteblivna resultat, så fortsätter konsulterna på Rosenbad med nya namnbyten.
Varför skulle en bidragsförsörjd invandrare byta ut sin behagliga tillvaro till ett lågavlönat jobb, när han tom kan förlora ekonomiskt på denna ansträngning, begriper jag inte. Han (eftersom honorna är hemma och föder barn på löpande band) kan också utöka inkomsten med en kreativ fritid.

Nu är Annie Lööf i tagen igen, vilket hon behöver, när den breda mitten bara består av henne själv och den självgoda pratkvarnen Martin Ådal som programledaren i SVT:s ”Sverige möts” inte fick tyst på. https://www.expressen.se/tv/nyheter/martin-adahl-kritiseras-efter-islam-brak-i-svt/.

Håll i er, här är centerns förslag som ingick i regeringens budget:


”För att hjälpa människor tillbaka till arbete och egen försörjning behövs fler jobb och att det blir lättare att komma in på arbetsmarknaden. Vi tycker att det behöver löna sig bättre att pröva att arbeta för den som får ekonomiskt bistånd. Därför vill vi att man ska få behålla mer av försörjningsstödet än idag under en begränsad tid då man prövar att arbeta.”

Tillbaka till arbete??? När de inte jobbat alls? Är det vi främlingsfientliga som knuffat ut dem, undrar jag.

Birgitta Sparf sammanfattar sitt kärnfulla inlägg på Facebook detta fjäskeri för valboskapen, med att regeringens och centerns grundsyn är ”Gärna arbete, men först ett rejält socialbidrag!”

Skillnaden är stor hur arbetslösa akademiker och invandrare behandlas av mångkultursmarinerade myndigheter.
Bidragsförsörjda invandrare, som aldrig kommit in i A-kassans krav på att söka mellan 6-20 jobb varje månad kan tacka nej på löpande band till erbjudit arbete och ändå ha sin försörjning tryggad, eftersom barn, som ofta finns i rikligt mått ej skall drabbas.

Arbetsförmedlingen är A-kassornas kontroll instans och deras krav kan variera beroende på vilken utbildning den arbetssökande har och vilken handläggare de möter. Men AF:s gemensamma fokus på antal jobb som den arbetssökande måste söka är inte verklighetsanpassat. Lämpliga jobb är sekundärt. Detta leder till att många söker jobb som de inte har kvalifikationer för, som resulterar i att arbetsgivare inte annonserar ut lediga jobb, eftersom det är så oerhört tidskrävande att sålla agnarna från vetet.

Av inlägg på sociala medier att döma så verkar AF:s handläggare ha fäbless för att sätta klorna i jobbsökande akademiker. Att bli negativt bemött, inte lyssnad på, att åsikter förbises och beslut kan tas mot den arbetssökandes vilja är återkommande och känslan av maktlöshet är stor. Inte minst om digra studieskulder finns efter en utbildning, som samhället inte efterfrågar. Uppstramning av känslolallande yrkesrådgivare på gymnasiet måste stramas upp, att inte känna hur det spritter i kroppen varje dag på jobbet är inte att vantrivas.

Regeringen som blandat sig i universitetens styrelser har prioriterat kvantitet i stället för utbildningar med kvalité, vilket genererat stora inkomster för universitet/högskolor. Vad som sedan händer rycker de på axlarna åt och AF:s handläggare har stor villighet att klämma åt de som verkligen kämpar för ett jobb, för de andra kommer de inte åt.

Vad som också är ett problem vittnar främst restaurangbranschen om, är att unga ratar deras jobb och bland de som tar dem finns de som inte är så noga med tider och att göra bra ifrån sig. De kan mycket om sina rättigheter , men nästan ingenting om sina skyldigheter, är återkommande erfarenhet från olika arbetsgivare inom handel, restaurang och besöksnäring.

Kanske har invandrares inställning smittat av sig hos främst det unga mångkulturella gardet, när tillsägelse kan tolkas som kränkning med allt som rubbar deras världsbild och synen på sig själva som unika varelser.

Arbetslösa tackar nej till jobb, dyker inte upp på intervju och ställer höga krav på lön, stimulans och status. Nu larmar företag i en rad branscher om att de inte hittar människor att anställa, inte minst i besöksnäringen.….”
https://www.tn.se/arbetsmarknad/arbetslosa-tackar-nej-till-jobb-kandiskocken-maste-ske-en-forandring/

Tyvärr verkar samhällets myndigheter tillämpa samma princip som tidigare. När allt verkar gå åt helvete med makthavarnas politik, då drar de ansvariga i nödbromsen. De riktigt sjuka fick betala med sämre sjukpenning för att de friska skulle sluta sjukskriva sig i slutet av 80-talet. Nu är det arbetslösa, överutbildade akademiker som jagas för att valboskapens försörjningsstöd inte skall naggas i kanten. Mera bidrag till denna grupp ger flera röster till det rödgröna gardet, då måste de duktiga jagas med blåslampa och de som har jobb, måste jobba ännu mer.

