Kategoriarkiv: Klyftan mellan folket och politiker

Tystnadskulturen i Göteborg stad – en modig rapport

Här får Ni en sammanfattning från Facebook av Patrik Höstmad

”Nu har jag läst och smält rapporten. Det här är helt över alla gränser. Vi talar om en kommunal verksamhet som i det närmaste fallit samman inför kriminella nätverk och hederskulturer i släkter och klaner. Hur har chefer och politiker kunnat titta bort? Att Demokraterna fick till stånd denna undersökning måste i det närmaste ses som årets insats för staden.

En viktigt detalj som missats i GPs rapportering är att även politiker tystar sina verksamheter.

”I intervjuerna och underlag från staden har det också framkommit att de politiska nämnderna i olika verksamheter i staden tystar tjänstepersoner på olika sätt. Det kan vara av okunskap gällande regelverk och lagstiftning och det kan också vara medvetet och oetiskt.”

”I intervjuerna och underlag från staden har det också framkommit att de politiska nämnderna i olika verksamheter i staden tystar tjänstepersoner på olika sätt. Det kan vara av okunskap gällande regelverk och lagstiftning och det kan också vara medvetet och oetiskt.”

Om man ska se något positivt i det hela så är det att de anställda vågat vara öppnare mot rapportförfattaren Anna Ekström och att hon i sin tur vågar vara öppen och inte viker för att vidarebefordra enorma mängder allvarlig kritik.

Det här lär sannolikt leda till att ett antal chefer entledigas från sina tjänster. Kanske även något politiker vad det lider. För som jag inledde med, hur har chefer och politiker kunnat titta bort?

Länk till rapporten:
https://www.dropbox.com/s/quabq4o3ord1ufp/Tystnadskultur-extern-rapport_.pdf


Några axplock från rapporten:
– Brunsmetningen och rasistkortet — som t.o.m. sanktioneras av regeringen — pågår ända ner på golvet där det får allvarliga konsekvenser.
– Inte ens stadens anställda har tilltro till rättsväsendet.
– Ständiga subtila hot blir en normaliserad del av jobbet.
– De anställda lär sig att titta bort.
– Mellanchefer och chefer tystar sina anställda.
– Klanerna och hoten har vuxit sig in i verksamheterna.

Brunsmetningen — som t.o.m. sanktioneras av regeringen — pågår ända ner på golvet där det får allvarliga konsekvenser.

”Slutligen är det också problematiskt att personal inte delar stadens värdegrund gällande hedersfrågor och att de öppet visar det under arbetstid. Det finns exempel på situationer där personal har ifrågasatt utbildningsinsatser inom staden då de anser att hedersfrågor inte är ett verkligt problem. Kollegor har blivit kallade för ”rasister” när de lyfter hedersproblematik, vilket har lett till en oro och en tystnads eftersom det är svårt att värja sig mot att bli kallad rasist och det finns ibland en bristande kunskap kring heder vilket leder till att vissa väljer att inte lyfta frågan.”

Inte ens stadens anställda har tilltro till rättsväsendet.

”En annan anledning till att inte polisanmäla är att många av de intervjuade anser att det inte leder till någonting. ”Ärendet kommer ändå att läggas ned”, är en utbredd uppfattning bland anställda i staden. Tilltron till rättsväsendet är i många avseenden mycket låg. En vanligt återkommande uppfattning är också att återkopplingen från polisen brister, vilket spär på osäkerheten ytterligare.”

Ständiga subtila hot blir en normaliserad del av jobbet.

”De som har intervjuats uppger att de svåraste hoten egentligen inte är de direkta, utan de som är mer av subtil sort. Det kan handla om antydningar om att någon vet var den anställde bor, eller var hens barn går i skola. Det kan handla om antydningar om vilken väg den anställde brukar ta till jobbet, med vilket färdmedel och var hen parkerar sin bil. Personer begär också ut lönelistor för att veta vilka som arbetar var. Det finns också antydningar av sexuell karaktär och då främst riktat mot kvinnlig personal. Det kan också handla om att en person med känt våldskapital hänvisar till sitt nätverk eller våldsamma bakgrund. Om antydningarna kommer från en person med känt våldskapital upplevs det som än mer obehagligt. De flesta av de intervjuade har upplevt den här typen av påtryckningar. Några menar att det är en del av jobbet och kommer med vissa ärenden, några menar att det är obehagligt och för flera av dem sitter minnen från tidigare händelser djupt.”

De anställda lär sig att titta bort.

”En del brott i vissa geografiska områden eller verksamheter anmäls ofta inte. Personal som ser narkotikaförsäljning eller upptäcker vapen i kommunens fastigheter håller i stor utsträckning tyst om det. Risken att exponeras som privatperson bedöms vara för stor. En stark anledning är rädslan för repressalier och vetskapen om att det blir otroligt svårt att gå till jobbet om de kriminella upptäcker vem som har berättat. Det är inte enkelt att arbeta ensam, exempelvis kvällstid, och betrakta när ett gäng lastar in vapen i en bil eller säljer narkotika bakom en idrottshall, och att sedan fatta beslutet att rapportera en sådan händelse.”

Mellanchefer och chefer tystar sina anställda.

Många av de intervjuade menar att det finns en kompakt intern tystnad i staden. Medarbetare som lyfter situationer tystas. Det kan till exempel handla om hur illa ställt det är i en stadsdel med kriminalitet eller extremism. Att befolkningen är utsatt. Den här sortens tystnad är inte direkt kopplad till att kriminella strukturer i staden påverkar verksamheter att hålla tyst. Det handlar istället om en organisatorisk tystnad – att ledningar i olika verksamheter inte vill tala om hur illa ställt det är. Det finns en rädsla att berätta att man inte har lyckats vända en negativ utveckling och en oro för att få dåligt rykte. Information filtreras, ibland till urvattnad oigenkännlighet. Mellanchefer och chefer tystar och vill inte vara de som ger politikerna negativ information. ”Om man vill göra karriär så ska man inte berätta hur illa det är” – är en uppfattning som många av de intervjuade framför. Det är viktigare att det ska se bra ut och att skydda varumärket: den egna personen och arbetsgivaren än att ta risken att inte hålla budget eller att väcka politikernas missnöje.

Klanerna och hoten har vuxit sig in i verksamheterna.

”På några arbetsplatser har de anställda krävt att endast få arbeta med personer ur samma etniska grupp. I vissa grupper kan det finnas ledare som inte är den formella chefen. Det är den informella ledaren som bestämmer hur arbetet ska utföras. Om den formella chefen ifrågasätter den informella ledaren kan hen stöta på stora problem. Chefen eller medarbetare som ifrågasätter riskerar att bli utstötta och ibland utsatta för hot. Chefer har fått sina bildäck sönderskurna efter att ha ändrat på en gruppsammansättning eller scheman. Det finns exempel på chefer som har fått hotbrev, konstiga telefonsamtal eller märkliga förfrågningar i sociala medier. Det finns också händelser där de anställda uppger att de känner till området och att de har egna kontakter som de kan använda om inte chefen fattar de beslut som de anställda vill.”

———————————————————————————————————-

Jag upprepar att det denna blogg lyft fram i inlägg med kloka kommentarer nu börjar krypa fram i offentligen med rapporter, utredningar och från skribenter tom i statsmedia.

Trots det politikerskapande mörkret kring Moder Svea, så kommer allt fler ljuspunkter. Denna rapport är ett stort ljus som ansvariga chefer, tjänstemän och politiker upp till regeringsnivå borde ha svårt att värja sig för, när verkligheten alltmer tränger sig på.
Tystnadskulturen och rädsla för vänsterns reflexmässiga rasistanklagelser finns nu på pränt.

Jag undrar om politiker med statsministerns i täten denna gång också kan höja sin stämma, som de gjorde nyligen, när de anklagade vårdbesökare för rasism, när de/vi vill förstå vad en läkare säger.

Tystnadskulturen är bara en del av Löfvens medel för att få sitta kvar, då han med sina vänner har förvandlat sund kritik mot förd politik, till rasism. Invandrings-flykting-och migrationspolitikens främsta syfte är att få röster som Tack för vänsterliberal bidragspolitik.

