Vilken upprördhet det blev inom 7: klövern och SVT, efter att Aron Emilsson SD:s kulturpolitiske talesperson, begärt att företrädare för SVT skulle förklara sin opartiskhet inför kulturutskottets ledamöter.
Tjatet om att det inte är acceptabelt kom med fart från hela
7: klövern. Fri media, fri journalistik,
fri kultur, ingen politisk inblandning löd det från både media och riksdagens
talarstol.
Givetvis vill inte den politiska eliten och dess bundsförvanter ha någon ändring från nuvarande vänsterliberala agenda, för då skulle ju något kunna hända. Framgången för alternativ media skrämmer, för mångfaldskraven gäller inte åsikter, där avvikande skall tystas och dissidenter helst skall släpas inför domstol.
Det SD hade lyft fram var t.ex Tv 4:s ”Sommarkryss” under 2018, där dansare i rosa tröjor med ”Fuck SD” hoppade runt i yster yra samt SVT:s uppvisning i ensidighet i flera program. ”Morgonkrysset” utgör bara ett exempel där ungdomsrån diskuterades. Vi minns alla hur en programledare i en valdebatt inför valet 2018 i direktsändning tog avstånd från Åkessons uttalanden och hur en annan i Aktuellt ställde åtta dumma frågor i rad till Joakim Ruist, som forskat om migrationens kostnader. https://www.svd.se/forskare-attonde-dumma-fragan-i-rad-i-aktuellt
Den röda VD:n för SVT Hanna Stjärne menade att med denna SD önskan, så hade en gräns passerats (Nya Tider v10/2020).
Med hennes ledarskap i politisk ensidighet, så har gränsen passerats för länge sedan, för att inte tala om regeringens påtryckningar på Facebook och Goggle, där vänsterns ensidighet hotas dagligen, vilket måste förhindras. Fd kulturminister Alice Bah Kuhnkes mångfaldsiver på huvudstadens muséer ligger också bra till i klåfingrighet och politisk styrning.
Själv märker jag dagligen denna vänstervridning med vinkling och filtrering i Rapport, Aktuellt, i publik sammansättningen i debattprogrammen och i SVT:s morgonsoffor, där inbjudna experter och debattörer ingår i djup symbios med varandra. Vänsterikonen Göran Greider verkar ha klippkort in i studion.
Tom julaftonsvärdinnan var tvungen att rycka ner svenska flaggirlangerför att visa sitt sociala/globala patos.
Om morgonsoffor handlade
mitt första blogginlägg i dec 2015 och jag minns hur glad jag blev, när jag
kunde se att några hade läst det.
2015 ”……Undertecknad känner stor trötthet över alla kändisar och makthavare som trängts i TV:s alla morgonsoffor och som unisont har kvittrat och twittrat om sin godhet, fina värdegrund, ansvarskänsla och vilja att hjälpa förtryckta, förföljda och fattiga. Helst med andras pengar! ….”
Inget har förändrats under dessa 5 år, mer än att politikerna svek har synliggjorts och blivit etter värre.
En intressant krönika skrev Eli Göndör i Östgöta Correspondenten den 3/3 ”Public service moraliska anspråk”där han skriver att SVT lutar sig mot politiserande ideologier och varnar för att sakfrågan i debatten glöms bort.
Han citerar hiphopparen Behrang Miri som fått ta del av Hannas stjärnglans, som på en räckmacka seglade han in som ”en extra resurs till SVT:s SWAT-grupp”, vars uppgift är att verka för mångfald och att hålla rent.
Denna stjärngosse till lucian på SVT skrev nöjt att (håll i Er nu) ”rekryteringsprocessen genomsyras av ett intersektionellt och normkritiskt perspektiv” och det hade han helt rätt i.
Vi får i krönikan också veta att det var Miri som bestämde att böcker om Tintin skulle rensas ut. Han hade då glidit in som konstnärlig ledare för barn och unga på kulturhuset…
Krönikören sätter tummen på spiken när han skriver;
”…..Att
Miri därefter lyckades meritera sig till att arbeta i SVT:s SWAT grupp för att ”hålla
rent” även där illustreras problemets kärna. Och det är där debatten om public
service bör föras, inte minst för dem som vill minska SD:s inflytande.”
De sista orden blir jag inte klok på, vilkas
inflytande skall då öka? Helt klart är att han inte syftar på Alternativ för Sverige och Nordiska motståndsrörelsen.
Tyvärr är det alltför vanligt att svensk systemmedia alltid öppnar samma dörr, när bakgrund till händelser rapporteras. Detta är troligen fallet med Gui Minhai´s fängslande i Kina, som upprör hela etablissemanget och utrikesminister Ann Linde bedyrar hela EU:s stöd. (Ett långt inlägg, som ev. läsare får ta del av i morgon också.)
Så här lyder Svenska Pens motivering , när Tucholskypriset delades ut till Gui Minhai ”Priset ges till hans outtröttliga arbete för det fria ordet, till stöd för hans frigivning och rätt att återuppta sin publicistiska verksamhet”.
Ett mejl kom från Karl Wang som rapporterar från Kina.
Detta är en översättning, den är inte
”ordagrann” utan en fri översättning, och jag har medvetet sparat en del
”chinglish” -uttryck och meningsbyggnader för det är svårt att översätta allt
exakt. Jag har även bifogat den ursprungliga kinesiska texten, ni kan själva
kontrollera genom att använda en webböversättare, men en sådan översättning
innehåller rader av uttryck som inte finns i västliga språk, och är för den
okunnige svårbegripliga.
Det finns bokstavligen hundratusentals
liknande berättelser på kinesiska på webben, både från olika media, på sociala
media och från bloggare. Man kan till exempel skriva om ett ljus som brinner.
Det refererar till en människas liv, som kan släckas i förtid eller tillåtas
att brinna ut.
Svenska medias och svenska journalister
framställning av Kina kan inte kallas annat än vidrigt falsk. Detta är vad
svenska media har kallat låtsasanklagelser och låtsas rättegångar.
Foto av den kvinnlig studerande Gui körde ihjäl, utan körkort, ”redlöst berusad”, och sedan lämnade att dö på gatan.
Gui: -“Under så många år på flykt har jag levt i ett tillstånd av panik, jag har ofta mardrömmar, och jag drömmer ofta om att åka hem och träffa mina släktingar …” Så sa Gui den 13 januari från sin kommuninternering i Ningbo.
