Cancellkulturen frodas inom statsmedia, när obehagliga fakta presenteras, det har vi fått vänja oss vid.

Fallet kan bli stort om man är en känd skribent. Det fick Ann Heberlein erfara när hon skrev en debatt artikel efter muslimska mäns sexuella trakasserier och våldtäkter av kvinnor på nyårsnatten i Köln 2016.

En artikel om dessa övergrepp publicerades i Expressen den 13 januari 2016. Därefter bröt helvetet löst. Hennes almanacka blev tom , kontrakt bröts och medias ledare- och kulturskribenter tävlade i stigmatisering och svartmålning, som hängde kvar under många år och på sociala medier frossade kändiseliten i fördömanden och de vanliga invektiven haglade, som vi utanför åsiktskorridoren fått vänja oss vid. Änglakören behöver en mörk fond för att deras godhet skall lysa klart.

”Jag är bestört över den flodvåg av texter som nu massproduceras av Sveriges mest profilerade feminister i akt och mening att relativisera sexuella övergrepp på kvinnor – och ursäkta en kvinnosyn som hör hemma i ett annat årtusende, skrev Ann Heberlein.” https://www.expressen.se/debatt/rasist-ar-2000-talets-mest-missbrukade-ord/

Hon gick främst i polemik med Hanna Fahls text i DN om händelserna i Köln, som Fahl relativiserade, med alla män, i sann feministisk anda. Att övergreppen hade kulturell bakgrund fick hela vänstereliten att kippa efter andan och drevet satte i gång. En sådan hemsk beskyllning fick värdegrunden och det lika värdet, landets nya religion, att avslöjas som bara tomma ord. Detta måste stoppas och utstötning från offentligheten fortsatte, men mildrades en aning, när Heberlein till slut själv riktade fokus på högerextrema inlägg på hennes plattformar på sociala medier, som hon fördömde med besked. För mångfald gäller inte åsikter.

Efter dessa fördömanden av högerextrema öppnades dörren till värmen igen. För en tid sedan läste jag en krönika av henne på SvD:s kultursida den 20 november. Texten handlade om kvinnlig skönhet, som avtar med stigande ålder och hur ledsen både hon och Åsa Linderborg är, när de inser att deras skönhet är på fallrepet. Därför tackar dessa damer nej till att medverka i SVT.

Här får Ni ett smakprov: ”…….Jag läser girigt Åsa Linderborg text om det skamliga åldrandet, det kvinnliga åldrandet, kalkonhalsen, hängande ögonlock, skarpa rynkor, infertilitet, slapp och glanslös hud och jag känner igen mig. Jag har aldrig tyckt om att se mig själv på tv, men sedan en tid tillbaka klarar jag inte heller av att se mig själv på bild…..” https://www.svd.se/sa-far-man-inte-saga-som-kvinna

Enda trösten är väl att den avtagande fägringen minskar risken för att attrahera muslimska män, när de väljer offer för sina seder med taharrush gamea. Men skulle hon skriva mer om denna sed, då åker hon nog ut i kylan igen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Taharrush_gamea

Bild : Mondial förlag, eftersom Bonnier tog sin hand ifrån henne efter att hon hade fräckheten att solka ner det lika värdet med fakta.

I ett inlägg från september (https://word.harrietsblogg.se/2021/09/22/moderaterna-lockar-kvinnliga-forebilder/) frågade jag mig hur utstötta kulturpersonligheter tar sig in i värmen igen. Nu är jag helt säker, kalla bara de som sympatiserar med SD för ett fult högerextremt gäng, så öppnar sig PK dörren på glänt.

Tyvärr var  Rebecca Weidmo Uvells penna för skarp, så hon hamnade på icke valbar plats på moderaternas riksdagslista. Ingen katt släpps in bland hermelinerna, avundsjukan och intrigerna sätter stopp för klarsynthet och vassa pennor.