Kategoriarkiv: Värdegrundsekt

Är Sverige ockuperat inifrån?

Carin Stenström är en fri skribent i ”Världen i dag” vars debattartikel återges i Projekt sanning.

Att landet är ockuperat av den korrekta poliriska eliten och dess medlöpare inom statliga verk, myndigheter, rättsväsende, utbildningsanstalter, media, civilsamhällets organisationer mfl är en sanning som många ställer sig bakom. Frågan är om inte en gräns snart har passerats?

————————————————————————–

Henrik Lilja Rönnquist | 30 juni, 2020 Projekt sanning.

“Många känner att en gräns passerats och att Sverige befinner sig i en utförsbacke som inte kan brytas. Utvecklingen har pågått länge, med små steg. Från en samhällsförvaltning präglad av hederlighet och sparsamhet har vi fått en samhällsöverbyggnad som håller på att utarma och förlama landet.

Till detta kommer mindre mätbara, men kännbara, försämringar: i språkbruk, umgänge, hänsynstagande, medmänsklighet. Vi har blivit små robotar, lyhörda för överheten, blinda och döva för våra medmänniskor, ytliga, med ett snävt fokus på vår egen framgång, välstånd och tillfredsställelse.

En del av detta är känslan att landet inte längre leds av de bästa, eller ens de näst bästa, utan av svaga personer med begränsade synfält, bristande kompetens och med närmast obefintlig förankring bland medborgarna. För tjugo år sedan visste de flesta namnen på landets statsråd; i dag händer det inte så sällan att någon för de flesta okänd, blek minister dyker upp i media och uttalar sig, ofta utan skärpa, men alltid med den tvärsäkerhet som intensiv medieträning och alltför stark självkänsla ger.

Det känns som om landet ockuperats inifrån och som om medborgarna inte kan frigöra sig från dem som gripit makten och har som främsta mål att behålla den. Landets myndigheter, finansierade av skattebetalarna, härbärgerar ett överskikt som glömt den tidigare viktiga målsättningen, att verka för allmänhetens bästa. I stället är det de egna arbetsvillkoren och den egna politiska agendan som står i fokus.

Överskiktet i myndigheter, stora organisationer, politiska organ driver utvecklingen tillsammans, ofta i en riktning som känns främmande för medborgarna och ofta på ett sätt där medborgarna ska uppfostras och styras, med lämplig ”information”.

Två aktuella myndigheter, Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har tillsammans cirka 1 500 anställda. Två storföretag, med andra ord. Ändå har de inte lyckats med de mest centrala uppgifterna: att skydda medborgarna från allvarliga hot.

När en stor skogsbrand härjade härom året fick utländska brandmän i stor mängd kallas in. När en allvarlig epidemi närmar sig står myndigheterna handfallna; i princip ingen beredskap finns. Och ännu efter flera månader saknas klara och begripliga riktlinjer.

MSB framhåller på sin hemsida de stora förmånerna med att jobba på myndigheten. Och här har man verkligen varit framgångsrik. Vad sägs om sju veckors semester, betald ledighet för att ägna sig åt familjeangelägenheter, betald ledighet för sjuk- och tandläkarbesök, extra föräldra- och sjukersättning?

Överskiktet i samhället tycks vara väldigt homogent – samma värderingar, samma politiska agenda, samma inriktning på att gynna de egna och gemensamma intressena. Eller rättare sagt: det finns en osynlig gemensam värdegrund, där man vet hur man ska uppträda, vad man ska tycka, vilka åsikter som är gångbara. Inte sällan anar man ett förakt för de medborgare som bekostar verksamheten.

Så länge det sker kan överskiktet leva lugnt och tryggt. Men det finns naturligtvis en gräns som förr eller senare passeras. Då kan vad som helst hända.”

Källa

http://projektsanning.com/2020/06/30/carin-stenstrom-fri-skribent-i-varlden-idag-det-kanns-som-om-landet-ockuperats-inifran/

Ps. Kursivering i fet stil har gjorts av undertecknad, för att lyfta fram det viktigaste. Ds.

”Den tragiska sagan om Gui Minhai”

Det är rent otäckt ibland att uppleva hur svenska media så grovt förfalskar verkligheten. Detta är en verifierad kronologisk historik av fallet Gui Minhai”  skriver Karl Wang på sin blogg MY China den 15 juni.

I Sverige får vi enbart ta del av systemmedias version, med DN i täten. Har någon läsare fått ta del av Minhais falska meriter, hur han skinnade familjer i Kina, med utbildning för deras söner  som inte var vatten värd. Deras söner begick därefter självmord av skam. Eller hur Gui Minhai berusad körde ihjäl en ung studentska och flydde sedan undan rättvisan, med USA:s stöd, där tjänster fodrade gentjänster.

Här följer hans meriter eller rättare sagt kriminella aktiviteter i kronologisk ordning, från Karl Wang.