Som ägare till Causeway Bay Bookstore i Hong Kong har Gui Minhai nyligen getts mycket uppmärksamhet från media i Europa. Nyheter om “Causeway Bay Bookstore Owners Missing” har drivits till ren rashets av vissa medier i Hong Kong och utomlands.
Vem är Gui Minhai? Vad är sanningen om hans så kallade försvinnande?
Berusad körning orsakar en ung kvinnas död.
In i ett bostadshus i Hangzhou, Zhejiang-provinsen, i en liten 60 kvadratmeter stor våning bor 83-åriga Shen och frun, 65-åriga Zhou. Även om bostaden är litet finns det ett speciellt reserverat sovrum fylld med foton av en ung flickas liv. Några klumpar av Su-krysantemum och barndomsleksaker skapar något av ett ljust leende över fotot.
Fru Zhou säger: -“Min man vågade aldrig komma in. Så snart jag själv kommer in i rummet tänker jag på min dotters barndom. Tiden från en tidig ålder som barn till en vuxen dyker upp i mitt sinne. Jag tillbringar tid med min dotter i rummet hela dagen … vilken slags smärta har vårt hjärta?”
Zhou har svårt att dölja sin sorg. Hon sa att rummet är ordnat enligt dotterns önskan under hennes livstid. På nyårsdagen varje år lägger hon nyinköpta kläder som köpts till dottern på hennes säng, som om hennes dotter aldrig lämnat.
En bilolycka för 12 år sedan krävde livet för det gamla parets enda dotter. Mannen ansvarig för bilolyckan var Gui Minhai.
Gui Minhai, född i maj 1964, ursprungligen från Ningbo, Zhejiang-provinsen, förvärvade svenskt medborgarskap 1996. Den 8 december 2003 organiserade Gui Minhai, som gjorde affärer i Ningbo, ett middagsbjudning där man åt och drack ymnigt under måltiden. Festen blev ganska blöt. I slutet av middagen fattade Gui Minhai ett beslut som han nu beklagar, det vill säga att han körde sina vänner hem.
Klockan 21:17 den natten körde Gui Minhai från Jiangdong-distriktet, Ningbo till Zhenhai-distriktet, och på vägen passerade ett universitet i Ningbo, där han mejade ner en kvinnlig högskolestudent som korsade vägen, och orsakade hennes död. Han smet från olycksplatsen och lämnade henne att dö på gatan.
Gui säger: -“Jag har inte bra syn. Jag hörde en duns, och olyckan var skedd.” Gui Minhai säger han minns det smärtsamt.
Polisens och medicinska blodtester har dokumenterats i relevanta juridiska handlingar och visar att Gui Minhai’s alkoholhalt i blodet efter testet var 1,14 mg / ml, vilket nådde nivån för grovt rattfylleri. Polisen fastslog att Gui Minhai var fullt och ensamt ansvarigt för olyckan.
Högskolestudenten Shen, som påkördes och dödades, var i tidig tjugoårsålder, och för hennes familj blev det ännu svårare, Hennes far hade bara denna enda dottern när han var ett halvt sekel gammalt, och han har alltid betraktat henne som parets lilla juvel, det vackra hoppet om en ljus framtid krossades oväntat och hänsynslöst och det förvandlades till smärta hos två vithåriga gamla människor och liksom hos alla andra.
“Den här familjen kollapsade på en gång.”Zhou sa att de plötsliga dåliga nyheterna gjorde att hon och hennes man båda blev sjuka, särskilt mannen som då var över sjuttio år gammal. Sedan dess har hans hälsa försämrats och han lider ofta av mental depression, missmod och har till och med en gång försökt att begå självmord.
Rädsla för sanningen.
I augusti 2004 dömdes Gui Minhai av domstolen till två års fängelse villkorligt med reseförbud och anmälningsplikt. När det gäller den ovanligt milda domen protesterade offrens familj, gjorde invändningar och starkt krävde att Gui Minhai skulle straffas hårdare.
Eftersom han druckit och svårt skadat en lycklig familj, uttryckte Gui Minhai att han ångrade sig. Han var dock ännu mer orolig för att han verkligen skulle få avtjäna sin dom i fängelse. Kort efter domen och innan civil kompensation fullständigt verkställdes gjorde Gui Minhai ett annat felval.
Gui säger: -“Jag började vara rädd, rädd för att gå i fängelse. Och med en sådan belastning kan jag inte leva och utvecklas i landet, så jag tyckte att jag borde försvinna.”Sa Gui Minhai.
I november 2004 genomförde Gui Minhai, som fortfarande stod under övervakning och inte tilläts lämna landet enligt lag, en väl planerad och genomförd plan genom att bedrägligt använda någon annans ID-kort för att korsa gränsen till Hong Kong och lämna landet som turist i någon annans namn, och har sedan på ett häpnadsväckande sätt lyckats hålla sig undan rättvisan.
Som konsekvens av Gui Minhai’s brott att ha
flytt, beslutade domstolen i augusti 2006 att återkalla den villkorliga domen
på två år och döma honom till två års fängelse ovillkorligt. Polisen följde
hans agerande utomlands via webben.
Gui Minhai’s flykt från rättvisan påverkade också igen det dödade offrets familj. Under åren har de två äldre människor fokuserat nästan hela sitt liv på detta. Känslan i deras hjärtan är att hoppas att Gui Minhai, som har dömts, kommer tvingas återvända till domstolen för att så trösta deras dotter i himmelen.
Hans fars död räckte inte för att förmå honom
att återvända.
Att få dagarna att gå var inte lätt för de gamla föräldrarna. Under tiden samarbetade Gui Minhai med andra för att göra affärer, men hans ökande rikedom kunde inte kompensera för hans känsla av skuld. När han talar om sin flykt från rättvisan är hans mest använda ord “panik” och “skuld”.
“Efter att ha åkt utomlands trodde jag att mitt psykologiska tryck skulle lindras, men det blev faktiskt värre.” säger Gui Minhai. -“Å ena sidan flydde jag ansvaret, vilket är ett ytterligare psykologiskt slag mot offrens familj, å andra sidan plågade min olagliga flykt inte bara mig utan utan den också kränkte kinesisk lag, det var ett ytterligare brott.”
Gui Minhai vågade inte återvända till sin hemstad och kunde inte vara ansvarsfull mot sina föräldrar. “Det finns inget land, inget hem, ingen hemstad för mig … de gamla sa att mitt hjärta är hemma. Jag var orolig och ingenstans är min hemstad.” sa han, “Mitt hjärta är mycket smärtsamt och jag använder ofta materiell glädje för att lösa detta. Smärtan är faktiskt obegripligt stor. Jag har torterats psykologiskt länge, haft mardrömmar hela dagen, orsakat högt blodtryck, hjärtsjukdomar och lidande … ”
Gui Minhai sa att även om han har flytt utomlands de senaste åren, känner han alltid att det inte finns någon hem i denna rotlösa vandring. “I synnerhet när jag fick veta att min far var mycket sjuk.” Som den enda sonen i familjen kunde han inte ta hand om de äldre, vilket är ett mycket starkt kulturellt krav i Kina. Han ville återvända till Kina mer än en gång för att överlämna sig, men han kunde fortfarande inte samla modet för att göra det.
Vid midnatt en dag fick han meddelandet om sin fars frånfälle och då rannsakade han sig själv om det var tid att överlämna sig. Gui Minhai hade förlorat möjligheten vara vid sin fars sida vid hans död. Han kunde bara skicka kärlek till honom i skrift och sorg i den långa texten “Faderoffer”. “Jag skulle hellre begrava den under föräldrarnas grav efter döden och kunna följa dem när jag dör. Jag vet inte var han begravdes efter han dog, det var tråkigt.”
Gui Minhai sa att i detta ögonblick började han verkligen reflektera över sig själv och insåg hur tragisk han var att leva och dö för en annan familj för 12 år sedan på grund av hans åsidosättande av lagen. Detta fick honom att bestämma sig och återvända till sitt land.
“När min far dog kom allt tillbaka i huvudet. Det var en stor chock för mig. Min mamma är också över 80 år gammal och det är snart tid även för henne. Jag tänker på det och jag lider dag och natt. Det finns alltid en stark skuld i mitt hjärta. Jag känner mig ofta väldigt deprimerad och väldigt obekväm. Så jag har funderat på att återvända till Kina och överlämna mig själv, och jag vill lösa den här saken, och jag måste få se henne igen medan hon lever.” När han talade om detta brast Gui Minhai i tårar, och begravde sitt ansikte djupt. -“Jag har inte haft modet att ta detta steg tidigare. Jag tror att det är dags att ta detta steg.”
I oktober 2015 överlämnade sig Gui Minhai sig
till polisen.
“Låt mig lösa mina egna problem”
Gui Minhai har utretts noggrant av polisen och har skrivit flera erkännanden och givit flera offentliga ursäkter. Han sa att i det ögonblick då han var fast besluten att återvända till landet för att överlämna sig var han redo. “Jag kommer att bära mitt eget rättsliga ansvar och jag är villig att acceptera straffet.”
Efter att ha fullt förstått offrens situation och hur offrets familj kände sig, kände sig Gui Minhai ännu mer skyldig och ville förmedla dem sin djupa ursäkt. “Jag vill uttrycka mina uppriktiga ursäkter till offrens familjer, jag är ledsen! Jag vet att den skada och smärta som orsakats dem inte kan åtgärdas. Jag kommer att lösa in mina synder resten av mitt liv, även om det bara kan ge dem lite tröst.”
Efter att han överlämnat sig i Thailand och återvänt till Kina, förklarade Gui Minhai högtidligt: –”Jag överlämnade mig till Kina, det är mitt personliga frivilliga val och ingen annan person har något att göra med det. Detta är mitt ansvar och jag vill inte någon individ eller institution, som utländska media, ska involverar sig i eller störa min återkomst hem eller annars engagera sig i skadliga spekulationer.”
Gui Minhai sa också: “Även om jag har svensk medborgarskap känner jag verkligen att jag fortfarande är kines och att min skäl och mina rötter fortfarande finns i Kina, så jag hoppas att den svenska sidan kommer att respektera mina personliga val, respektera mina rättigheter och integritet, låt mig lösa mina egna problem.”
Efter utredningen misstänktes också Gui Minhai för andra allvarliga brott. Berörda personer samarbetar med utredningen. Fallet utreds ytterligare.
Sohu
är en privat tidning, börsnoterade på NASDQ, med huvudkontor i Delaware, USA
och Peking. Den grundades 1996 av Charles Zhang och Edward Roberts https://en.wikipedia.org/wiki/Sohu
Uppdaterat 2020-02-27 19:53″
Ps. Jag har tagit fram domen mot Gui, översatt den till svenska, och kommenterat den. Ds.
”Bonnierägda Mittmedia tillsammans med norska Amedia köper Hallmedia. I
Hallmedia ingår tio prenumererande lokaltidningar, tolv nyhetssajter och
sju gratistidningar i Småland och Västergötland, skriver Jönköpingsposten, som
ingår i koncernen.
För en tid sedan köptes Mittmedia i sin tur av Bonnier!
Denna koncern äger sedan tidigare såväl Dagens Nyheter, Expressen samt
ytterligare ett antal medier!
Samtidigt som detta sker kastar sig PK-media och de 7 PK-partierna över Sverigedemokraterna, SD när detta parti helt legitimt vill kalla in SVT-chefer till riksdagen eftersom man fullt sanningsenligt förklarar att Public Service är partiska. Detta innebär självklart inte att SD vill styra public service.
Att SD som ett renhållningsarbete vill göra detta anses sålunda av pk-media och pk-partierna som något felaktigt.
Att flertalet av medierna nu ägs av en enda koncern är alltså mindre allvarligt än att SVT-chefer får förklara sig inför Sveriges riksdag som består av 8 partier.
Kanske är det just att medierna till stor del ägs av en enda koncern som gjort att 80 procent av dessa i stort sett driver samma politiska journalistik!
Detta ägarförhållande borde hålla varje sann demokrat vaken om nätterna och om inte annat till varje pris bekämpas av riksdagsledamöterna om de är demokrater.
Likheten med medierna i de tidigare kommunistiska diktaturerna liksom i dagens diktaturer exempelvis Iran m fl kunde inte vara större. Självklart är detta ensamägande ett hot mot demokratin.
Ja, det har kanske redan gått så långt att demokratin inte går att rädda om inte riksdagen slår sönder denna form av mediakoncerner.
För bl a de skribenter som har en annan uppfattning än de politiskt korrekta är det närmast omöjligt att få in artiklar som ifrågasätter dessa eller de sju pk-partierna. Här överträffar redan huvuddelen av de i konsortier ingående svenska medierna tom medier som Tass ochoch Pravda på sin tid. Därför är det synnerligen falskt att reagera mot SD.s förslag och fullständigt tiga om Bonnierpressens utestängande av sann och ärlig journalistik.
En förhållande är däremot oemotsägligt. Ett land där medierna ägs av ett eller några få koncerner kan aldrig vara eller bli en fullvärdig demokrati.
I en sådan stat år makten såväl korrumperad som maktfullkomlig.”
Ps. Hej chefredaktörer och insändarredaktörer i bl a Gefle Dagblad och Arbetarbladet. Jag fick rätt fortare än jag trodde. Med detta menar jag att ni tydligen inte tar in min kritik av Bonniers senaste köp av medier. Ni är ju själva uppköpta sedan en tid! Ds. Olle Ljungbeck.
——————————————————————————————
Varje protest från SD mot medias brister i allsidighet och objektivitet är berömvärt.
Men det skulle inte skada om Anna Hagwall fd SD politiker, skulle få en ursäkt av partiet för at hon blev ”Petad ur laget” för sin motion om Bonnierdominansen.
Under hösten 2016 lämnade hon in en motion om där hon föreslog större
ägarspridning av media och att presstödet skulle tas bort och att SVT skulle
vara en tv-kanal som alla andra och kunna väljas bort. Men hon åkte ut ur
partistyrelsen med fart, som tolkade hennes motion som antisemitisk och ond.
SD är fn det minst dåliga partiet, om det beror på att fler väljare har fått smaka på massmigrationens baksidor eller om SD:s anpassning till det korrekta är orsak, låter jag vara osagt.
”Hej Harriet! I Aktuellt den 21 febr hörde vi hur SD försöker styra de självständiga statsmedierna. Fy skäms SD! Vet inte SD att det är tvärt om? Dvs det är Sveriges Vänster-Televisions (SVT) och Sveriges Rödradios (SR) sak, att försöka styra sympatiflödena bort från SD.”
Är SVT och systemmedia i maskopi med att neutralisera invandringsrelaterade förnedringsrån?
När det invandringsrelaterade våldet inte längre går att förneka, då måste nya strategier till för att kamouflera mångkulturens förödande baksidor. Ruelse, samvetskval och ånger flödar i reportagen om hur dåligt förövarna mår efter väl förrättat värv. Inte ett ord om gammal tradition och kultur från hemlandet.
Medias strategi med fokusförflyttning till förövare i stället för offer var en tanke jag och säkert många andra fick, när vi under veckan som gick, fick ta del av Rapports inslag om de somaliska föräldrarnas botgöring för sin son, som förnedrat och urinerat på Liam.
Kanske detta föräldrapar fick regi av SVT för att framstå som goda och präktiga föräldrar från Somalia?
Frun läste till
undersköterska och maken gick på SFI, efter många år i Sverige. God ekonomi,
till skillnad från många svenska föräldrapar med barn, verkade de ha. Deras
lymmel hade fått senaste mobilen och märkesjackan var det inget fel på.
Samma regi verkar SvD ha fått med sin artikel i söndagens tidning ”Nils, 17, förnedrade sin kompis: ”Borde ha stått upp för honom” av en ensidigt känslosam Åsa Erlandsson.
Svenska namn, så klart, Kim, Nils och hela artikeln lyfter fram hur förövaren Nils ångrar sig och våndas, ber om förlåtelse. Han får endast svaret ”Mm” från offret.
En ung kille som lurats in i bakhåll, piskats med en läderrem, slagen med ett basebollträ och tvingats sjunga en rapplåt under inspelning, till slut tvingades han att hoppa ner i iskallt vatten och naken fly undan sina monster.
Från den hjärtnupna journalisten,
med vänsterliberal hjärtförstoring låter det så här, när hon ömmar för
förövarens hemska samvetskval.
–”Har så sjukt mycket skuldkänslor
och jag mår så dåligt över allt det här. Förlåt allt mannen” och för
att vi läsare riktigt skall förstå hur dåligt han mår, så brer hon på med
-”Med hela mitt hjärta och själ ber
jag så mycket om ursäkt. Jag önskar bara att jag var tillräckligt modig för att
göra något”
– ”Vi alla skulle ha gjort något,
ringt polisen eller sånt men vi var alla för fega”.
Då får jag stålsätta mig för
att orka läsa vidare om detta dravel.
Påpassligt får hon in hur John Horn mördades av unga nynazister utanför Kungälv 1995, inga våldtäktsoffer här inte och inte en skymt av förortens Svennehatande unga, som kräver respekt av alla Svennar och gräset de går på. Därutöver får kriminolog Sven Granath ”grupptrycket” att ursäkta det mesta av djävulskap, från förortens unga förövare.
Reportagen i Rapport och i SvD är bara exempel på sofistikerade och mycket försåtliga sätt att väcka sympati för fina föräldrar i förorten och ångerfulla förövare. Syftet är att vi skall förstå hur fina de innerst inne är. Det lika värdet måste nu befästas med besked, när gemene man börjar inse hur falskt det är.
Jag uppmanar journalisten och hennes kollegor på SVT att läsa bifogade artiklar i Göteborgsposten och Det Goda samhället.
GP: Förnedringsrånen
utförs oftast av invandrarkillar, det är fakta. Och att de här killarna hamnar
i brottslighet beror på det stora flyktingmottagandet och misslyckad
integration. För att vända utvecklingen behövs en åtstramad flyktingpolitik och
slopad ungdomsrabatt för de här grova brotten, skriver Anders Karlsson,
polisinspektör i Göteborg.
Det Goda samhället: ”….. Svenskfientlighet har
funnits länge. Jag har skrivit om det i flera år, ibland har jag använt ordet ”svenskofobi”som en parallell till ett av vänsterns favoritord:
”islamofobi”. Mainstreammedierna har inte varit så intresserade av att
rapportera om detta fenomen. Minsta lilla ”islamofobiska” eller ”rasistiska”
dåd har dock blåsts upp stort….”
Vänsterns ”änglakör” går nu till attack mot SvD:s ledarskribent Ivar Arpi, vars pris är högt för att våga sätta sanningar på pränt.
Kanske näthatsjägaren behöver förstärkning av extremvänsterns skyddslingar? Att jaga oss gamla kvinnor som ventilerar vår ilska mot makthavarna på nätet, verkar inte ge tillräcklig utdelning. Därför har nu det sanktionerade hatet riktats mot kända ledarskribenter, som inte fallit in i ”änglakörens” repertoar.
Läs gärna Arpis ledare i SvD den 8 februari ”Den här larmknappen går direkt till polisen.”
Det är skillnad på hat och hat. Det fina hatet kommer från AFA, extremvänsterns organisation, som får härja fritt med tyst bifall från Löfven och hans rövslickare inom akademin, kyrkan, polis, generaldirektörer, kultureliten, politiker inom kommun, regioner, samt den ”oanständige” Wolodarski på DN m.fl, m.fl.
Varför inga rop om hot mot demokratin, som när politiker trampas på tårna?
Inledning på artikeln:
”När jag skrev min första rapport för Timbro fick de för första gången hyra in vakter till ett seminarium. Husbykravallerna, det blir en pjäs på Dramaten, skurken heter Arpi och har ”unkna värderingar”. Släktingar hör av sig och är upprörda. Men det är i samband med Anton Lundin Petterssons rasistiska mord i Trollhättan som hoten börjar komma, Extremvänsterns organisation, Antifascistisk aktion (AFA), uppmanar folk att hålla mig och några andra ansvariga för mordet. Få känner behovet av att vara anonyma när de sprider uppmaningen vidare. Jag och ett par andra är alltså skyldiga till mord på barn. Håll honom ansvarig, tycker en av Sveriges mest kända postkoloniala forskare. Många andra delar uppfattningen. Journalister, politiker, aktivister – från RFSU, Ordfront, Politism, Dala-demokraten, Researchgruppen, Svenska Palestinagrupperna, och andra. Bra att du har hund! Jaha, en mops… Larmet fungerar också. Ni måste ha säkerhetsdörr.………”
I dag blir det ett längre inlägg, som Ni får ta del av i morgon också. Anledningen är medias grova förenkling av antisemitismens avsändarei samband med Förintelsens minnesdagoch hur Norrköpings museum i en utställning om nazismen ”Medlöperi och motstånd” kopplar ihop nazismen med dagens Sverigedemokrater. Ordföranden Darko Mamkovic har med all rätt polisanmält museét och kommunen.
Förintelsens minnesdag den 27
januari har i systemmedia skildrades med en stor ensidighet beträffande de
skyldiga till dagens utbredda antisemitism.
Hatet har i flera artiklar
och program i SVT och SR främst riktats mot högerextremister och nazister, som
ligger snubblande nära nationalister.
Ett tillfälle att ställa SD i skamvrån för deras nazistiska rötter var den röda tråden i systemmedia, men inte ett ord om övriga partiers mörka rötter. Därför är en titt i backspegeln nödvändigt.
Ett av många exempel fanns i SvD den 27/1 med rubrik ”Förintelseöverlevare- SD behöver en avhopparverksamhet.”
Undertecknad som under min yrkestid, som sjukgymnast inom rehabilitering, har kämpat med > 100 patienter med annan etnicitet, är inte i behov av något avhopp, eftersom jag som regel blivit mer bedrövad än berikad i dessa patientfall. Det är radikala islamister som skulle behöva en tydlig avhopparverksamhet, men detta är i de flesta fall lönlöst, eftersom de är uppfostrade i Koranens suror, som predikar hat och död åt otrogna.
På tal om mörka rötter, så har nog Annie Lööf aldrig tagit del av –Bondeförbundets partiprogram från 1933 som troligen fick Hitler att mysa av välbehag.
”I Bondeförbundets program från 1933 finns rasistiska tongångar: ”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens [läs: bondeklassens] bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar.”
Samma mediala tystnad råder om –Baltutlämningen,
– permit-tenttrafiken/tysk tågen i folkmun, där 2,1 miljoner tyska soldater med krigsmateriel fraktades genom Sverige under åren 1941-1943. –Bollhusmötet i Uppsala 1939, där studenterna protesterade mot att Sverige skulle ta emot 10 tyska judiska läkare, för de var rädda om sina framtida jobb, är också helt bortglömt. Unghögerns vurm för Hitler verkar ha suddats bort i moderaternas historia.
Icke heller att förgjömma är – tvångssteriliseringsarna under 1934-1975 av ”undermåliga individer”där rörelsens ikoner Alva och Gunnar Myrdahl var djupt delaktiga, i sin strävan att ”förbättra folkmaterialet.”
Många minns ännu –Vipeholms tandexperiment med sötsaker för att studeras karies utvecklingen på sk. ”undermåliga individer” med smärtsamma konsekvenser för försvarslösa ”svårskötta och sinnesslöa män.” Vilket får mig att associera till Hitlers hantlangare dr Mengele.
Min mor som under kriget arbetade som husa på Torsåkers slott i Uppland, kunde berätta om hur Hitlers porträtt fanns på hedersplats i salongen,
men vid krigsslutet hade det diskret bytts ut mot en leende Churchill med cigarren i mungipan.
Det största hotet mot dagens judar kommer inte från ca 300 sk. nazister med sympatisörer, utan från flera hundratusen muslimer som fått hatet mot judar i modersmjölken, men här stoppar statsministern huvudet i sanden och hans maktberoende underhuggare inom politiken och akademin tar på sig stora skygglappar.
Min äldsta dotter med lång lärargärning bakom sig har kämpat hårt för att tvätta bort antisemitistiska tongångar från elever, främst med annan hemvist. Hon har arrangerat flera studiebesök för sina gymnasieelever, både till Ukraina och Israel för utbyte av synsätt och erfarenheter. Studiebesökens syfte var att i praktisk handling lyfta fram likheter oavsett om eleverna var kristna, judar, ortodoxa eller muslimer. Efter dessa studiebesök kunde tom de mest hatiska eleverna konstatera att likheterna var större än skillnaderna.
En artikel av Ester Pollack, professor inom mediestudier på Stockholms universitet i SvD/Under Strecket den 27 januari gav undertecknad många insikter om hur historien går igen, och hur makthavarna och dess media ingenting har lärt sig.
Ingressen lyder: ”Hur mycket visste omvärlden om Förintelsen medan den pågick? En studie av rapporteringen i Dagens Nyheter, vid tiden Sveriges största morgontidning, visar att den nyhetsförmedling som hade kunnat ge allmänheten bättre kunskap kvästes av regeringens ängsliga presspolitik.”
