Hur dum får man vara undrar jag, när jag läser om ”en taleskvinna för Krokoms kommun” som Jan Ivarson både klurigt och skarpsinnigt förmedlar.
Vad tror denna imbecilla människa, att nyanlända kommer med fullfjättrad undersköterskekompetens, kan tala svenska och är assimilerade till landets alla samhällskoder. När allt detta sätts ur spel, så återstår annonsering på arabiska och svenska språket har förvandlats till ett särintresse. Men det var väl hennes eget särintresse för fortsatt karriär, som låg bakom uttalandet.
Läs och förskräcks! …………………………………………………………………………
”En taleskvinna för Krokoms kommun uttalade sig i TV4 morgonnyheter den 29 oktober 2019. Hon tyckte det var dumt att kommunerna inte får ta mot fler flyktingar än de, som staten anvisar. Kommunen behöver fler i bl. a. äldrevården. Kommunen skulle kunna ta in 100 till och invandrare betalar skatt, sa hon.
Nja, det är vi
andra som betalar skatt. Staten har inrättat det så att all kommunskatt går
till staten, som fördelar den till kommunerna i proportion till kommunens
skattesats. Det sker oberoende av om invånarna har inkomst eller inte för att
öka intresset för arbetslösa!
Däremot står
kommunen för försörjningsstöd efter två år och för skola åt barnen och andra
sociala tjänster. Undrar om taleskvinnan förmår tänka två år framåt, när
statens försörjning tar slut. Det har varit klent med den förmågan i andra
kommuner.
Om det fattas arbetskraft i Krokoms kommun så vill jag tipsa om att annonsera efter arbetskraft på arabiska och andra språk som talas i bygderna. Sverige har bland EUs högsta arbetslöshet. Om intresset är litet är det tecken på att få anser att arbete är bättre än att få försörjningsstöd och andra sociala förmåner som våra ambassader berättar om utomlands och för säkerhets skull också på landets officiella hemsida.
Jan Ivarson. Politiskt obunden”
…………………………………………………………………………………………………
Krokom kvinnan hade nog inte läst att invandring inte behövs för att rädda vård och omsorg, men fakta är som ett rött skynke för röda politiker.
Utåt låtsas Löfven att han skall strama åt ”flyktingpolitiken” för nu knorras det även inom LO och bland kommuner (ej Krokom) men i EU och FN så flödar generositeten från den humanitära stormakten. Den globala finansmaffian måste hållas på gott humör. Ingen imbillar sig väl att ambassader, Svenska institutet och UD endast handlar på eget bevog?
Skriver Jan Ivarson i denna krönika. Han återkommer med fler kloka inlägg framöver.
Om fler läsare vill skriva ett inlägg, så skriv bara ”Gästinlägg” i en kommentar, så får Ni min mejladress, att skicka in ert inlägg till, gärna som en bilaga. Många av Er har redan min adress och är Välkomna med tankar och synpunkter på tillståndet i och utanför landet.
De bedragna tillhör ”änglakören” som journalisten Ivar Arpi är upphovsman till, sångarna har nästan alltid rödgrön färg. Tyvärr har de majoriteten av svenskar som snällt lyssnar. Då känns det skönt att läsa om bloggaren Jenny Pipers ilska över alla dessa ”nickedockor”.
Jan Ivarson: ”Politiska partier tävlar i att visa godhet och fördomsfrihet genom att nominera invandrare till politiken så snart de kan tala svenska. Invandrare i partier förväntas fungera som anslagstavla för att attrahera nysvenskars röster och visa upp partiet som fördomsfritt och företrädare för godhet. Det är förståeligt om några av de som tagit sig till Sverige, legalt eller illegalt efter resor genom många länder, känner för att hjälpa sina landsmän. Viljan att hjälpa människor att ta sig till Sverige ökas om den medför skattefria inkomster. Svenska politiker och väljare ser olika på människosmuggling. – De med politiskt korrekta hjärtan ser smuggling som ett andningshål som hjälper utsatta att komma till Sverige och bidra till arbete främst i vår skattefinansierade migrationsindustri. Verksamheten urholkar vår välfärd. Kostnaderna har blivit tydliga i flera kommuner. Dessa tvingas till kännbara nerdragningar av migrationspolitiken, men det vill få politiker vidgå. Därför läggs kostnaden för flyktingar in i andra poster för att försvåra redovisning. – En annan grupp är svenskar, som ser människosmuggling som bedrägeri.
(SVT journalisten Fredrik Önnevall med den 15-årige Abed på bilden, som teamet smugglade med från Grekland, vilket gjorde sig bra i serien ”Fosterland.” SVT, dvs. vi betalade hans böter för människosmuggling).
De anser den urholkar vårt välstånd och infiltrerar myndigheter och politiken. De känner sig bedragna av illegal invandring som de anser fyller på röstunderlaget för invandringsvänliga partier. Alla svenskar blir förlorare. Vi blir fattigare med sämre pensioner och vård när fler oanställbara skall dela på välståndskakan. Politiker som står för denna politik omnämns aldrig i public service som extrema, som kan ske med de som kritiserar flyktingpolitiken. Expressen skriver att en migrant som fått uppehållstillstånd 2014 och på kort tid blivit kommunpolitiker i Ljungby för (S), enligt egen utsago har smugglat människor till Sverige. Expressen uppger att mannen hade en fast taxa för att ta hit folk, 20.000 kr för ett barn och 30.000 kr per vuxen. Vad händer med människosmugglaren och de han fört in i landet? https://www.expressen.se/nyheter/har-avslojas-s-politikern-som-manniskosmugglare/
En gissning är att politikern kanske flyttas undan offentligheten ett tag och återkommer senare. De insmugglade eftersöks inte utan erbjuds livstids försörjning. Våra gamla får lägre rumstemperatur, kall mat och blir i vissa fall betjänade av personal som inte talar svenska. Invandrare som inte lärt sig svenska har rätt till hemspråksundervisning och tolk. Hemspråksundervisning har blivit hemsk språkundervisning som är kostsam och motverkar integration. När man beskriver hur det ligger till, tycker några det är extremt. Verkligheten har blivit extrem och obehaglig för både den etablerade högern och vänstern sedan båda lägren öppnade landet för massinvandring. https://www.expressen.se/nyheter/har-avslojas-s-politikern-som-manniskosmugglare/
”Lärdom och erfarenhet från ett långt yrkesliv inom vården” var min rubrik på denna artikel till Newsvoice, publicerad den 23 september. Gamla läsare får här lite upprepning av tidigare inlägg.
DEBATT. Invandrare i förorten får ej stigmatiseras,
därför blir vi som vill berätta om våra yrkeserfarenheter från möten med
invandrare i stället stigmatiserade. Polis, lärare, socialarbetare och
vårdpersonal som tar bladet ifrån munnen, lever farligt om de är i yrkesverksam
ålder. Invektiven haglar och lönepåslag, karriär och arbete är i farozonen. Vi
som lämnat yrkeslivet med inkorrekta erfarenheter har hets mot
folkgrupps-jägarna efter oss.
Jag är i min fulla rätt att berätta om svårigheter jag mött inom
rehabilitering som sjukgymnast under drygt fyra årtionden, men däremot inte
rätt att säga att alla invandrare uppvisar samma svårigheter.
Nu börjar det bli
farligt för den mångkulturella makteliten, eftersom allt fler vågar berätta om
hur verkligheten är och inte som den borde vara enligt vänsterliberal ideologi,
där identitet och relativism är honnörsord.
I stället för att lyssna in, begrunda fältets erfarenheter och låta dessa bilda
golv i regeringens uppdrag att skydda sin befolkning enligt grundlag och
regeringsform från kriminella element, så slår man dövörat till och buntar ihop
oss alla till främlingsfientliga rasister, när vi har gett uttryck för mer
bedrövelse än berikning i integration- och rehabiliteringsarbete.
Berikande har däremot konsulter blivit med duperande ord om mångfald, möten och
möjligheter. Regeringens representanter talar gärna om att orättvisor skall
stoppas, normer utmanas, strukturer skall bekämpas, landet skall bli tryggare
och nu skall klimatet också räddas.
Målgruppen för
detta elände är oftast fosterlandets vänner, som inte längre känner igen sitt
land. Invandrare betraktas som hjälplösa offer utan personligt ansvar för sina
handlingar.
Vad jag ser, när jag tittar i min 72-åriga backspegel
är, att de som har makt vill ha mer makt och förutsättning för denna önskan är
att inte förlora den. Eftergivenhetspolitiken för resursstarka och viktiga
väljargrupper sker på bekostnad av de utan röst längre ner på den sociala
stegen.
Gymnasieamnesti, friår
och familjevecka är kända förslag för att regeringspartierna skall bevara sitt
röstunderlag. Cancerpatienter som förgäves väntar på operation är inte
tillräckligt många för att vara attraktiva som målgrupp. De kanske tom dör i
köer och ger då ringa utdelning i valbåset.
När jag efter 20 års arbete, med svårt sjuka och skadade patienter inom
neurologisk rehabilitering tvingades sadla om till distriktssjukgymnast under
1990-talet, då jag av familjeskäl måste arbeta närmare hemmet, fick jag en
mindre chock av allt gnäll för bagatellartade krämpor, som förvandlades till
diagnoser och ohälsotalen slog nya rekord.