”1964 Gui Minhai föddes i Ningbo, Kina.

1985 Gui tar kandidatexamen i historia på Peking University. Han arbetar sedan som redaktör på People’s Education Press.

1988 Han flyttar till Sverige för att studera, och skriver in sig vid Göteborgs universitets doktorsprogram.

1992 blir han svensk medborgare på falska uppgifter, han hävdade att han deltagit i upploppen i Peking 1989 och att han riskerade tortyr om han återvände till Kina. Det var falskt. Han var aldrig inblandad. Han bodde i Sverige.

1994 Angela Gui föds.

1996 Gui påstår satt han disputerat till doktor i historia vid Göteborgs universitet. Det är falskt. Det har han aldrig gjort. Gui säljer en förfalskad utbildning som aldrig existerat vid Göteborgs universitet till kinesiska studerande och deras familjer, utger sig för att vara professor och doktor vid vid Göteborgs universitet, tar rundligt betalt, och stoppar pengarna i egen ficka. När bedrägeriet upptäcks begår två kinesiska studerande självmord. Familjens livs besparingar som skulle gått till barnens utbildning är förskingrade av Gui.

1999 Gui blir polisanmäld, men flyr Sverige undan rättvisan och överger sin fru och dotter. Han blir medarbetare i ett miljöföretag i Ningbo och säljer miljöutrustning.

2003 kör han ihjäl en ung kvinnlig student i Ningbo, redlöst berusad, i hög hastighet och utan körkort. Han smiter från olycksplatsen och lämnar den unga damen att dö på gatan.

2004
 
Gui döms i Ningbo tingsrätt till två års fängelse, vilket efter överklagan mildras till två års villkorligt, med reseförbud och anmälningsplikt. Han är fortfarande kinesisk medborgare, och Kina känner inte till hans svenska medborgarskap.
— Efter ett par månader går Gui till svenska ambassaden i Peking, påstår att han tappat sitt svenska pass, och får ett nytt.
— På falska ID handlingar flyr han till Hong Kong, där han nu använder sitt svenska pass.

2006
 
Gui startar flera bokförläggare företag, men det går dåligt. Vinsterna i Hong Kong är hårfina, konkurrensen järnhård.

2013
 sätter Gui upp Mighty Current Media med några medarbetare, som specialiserar sig på att publicera fabricerat skvaller om Kinas ledning. En del av detta falska skvaller skrivs av en svensk som kallar sig ”journalist” och ”kinaexpert”, men är nu portad från Kina. Bonniers rapporteras vara involverad och stöttat, vilket skulle förklarar deras intensiva drev idag för att få Gui frigiven.
— Gui rapporteras att ha rekryterats av CIA, till del mot sin vilja, men CIA har hållhakar på Gui, hans brott i Sverige och Kina, och betalar bra. En miljon om året. Uppdraget är att sprida falskt påhittat skvaller om Kinas ledning för att undergräva förtroendet och samhällsordningen och få till oroligheter i Kina och i förlängningen ett ”regimbyte”, ett typisk CIA projekt. Han pressas även att bidra med information om Kina till CIA, alltså spioneri.
— Han avsäger sig sitt kinesiska medborgarskap som ett sätt att skydda sig mot att kunna återföras till Kina.
— Gui investerar CIA pengarna, över tio miljoner kronor, i fastigheter, bland annat i Thailand.

2015
 
Thailändsk polis tillsammans med tjänstemän från Kina besöker Gui i hans lyxvåning i Pattaya, Thailand.
— Gui delges misstanke om spioneri och högförräderi, och enligt kinesisk lag ges tillfälle att erkänna och frivilligt återvända till Kina. Alternativet är en möjlig deportation.
— Gui väljer att erkänna och frivilligt återvända. Detta har stor förmildrande inverkan på ett eventuellt straff. Han ser förmodligen även ett återvändande som ett skydd mot fler trakasserier och krav från CIA.
— Gui återvänder på ett charterplan till Kina tillsammans med andra kinesiska illegala invandrare från Kina. Med fastställd identitet fodras inga ytterligare formaliteter för detta.

2016
 Gui häktas under polisutredning för dödsolyckan i Ningbo och misstanken om spioneri och högförräderi. Gui väljer att göra ett offentligt erkännande och avbön, en starkt förmildrande agerande i Kina när det gäller ett framtida straff. Han får avtjäna straffet för dödsolyckan i Ningbo.

2017
 
Gui friges men sätts i husarrest med anmälningsplikt och reseförbud under polisutredningen för spioneri och högförräderi.

