Kategoriarkiv: Klyftan mellan folket och politiker

Bidragsregnet har skapat olösliga problem i invandrarförorter

Linköping, där jag bor, är ständigt i ropet. Rättsväsendet får ligga i, nu var det tingsrätten i Göteborg som dömde “Linköpingsbor” (????) till långa fängelsestraff för rån i Göteborg “med inslag av tortyr”. I Skäggetorp brinner både bilar och hus, i den senaste branden på lördagskvällen dog en person, orsaken till branden är ännu oklar.

Bildresultat för brand i Skäggetorp
Bild; lkpg news

Förra veckan var det avrättning av en person med gängkriminell koppling i Berga. Oklarhet om gärningsmän är legio när förövaren är av annan hemvist.

“Många svensksomalier lever i utanförskap” skrev lokaltidningen i måndags och redovisar att bara fyra av 10 somalier kan försörja sig själva. Nu börjar partierna äntligen prata om låga förväntningar, låg utbildningsnivå, inga svenskkunskaper osv. Rasiststämpeln verkar ha torkat hos några vänsterliberaler, medan de mest rabiata försöker få fram ny brunfärg.
Det är bara Åkesson som är lite tydligare om SD:s varningar under lång tid och partiets krav på hårda tag och incitament för frivillig återvandring.
Frivillig?
Om inte ett uns av ansträngning ägt rum under flera år för att kunna försörja sig själv, då skall utvisning ske utan pardon och medborgarskapet skall ryka, givetvis också för grova brott oavsett vad som väntar gärningsmannen i hemlandet.

När allt fler med lång erfarenhet av möten med invandrare, inom sjukvård, socialtjänst, skola, och polis tar bladet från munnen och berättar hur verkligheten ser ut, känns det hoppingivande. Tyvärr har jag länge känt mig ensam med mina yrkeserfarenheter från vården under 42 år fram till 2012 då jag gick i pension. Stjärnor i kanten får de som även berättar om orsakerna till landets förfall, som polisen Peter Springare gjort från Örebro, han får allt fler efterföljare, vilket ger hopp om att bromsa landets förfall.

Det en fröjd att läsa socionom Birgitta Sparfs inlägg på Facebook och denna gång från Det Goda Samhället. Hon har jobbat under 22 år i så kallade utanförskaps områden. Nu är hon egenföretagare och konsult åt socialtjänsten, hoppas bara att rödfärgade tjänstekvinnor med öppna hjärtan lyssnar och lär. Många som verkligen har kämpat i motvind väljer att sluta. Det är inte lättarbetat i offentlig sektor för värdegrunden står som spön i backen, vart klarsynta än vänder sig och repressalier kan lätt utdelas av arbetsgivare.

BS skriver att det går nämligen inte att lösa ett problem åt någon som inte ser problemet. Medan feministerna nu pratar om kvinnofällor, kvinnans frigörelse, hierarkiska strukturer långt uppe i det blå, så tycker en somalisk kvinna att hon hamnat i paradiset, tänk att få vara hemma, föda barn efter barn och andra betalar helt utan krav. Omväxling kan ske med deltagande i promenadprojekt med snälla förskollärare som kan ge beröm bara kvinnorna bakom barnvagnarna kan knaggla fram namnet på området där de bor.

“……..Jag ser tyvärr problemen i Rinkeby och alla andra liknande områden som olösliga. Och de enda jag lastar för detta är våra politiker som har skapat denna farliga samhällsröta. I gott samarbete med journalistkåren, ska tilläggas, som med all kraft understött denna utveckling, genom lögner och brännmärkning av dem som försökt komma med invändningar.
I sin iver att göra gott förstörde de ett välfungerande land och åstadkom inget annat än mängder av mänskliga tragedier, fattigdom, utanförskap, motsättningar, kriminalitet och misär.”

Den politiska eliten befinner sig långt ifrån verkligheten

Att kaka söker maka och att bröder ilar till bröders hjälp är något vanligt folk (alla utom eliten bland politiker, journalister och ekonomer) har vetat länge. Men nu finns denna folkliga erfarenhet även på akademisk pränt.

Bildresultat för riksdagsdebatt
Sveriges riksdagsledamöter

I bokenThe Wisdom of crowds,av konstaterade forskaren James Surwiecki, att folks privata erfarenheter är bättre evidensbaserade än officiella, politiska och moraliska beträffande påståenden om migrationens fördelar. 

