Att kaka söker maka och att bröder ilar till bröders hjälp är något vanligt folk (alla utom eliten bland politiker, journalister och ekonomer) har vetat länge. Men nu finns denna folkliga erfarenhet även på akademisk pränt.
I boken ”The Wisdom of crowds,” av konstaterade forskaren James Surwiecki, att folks privata erfarenheter är bättre evidensbaserade än officiella, politiska och moraliska beträffande påståenden om migrationens fördelar.
Nu har det kommit ytterligare en vetenskaplig studie, som är inne på samma spår. Klyftan mellan de politiskt valda och väljarna har ökat över tid.
Per Gudmundson rapporterar från en studie av den amerikanske statsvetaren Miguel M Pereira vid University of Southern California, som har jämfört svenska riksdagsledamöters uppfattningar om opinionen med vad väljarna själva tycker i exakt samma frågor.
Hans artikel ”Understanding and Reducing Biases in Elite Beliefs About the Electorate” publicerades i den ansedda American Political Science Review.
”Svenska riksdagsledamöter missuppfattar opinionen regelmässigt, visar ny forskning. Riksdagsledamöter tar oftare parti för rika och högutbildade. Resurssvaga väljare har svårare att få genomslag för sina åsikter.
Förstår politikerna vad väljarna vill?
Att det finns en klyfta mellan eliten och folket kommer inte som någon överraskning för den som följt debatterna om exempelvis invandring, bilism, fängelsestraff eller vinster i välfärden.
Men nu har forskare tagit reda på exakt hur djup och hur vid den klyftan är.
Studien utgår från de återkommande undersökningar som görs av de många flitiga statsvetarna i Göteborg. Riksdagsundersökningen (RDU) är en enkät riktad till ledamöterna i riksdagen som genomförts återkommande vid Göteborgs universitet sedan 1960-talet, vilket gör den till världens kanske främsta källa för att mäta exempelvis representativitet.
Pereira har jämfört svaren i RDU med väljaropinionen som den uppmätts av Valforskningsprogrammet (SNES) och SOM-institutet vid samma universitet. Studien omfattar ledamöter från sex val mellan 1985 och 2006 och i genomsnitt 4 865 respondenter från valmanskåren i varje omgång. Svaren rör 24 policyfrågor.
Riksdagsledamöternas kontakt med verkligheten försämras gradvis under mätperioden. 1985 kunde ledamöterna läsa av väljaropinionen korrekt i 78,2 procent av frågorna. 2006 hade verklighetsuppfattningen försämrats, då ledamöterna förstod sina väljare i enbart 65,4 procent av fallen.
Graden av missuppfattning varierar i olika frågor. Vid valet 2006, till exempel, uppfattade 92 procent av ledamöterna korrekt vad väljarna ansåg om privat sjukvård. Men över 60 procent missförstod samtidigt vad väljarna tyckte om upprustning av försvaret.
Oförmågan att begripa väljaropinionen följer de egna preferenserna. Riksdagsledamöterna överskattar systematiskt stödet för den politik de själva omhuldar, visar forskningen.
Vad värre är, tycks ledamöternas bristande verklighetskontakt följa ett klassmönster.
När valmanskåren delas upp efter inkomst, utbildning, yrke och bostad framkommer tydligt att ledamöterna har lättare att förstå högstatusväljarna, medan de saknar förståelse för de väljare som är resurssvaga. Riksdagsledamöterna representerar i stigande grad en tjänstemannaklass. De valda får allt svårare att förstå hur arbetarväljarna tänker.
Om en inflytelserik, välorganiserad eller allmänt välbeställd grupp tycker annorlunda än väljarna generellt, kommer riksdagsledamoten ofta felaktigt att tro att högstatusgruppen representerar folkmajoriteten, visar forskningen.
Varför missförstår politikerna sina väljare?
Enligt studien beror missuppfattningarna dels på vilka åsikter politikerna exponeras för, dels på människans tendens att projicera sina egna åsikter på andra.
I så fall är detta glapp mellan väljare och valda ytterligare bevis för att representativiteten i det svenska politiska systemet har urholkats över tid. Politikens professionalisering må uppfattas som effektiv, men den har fjärmat den valda eliten från de vanliga väljarna.”
Källa: https://bulletin.nu/den-politiska-eliten-forstar-inte-vad-valjarna-vill
——————————————————————————————-
Min erfarenhet från sjukvården och eget liv är att man aldrig på riktigt kan förstå en situation som man själv aldrig befunnit sig i. Men man kan komma nära om man håller tyst och lyssnar med öppet sinne, men den förmågan saknar tyvärr politiker.