Av Olle Ljungbeck.

Ett inlägg som slutar med en uppmaning till att bilda en massorganisation som kan samla medborgare till protest utanför Rosenbad.

 ” Mannen med blod på händerna. Hans namn är Stefan Löfven, statsminister i Sverige.

Onsdagen den 6 november höll den samlade polisledningen en pressträff med anledning av vågen av sprängningar som nu drabbar Sverige. Hittills i år har polisens nationella bombskydd ryckt ut på 102 sprängningar och bombdåd i Sverige.

Kriminologen Amir Rostami säger till Dagens Nyheter att utvecklingen i Sverige saknar ”motstycke i Europa, kanske i världen. Vi måste tyvärr söka oss till krigszoner för att hitta något liknande.”

Bilden är från en sprängning på Ådalagatan i Linköping,

Denna katastrofala utveckling har pågått i Sverige sedan mannen ”med blod på händerna” – Stefan Löfven – blev statsminister i Sverige. Den som påstår att han inte är ansvarig för denna fruktansvärda våldsvåg som pågått allt sedan han tillträdde som statsminister ljuger.

 Det var Fredrik Reinfeldt med sin ”öppna hjärtans politik” som först möjliggjorde att flera hundratusen migranter släpptes in i Sverige och sedan fortsatte Stefan Löfven med allt större iver. Och det var inga vanliga migranter. Det var individer med en barbarisk kultur/religion och värdegrund. Många som i kulturellt hänseende inte nått upp till nedersta trappsteget på civilisationens stege.

Att Löfven nu är skyldig till den enorma våldsutveckling som i dag präglar vårt land råder inget som helst tvivel om. Han sitter med armarna i kors och gör ingenting, bortsett från hans meningslösa floskler. Den har nu i minst fem års tid präglat världens en gång tryggaste och främsta välfärdsland. Våldet och terrorn har utgjorts och utgörs av mord, våldtäkter, rån, skjutningar, sprängningar, terror i form av dödligt hot, fysiskt och psykiskt våld och terror mot framförallt svenska skolflickor men också pojkar.

En majoritet av svenska kvinnor vågar inte gå ut ensamma eftersom de då riskerar att bli våldtagna av någon av de barbarer Löfven släppt in i landet. Att Stefan Löfven som statsminister är skyldig till ovanstående är ställt utom allt tvivel.

Detta är han också av den anledning att han som statsminister är underställd vår främsta grundlag regeringsformen. Bryter han mot denna – och det är vad han gör genom att inte regera landet enligt denna.

Detta är lätt att konstatera genom att ta del av innehållet i Regeringsformens 2 § som lyder, 

”Utöva makten med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten.  Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa”.

Inte minst kriminologen Amir Rostamis citerade uttalande om att man måste söka sig till krigszoner för att hitta något lika fruktansvärt visar storleken på katastrofen och omfattningen av Löfvens brott. Därmed är påståendet om blod på händerna ingen överdrift.

Trots sitt enorma brott och därmed fruktansvärda skuld har han ägnat en stor del av sin regeringstid att sprida och utså hat mot ett enskilt riks-dagsparti och dess ordförande. Detta trots att han under partiets (SD:s) tid i riksdagen aldrig kunnat beslå partiet eller ledamöterna med brott mot demokratin eller gällande regler för fullgörande av riksdagsuppdraget.

Detta visar på en personlighet som inte kan anses fylla de etiska och moraliska förpliktelser som åvilar innehavaren av statsministerposten.

Ja, jag vill inte stanna där utan vill påstå att denne man med blod på händerna har uppträtt och uppträder på ett sådant sätt att han inte är värdig att inneha ett ”ämbete” omfattande ansvar för medborgarnas välfärd och trygghet.

Ja, med hänsyn till sina brott skulle han självklart aldrig om hans personlighet varit känd, aldrig kunna getts ett ansvar där han  som han hittills gjort kunnat ignorera och åsidosätta andras människors känslor och välbefinnande. Sådana människor saknar empati och skall aldrig ges uppdrag där de kan styra över andra människor.

Denna avsaknad av empati är så märkbar när det gäller det våld tiotusentals invandrare utövat och utövar mot Sverige folk att det inte enbart räcker som förklaring utan denne man måste också ha grava mentala störningar för att kunna uppvisa denna känslokyla och och förakt för det fruktansvärda lidande Sveriges folk genomgått hittills men också genomgår i än mer accelererande form.

Till er föräldrar, kvinnor som män som utan att agera kan låta era barn såväl flickor som pojkar misshandlas och terroriseras till och från skolan på skolgården av barbarer från en annan kontinent och med en kultur/religion och värderingar som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle vill jag säga följande.

Ni är fega och inte ansvarstagande föräldrar som dessutom sviker alla de förfäder från senaste århundradet som slet och jobbade för att skapa det goda samhället. Och som gjorde det med råge.

När samlas ni för att kasta ut dessa barbarer, men inte endast dessa utan också genom att sluta er samman i en massorganisation och vräka dagens regering från Rosenbad?

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle”