Kategoriarkiv: Konservatism

Demokraterna i USA saknar ledarskap, men i Sverige finns vänsterns ande överallt

”Trumpdominansen är i det närmaste total: USA:s president inför strafftullar, lägger ner myndigheter, deporterar papperslösa och hotar allierade länder i rasande tempo.
Var är oppositionen, frågar sig många.
– Demokratiska partiet ser ut att vara i kollektiv kris, konstaterar statsvetaren Grant Reeher….” Han är en känd professor i statskunskap i New York
. https://www.svd.se/a/mP4BjL/demokrater-krisar-i-trumps-usa-saknar-ledarskap

Nu är det den 83-årige vänster demokraten Bernie Sanders som ännu kämpar på, med ”Fight Oligarchy, men några riktigt karismatiska unga ledare finns ännu inte. Han kampanjar visserligen med den 35-åriga New York-demokraten Alexandria Ocasio-Cortez, men att bara ta fajten mot Trumps oligarker räcker inte, så länge som demokraterna inte vill inse och bekänna sitt svek mot deras forna väljare.
Arbetare, medelklass och etniska minoriteter ersattes med woke marinerade och verklighetsfrånvända akademiker.
Partiet famlar efter lösenorden till mellanårs valet nästa år, då de hoppas få kontroll över senaten och representanthuset. 

Ett stort problem är vänsterns vurm för FN och deras förhoppning om global socialism med globalisering om murbräcka, ringa omsorg finns om nationen. Superrika oligarker är lättfotade med snabbt växlande solidariteter, där ökad profit alltid är deras mål. Näringslivets uppgift är att skapa jobb och tjäna pengar.
Nu vill tech miljardärerna kring Trump, hjälpa honom att bli kung över kryptovalutan, när dollarns storhetstid är förbi och samtidigt få lite koll på bankdynastierna.

Bernie Sanders Bild från Salon

– Men om jag var strateg, säger Grant Reeher så skulle jag uppmana dem att släppa oligarkretoriken och snarare fokusera på de verkliga utmaningar medel- och arbetarklassen står inför – och medge att partiet inte lyssnat på dem på många år.

Skillnaden i Sverige är att ingen Trump finns som kan fånga upp missnöjda väljare. Demokraternas politik har socialdemokraterna fångat upp med besked och med samma svek mot arbetare som gick över till SD och som snabbt ersattes av bidragstörstande väljarimport från Mellanöstern och Afrika. Här fann vänster och höger minsann varandra i Reinfeldts öppna hjärtans politik. Partiernas fjäskeri för FN och EU är lika stor på båda sidor, som endast är den globala finanselitens verkställare.

Trump vill kalla hem företag från länder med billig arbetskraft med fördelaktiga skatteförmåner och med tullar tvinga många företag i Europa att göra som Volvo Cars att förlägga hela tillverkningen i USA.

Europas ledare tävlar i stället med gigantiska lån som skall få försvaret på fötter, kortsiktigt kan det ge fler jobb, men risken för fortsatt inflation är stor. Långsiktigt kan det bli en katastrof för dagens unga.

Krig brukar vara medlet för att noll ställa en havererad samhällsekonomi. Storbritanniens Stramer är redan i gång och vill mobilisera unga män till Ukrainas välfyllda skyttegravar.

Om demokraterna skall komma tillbaka måste de ha ett budskap som till- talar breda väljargrupper och återställer tilltron till statens förmåga att klara sjukvård, utbildning och eftersatt infrastruktur. Men ännu är the deep state i USA ett skällsord och Trumps dodge politik har stort stöd bland hans anhängare inom Maga rörelsen, men även hos mindre hängivna Trump väljare.

Att vår statsminister har så svårt att få något ur händerna beror på socialdemokraternas lyckade indoktrinering från UD ner till minsta studiecirkel att partiet står för rättvisa, demokrati och jämlikhet. Och med bromsklossen liberalerna i regeringen så väljer Kristersson att stoppa undan alla svåra frågor i utredningar. Då kan han i stället njuta av ryggdunkar från Macron, Stramer, Merz och få fagra leenden från damerna i EU:s topp, när han hastar från det ena försvarsmötet till det andra.

Här hemma lallar en majoritet av folket bara med vad statsmedia förmedlar från Rosenbad och LO borgen med Sveavägen 68. Skillnaden är stor mot stora demonstrationer ute i Europa mot denna krigshets och enorma lån till krigsindustrin, men i statsmedia råder största möjliga tystnad.

”Krisen visar behovet av mer konservatism”

Är rubriken på en debattartikel i SvD den 16/5 från tankesmedjan ”Oikos”

https://www.svd.se/krisen-visar-behovet-av-mer-konservatism

Oikos är en konservativ tankesmedja som nu har startas under 2020 av Mattias Karlsson, tidigare gruppledare i riksdagen för riksdagspartiet Sverigedemokraterna. Tankesmedjan ska enligt Karlsson vara partipolitiskt oberoende. 