Jag byter ut ordet nazism mot islamism i artikeln och finner dagsaktuella likheter beträffande regeringens undfallenhet mot radikala islamister och dess utbredda stöd i förorten, som leds av sk.”skäggiga skuggor.” Muslimska Brödraskapet, Unga Muslimer med flera invandrarföreningar har gödslats med pengar från Allmänna arvsfonden och MUCF, vars syfte är ”att öka kunskapen om det civila samhällets utveckling, organisering och samspel med samhället i övrigt.”
Tyvärr har resultaten ofta blivit dess motsats, interaktionen med värdlandet har resulterat i avståndstagande och tom hat. Tafattheten och bortförklaringarna av islams förkunnare, som i moskén hyllar IS terrordåd och eldar på föraktet mot alla otrogna, har varit gränslös av den vänsterliberala eliten.
Denna samling av både integrations- och nationsförstörare har ensidigt hyllat den kulturella identiteten och totalt glömt våra medborgerliga rättigheter. Samma ivriga förstörelselusta har vänsterliberala, mediala tolkningsföreträdare visat när det handlat om bevarandet av vår egen kultur, vår historia med gamla traditioner.
Tyvärr har de aldrig frågat sig hur invandraren skall kunna integreras i vårt samhälle, när vår egen kultur ständigt skall negligeras och stampas på.
Makthavarnas beteende är en
mästerlig uppvisning i de tre små apornas beteende, att inte se, inte höra,
inte tala om dessa grymheter, vare sig de skedde under 2:a världskriget eller under
IS framfart på 2000-talet.
För att inte tala om hedersförtrycket i förorten, där kultureliten hyllar Fadime och Pela, men ingen kräver förbud mot kusingiften, som gör att alltför många skolbänkar står tomma efter sommarlovet, vilket stympar unga flickors liv, förutom att avkomman löper ökad risk för missbildningar och kognitiva skador. Dessa konsekvenser av ”giftiga ingiften” har jag tagit del av vid flera hembesök under yrkestiden. Astronomiska kostnader för både sjukvård, hjälpmedel och assistans får inte nämnas och absolut inte lidandet för barnet själv.
Kriminella aktiviteter från förortens unga
gossar som tagit det offentliga utrymmet till sitt och trampat sönder tryggheten
för oss som tvingats försörja dem, bortförklaras med arbetslöshet och
främlingsfientlighet.
Uppmaningen från ledarskribent Alice Teodorescu i GP att ta upp en bok och släppa stenen, verkar inte ha gått hem, varken hos statsministern eller unga gossar i sin brottsliga karriär.
Ester Pollack skriver i sin artikel att ”Fakta om förintelsen var ”grymhetspropaganda”. I dag har fakta om islam förvandlats till grymhetspropaganda med tilläggen islamofobi, främlingsfientlighet och rasism.
Hon tar upp att Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning redan 1942 publicerade en artikel om ”Utrotningskriget mot judarna” precis som Göteborgsposten i dag har många klarsynta ledarskribenter.
En artikel av den polska exilregeringen om Tysklands koncentrationsläger och förintelse av judar ”The German New Order in Polen” publicerades i den antinazistiska veckotidningen ”Trots Allt”, men den drogs snabbt in av svenska myndigheter
Citat: ”……”Trots Allt” publicerade ytterligare en
ny och reviderad utgåva av rapporten i februari 1943 och därefter i september
1943. I en annons i Dagens Nyheter 25/9 1943, några dagar innan den sista
utgåvan skulle distribueras, skrev publicisten: ”Publicering av den här boken är inte ett brott emot svensk lag. Att
känna till sanningen och dölja den är å andra sidan brottsligt”. Svenska
myndigheter svarade med en ny indragning. DN nöjde sig med att publicera
annonsen…..”
I dag råder samma klappjakt mot oliktänkande, som på sociala mediers alla ingångar skriver om ”sanningar” som makthavarna inte vill skall spridas. Hetsmotfolkgrupps jägare skattefinansieras, Facebook och Google har fått böja sig för kraven på censur.
Kanske detta är en gentjänst för deras kylanläggningar i norr med billig el?
I dag är det alternativa medier som låter oss känna till sanningen, som systemmedia med DN i spetsen har övergivit i sin globala hybris med hyllande av identitet, relativism och ständig upprepning av den vite mannens förtryckande strukturer.
Författaren avslutar sin artikel med ett konstaterande från 2:a
världskriget ”…En
normalisering av ”att inte veta” och en åskådarposition skapades, både genom
regeringskontroll och genom självcensur. Det arvet ser vi återverkningarna
av ända in i vår egen tid.”
Däremot är jag inte säker på om det är undfallenheten mot islam, som professorn syftar på, när kristna i hela världen förföljs och dödas av radikala islamister utan att den internationella eliten lyfter ett finger. Elitens mantra upprepas ständigt om att 30-talet går igen, med riktning endast mot högerextremister, dvs. mot oss som värnar och vill rädda fosterlandet från en medeltida kultur som går på tvärs mot vår egen värdegrund. Muslimers tro skall skyddas och värnas oavsett vad som följer i dess kölvatten.
Det enda jag är säker på är att nazismens syskon är kommunism och islam.
Så, visst går 30-talet igen tack vare regeringens eftergifter mot islams grymheter och dagens mörkläggning av sina egna nazistiska rötter.
Om detta och avskräckande exempel inom journalistkåren skriver Olle Ljungbeck i detta inlägg.
Min misstanke är att det går budskap från Rosenbad, att öka SD hatet från rörelsens ledarskribenter. Att reaktionen blir den motsatta, påminner mig om demokraternas hopplösa kamp mot Trump i USA. ”The swamp” är i gungning både där och här hemma.
…………………………………………………………………………………
Såväl Gefle Dagblad som Arbetarbladet har nyligen anställt två nya ledarskribenter helt utan journalistisk begåvning.
Detta är kanske inte det värsta utan det är deras
hatiska och grova förenklingar kring det de skriver om. Att Arbetarbladet bytte
skribent märks inte så mycket eftersom företrädaren också saknade såväl
begåvning som försök att återge verkligheten på ett ärligt och sanningsenligt
sätt.
Däremot får man närmast se det som en journalistisk
katastrof när man ersatt Bawar
Ismael med Reidar Carlsson.