Bildresultat för tystnadskultur
Bildkälla: Ingenjören.se

”Du kan lura alla människor ibland, du kan till och med lura vissa människor hela tiden, men du kan inte lura alla människor hela tiden.” Abraham Lincoln

Bidragsregnet har skapat olösliga problem i invandrarförorter

Linköping, där jag bor, är ständigt i ropet. Rättsväsendet får ligga i, nu var det tingsrätten i Göteborg som dömde ”Linköpingsbor” (????) till långa fängelsestraff för rån i Göteborg ”med inslag av tortyr”. I Skäggetorp brinner både bilar och hus, i den senaste branden på lördagskvällen dog en person, orsaken till branden är ännu oklar.

Bildresultat för brand i Skäggetorp
Bild; lkpg news

Förra veckan var det avrättning av en person med gängkriminell koppling i Berga. Oklarhet om gärningsmän är legio när förövaren är av annan hemvist.

”Många svensksomalier lever i utanförskap” skrev lokaltidningen i måndags och redovisar att bara fyra av 10 somalier kan försörja sig själva. Nu börjar partierna äntligen prata om låga förväntningar, låg utbildningsnivå, inga svenskkunskaper osv. Rasiststämpeln verkar ha torkat hos några vänsterliberaler, medan de mest rabiata försöker få fram ny brunfärg.
Det är bara Åkesson som är lite tydligare om SD:s varningar under lång tid och partiets krav på hårda tag och incitament för frivillig återvandring.
Frivillig?
Om inte ett uns av ansträngning ägt rum under flera år för att kunna försörja sig själv, då skall utvisning ske utan pardon och medborgarskapet skall ryka, givetvis också för grova brott oavsett vad som väntar gärningsmannen i hemlandet.

När allt fler med lång erfarenhet av möten med invandrare, inom sjukvård, socialtjänst, skola, och polis tar bladet från munnen och berättar hur verkligheten ser ut, känns det hoppingivande. Tyvärr har jag länge känt mig ensam med mina yrkeserfarenheter från vården under 42 år fram till 2012 då jag gick i pension. Stjärnor i kanten får de som även berättar om orsakerna till landets förfall, som polisen Peter Springare gjort från Örebro, han får allt fler efterföljare, vilket ger hopp om att bromsa landets förfall.

Det en fröjd att läsa socionom Birgitta Sparfs inlägg på Facebook och denna gång från Det Goda Samhället. Hon har jobbat under 22 år i så kallade utanförskaps områden. Nu är hon egenföretagare och konsult åt socialtjänsten, hoppas bara att rödfärgade tjänstekvinnor med öppna hjärtan lyssnar och lär. Många som verkligen har kämpat i motvind väljer att sluta. Det är inte lättarbetat i offentlig sektor för värdegrunden står som spön i backen, vart klarsynta än vänder sig och repressalier kan lätt utdelas av arbetsgivare.

BS skriver att det går nämligen inte att lösa ett problem åt någon som inte ser problemet. Medan feministerna nu pratar om kvinnofällor, kvinnans frigörelse, hierarkiska strukturer långt uppe i det blå, så tycker en somalisk kvinna att hon hamnat i paradiset, tänk att få vara hemma, föda barn efter barn och andra betalar helt utan krav. Omväxling kan ske med deltagande i promenadprojekt med snälla förskollärare som kan ge beröm bara kvinnorna bakom barnvagnarna kan knaggla fram namnet på området där de bor.

”……..Jag ser tyvärr problemen i Rinkeby och alla andra liknande områden som olösliga. Och de enda jag lastar för detta är våra politiker som har skapat denna farliga samhällsröta. I gott samarbete med journalistkåren, ska tilläggas, som med all kraft understött denna utveckling, genom lögner och brännmärkning av dem som försökt komma med invändningar.
I sin iver att göra gott förstörde de ett välfungerande land och åstadkom inget annat än mängder av mänskliga tragedier, fattigdom, utanförskap, motsättningar, kriminalitet och misär.”

Den politiska eliten befinner sig långt ifrån verkligheten

Att kaka söker maka och att bröder ilar till bröders hjälp är något vanligt folk (alla utom eliten bland politiker, journalister och ekonomer) har vetat länge. Men nu finns denna folkliga erfarenhet även på akademisk pränt.

Bildresultat för riksdagsdebatt
Sveriges riksdagsledamöter

I bokenThe Wisdom of crowds,av konstaterade forskaren James Surwiecki, att folks privata erfarenheter är bättre evidensbaserade än officiella, politiska och moraliska beträffande påståenden om migrationens fördelar. 

