Kategoriarkiv: Fritidshus

Vad är ett fritidshus och när får det användas?

VAD ÄR ETT  FRITIDSHUS OCH NÄR FÅR DET ANVÄNDAS, undrar Jan Ivarson och ger förslag på hur kommuner med många fritidshus skulle kunna kompenseras från dess ägare.

—————————————————————————————–

“I media diskuteras om stadsbor i tider av pandemi får flytta till sina fritidshus i glesbygder för att undgå smitta. De som flyttar gör det sannolikt för att undgå smitta, inte för att sprida den. Risk finns förstås att några kan vara smittade utan att veta om det. Stadsbor som vet att de bär smittan väljer nog att stanna i staden. 

Man kan förstå att folk i glesbygder blir oroliga när fritidshusen befolkas av tänkbara smittspridare, men för den skull måste man fråga sig om folk skall förbjudas att söka trygghet i hus som de äger. Det känns lika självklart som om skyddsrum får fyllas i ofärdstider även om alla inte får plats eller kommer från att annat hus. Frågan får särskild dignitet i Sverige, ett land som i åratal hävdat fri rörlighet mellan länder och världsdelar och som nu under pandemin låtit flyga hem turistande nysvenskar från mellanöstern. Då rimmar det dåligt att förbjuda svenskar resa till sina fritidshus, som i många fall uppfyller krav för årsboende.

En annan fråga är vad som är ett fritidshus och om vi har en lagstiftning för bostäder som hängt med i tiden. Under första halvan av 1900-talet var det mångas dröm att skaffa en fritidsstuga. De var ofta enkelt byggda, hade ingen eller liten isolering och kunde sakna indraget vatten. Ägarna bodde i en större ort där de var folkbokförda och betalde sin inkomstskatt. Deras fritidsboende utgjorde liten belastning på fritidskommunen. 

På senare år har folk med god ekonomi skaffat hus utförda för årsboende i attraktiva områden. De nyttjar dem för sin i fritid eller för boende under delar av året, men de fortsätter vara folkbokförda i en större ort. På Skaftö nyttjas ca 90 % av enfamiljsfastigheter i nya planområden för årsboende som fritidshus i lagens mening. Det ger positiva effekter för handel och viss annan verksamhet, men ökar belastningen för vård och kommunal service. Kommunerna får ingen del av fritidshusägarnas inkomstskatt. Nu tvingas kommuner neka hemtjänst och annan service för fritidsboende, i strid med en lagstiftning som inte hängt med i utveckling. Kommunerna saknar ekonomiska och personella resurser.

Många som har råd att äga flera hus för årsboende bor i dem mer än några sommarveckor. Varför inte låta fastigheternas taxeringsvärden spegla nyttjandetiden och fördela ägarnas inkomstskatt mellan kommunerna därefter? Då skulle småkommuner få en rättvis del av invånarnas skatt och boende. Nuvarande folkbokföring på en ort har blivit omodern. En ändring medför förstås genomgripande ändringar i lagstiftningen. Skattskyldige måste t. ex betala ett medelvärde av kommunernas kommunalskatt, om det skall finnas olika nivåer när vi har skatteutjämning. 

Lagstiftning skall anpassas till verkligheten, inte tvärt om. Det håller inte i längden med politiskt godtycklig Robin Hood-fördelning av kommunalskatterna i små kommuner där fritidsboende tidvis är fler än de årsboende.”

Jan Ivarson, politiskt obunden

Nu testas värdegrund och solidaritet

En tänkvärd krönika från Jan Ivarson

På Facebook och i media förekommer artiklar om att det är osolidariskt av storstadsbor att flytta till sina fritidshus i småkommuner för att undkomma coronapandemin.
För egen del tycker jag också det är bra om smittan hålls borta från min omgivning. Inser att jag är utsatt genom ålder, kronisk åkomma och genom att jag hade bihåle- och luftvägsinfektioner en tredjedel av skoltiden. Jag tålde inte mina klasskamraters infektioner.
Trots detta har jag förståelse för att svenskar vill disponera sina fritidshus, när de känner behov av det. De tycker de har betalat för det i ett land som länge hävdat fri rörlighet mellan länder. 
Under årtionden har vi matats med politiskt korrekta synpunkter om allas lika värde.


Svenskar förväntas underlätta för människor i andra länder att inte bra fly våld, utan även ges möjlighet till ett bättre liv med mobiler och Nikeskor. Svåranställda välfärdssökare utgör en klar majoritet av de som söker asyl. Siffror i media anger att de är ca 95 %.

När jag väger mina erfarenheter, finner jag det är lika naturligt att svenskar söker sig till sina fritidshus för att undgå en livsfarlig pandemi, som att utlänningar söker sig till Sverige. Tror inte att svenskar som känner sig sjuka väljer att flytta till en liten kommun med begränsat vårdutbud. Ännu är vårt land öppet för asylsökare från delar värden som i övrigt är blockerade.
 
Kommunföreträdare har opponerat sig mot att fritidshusen befolkas. Det är förståeligt med tanke på att småkommuners vårdapparat ofta är underdimensionerad. Pengar har under många år gått till försörsöjningsstöd och vård för ökad befolkning.
Undertecknad tar tillfället i akt att framföra förslag för omfördelning av fysiska personers inkomstskatt. Den bör fördelas till kommuner i proportion till taxeringsvärdena för deras bostadsfastigheter. Då får småkommun resurser att stärka social service.
Jan Ivarson