2018
 
Gui avviker efter flera uppmaningar och påtryckningar från svenska diplomater och försöker fly till den svenska ambassaden i Peking under förevändningen om att genomgå en läkarundersökning. Man går dock knappast till en ambassad för en läkarundersökning, utan ett sjukhus, även om det gäller en undersökning av en utländsk läkare. Flyktförsöket upptäcks och han blir frihetsberövad under resan. Nu hålls Gui i förvar i en häktningsvåning för att förebygga fler flyktförsök. Häktade i Kina hålls inte i förvar i celler, utan vanliga men bevakade bostäder.

2020
 
Gui döms efter eget erkännande i en offentlig rättegång till tio års fängelse. Han har återtagit sitt kinesiska medborgarskap, vilket gör det svenska ogiltigt i Kina. Han har till fullo redovisat sina ageranden och kontakter i samband med CIA. Gui hemställer att domen inte skall överklagas.

Domstolen i Ningbo, bild från artikeln.

Bonniers och svenska media driver ett intensivt drev för att få Gui frigiven. Det har snarast en negative och destruktiv inverkan på Gui’s sak. Samtidigt har Gui offentligt klargjort att han inte vill ha med Sverige mer att göra….”

————————————————————————————–

Wolodarski på DN fyller med råge upp den postmoderna kostymen, han frotterar sig med de högsta hönsen i värdegrundsekten, som behöver fiender.
Där får Kina och Ryssland konkurrera om första platsen, sedan kommer vi som genomskådat narrativet med den humanitära stormakten, som vilar på lösan sand.
En värdegrundssekt behöver också offer och i Sverige finns en hel drös, som vi skall tycka synd om.
I främsta ledet står invandrare, har de brun hudfärg så hamnar de högt upp på tycka-synd- om – listan, vänsterns feminister ligger också bra till, samt alla med avvikande sexuell läggning och där vi som vill ha en familj utan regnbågsränder, med far, mor och barn skall skämmas över vår reaktionära syn på livet.  

Så här rapporterar Aftonbladet om rättegången mot Sveriges ambassadör i Kina, Ann Lindstedt, som enligt UD tog sig för stora friheter i fallet Gui. Inte ord om vad som finns i hans bagage. Han är en frihetskämpe som slåss mot diktaturen i Kina………

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/LA2lxp/atalade-ambassadoren-anna-lindstedt-skolexempel-pa-naiv-svensk

Värdegrundssekten och dess fiender

Per Hagnäs är en mycket kunnig och klok skribent, som ofta publiceras i K-O Arnstbergs blogg ”Invandring och mörkläggning.”

Den 22/4 2020 skrev han om ”Värdegrundssekten – sprattelgummorna och de kraftlösa männen.”

Vi som inte sprattlar och ännu har kraft kvar att protestera får en bra analys och sammanfattning över alla sektmedlemmars bevekelsegrunder.

Själv blir jag mest förbannad över detta lealösa och fega folks följsamhet efter sektens korrekta överstepräster. Däremot skulle jag vilja ha en analys över vilka som styr och formar sektens överstepräster, men närmar man sig införandet av den Nya världsordningen då är skribenten illa ute.

Här kommer inledningen på artikeln:


”Den rätta värdegrunden
 blir i rollen som maktens ideologi alltmer skamfilad och osannolik. Under den pågående pandemin förstärks detta intryck av dess representanters cyniska attityd till äldre svenskars liv. Den absolut mest hänsynslösa illojaliteten mot svenskarna är dock den påtvingade massinvandringen. Detta projekt är skapat över människors huvuden, av ett självtillräckligt politiskt etablissemang. Mer än en miljon människor ska nu tas om hand och ges försörjning, vård, skolor och bostäder, utan att de i någon större utsträckning själva kan bidra. Den politiska eliten sprider också, utan förankring hos medborgarna, svenskarnas pengar över världen. När skatterna är indrivna ses dessa tydligen som politikernas pengar, att använda lite som de tycker.

Elitens självcentrerade ambitioner har under de senaste decennierna förvandlat Sverige till ett ideologiskt auktoritärt land, med en allt fattigare, mer otrygg och splittrad befolkning. Att de politiker som sitter vid makten inte sätter landets egna medborgare i första rummet, är ett klart svek mot deras huvudman.
Svenskens solidaritet med detta etablissemang måste snarast upphöra och en plan för av-sättning och rättsskipning startas. Svenskarna måste ta tillbaka makten över sitt land. Frågan är därför:

  • Varför är så många svenskar och särskilt kvinnor fortfarande lojala mot makten?
  • Varför är Sverige så polariserat och etablissemanget så hatiskt mot sina kritiker?
  • Vilka krafter är det som har kunnat rasera det trygga välmående landet i norr och förvandla det till ett av Europas farligaste och mest splittrade länder?…….”

Hagnäs skriver vidare om värdegrundssekten deras behov av både offergrupper, fiender och polarisering och avslutar med Olle Ljungbecks uppmaning, men med lite mer återhållsamma ord.

……………. Värdegrundssektens överlevnad hänger på en effektiv demonisering av dess fiender.