Nu har det kommit ytterligare en vetenskaplig studie, som är inne på samma spår. Klyftan mellan de politiskt valda och väljarna har ökat över tid.

Per Gudmundson rapporterar från en studie av den amerikanske statsvetaren Miguel M Pereira vid University of Southern California, som har jämfört svenska riksdagsledamöters uppfattningar om opinionen med vad väljarna själva tycker i exakt samma frågor.

Hans artikel ”Understanding and Reducing Biases in Elite Beliefs About the Electorate” publicerades i den ansedda American Political Science Review.

”Svenska riksdagsledamöter missuppfattar opinionen regelmässigt, visar ny forskning. Riksdagsledamöter tar oftare parti för rika och högutbildade. Resurssvaga väljare har svårare att få genomslag för sina åsikter.

Förstår politikerna vad väljarna vill?

Att det finns en klyfta mellan eliten och folket kommer inte som någon överraskning för den som följt debatterna om exempelvis invandring, bilism, fängelsestraff eller vinster i välfärden.
Men nu har forskare tagit reda på exakt hur djup och hur vid den klyftan är.

Studien utgår från de återkommande undersökningar som görs av de många flitiga statsvetarna i Göteborg. Riksdagsundersökningen (RDU) är en enkät riktad till ledamöterna i riksdagen som genomförts återkommande vid Göteborgs universitet sedan 1960-talet, vilket gör den till världens kanske främsta källa för att mäta exempelvis representativitet.

Pereira har jämfört svaren i RDU med väljaropinionen som den uppmätts av Valforskningsprogrammet (SNES) och SOM-institutet vid samma universitet. Studien omfattar ledamöter från sex val mellan 1985 och 2006 och i genomsnitt 4 865 respondenter från valmanskåren i varje omgång. Svaren rör 24 policyfrågor.

Riksdagsledamöternas kontakt med verkligheten försämras gradvis under mätperioden. 1985 kunde ledamöterna läsa av väljaropinionen korrekt i 78,2 procent av frågorna. 2006 hade verklighetsuppfattningen försämrats, då ledamöterna förstod sina väljare i enbart 65,4 procent av fallen.

Graden av missuppfattning varierar i olika frågor. Vid valet 2006, till exempel, uppfattade 92 procent av ledamöterna korrekt vad väljarna ansåg om privat sjukvård. Men över 60 procent missförstod samtidigt vad väljarna tyckte om upprustning av försvaret.

Oförmågan att begripa väljaropinionen följer de egna preferenserna. Riksdagsledamöterna överskattar systematiskt stödet för den politik de själva omhuldar, visar forskningen.

Vad värre är, tycks ledamöternas bristande verklighetskontakt följa ett klassmönster. 

När valmanskåren delas upp efter inkomst, utbildning, yrke och bostad framkommer tydligt att ledamöterna har lättare att förstå högstatusväljarna, medan de saknar förståelse för de väljare som är resurssvaga. Riksdagsledamöterna representerar i stigande grad en tjänstemannaklass. De valda får allt svårare att förstå hur arbetarväljarna tänker.

Om en inflytelserik, välorganiserad eller allmänt välbeställd grupp tycker annorlunda än väljarna generellt, kommer riksdagsledamoten ofta felaktigt att tro att högstatusgruppen representerar folkmajoriteten, visar forskningen. 

Varför missförstår politikerna sina väljare?

Enligt studien beror missuppfattningarna dels på vilka åsikter politikerna exponeras för, dels på människans tendens att projicera sina egna åsikter på andra.

I så fall är detta glapp mellan väljare och valda ytterligare bevis för att representativiteten i det svenska politiska systemet har urholkats över tid. Politikens professionalisering må uppfattas som effektiv, men den har fjärmat den valda eliten från de vanliga väljarna.”

Källa: https://bulletin.nu/den-politiska-eliten-forstar-inte-vad-valjarna-vill

——————————————————————————————-

Min erfarenhet från sjukvården och eget liv är att man aldrig på riktigt kan förstå en situation som man själv aldrig befunnit sig i. Men man kan komma nära om man håller tyst och lyssnar med öppet sinne, men den förmågan saknar tyvärr politiker.