”Historierevisionism är kritisk granskning av historiska verk och vedertagna uppfattningar om historien. Egentlig historierevisionism skall följa vetenskaplig metod, men ordet kan också syfta på politisk historierevisionism, där en makthavare eller ideolog låter skriva om historien efter en politisk agenda, för att kunna använda den nya berättelsen som propaganda. Wikipedia.
Segrare skriver historien är bevingade ord som ofta sker efter avslutade krig. Hur många filmer finns det inte om tappra amerikanska soldater som med livet som insats slåss mot diktatorer?
Sagan om ont och gott likt David och Goliat är ständigt aktuell i skolans undervisning om vår historia. För att ifrågasätta krävs gedigen kunskap, som till exempel professor Inger Enkvist har, författare och en känd debattör om skolans förfall. Alla företeelser har en bakgrund som segrare glömmer och gömmer även Hitlers, Francos och Mussolinis riken i Tyskland, Spanien och Italien.
Få historiska händelser är svarta eller vita, det mesta är grått i verkligheten och efter ett förtryck blir ofta de förtryckta de nya förtryckarna av folket.
Det är många som är rädda i Syrien idag, trots försäkran från den nya ledningen för HTS rörelsen, som är sprungen ur jihadistiska al-Qaida, att landet nu är humant och att rädsla endast fanns för den fruktade Assad regimen. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/eMeVKO/syriske-milisledaren-vast-har-inget-att-frukta
Vem som skriver boken om dagens Syrien återstår att se. Jag befarar ånyo historierevisionism.
I boken ”En demokrati utan demokrater : upptakten till spanska inbördeskriget 1931-1936” som kom ut ifjol, ifrågasätter Enkvist den gängse bakgrunden till spanska inbördeskriget och makthavares tvärsäkerhet om att vänstern står för demokrati, som EU hyllar och för vidare genom dess framgång med överstatlighet, som våra politiker ständigt böjer sig för.
”..Boken är en saklig redogörelse för vad som ledde fram till kriget. Den är välbehövlig, eftersom den förljugna kommunistiska propagandaversionen fortfarande sitter fast i det allmänna medvetandet.…” skriver frilansskribent Jonas De Geer i Fria Tider och avslutar sin artikel med att I år har vi fått en ny, skärpt lagstiftning mot ifrågasättande av officiell historieskrivning. På anmodan av EU.
Det har inte heller något med historia att göra. Däremot allt med makten över samtiden och framtiden. Över människors sinnen.”
https://www.friatider.se/sa-forfalskade-vanstern-spanska-inbordeskrigets-historia
Bilden är från bokus.com som sammanfattar boken så här:
”Upptakten till det spanska inbördeskriget (19361939) började redan 1931 när den spanske kung Alfons XIII lämnade landet. Under den fem år långa perioden ledde misslyckade reformer och ökande folkligt missnöje till en allt större polarisering i det spanska samhällets konflikter som 1936 utmynnade i öppet krig.
Men, i den spanska historieskrivningen har den segrande sidan ofta hårdhänt redigerat historieskrivningen. Det gäller både Francoregimen och i dagens Spanien där okänt för många svenskar särskilda lagar reglerar vad man får skriva om spansk historia.
I boken En demokrati utan demokrater skildrar Inger Enkvist de dramatiska händelser som ledde fram till inbördeskriget men inte kriget i sig. Med hjälp av nya rön från spanska och utländska historiker och eget forskningsarbete i Spanien, försöker hon klargöra vad som egentligen hände under dessa år när allt som kunde gå fel också gick fel. I boken rivs de kulisser som de olika sidorna velat resa kring sitt eget eftermäle för detta var en orolig och brutal tid, med oförsonlig våldsamhet från alla parter.” https://www.bokus.com/bok/9789185301423/en-demokrati-utan-demokrater-upptakten-till-spanska-inbordeskriget-1931-1936/
Folkligt missnöje med stark polarisering råder också idag mellan folket som värnar nationen och dess ledare som går superrika globalisters ärenden, skillnader som betecknas i begreppet Gal och Tan mellan globalister och traditionella. Där globalisters överstatliga organisationer med alla dess konventioner får styra världen, som vänstern ofta hyllar med mänskliga rättigheter som alibi. Kommunism/socialism passar dagens oligarker förträffligt som vägen till en världsregering som formas allt starkare i lönndom och har därför partier till vänster som medhjälpare.
I väst har det folkliga upproret kanaliserats främst av högerpartier och betecknas av vänsterns försvarare som extremism, nazism och fascism. Därför är Donald Trump, Marine Le Pen, Giorgia Meloni, med AfD:s ledare Alice Weidel så avskydda av vänsteretablissemanget med EU i spetsen, som inte accepterar när folket röstar fel. Rumänien och Georgien måste fösas in i EU oavsett vad dess medborgare vill – det är EU:s demokrati!