Nu har det kommit ytterligare en vetenskaplig studie, som är inne på samma spår. Klyftan mellan de politiskt valda och väljarna har ökat över tid.

Per Gudmundson rapporterar från en studie av den amerikanske statsvetaren Miguel M Pereira vid University of Southern California, som har jämfört svenska riksdagsledamöters uppfattningar om opinionen med vad väljarna själva tycker i exakt samma frågor.

Hans artikel ”Understanding and Reducing Biases in Elite Beliefs About the Electorate” publicerades i den ansedda American Political Science Review.

”Svenska riksdagsledamöter missuppfattar opinionen regelmässigt, visar ny forskning. Riksdagsledamöter tar oftare parti för rika och högutbildade. Resurssvaga väljare har svårare att få genomslag för sina åsikter.

Förstår politikerna vad väljarna vill?

Att det finns en klyfta mellan eliten och folket kommer inte som någon överraskning för den som följt debatterna om exempelvis invandring, bilism, fängelsestraff eller vinster i välfärden.
Men nu har forskare tagit reda på exakt hur djup och hur vid den klyftan är.

Studien utgår från de återkommande undersökningar som görs av de många flitiga statsvetarna i Göteborg. Riksdagsundersökningen (RDU) är en enkät riktad till ledamöterna i riksdagen som genomförts återkommande vid Göteborgs universitet sedan 1960-talet, vilket gör den till världens kanske främsta källa för att mäta exempelvis representativitet.

Pereira har jämfört svaren i RDU med väljaropinionen som den uppmätts av Valforskningsprogrammet (SNES) och SOM-institutet vid samma universitet. Studien omfattar ledamöter från sex val mellan 1985 och 2006 och i genomsnitt 4 865 respondenter från valmanskåren i varje omgång. Svaren rör 24 policyfrågor.

Riksdagsledamöternas kontakt med verkligheten försämras gradvis under mätperioden. 1985 kunde ledamöterna läsa av väljaropinionen korrekt i 78,2 procent av frågorna. 2006 hade verklighetsuppfattningen försämrats, då ledamöterna förstod sina väljare i enbart 65,4 procent av fallen.

Graden av missuppfattning varierar i olika frågor. Vid valet 2006, till exempel, uppfattade 92 procent av ledamöterna korrekt vad väljarna ansåg om privat sjukvård. Men över 60 procent missförstod samtidigt vad väljarna tyckte om upprustning av försvaret.

Oförmågan att begripa väljaropinionen följer de egna preferenserna. Riksdagsledamöterna överskattar systematiskt stödet för den politik de själva omhuldar, visar forskningen.

Vad värre är, tycks ledamöternas bristande verklighetskontakt följa ett klassmönster. 

När valmanskåren delas upp efter inkomst, utbildning, yrke och bostad framkommer tydligt att ledamöterna har lättare att förstå högstatusväljarna, medan de saknar förståelse för de väljare som är resurssvaga. Riksdagsledamöterna representerar i stigande grad en tjänstemannaklass. De valda får allt svårare att förstå hur arbetarväljarna tänker.

Om en inflytelserik, välorganiserad eller allmänt välbeställd grupp tycker annorlunda än väljarna generellt, kommer riksdagsledamoten ofta felaktigt att tro att högstatusgruppen representerar folkmajoriteten, visar forskningen. 

Varför missförstår politikerna sina väljare?

Enligt studien beror missuppfattningarna dels på vilka åsikter politikerna exponeras för, dels på människans tendens att projicera sina egna åsikter på andra.

I så fall är detta glapp mellan väljare och valda ytterligare bevis för att representativiteten i det svenska politiska systemet har urholkats över tid. Politikens professionalisering må uppfattas som effektiv, men den har fjärmat den valda eliten från de vanliga väljarna.”

Källa: https://bulletin.nu/den-politiska-eliten-forstar-inte-vad-valjarna-vill

——————————————————————————————-

Min erfarenhet från sjukvården och eget liv är att man aldrig på riktigt kan förstå en situation som man själv aldrig befunnit sig i. Men man kan komma nära om man håller tyst och lyssnar med öppet sinne, men den förmågan saknar tyvärr politiker.