Enligt en rapport från Malmö är 75.000 tusen, dvs hälften av de arbetsföra av stadens 350.000 invånare inte självförsörjande. Men det viktigaste är ju att regeringen får röster. För det är Du som betalar, medan utjämningsbidragen flödar.

https://www.tn.se/naringsliv/75-000-malmobor-kan-inte-forsorja-sig-sjalva/


Om låtsasjobb och arbetsförmedling som inget förstår

Att byråkratin har ökat dramatiskt inom regioner och kommuner är en bister sanning, medan besparingar/neddragningar främst landar hos fotfolket.

I dag finns det snart fler kommunikatörer än sjukvårdsbiträden, som jobbar med ansvariga politikers varumärken. Slogan som ”I Linköping blir idéer verklighet” och ”att ligga i framkant” är betydligt viktigare än att gamla får komma ut i friska luften och att cancersjuka slipper dö i långa köer.

Bildresultat för linköping ideer blir verklighet
linkoping.se

Jag tror karriärsugna politiker har apat efter UD:s omhuldade Sverigebild, där de ljuger så de blir blå, i sin nit att visa sitt humanitära rekord.
Enkelt uttryckt är skyltfönstren jättestora, medan det ekar tomt i verkstaden.

Uppfriskande artiklar finns att läsa i Tidningen Näringslivet av ekonomiprofessorn Mats Alversson, som skriver om inflationen av låtsasjobb och av en högutbildad arbetslös 50-årig kvinna med just ett låtsasjobb.

Professorn; ”Normen att det är fint med en högskoleutbildning och mindre fint med en praktisk utbildning skapar en allt skevare arbetsmarknad. Samtidigt som näringslivet skriker efter yrkesutbildade examineras allt fler till jobb som egentligen inte behövs…”

Han fortsätter med att konstatera;

”…..Många landar i olika typer av jobb som går ut på att optimera tillvaron och bekämpa sånt som inte är perfekt, förklarar han. Exempelvis mångfaldsträning, ledarskapsförbättring, coachning, gruppträning eller karriärplanering. Han konstaterar att expansionen av ”människoförbättring” borde göra fler mogna och självständiga, men att det inte verkar vara fallet.
– Det är ett problem att så många på högskolan utbildar sig till sådana här påfundsjobb. Alla kan inte arbeta med att terapeutisera varandra och sysselsätta sig med policyer, visioner och värdegrundsarbete….”
https://www.tn.se/arbetsmarknad/professor-for-manga-pluggar-till-latsasjobb/

Hans råd är att strama åt behörigheten till högre studier och få fler unga att välja praktiska jobb, som samhället så väl behöver. Regeringen gör som bekant tvärtom.

Ulrika Martin hade varit egenföretagare inom marknadsföring och kommunikation i 15 år, när pandemin slog till. Kunderna drog ner marknadsföringen på sparlåga och efter sommaren förra året hade hon inga uppdrag kvar.

Allting tvärdog och vid det laget hade jag varit utan inkomst så länge att jag inte hade rätt till a-kassa. Hon är uppväxt på Östermalm i Stockholm, har en akademisk examen och har jobbat i hela sitt liv. Sedan drygt ett år tillbaka är Ulrika Martin arbetslös – något som hon aldrig trodde skulle hända henne. Men Arbetsförmedlingen har hon inget förtroende för. ”De har inte förstått sitt uppdrag”, säger hon. https://www.tn.se/arbetsmarknad/hogutbildad-erfaren-och-arbetslos-arbetsformedlingen-ar-en-bluff/

AF har samma upplägg på sina kurser som SFI alltför länge har haft; alla arbetssökande behandlas lika oavsett deras kunskaper och erfarenheter, högutbildade bredvid nysvenskar vars ordförråd mest består av Tack, tack och Hur mår du?

Bildresultat för arbetsförmedlingen
Bilkälla: SR

Troligen kommer detta upplägg från vänsterns ideologi om jämlikhet och solidaritet, där ingen får visa sig bättre än någon annan, för då kan DO knacka på dörren.

Om alla inte kan bli lika bra, då måste alla bli lika dåliga borde i ärlighetens namn vara landets varumärke, där skolan med Anna Ekströms punktering av begåvningar förverkligar vänsterns jämlikhetssträvan. Allt för att elever med invandrarbakgrund inte skall bli ledsna över dåliga betyg, utan få glida vidare på sin falska räckmacka utan krav.

Det som Ulrika Martin har helt rätt i är landets rekord i åldersdiskriminering.