Den förstnämnde håller jag för en synnerligen
begåvad journalist varför ledarsidan blir meningslös, när den ersätts med
sådana som Reidar Carlsson.
Såväl Simon Ridell som Reidar Carlsson borde stå som förebilder på journalisthögskolorna som avskräckande exempel när det gäller att skildra den politiska verkligheten.
När Carlsson spyr ut sin galla över
Sverigedemokraterna kan man tro att han inte känner till de sju PK-partiernas
nuvarande politik såväl som gårdagens.
Jag har själv en gång varit socialdemokrat och det
ångrar jag inte eftersom det var före 80-talet då socialdemokratin tjänade
Sverige och folket.
När Carlsson i ledaren den 3 januari i år sprider sitt hat mot Sverigedemokraterna tycks han helt ha glömt att de sju PK-partierna genom sin politik med bl a massinvandringen är på väg att totalt förstöra, kanske världens en gång tryggaste välfärdsstat.
Jag har själv gått med i Sverigedemokraterna (SD). Det skäms jag inte för. Jag har skrivit artiklar sedan ett 30-tal år tillbaka. En stor del av dessa finns hos Gefle Dagblad.
Jag tror Reidar Carlsson har svårt för att hitta någon
som vad gäller kampen för demokrati – överträffar mig i denna kamp.
Sanningen
är troligen att SD i dag består av fler verkliga demokrater än något annat
parti. Men detta förbigår Carlsson.
En belysning av samtliga partier var de stått och står
i kampen för demokrati skulle med stor sannolikhet inte innebära att SD hamnade
där Carlsson vill placera partiet.
Jag skulle tom tro att procentandelen i det parti som
har de flesta medlemmarna som förespråkar och hävdar demokrati och grundlagens
efterlevnad är i dag är törst hos SD.
Att föra en politik som innebär en humanitär och
ekonomisk katastrof för landet och medborgarna kan knappast – som är vad
de sju PK-partierna är ansvariga för – på intet sätt göra dem mer moraliska än
SD. Men även om vi går tillbaka i tiden överflyglar de 7 PK-partierna med råge
det som Sverigedemokraterna anklagas för.
Jag skulle vilja ge Carlsson ett råd. Lämna det
besinningslösa hatet när Du skriver och gör i stället försök till en
historiebeskrivning såväl som en beskrivning av dagens verklighet där
ledstjärnan är Sanningen oavsett vilka som då får stå där med skammen.
Jag är snart 88 år och har följt politiken mycket
närgånget sedan Per Albin.
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle
……………………………………………………………………………….
Nätets nya tid både förvirrar och förvånar makten och dess mediala etablissemang.
”…..Det som bekymrar Brooks, (ledarskribent på The New York Times) om jag får vara lite krass, verkar vara att allmänheten inte längre bryr sig så mycket om vad media, som sedan årtionden vant sig vid att vara inflytelserika, har för uppfattningar. Folk kanske inte ens tror att journalisternas Rapporter på ett korrekt sätt återger verklighetens Händelser….” skriver Patrik Engellau i ” Det Goda samhället”.
OlleLjungbeck skriver om hur media har glömt grundlagen och om en korrupt och rövslickande journalistkår, vars presstöd måste bort för att medias uppdrag skall kunna återställas. Media skall ge sina läsare fakta från olika källor, inte ta ställning åt oss, vilket vi gör bäst själva.
Förskräcks Ni som läser till slutet om kriminalisering av oss migrantkritiker! ………………………………………………………………………………..
”Den tredje statsmakten är sedan mitten av 1800-talet en informell benämning på massmedia i Sverige. Den första makten är regeringen och den andra riksdagen.
Med benämningen tredje statsmakten avses den
kontrollerande funktion som massmedia har (eller borde ha) när det gäller
politiken och makthavarna. En förutsättning för detta är vår grundlag som
garanterar tryckfrihet och yttrandefrihet .
Trots att vår grundlag fortfarande i sin skrivning garanterar medborgarna tryckfrihet och yttrandefrihet agerar massmedia idag som om grundlagen i dag saknade dessa garantier.
Med hänsyn till att minst nittio procent av massmedia i dag är helt okritisk till såväl den första som andra statsmaktens agerande trots att dessa båda tillsammans under de senaste tio åren utövat sin makt på ett sådant sätt, att Sverige är nära en såväl ekonomisk som en samhällelig katastrof vad gäller medborgarnas trygghet till liv, lem och egendom.
Detta pga en helt oförsvarlig invandring som genererat
det värsta våld svenska folket någonsin utsatts för under fredstid. Men vissa
forskare påstår att vi inte längre kan tala om fred utan att Sverige och dess
folk pga av massinvandringen lever under förhållanden som kan likställas med krig.
En bidragande orsak till detta ja kanske den enda, är att den tredje statsmakten (journalisterna), har i stället för att kritiskt granska makten och vara en nagel i ögat på politikerna, ersatts med individer med måttot; ”Vi slickar er gärna i röven bara vi får presstöd och inbjudan till era fester där vi kan umgås som de kolleger vi är”.
Om det i stället vore så att den tredje
statsmakten/journalisterna använde sina grundlagsenliga rättigheter att
kritisera statsmakterna skulle de ju ställt sig på folkets sida och inte mot
detta. Och inte minst skulle de vara ett skydd för demokratin som vi inte
längre har. I bästa fall kan vi tala om en formell sådan.
Trots att vi idag har en regeringschef som är på väg
att krossa välstånd och trygghet i vårt land ger nästan 90 procent av
media-journalisterna dem denne tydligt psykopatiske individ sitt stöd. Trots
att denne mentale dåre är på väg att slå ut möjligheterna att driva skola,
åldrings- och sjukvård på en nivå som kan accepteras låter de honom hållas!
Att söka förklaringar till denna journalisternas kollektiva moraliska och intellektuella bankrutt är inte lätt. När det i en population som massmedias journalistkår endast finns högst tio procent som vågar se eller alternativt vågar redovisa verkligheten är det skrämmande. Ja det är så skrämmande att jag anser att vi passerat Orvells 1984 med råge.
I detta sammanhang vill jag också påstå att även om hela sju-klövern mer eller mindre är ansvariga för dagens katastrof för Sverige och dess folk, så är det två partiledare som är värst pga av sina personligheter. Självklart måste också Reinfeldt som flytt fältet räknas till dessa.
