Eftersom vänsterns feminister lagt beslag på den internationella kvinnodagen, så lämnar jag den därhän.
Ni får i stället denna artikel publicerades på NewsVoice den 4 mars. Detta är orginaltexten, som därefter redigerades av redaktionen, se länken nedan. Den handlar om vänsterns förståelse för onda gärningar, när brottslingar har annan etnicitet, där feminister inte vet till sig av förståelse.
Om förnedringsrån och våldtäkter hade utförts av unga män med svensk bakgrund, då hade regeringen kallat in specialstyrka från armén och hela bunten hade suttit bakom lås och bom. Nu flinar gärningsmännen rått åt polis och sina offer. Förövarna får gott skydd under public service moraliska paraply. Offren skall helst förlåta och sälla sig till utanförskapets gråterskor.
…………………………………………………………………………………….
När det invandringsrelaterade våldet inte längre går att förneka, då måste nya strategier till för att kamouflera mångkulturens förödande baksidor. Förståelse för förövaren är nu målet för läsare/lyssnare av statsmedia, när förnedringsrånen gör allt fler i värdlandet förbannade. Redaktörerna verkar ha förstått att statsministerns förklaringar om arbetslöshet och utanförskap inte längre går hem hos läsare/lyssnare, när allt fler av Svenssons unga söner och döttrar har fått smaka på våldet med rån, överfall och våldtäkter.
Fokus riktas mot förövarens samvetskval och ånger i reportagen. Ung förortskille som ångrar sig, en annan som lämnat kriminalitet och skötsamma föräldrar som fördömer sin sons förnedringsaktivitet går också bra. Syftet är att ingen skall missa hur dåligt förövarna mår efter väl förrättat värv och hur snälla de innerst inne är.
Inte ett ord om gammal tradition och kultur från hemlandet eller från köksbordets passiva föräldrar, som inte slår näven i bordet. Döttrarna verkar de däremot ha god pli på. Nya bortförklaringar kommer om polis och journalist som provocerar förortens känsliga gossar.
Liams föräldrar i Rapport
Rapports inslag, om de somaliska föräldrarnas botgöring för sin son, som förnedrat och urinerat på Liam, fick undertecknad att undra om detta föräldrapar fick regi av SVT för att framstå som riktigt goda och präktiga?
Frun läste till undersköterska och maken gick på SFI, efter många år i Sverige. God ekonomi, till skillnad från många svenska föräldrapar med barn, verkade de ha. Deras lymmel hade fått senaste mobilen och märkesjackan var det inget fel på.
Reportage i SvD
Samma regi verkade SvD:s journalist ha fått med sin artikel från söndagen den 23 februari ”Nils, 17, förnedrade sin kompis: ”Borde ha stått upp för honom.” Svenska namn med Kim och Nils, så klart! Muhammed, Ali eller Amir lyser med sin frånvaro.
Hela artikeln lyfter fram hur förövaren Nils ångrar sig och våndas, ber om förlåtelse. Han får endast det likgiltiga svaret ”Mm” från offret.
En ung kille som lurats in i bakhåll, piskats med en läderrem, slagen med ett basebollträ och tvingats sjunga en rapplåt under inspelning och till slut tvingats att naken hoppa ner i iskallt vatten för att fly undan sina monster, får vi ta del av, men sen så är det klart.
Den hjärtnupna journalisten, med vänsterliberal hjärtförstoring citerar förövaren, när hon ömmar för hans hemska samvetskval. Offret är det inte så noga med.
–”Har så sjukt mycket skuldkänslor och jag mår så dåligt över allt det här. Förlåt allt mannen” och för att vi läsare riktigt skall förstå hur dåligt han mår, så brer hon på med flera citat;
”- Med hela mitt hjärta och själ ber jag så mycket om ursäkt. Jag önskar bara att jag var tillräckligt modig för att göra något”
– ”Vi alla skulle ha gjort något, ringt polisen eller sånt men vi var alla för fega”.
Då får jag stålsätta mig för att orka läsa vidare om detta ensidiga dravel.
Påpassligt får hon in hur John Horn mördades av unga nynazister utanför Kungälv 1995, inga våldtäktsoffer här inte och inte en skymt av förortens Svennehatande unga, som kräver respekt av alla Svennar och gräset de går på.
Därutöver får kriminolog Sven Granath ”grupptrycket” att ursäkta det mesta av djävulskap, från ”utanförskapets” unga förövare.
När livet vänder
Sista avsnittet i SVT:s serie ”När livet vänder” i februari med Anja Kronor fick invandrarkillen Jaouli ”Finess” Akofely med uppväxt i Hässelby berätta sin historia. ”I Sverige är man ingen,” förklarar han.
Vem var han i hemlandet och vem vill han vara nu eller vad är det som utgör hinder för förverkligande, fick jag aldrig klart för mig.
Familjen kom från Kongo till Sverige, pappan lämnade familjen, modern kämpade och slet för sina söner, men det hjälpte inte. Sönerna blir kriminella. När hans bror blev skjuten till döds bestämde sig Jaouli för att aldrig hamna i kriminalitet och basket och musiken blev hans räddning. Slutet Gott och allting Gott.
Kanske får vi framöver ett reportage från SVT om alla Svennar som aldrig har kriminalitet på sin agenda?
Sverige möts:Direkt
När jag tittade på SVT:s nya debattprogram ”Sverige möts: Direkt” från Trollhättan där Joakim Lamotte mobbades med besked efter hans reportage från Krongården, fick jag nog, när förortens ”gangster” advokat kläckte ur sig; ”Man kommer inte till Sverige som kriminell, det är Sverige som gör oss kriminella.”
Varför då inte vända hem på direkten? undrar jag.
”Utan personligt ansvar” för sina handlingar är den röda tråden i alltför många reportage, tyvärr verkar lagret av offerkoftor aldrig ta slut i vänsterns garderober.
Dessa reportage är bara exempel på sofistikerade och mycket försåtliga sätt att väcka sympati för förortens föräldrar, ångerfulla förövare och en invandrarkille som väljer att inte bli kriminell.
Därutöver är det underförstått att det är värdlandet, samhället och vi andra, som bär ansvar för gängens handlingar, hur grymma och förnedrande de än är. Syftet är att vi skall förstå hur ett gott hjärta klappar bakom skyddsvästen med pistolen och kniven i byxfickan.
Det lika värdet måste nu befästas med besked, när gemene man börjar inse hur falskt det är.
https://newsvoice.se/2020/03/journalister-skyddar-grovt-kriminella/