Jag konstaterade snabbt att en avbruten rygg kämpar mer för att komma
tillbaka till livet med hopp om arbete, jämfört med många spända ryggar, som
gnällde och helst ville slippa att arbeta. Under denna tid så var främsta
orsaken från vänsterpolitiker arbetsgivarens alla olämpliga arbetsplatser.
Att jag och många andra vårdgivare såg andra
olämpligheter, som olämplig livsstil, mat, kondition, make/maka, tonårsungar
och tom olämplig lathet och smarthet, som inte fick plats på agendan.
Ett farligt symbiosförhållande utvecklades mellan politiker, arbetsgivare och
fackföreningarna, med målet att rensa ut de lågpresterande från arbetsmarknaden
genom sjukskrivning och förtidspension, men efter en tid brakade allt ihop, när
gemene man kunde konstatera att det var de riktigt sjuka som fick betala för
att friska fick bli sjukskrivna och en omläggning tvingades fram med skärpning
av regelverken.
Även denna gång blev det de riktigt sjuka som fick ta
smällen, precis som idag, fast nu utgör främsta orsaken till besparingar, neddragningar
inom välfärden den kravlösa migrationspolitiken med en allt för stor volym än
vad landet klarar av.
Jag ser samma upprepning av feghet, maktlystenhet hos karriärpolitiker,
som stöpts i ungdomsförbundens ja-säjar-mentalitet i stället för i arbetslivet,
när det handlar om landets invandring av individer som främst önskar ett bättre
liv med bevarandet av sin egen kultur och religion.
Denna gång blev det vi som vågade ställa krav på
följsamhet till landets lagar och regelverk som betraktades som olämpliga,
eftersom vi satte de medborgerliga rättigheterna före den kulturella
identiteten.
Olämpligheter som jag
ofta noterade som hinder för behandlingsframgång var hedersförtryck,
uppfattning om att ”i Sverige får man bidrag och behöver inte arbeta”,
svenska behövdes inte heller ”för jag har rätt till tolk”. Varför
skulle de ta ett lågavlönat jobb, när inkomsten knappast nådde upp till de
generösa bidragssystemen som regelbundet trillar in utan att mottagaren behöver
lämna sofflocket?
Politiker utnyttjar de
nyanlända
Även denna gång har
politiker, arbetsgivare och fackföreningar gått i symbios, men nu handlar det
om att få ut migranter med ringa potential för dagens arbetsmarknad i olika
varianter av låtsasjobb, som få behöver och vill betala för. Skattemiljarder
snurrar i denna hyckleriets karusell, för att fixa till
arbetslöshetsstatistiken, precis som tidigare.
Uteblivna besök av
utomeuropeiska patienter, utan besked om orsak, var mycket vanligt till stor
kostnad för kliniken, undantag var om ärendet gällde funktionsintyg för olika
bidrag, som handikapparkering, assistans, bilstöd, bidrag till semester i
hemlandet som man nyss flytt ifrån.
I dag är moderaternas gamla förslag om successiv
inslussning till välfärdssystemen stendött och på svenska ambassader finns gott
om skrifter på arabiska om pull-faktorer som ger legitimitet
åt den humanitära stormaktens kravlöshet.
I dag är jag glad att jag har lämnat jobbet.
Nya orsaker till en avbruten eller en skadad rygg är
ofta kniv- och skottskador, där patienten själv
med sin familj kan vara otroligt krävande för personalen, viket går ut över
andra svårt sjuka/skadade med patienter, men om detta får ingen berätta för då
avslöjas det hur en del personer blivit mer värdefulla än andra. Signaler om
detta faktum får inte irritera viktiga väljare i invandrartäta förorter.
Denna gång sker
omvändelsen under galgen mycket långsamt. Det är åter de längst ner på
samhällsstegen som får betala, till exempel fattigpensionärer, svårt sjuka barn
utan assistans och cancerpatienter som finns i oändliga operationsköer.
När oskyldiga skjuts
på öppen gata och ungen kommer hem utan jacka och mobil, då ilsknar glädjande
nog även en gynnad medel- eller överklass till.
Medveten utdragenhet
JustitieministerMorgan
Johansson och hans saktfärdighet i de partiövergripande samtalen om
åtgärder mot den eskalerande gängkriminaliteten är svårslagen, liksom
inrikesminister Mikael Dambergs krystade förklaring till att
utestänga landets numera andra största parti för deras grunda värdegrund. Att
den inte är lika djup som regeringens skall vi vara mycket glada över, för
deras grop är så djup att de inte längre ser vad som försiggår ovanför.
Förklaringen till
långsamhetens lov hos regeringen är att det finns flera utredningar som slår
fast att det är utomeuropeiska invandrare främst från 2:a generationen som står
för majoriteten av kriminella våldshandlingar. Senaste rapporten: ”Invandring
och brottslighet – ett trettio års perspektiv” kom till sist från BRÅ efter
påtryckningar av tidningen ”Det Goda Samhället”.