Två så helt olika men ändå så lika.
Dessa båda är Stefan Löfven och Annie Lööf. Hon med en jurkand han med en icke fullgången svetsar-kurs.
Trots denna skillnad är de häpnadsväckande lika i sina
personligheter.
Dessa präglas framförallt av två klart negativa egenskaper som gör dem olämpliga som ledare. Den ena egenskapen är maktfullkomlighet för vilken de är beredda till att svika sitt folk även om de därmed förorsakar detta en katastrof.
Den andra egenskapen är känslokyla som kan ta sig uttryck i ren grymhet som saknar allt vad medkänsla heter.
Det kan emellertid hos sådana människor finnas en överdriven, men falsk ”ömsinthet” mot de allra närmaste som t ex egna barn eller tom egna djur, medan de samtidigt kan vara helt okänsliga för vilket lidande de än utsätter andra människor för.
Det finns många exempel om detta t ex bland krigsförbrytare m fl. Bland de tyska krigsförbrytarna som dömdes vid Nurnbergsrättegången fanns det ett flertal som uppvisade en sådan personlighet. Göring var en sådan. En överdriven känsla för djur men en djävul mot andra människor än de allra närmaste. Sådana kunde han utan minsta känsla låta plågas till döds i koncentrationsläger. Detta är en karaktäristik som överensstämmer med individer med personligheter som Löfven och Lööf. Därför har dessa förstört Sverige och kommer att förvärra katastrofen om de får fortsätta.
Att bla dessa människor kan sitta kvar och ”regera” Sverige visar bilden av en totalt korrupt och rövslickande journalistkår.
Varje dag vi öppnar en tidning eller lyssnar på Radio
och TV kommer någon dessa till tals.
Här nedan ett exempel av en av de värsta Sofia Mirjamsdotter;”Lika obehaglig är den allt mer accepterade förklaringen till detta påstådda tillstånd. Att det skulle bero på invandringen. Det finns en uppenbar förklaring till att vi hamnat här. Förklaringen heter Sverigedemokraterna, och deras genomarbetade, långsiktiga och tålmodiga strategi för att sprida dessa påståenden och få människor att tro på dem.”
En person som på heltid sysslar med att studera
samhällsutvecklingen och uttalar sig på detta sätt kan helt enkelt inte vara
mentalt frisk. Och tyvärr ”bärs” medierna upp av dessa sjuka
individer.
Den regering som efterträder den nuvarande måste om den vill kallas demokratisk stryka allt massmedialt stöd från budgeten.”
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle
……………………………………………………………………………………………………
Snart lever Olle Ljunbeck, jag och många, många andra farligt om EU:s förslag om att kriminalisera migrationskritiker blir verklighet. Här ligger Orwell 1984 i lä, för förslag finns att spärra in oss för psykiatrisk vård. Aprilskämt, nej, nej!
Kanske är det Frau Merkels avskedspresent till folket som vänt henne ryggen? För vår statsminister är detta en skänk från ovan, när hans floskler inte längre fäster.
” En advokat som samarbetar med en EU-domare har läckt information om ett planerat nytt lagförslag i EU som ska ge polisen rätten att gripa, förhöra och sedan överlämna migrationskritiska privatpersoner och journalister till psykiatrisk utvärdering som kan leda vidare till sluten psykiatrisk vård.…” https://newsvoice.se/2019/12/lagforslag-migrationskritiker-psykiatrisk-vard/
”Täppas har till sist fått sluta på Sveriges Radio. Kurt Lundgren (1945-2009) skulle ha fått leva idag. En av de bästa journalisterna. Gå in på hans blogg så kan du finna ett och annat”mejlade en vän, som själv under många år agerat mot förljugenheten i samhället och fick betala ett högt pris för sitt engagemang.
Lundgren var redaktör för ”Ölandsbladet”och på senare år har han varit en flitig bloggare på ”Östra Ölands fria horisont.”
Hans utgångspunkt var det latinska uttrycket ”Non serviam : Jag ska inte vara slav,” som borde stå över varje journalists skrivbord.
Här kommer ett exempel på Kurt Lundgrens ärliga skrivkonst, som idag sällan finns inom systemmedia.
…………………………………………………………………………………………
”Svenska journalister är ett samhällsproblem
Den danske bloggaren Snapphanen, som
kritiskt granskar den svenska mångkulturpolitiken, ser svenska journalister som
ett samhällsproblem.
Jag håller med honom.
Med det perspektiv jag har, genom läsning av både
inhemska och utländska bloggar och daglig konsumtion av många svenska och
utländsk media, framstår journalistkollektivet i Sverige som särskilt uselt.
Favoriseringen,
likriktningen, förutsägbarheten och propagandan har dimensioner som jag
föreställer mig fanns i forna Östtyskland.
Det är speciellt märkbart vid hanteringen av vissa
ämnen som invandringspolitiken, Israel, president Bush, kriget mot terrorismen,
brottsligheten, Danmark och feminismen för att nämna några.
Feministerna behandlas fortfarande med silkesvantar trots att de i den politiska korrekthetens namn i ett decennium prisgav tiotusentals unga invandrarflickor åt hederskulturen.
Lyssna t.ex. på Täppas Fogelberg i Ring P1 så förstår ni vad som menas med journalisten som ett samhällsproblem. Värst är alltså de statskontrollerade TV- och radiokanalerna, då dessa dessutom har mage att i annonskampanjer framställa sig som fria ?
Fria?!
Fria att göra vad då?
Jo, att i åratal ensidigt kritisera det som inte
faller dem på läppen samtidigt som man okritiskt köper det som enligt
journalistskollektivet är politiskt korrekt.
Den svenske ’journalisten’ är den födde
anpasslingen, feg och fisförnäm, och vet inte vad fair play är. Behandlas något
som inte är politiskt korrekt (PK), finns inga hämningar.
’Reporter’ Lars
Hermansson får exemplifiera.
Den 20 september gjorde han ett program i P1:s
Kulturradion Reporter om just politisk korrekthet, där Sverige och Danmark
jämfördes. Förment objektivt, men upplagt så att han skulle få möjlighet att
runda av med att kalla Dansk Folkepartis ledare, Pia Kjaersgaard, för ’dansk svinehund’.
Lättköpt, precis vad flocken och PK-hannen Guillou förväntar sig. Men det är inte
journalistik!”