I klassisk grekiska betyder oikos, i familjesammanhang, en arvslinje från far till son från generation till generation.

”Det är inte hos EU och FN som medborgarna kunnat finna stöd, hjälp, stabilitet och trygghet den senaste tiden. Att EU-flaggan plockats bort vid statsministerns framträdanden visar detta tydligt, skriver debattörerna.

Den pågående coronapandemin har skakat om världen och Sverige i sina grundvalar.

Pandemin har brutalt visat hur delar av vår idévärld och institutioner i vårt samhälle är sköra skrytbyggen stående på lös sand, medan andra är solida och grundmurade konstruktioner som man kan förlita sig på även när världen skälver.

Ingen vet ännu vad resultatet blir av Sveriges relativt avslappnade attityd till smittspridningen. Men av den dåliga beredskapen kan man redan nu dra slutsatsen att Sverige behöver mer av konservatism.

Försiktighetsprincipen är en av konservatismens bärande tankegångar. Detta förhållningssätt grundar sig, förutom i insikten om människans ofullkomlighet, på den historiska erfarenheten att samhällsutvecklingen aldrig är långsiktigt linjär. Mer utopiskt orienterade ideologier, som socialismen och liberalismen, tenderar att se på historien och samhällsutvecklingen som en ständig rörelse mot något ljusare och bättre än det vi har haft. Konservativa inser i stället att förändring inte alltid är detsamma som förbättring och att tider av välstånd och harmoni nästan alltid, förr eller senare, ersätts av en sämre period i form av recession, kriser eller konflikter.

Om Sveriges makthavare de senaste decennierna hade anammat denna grundläggande konservativa insikt, så hade Sverige stått bättre rustat för den kris vi nu befinner oss i. Till exempel hade inte våra beredskapslager skrotats. Vårdpersonalen hade då redan i krisens inledning kunnat få tillgång till den skyddsutrustning de behöver och region Stockholm hade inte behövt tigga Swish-bidrag från allmänheten för att kunna säkra sin tillgång på mediciner. Inte heller hade vi behövt oroa oss för vår livsmedelsförsörjning.

Vid sidan av försiktighetsprincipen är värnandet av de naturliga och organiskt framvuxna gemenskaperna i form av familjen, civilsamhället och nationen en del av konservatismens grundläggande tankegods.

Den progressiva ideologi som i Sverige blivit statens officiella linje har länge intagit en skeptisk eller till och med direkt föraktfull attityd gentemot dessa storheter och aktivt försökt avskaffa dem. I stället har man eftersträvat individuell autonomi, klasskamp och internationalism.

Den pågående krisen har dock blixtbelyst hur den globalistiska, postnationella världsordningen är en koloss på lerfötter, eftersom den inte bygger på en äkta känd gemenskap och solidaritet. När saker verkligen ställs på sin spets så ser alla i första hand om dem man känner närhet till och samhörighet med. I ett samhälle där de kollektiva gemenskaperna helt monterats ned skulle många individer stått helt skyddslösa.

Det är inte hos transnationella megaorganisationer som EU och FN som medborgarna kunnat finna stöd, hjälp, stabilitet och trygghet den senaste tiden, utan inom sina respektive nationer, närsamhällen och familjer. Att EU-flaggan plockats bort och att statsministern prytt sig med en svensk flagga under sina framträdanden nyligen visar detta tydligt och står i bjärt kontrast till sådana statligt bekostade upptåg som nyligen var vanliga, som exempelvis konstverket med den slokande flaggstången på Sergels torg.

Insikten om att det är dessa gemenskaper som står starkast och som finns där när vi behöver dem som mest, är något vi bör bära med oss in i framtiden och som bör ligga till grund för vårt beslutsfattande och våra vägval.

Mattias Karlsson
riksdagsledamot, ledamot av tankesmedjan Oikos förtroenderåd
Dan Korn
författare, folklivsskildrare, ledamot av tankesmedjan Oikos förtroenderåd
Asle Toje
filosofie doktor i internationella relationer, ledamot av tankesmedjan Oikos förtroenderåd
Arvid Hallén
skribent, före detta ordförande i studentföreningen Heimdal, ledamot av tankesmedjan Oikos förtroenderåd”

—————————————————————————————

Det är bara Carl Bildt som jämrar sig över att svenska flaggor har ersatt EU flaggan bakom Löfven och så piper Annika Strandhäll om mer globalism efter coronan.

Mattias Karlsson fick nobben av GudrunSchyman  i SVT:s program ”Mötet” när han föreslog att de skulle skriva en debattartikel. ”Feminism och nationalism är varandras motpoler”, sa denna feministkämpe och för en gångs skull har hon helt rätt!

https://www.friatider.se/mattias-karlsson-vill-samarbeta-med-fi-men-schyman-vill-ha-en-varld-utan-granser