”….Men nio av tio gånger säger arbetsgivarna att de vill anställa någon yngre och hon är frustrerad över hur ointressant det verkar vara att anställa någon som är som hon i ålder, 50 år. Det borde vara tvärtom, konstaterar hon. Det blir inget vabbande då båda sönerna är tonåren, ingen tjänstledighet för studier och hon är inte i partyåldern och kommer därför inte bakfull till jobbet…”

Ung och formbar skall man vara för att ligga i framkant, erfarenheter kan bli till bromskloss, när nya innovativa verktyg skall implementeras. 40-åringar sorteras ut och > 50 är det kört, då har långtidsarbetslösheten bitit sig fast.

Det enda som kan kan utgöra broms på låtsasjobben är att lönerna nu stiger kraftigt på många praktiska utbildningar främst inom det privata näringslivet, när efterfrågan är vida större än utbudet.

I kärva ekonomiska tider då tvingas näringslivet att skala bort allt som inte är nödvändigt för att överleva dagen. Beklagansvärt är att offentlig sektor gör tvärtom, för att inte tala om riksdagens 349 ledamöter och elefantkyrkogårdens alla avdankade generaldirektörer.

Förhoppningsvis inser människor att förbättring mer kommer genom att anstränga sig, spotta i nävarna, än att lyssna på kända coacher och influencers tal om att bli en bättre människa.

En vanlig dag på arbetsförmedlingen

I början trodde jag det var en humor-sketch men insåg efter ett tag att det är visst verkligheten,” mejlar min gamla väninna.

Varför inte låta riksdagens 349 ledamöter få prya en dag på AF och uppleva verkligheten?

Den finns bakom etableringsplaner, frustrerade tjänstemän som möter leende analfabeter, lågutbildade, friska, sjuka, lata, smarta och kvinnor som inte kan skriva sitt namn.

I personalrummet pågår tävling i jämställdhet, åtta rätt belönas med ett par genusglasögon och i riksdagen råder tävlan i integrations förståelse……..

Skilda världar råder, som rör sig från varandra i ljusets hastighet.

Liberalerna har det svårt, när verkligheten tränger sig på. Anpassningen är svår för många liberaler, som har tagit patent på godhetssignaleringen.

” Liberalerna anser att invandring är en tillgång. De menar i sitt integrationsprogram att invandrare, oavsett om de flytt eller kommit hit av andra skäl gjort Sverige rikare och ger landet stora möjligheter till en global marknad. ”Det finns en oerhörd potential i att människor kommer till vårt land” skriver partiet.” DN 4 april.

SD föreslår återvandring om anpassning till värdlandet uteblir (kanske efter tryck från AfS).

Så beträffande invandringen är risk för grundstötning mycket stor om liberalerna skall få vara med och bestämma i en ny allians 2022.

Däremot tror jag att SD:s stöd till moderaterna beträffande invandring/integration inte får någon större friktion.

Kanske har Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson sett denna filmrulle om verkligheten från arbetsförmedlingen?

För i går (den 8/4) skrev de på DN debatt att ”Målet är att invandringen skall vara bra för Sverige” och framförde två konkreta och mätbara mått;

  1. Grad av självförsörjning – inte bara sysselsättning
  2. Hur många som talar begriplig svenska?

Därutöver fanns krav på minskad invandring, gå från bidrag till jobb, anpassning till det svenska samhället, inga förturer till bostad efter etableringsfasen, som skall förkortas, samma villkor som för andra, svenska språket skall prioriteras från BVC till vuxenlivet.

Förslaget om att kunna vardags svenska för att få medborgarskap är nu ute på remiss.
Kyrkan (som ej ingår i remissinstanserna) protesterar högljutt över en sådan kravfylld skyldighet, inget annat är att vänta från vår Allahu Akbar ärkebiskop, som nyligen fick gråta ut i DN om alla ”giftpilar” som hon fått efter sitt fina twittrande om människokärlek och om att göra gott….

Orkade inte se på Morgan Johansson på Rapport i går, när ha satt och ljög om landets mininivå. Nöjdheten lyste när han pratade om humanitär skyddsgrund och Märta Stenevi berättade glädjefullt om alla undantag från asylkriterierna som kommer att åter ge vind i seglen åt den humanitära stormakten. Löfven skrattar nog gott, när han fått liberalerna att åter krypa upp i hans knä, för nu finns undantag för både månggifte och pedofili med barnäktenskap i hans nya migrationsförslag.

Förslaget om den nya migrationspolitiken från regeringen är; Kom, kom alla som vill in till både ganster- och bidragsparadiset!

Vilken idiot som helst borde fatta att andra krafter ligger bakom, men majoriteten vägrar se hur den globala statskuppen ökar farten.

Morgondagens inlägg handlar om en erfaren socionoms reaktion efter filmen från AF: ”Vilken toppen rulle!”