Sanningarna om
Sveriges tillstånd kryper fram och det börja dåna
Björn Ranelid. Foto: Frankie Fouganthin. Licens:
CC BY-SA 3.0, Wikimedia Commons
Vänsterns tidigare bortförklaringar om utsatthet, utanförskap och
främlingsfientlighet börjar nu likt höstlöv blåsa bort. Författaren Björn
Ranelid har fått utgjuta sin ilska över politikers floskler om
utanförskap i krönikor i Expressen, där han pekat på den ringa uppskattningen
för mat, tak över huvudet, utbildning, försörjning mm hos alltför många
förorättade invandrare, vars offerinställning förstärks av ”änglakörens”
sångare.
“Svetsaren Stefan Löfven fäller sitt visir för
ansiktet och vägrar att se verkligheten i Sverige, men svetslopporna hoppar
omkring överallt i riket. Ibland bränner de små glödkulorna rakt genom lögnen.”
– Björn Ranelid
Vad som ändå gläder mig är att politiker med de
finaste ståndpunkterna tillsammans med sina supporter i landets omhändertagande
industri börjar få svårt att få gehör hos allmänheten.
Författaren och skribenten Lena Andersson uttrycker
det enkelt i självaste DN den 14 september i en ledare:
”….I stället för att någon gång försöka förstå hur
andra tänker, framställer de kritik mot det egna perspektivet som hat och
ifrågasättande av hegemoniska ståndpunkter som faktaresistens och förnekelse.”
Hon varnar för att de kan bli outhärdliga. Något som
golvets folk insett sedan länge. Kanske har systemmedia nu förstått att en viss
omvändelse behövs under galgen?
Det är vi många som
gläds åt, här tillsammans med Olle Ljungbeck.
”I gårdagens TV (16/9) fick vi äntligen höra att ett inte ringa antal socialdemokratiska kommunalråd vill sätta ett tak på invandringen. Samtidigt som jag skriver detta läser jag att Bengtsfors kommun vägra ta emot fler ”invandrare”. Men inte alla socialdemokratiska riksdagspolitiker delar denna syn. En av de mest orealistiska och råa i denna fråga är den socialdemokratiska riksdagsledamoten Elin Lundgren.
Den cynism hon visar mot det egna folket kan närmast liknas vid det Quislingarna stod för i Norge under nazistockupationen. När hon skall försöka försvara den vansinniga
invandringen visar hon en cynism som saknar motstycke. Hon påstår sig nämligen
genom detta slå vakt om den grundläggande humanistiska värdegrunden genom att
bl a inte sätta något tak på invandringen.
När hon gör detta måste man fråga sig var hon i första hand har sina sympatier. Inte kan hon ha dem hos svenska folket. Hon har fräckheten att göra det trots att Sverige på grund av invandrares kriminalitet och brottslighet närmast befinner sig i ett krigstillstånd. Trots att mord, våldtäkter, rån, skjutningar,
sprängningar, terror mot kvinnor och flickor sker dagligen i snart sett varenda
kommun försvarar hon detta genom att vilja ta in fler invandrare!
Att efter detta uttalande låtsas vara humanist faller på sin egen orimlighet. När hon därtill jämför invandringen av terrorister, grova förbrytare som mördare, våldtäktsmän, rånare, pyromaner av bilar och byggnader till tiotals miljarder varje år med en babyboom måste man ställa frågan; ”Var finns logiken och förnuftet”?
Ser Sverige ut i dag som det gör därför att dagens politiker helt enkelt är för obegåvade för att fatta sammanhangen. Begriper hon inte att om det handlat om en babyboom skulle dessa barn från första början involverats i det svenska humanistiska värdesystemet! Hennes påstående borde diskriminera henne som riksdagspolitiker. Kanske är förklaringen enkel. Det var nämligen Lundgren som när hon lästmina protester mot den galna invandringspolitiken,
dels anmälde mig för ”Hets mot folkgrupp” till polisen och därefter
skenade iväg till Gävle Dagblad och påstod samma sak där..
När jag då gjorde en motanmälan eftersom mitt plakat
redan granskats av åklagare och befunnits fritt från något som helst brott mot
Yttrande och tryckfrihetsgrundlagen fick hon bråttom att ta bort sina
anklagelser på Facebook. Så sanningen har inte någon hög status hos
riksdagsledamoten Elin Lundgren.
Detta parti kallar sig också feministiskt. Även detta
faller på sin egen orimlighet, när aldrig tidigare svenska kvinnor och flickor
levt under så otrygga och våldsmässiga förhållanden som dagens. Detta av en
enda orsak. Massinvandringen. Ni svenska kvinnor som dagligen utsätts för hot
och terror från invandrade brottslingar kan ni verkligen ge er röst till en
politiker – Elin Lundgren – som så
djupt skymfar er.
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle”
Tyvärr har denna socialdemokratiska politiker inte förstått någonting, en okunskap som hon delar med en stor del av rörelsens politiker. De demonstrerar ständigt sin änglakörsstämma för att trygga sin karriär. Brottens orsaker är inte det omuldade utanförskapet, utan unga män utan riktiga asylskäl. De väljer självklart Sverige där det är lättast att få asyl, bidrag utan krav och har enligt lagen rätt att behålla sin kultur. Där mannen står bredvid Allah, som får förtrycka alla som inte följer Koranens svavelosande suror om terror och död. Förmodar att hon rapar efter Gudrun Schymans tes att det är vita medelålders män som står för allt ont. Men nu kanske hon och andra karriärister får dämpa sångvolymen, när änglakören börjar tappa sångare. SD:s senaste opinionssiffror skrämmer.
I denna underhållande krönika jämför Jan Ivarsson politiken med modeindustrin. Politikernas floskelparad finns i MSM och SVT:s cat walk, men med allt mindre applåderande publik.
”I klädbranschen måste man årligen byta mode så man får mer att göra. Om folk gick omkring i gamla kläder, skulle stora delar av klädbranschen klappa ihop. Därför måste man övertyga om behov av att byta kläder innan de blir utslitna. Det kallas mode. – I år skall det vara blommigt, kan man få höra. Bostadsbrist med få garderober medverkar till säsongsmässig klädomsättning. Ju fler vi blir, ju fler får leva för dagen. Behov av nya kläder framställas så att kunderna annars upplever sig omoderna inför varandra. En återhållande faktor har dock tillkommit på senare tid genom att de som bär moderiktiga jackor riskerar att bli rånade på dem. Medaljer har en baksida. Vi har fått uppleva en backlash med uppmaningar att gå fattigt klädda i vissa områden för att undvika överfall. På liknande sätt är det i politiken. När politiker byggt upp ett lands välstånd behövs de inte i samma omfattning. Därför utsätter de välståndet för angrepp så att politikerna ständigt kan framstå som folkets räddare och behålla välbetalda uppdrag.
Fattiga och oanställbara tas in som underlag till politikernas välfärdsindustri. Det skapar goda jobb i chefspositioner för politiska trotjänare. När ett land länge haft fred, hög moral, goda bostäder och arbete åt alla, finns risk för politisk och religionsmässig stagnation. Då vänder sig den politiska eliten utanför landet för att med godhet lösa andras problem. Det sker genom överföring av pengar år efter år till länder med utbredd korruption. På så sätt löses aldrig det man vill förbättra, utan det behövs stora organisationer och årliga bidrag. Sedan några årtionden har godheten utökats med massintag av utlänningar till Sverige. De hämtas från länder med värderingar och konflikter som generationer svenskar tidigare arbetat bort. Politiken skapar politiskt behövliga problem på hemmaplan att ta hand om. Arbetet bekostas solidariskt med nerdragningar för den egna befolkningen. Politiken medför att nya skatter behöver införas för att minska förfallet i det som tidigare var bra, men man hör sällan om behov av skattehöjningar för nyskapade problem. Nya problem omtalas som farsoter som drabbat landet utan koppling till den förda politiken. Vänsterkvinnan Ulla Andersson sa i riksdagen att flera kommuner har fått underskott i finanserna, men inget om att underskotten orsakats av invandring som hennes parti stått bakom. Hon sa att det fattas tusentals anställda i äldrevård och hemtjänst trots massiv invandring, men inget om att arbetskraftsreserven konsumerar mer välfärd än den bidrar till. Miljön används som förevändning för en rad nya skatter. Energi och omtyckta varor som folk måste köpa för sin överlevnad utsätts för beskattning i flera led. Skatten på bensin höjs årligen. Folk måste ju åka till jobbet så de kan arbeta och betala mer än hälften i skatter till politikernas världsförbättring. Vi håller på att skapa ett land med två sorts befolkning, en bidragsberoende och en annan som rånas med skatter och handgripligt på gatorna.”
Ofta kan en kommentar
till ett inlägg vara mer intressant än själva inlägget. Här är det en kommentar
efter Patrik Engellaus krönika ”Lagom eller Extremistiskt ” från ”Det
Goda Samhället, där han försöker förklara Sveriges väg från landet lagom till
extremistiskt för sin portugisiska lärarinna.
Jan Andersson i kommentatorsfältet förklarar landets väg från lagom till måttlöshet och förfall, med början i Olof Palmes lömska och farliga gärningar, som följts av ännu lömskare och farligare gärningar av hans efterträdare.
”Olof Palmes ambitioner att förstatliga alla företag gjorde att storindustrin slutade investera i slutet av sjuttiotalet. Det är detsamma som att tröttna, lägga av och släppa ifrån sig marknadsandelar. Det blev förlorade år för hela Sverige eftersom det är den närande sektorn vi alla lever av. Så det förde med sig ett stökigt åttiotal som kraftigt försämrades, när århundradets mest korkade beslut togs: att släppa bankernas utlåning fri. Idag verkar ALLA politiker vara i trotsåldern som Olof Palme.
-När alla
har dragit slutsatsen att vindkraften har varit en stor felsatsning (speciellt
i Tyskland) skall svenska politiker storsatsa på vindkraft.
-När
invandringen visat sig vara en stor felsatsning så skall vi ta hit även de
anhöriga.
-När EU
har visat sig vara ett stort dårhus så skall EU ges ökade maktbefogenheter.
– När
elbristen hotar att slå ut basindustrisatsningar så ska vi storsatsa på elbilar
som det inte ens finns tillverkare av, för att inte nämna en anpassad
eldistribution som nästan saknas helt. Vi som bor längre norrut än de flesta på
jorden skall storsatsa på solceller.
-Vi ska ta bort värnskatten, när alla som betalar värnskatt tycker att den gärna får vara kvar i stället för andra ogenomtänkta skattehöjningar.
-Vi har en
jättebrist på bostäder, då införs skatter för att fördyra nybyggen.
-Vi ska
satsa på landsbygden, men chockhöjer bränsleskatten vilket minskar köpkraften i
hembyn och tvingar handeln där att slå igen.
-Vi kan inte släppa en tum på alkoholmonopolet som i Norge och Finland, fast det skulle gynna landsbygden gratis.
Frågan är om vi har sett ett enda vettigt beslut från makthavarna de senaste åren, eller om vi har något att se fram emot. Jag är nog väldigt skeptisk, för Sverige har extremt dåligt lyhörda politiker, och extremt tåliga medborgare.”
Några absurditeter från absurdistan, när det handlar om klimatalarmen.
Nu fröjads miljöpartisterna om den nya bilskatten, kläm åt alla fattiga som kör i gamla bilar och gynna medel-överklass med subventioner. Kanske Isabella Lövins man nu får byta ut sin diselbil, som behövdes för hans konstnärliga skapande.
”Forskaren Amir Rostami ser inte en tillräcklig motreaktion från samhället – polis, politik, civilsamhälle när det gäller gängbildningarna i förorten. Vi bör titta söderut för att förutspå var övriga Sverige är på väg när det gäller gängkriminalitet. Det menar Amir Rostami, polis och sociolog som forskar i ämnet, efter händelserna i Rosengård…”så inleder Sanna Ryman i Dagens samhälle en artikel om hur Malmös gäng ligger före övriga Sverige.
Tyvär ser jag ingen reaktion alls från ansvariga politiker, mer än lögner insvepta i floskler.
Trots
väl underbyggda artiklar om det ökade våldet, så blir jag allt mer trött över
detta tassande, ingen av råttorna vågar hänga bjällran om halsen på katten.
Alltid lite fint gnäll om att pengar saknas till avhopparverksamhet, fler fritidsgårdar varvat med lite utsatthet, ja så är det klart. Om grundorsakerna skulle lyftas fram i ljuset, då sinar forskaranslagen och karriären ryker.
En förödande invandring från dysfunktionella länder med en värdegrund som står i motsats till vår egen, har på denna blogg upprepats till leda. Nationsförrädiska karriärpolitiker har vänt folket ryggen, när ekonomiskt oberoende hägrar. Medlet för den humanitära stormakten är pullfaktorer indränkt i flyktingvurm och aldrig får ”giftiga ingiften” nämnas och låga IQ:n på omhändertagande nivå. Våldskultur, uppfostran i klanens värdegrund med kvinnoförtryck från vaggan till graven, hur ofta ska det behöva upprepas, utan att någon politiker reagerar?
I det nya spännande Sverige praktiseras sharialag varje dag, denna gång i Oskarshamn, där två unga kvinnor blev portade för att handla i en affär pga av fel klädsel! Tänk om det varit romer då hade pressarna gått i gång och Löfven krupit fram ur sitt gömställe och fördömt.
Nu försöker statsministern desperat få klassamhället i fokus, när klimatalarmet inte räcker för att dölja hans nationsförrädiska politik. Eldunderstöd får han av sina ministerfans, som twittrar så man kan bli tokig över deras mentala förfall och S:märkta kommunpolitiker drar sitt stå till stacken, när de ljuger ihop sitt känslotrams med alla tillsammans.
I Malmö råder tävlan i slöseri med skattebetalarnas pengar, nu ligger Angereds Kamelcenter i lä. Johan Gustavsson, slöseriombudsman konstaterar att 1,4 miljarder skulle kunna sparas om dessa röda kommunpolitiker kunde besinna sig och lära av andra. Det är knappt så jag orkar läsa om deras aktiviteter och känner förtvivlan att allt bara fortsätter som förut, med landet allt närmare stupet.
Bomber och skjutningar är nu vardagsmat även i min hemstad, där cyklar proppfyllda med sprängämnen är på modet. Tyvärr räknade visst insatsstyrken fel på innehållet, för en av polisens gamla byggnader gick upp i rök. Så nu får vänstern snyfta vidare om utanförskap och statsministern upprepa sitt ”detta är inte acceptabelt” med sina doaflickor i regeringen runtomkring.
Från fd bloggerskan kommer denna länk med citat från ledarsidorna.se.
Uppmärksamma att denna intriganta Anna Ardin finns med bland de ” The Dirty Dozen.” Hon gör verkligen skäl för detta epitet, senast var hon i gång och smädade SD för spel om Utoyö dramat. Kanske hon fick hjälp av de andra elva att upptäcka att hon blivit våldtagen av Assange efter ett par dagar? Utdelningen blev god genom att krossa denne man, som utgjorde ett hot mot globalstmaffian.
”Ledarsidorna.se har presenterat en unik lista över Socialdemokraternas egentliga makthavare. De som elaka tungor kallar för “The Dirty Dozen” men som alltid är ständigt närvarande som en osynlig järnnäve.
Socialdemokraternas mäktigaste, “The Dirty Dozen”:
1.Carin Jämtin, idag generaldirektör för Sida men tidigare partisekreterare
2. Carina Persson, VD för Campus Bommersvik
3 & 4 Ulf Bjereld och Marie Demker, båda verksamma vid Göteborgs Universitet
5. Anna Ardin, verksam vid “Forum – idéburna organisationer med social inriktning”, Forum, samt diakon i Equmeniakyrkan
6. Carina Ohlsson, riksdagsledamot samt ledamot av socialdemokraternas centrala valberedning
7.Annika Söder, kabinettsekreterare vid UD
8.Annika Nilsson, kanslichef på LO
9 & 10Emma Lennartsson & Johan Sjölander, tidigare statssekreterare samt nuvarande kommunsekreterare i Stockholms Arbetarekommun
11.Wanja Lundby Wedin, tidigare LO-ordförande men idag vice ordförande i Svenska Kyrkans styrelse
12. Pierre Schori, tidigare biståndsminister och utrikespolitisk rådgivare
Anne Ardin är en av de kvinnor som påstår att Assange våldtagit henne. Anmälan gjordes efter 2 eller 3 dagar. ”
När skall folkets järnnäve slå tillbakamot denna smutsiga församling?Där makt betyder allt.
Först ett bloggmeddelande pga av förnyade spamattacker. Kommentarsförfattaren måste fylla i namn och e-postadress och Ni måste nu också vara registrerade med lösenord och inloggade för att kunna kommentera. Scrolla ner hela sidan efter aktuellt inlägg och tryck på registrera under rubriken META. Att fylla i lösenord är en engångsföreteelse, sedan är det bara att kommentera som vanligt. Läsare som har min e-post adr kan skicka meddelandet till mig och skriva ”kommentar”, så lägger jag ut den. Spam registrerar sig inte, tyvärr tar det alldeles för lång tid för att ”kasta dem i papperskorgen”.
Almedalen lämnar jag i dag. Jag tycker Olle Ljungbecks inlägg är mer intressant. Att tiden är ur led vid rekrytering av politiker har vi känt till länge. Kunskap och erfarenhet tycks numera vara en belastning för förtroendevalda, som helt saknar förtroende hos svikna medborgarna. Jag minns vår fransklärares ord under gymnasiet, när han först av alla gick ut efter avslutad lektion och vi troppade efter: Après moi vient l’inondation (efter mig kommer syndafloden) Efter dagens politiker kommer syndafloden!
”En nyttig lärdom! Synden straffar sig. Det har blivit mer och mer populärt att partierna för att värva röster rekryterar individer som i stort sett saknar politisk erfarenhet, som inte i första hand har profilerat sig för den politik partiet de går till, utan till något helt annat som kan locka väljarna. I stället har de gjort sig kända för helt andra frågor, som ofta inte har med politik att göra. Nästan alla partier gör så. Men när vederbörande rekryt står för sådana åsikter som Lars Adaktusson har i abortfrågan kan det gå riktigt illa. Det visar också på partiernas moral. Hellre en kändis som kan attraherar väljarna än en kunnig och erfaren politiker. Bah Kunkhe är ju en sådan. Hon var en olycka redan som kultur- och demokratiminister men har trots detta nu också blivit EU-parlamentariker. Det finns ytterligare ett antal. Allt detta visar ju på en enda sak. Nämligen partiernas omoral och förakt förväljarna. Men synden straffar sig som sagt.” Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle
Ulf Kristerssons nyapressekreterarekanske är av samma skrot och korn?
-Jag välkomnar Siri Steijer till det moderata laget och ser fram emot att jobba tillsammans med henne, sa Ulf Kristersson när han offentliggjorde sin nya pressekreterare. Hon kommer från den liberala extremistmiljön som vill ha mer segregering, avskaffa rätten till semester och förespråkar totalt gränslös kapitalism. Visst har hon erfarenheter, lönsamma för den globala eliten, men nedbrytande för nationens medborgare.
I ”Det goda samhället” ger Patrik Engellau förslag på ett postumt nobelpris till den store sagoberättaren H C Andersen och förmedlar här en ny version av Kejsarens nya kläder från Danmark med titeln ”Politikerväldets nya värdighet”
Här är det Jeander som förevigat Löfvens kejserliga klädnad.
”Det var en gång en grupp politiker, börjar sagan, som bara hade ett mål för ögonen, nämligen att erkännas och hyllas för sin oändliga godhet. Varje dag hittade de på nya sätt att manifestera sin välvilja. Till exempel kunde de höja medborgarnas skatter och ge bort pengarna till folk som absolut inte gjort något för att förtjäna stödet. Ju mer oförtjänta gåvor, desto ädlare framstod de generösa politikerna. De kunde också bilda delegationer och resa till New York för att låta sig uppvaktas av korrupta afrikanska makthavare som accepterat mutor för att rösta in politikerna i FNs säkerhetsråd. En dag kom några bedragare med tillhörande PR-konsulter till politikerna och sa att det var dags att politikerna, med anledning av deras allmänt omvittnade godhet, borde utses till humanitära stormän och mänsklighetens upphöjda välgörare. Men är inte det ändå lite för magstarkt? sa politikerna till bedragarna. Tänk om folk säger emot! Då står vi där och ser ut som idioter. Det är ingen risk, svarade bedragarna, det kommer PK-konsulterna att se till. PR-konsulternas uppgift blir att sprida all tänkbar information om ledningens nåd och godhet och att göra detta med sådant eftertryck att den skattebetalare som inte stämmer in i hyllningskören blir mobbad och utfrusen av de andra och rent allmänt hålls för en vämjelig brunråtta som ingen hederlig människa vill umgås med och därför inte längre ska få behålla sin lön och arbetsplats utan i stället förskjutas ur gemenskapen för sin uselhets skull. Allt detta skulle politikerna få för bara ettusenmiljarder kronor i månaden sa bedragarna och underströk att det ju inte vara politikernas egna pengar som gick åt. Så kom en dag när politikerna med vid pukslag och trumpetfanfarer och under massornas jubel officiellt skulle upphöja sig själva till den humanitära stormaktens väktarråd. Då hördes ett oskyldigt barn ur publiken utropa ”djävla trams” och en oro spred sig bland människorna. Det stod inte långt på förrän slagsmål utbrutit som om det varit på självaste Tahrirtorget i Kairo. Bilar brändes, skyltfönster slogs in och butiker vandaliserades. Nästa morgon var det lugnt igen och politikerna samlades tillsammans med ett antal framstående präster och imamer för att gemensamt göra handhjärtan till godhetens försvar och ondskans försvinnande och till åminnelse av det oskyldiga barnet som snabbt hade blivit ihjältrampat av rättmätigt ursinniga politikervänner för sitt oförsiktiga uttalandes skull. Ser
ni nu? sa bedragarna till politikerna. Ni vann! Det är inte klokt vad man kan
få för lite pengar om man vet att anlita de bästa PR-konsulterna.”
”…..Att ge, av skattepengar, till en som förtjänar det är ju
inte godhet och ger därför inga godhetspoäng. Då blir det frestande att ta från
denna och istället ge av skattepengar till någon som inte förtjänat det, vilket
ger godhetspoäng”
Kanske är det i denna godhetsfälla som Ebba Busch-Thor nu ramlat ner i, när väljare ser att hennes kläder är lika falska som kejsarens i HC Andersens saga.
Anhöriga skall in, abort hyllas som kvinnans rättighet att få släcka ett liv när som helst, EU beundras, men LarsAdaktussons försvar av kristna är inte så populärt, eftersom han klart belyser att det är islams förkunnare som är förövare.
Från en vän kommer denna klara sammafattning om Ebbas fall samt länken från en besviken KD väljare. Inte konstigt när nu KD har tappat var tredje väljare, när de åter infogade sig i ”änglakören.”
”Ebba Busch-Thor gästade SVT Så ska det låta, sjöng proffsigt, charmade nationen. Fortsatte i riksdagen med tuff retorik i migrationsfrågan. Hopp tändes här och var. Äntligen kommer KD till nytta. Men var det bara kulisser? Ty nu tycks KD dyka ner till bottennivån igen. F.d. KD:aren Ronie Berggren skriver om orsaken:
