Kategoriarkiv: Byråkrati

Medborgerlig Samlings sammanfattning av onödiga myndigheter och onödigaste av allt är EU

Medborgerlig Samling har under våren gått igenom 17 myndigheter plus Folkbildningsrådet och förklarat vad dessa myndigheter gör, vad de kostar och varför de ska läggas ned; antingen omgående, eller efter att andra politiska reformer genomförts. 
Vilket åter kräver ett blogginlägg.

De sammanlagda ramanslagen för dessa myndigheter är 14,9 miljarder och transfereringarna 93,1 miljarder. En del av de kostnaderna skulle vi fortfarande ha kvar; Med föreslår inte att all verksamhet som bedrivs vid alla dessa myndigheter helt ska avvecklas, men besparingspotentialen är betydande. 

Statens myndigheter är främst makthavarnas propagandaorgan, så någon reducering är inte att vänta. Besparingar drabbar först mjölken i förskolan och kaffetåren på sjukhemmet. Delade turer inom omsorgen, indragna tjänster både inom skola och sjukvård, mycket sällan den svällande kommunala och regionala administrationen, för att inte tala om regeringskansliet och dess elefantkyrkogård.

Högsta prioritet är fortsatt massinvandring, klimatnarrativet, gynnande av Big Pharma och se till att både krigsindustrin och det välfärdsindustriella komplexet hålls vid prima liv.

Här är Med:s sammanfattning.

Myndigheten för kulturanalys
Kulturen mår bättre utan politisk inblandning. Att kulturen inte är fri och att den konstnärliga friheten påverkas på ett negativt sätt kom faktiskt Kulturanalys själv fram till i rapporten “Så fri är konsten” från 2021. Myndigheter måste dessutom inte föra statistik på allt.
Jämställdhetsmyndigheten
Det går inte att komma till en annan slutsats än att den då uttalade feministiska regeringen ville ha denna myndighet till att kröna sin feministiska hjässa med. Som en accessoar. I en demokrati ska dock inte människor uppfostras till att “tycka rätt” eller “agera rätt” genom statligt finansierad opinionsbildning. Det finns ingen berättigad plats för skattefinansierad identitetspolitik i Sverige och inte heller för en ideologiskt baserad myndighet.
Myndigheten för Stöd till Trossamfund
Även rätten att slippa finansiera religion bör inkluderas i religionsfriheten. 
Svenska institutet
Vissa av Svenska institutets uppgifter är sådana som i stort sett alla jämförbara länder har ett nationellt kulturinstitut för, som kulturutbyte med andra länder. Medborgerlig Samling föreslår att Svenska Institutets verksamhet skärs ned kraftigt och att institutet återgår till att vara en stiftelse underställd UD där endast våra utrikespolitiska mål styr verksamheten.
Folkbildningsrådet
Visst är folkbildning bra och visst har intentionerna varit goda men när en verksamhet läcker pengar genom bedrägerier och allmänt fusk – till en sådan grad som Folkbildningsrådet gjort –  måste man ompröva verksamheten. Den kontrollapparat som skulle behövas för att styra upp verksamheten skulle kosta mer än den smakade.
Myndigheten för press, radio och tv
Att skattebetalare tvingas finansiera medier de inte frivilligt vill betala för är djupt problematiskt och snedvrider konkurrensen på marknaden. Upplägget där politiken via en myndighet avgör vilka medier som ska få bidrag är ovärdigt ett land som säger sig värna om pressfrihet och mediers oberoende. Medier som är beroende av offentliga bidrag som villkoras från politiskt håll är per definition inte fria.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
Det ligger i ett civilsamhälles natur att det inte ska vara beroende av staten och offentliga medel. Det är då per definition inte längre ett civilsamhälle. Skattepengar ska heller inte gå till föreningar och organisationer som skapar segregation eller undergräver förtroendet för samhället. Den kontrollapparat som skulle behöva införas för att förhindra detta gör det kontraproduktivt att ens överväga det alternativet. 
Nordiska Afrikainstitutet
Nordiska Afrikainstitutet är samlokaliserat med Uppsala universitet och om intresse finns för forskning om Afrika, då kan forskningen bedrivas direkt i universitetets regi.
Tillväxtverket
Svenska företag klarar sig rimligen bäst om det offentliga håller sig borta. Vettig lagstiftning, inklusive skattelagstiftning, minskad byråkrati och låg brottslighet är betydligt viktigare för entreprenörer än statliga projekt, finansierade av bland annat företagen själva. En livskraftig landsbygd byggs heller inte på bidrag. Det byggs genom låga kostnader, minskad byråkrati och goda kommunikationer. Det sista uppnås genom rejält sänkta bränsleskatter och minskad reduktionsplikt. Vi ska dock fortsätta ta emot och fördela de EU-bidrag vi är berättigade till, även om EU på sikt måste återgå till att handla om frihandel och inte hemfalla åt socialistisk omfördelning av resurser. Vilken myndighet som framgent ska ansvara för att fördela EU:s regionala stöd på ett effektivt sätt går att diskutera och kanske behöver vi ha kvar en liten spillra av Tillväxtverket för fördelning av EU-bidrag, men den långsiktiga ambitionen är att myndigheten helt ska försvinna.
Diskrimineringsombudsmannen
I en tid när det är modernt att utmåla sig som ett offer har det gått inflation i hur ofta folk upplever sig kränkta. Men man bör begrunda de fall som tas upp av DO och fråga sig – är det verkligen det här våra skattemedel ska gå till?  Dessutom ägnas avsevärda resurser åt politisk opinionsbildning för skattebetalarnas pengar. Det är inte statens uppgift att uppfostra medborgarna. Diskriminering kan bekämpas utan en särskild myndighet.
Myndigheten för delaktighetStatskontoret gjorde en översyn av myndigheten 2016 och föreslog att regeringen prövar “om vissa uppgifter som Myndigheten för delaktighet har kan överföras till Socialstyrelsen. De konstaterade även att “myndighetens uppdrag överlappar med andra myndigheter” och “ansvaret för att genomföra funktionshinderspolitiken vilar dock på andra myndigheter och på kommuner och landsting med flera”. Vi kan inte se att det behövs en särskild myndighet inom området. 
Statens kulturråd
Statligt finansierad kultur kan aldrig bli fri och oberoende, hur mycket man än talar sig varm för konceptet “en armlängds avstånd”. Man biter inte den hand som föder en.
Institutet för mänskliga rättigheter
Samhället fungerade alldeles utmärkt före 2022 och det skulle fungera alldeles utmärkt efter 2022 utan denna myndighet, som delvis är en eftergift mot FN. Vill man säkerställa att medborgarnas rättigheter skyddas framgent är införandet av en konstitutionsdomstol och återinfört tjänstemannaansvar en bättre väg framåt. 
Arbetsförmedlingen
Det är inte statens uppgift att göra friska människor anställningsbara – det ansvaret ska ligga på individen själv. När det gäller ansvaret för att hjälpa sjukskrivna att återgå i arbete bör det läggas över på kommunerna och Samhall bör ges en förstärkt roll att hjälpa den som har det särskilt svårt att få ett ordinarie jobb.
Svenska ESF-rådet, Rådet för europeiska socialfonden
En myndighet som har som enda uppdrag att fördela pengar som vi från början själva betalat in till EU ska läggas ner så snart EU har slutat med dagens bidragskarusell. Det här är ett ineffektivt sätt att förvalta folkets kapital. EU ska handla om de fyra friheterna: fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital –  inte socialistiska bidragsprojekt. 
Etiksprövningsmyndigheten
Den upprördhet som – med rätta – följde Macchiarini-skandalen borde inte ha lett till krav på snabb lagstiftning, utan till hård och skoningslös kritik inom och utom akademin. En separat myndighet med uppdrag att granska etiken i forskning riskerar att över tid verka för att ansvarsområdet utökas, fler regler införs och byråkratin sväller; med risk att forskare väljer att forska inom områden som inte kräver stora mängder pappersexercis.
AlkoholsortimentsnämndenVi svenskar är redo att bli myndiga och ta egna beslut. Även om alkoholinköp. Lägg ner Systembolaget. Då behövs inte heller denna nämnd.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen är ett slående exempel på en ideologiproducerande, extremt vänstervriden och likaså extremt identitetspolitisk myndighet. Själva huvudsyftet med myndigheten – att opinionsbilda och att verka för Barnkonventionen – är feltänkt. Detta är någonting som givetvis ska skötas av det fria föreningslivet och enskilda medborgare

Numera ingår att vara världens socialbyrå i statens kärnuppgifter. Att vara jultomte med skattemiljarder till FN:s och snart också till USA/Nato ingår också, när Erdogan mjölkat ut allt som går av hans Nej till Sveriges ansökan, med vapenköp av USA.

Denna humanitära tomte har med Sidas insatser delat ut miljarder till diktatorer och nu står skådespelaren, Bidens allt mer krävande marionett Zelenskyj i första rummet med känslodrypande tal och Sverige lär nog ta efter Danmark som nu tecknat in sina medborgares skatter till fortsatt krig och till återuppbyggnad. Här råder tävling i falsk solidaritet för att hålla öst stången och rädda världspolisens framfart tillsammans med oligark styrda internationella organisationer.

Att all makt utgår från folket, vilket skämt!!

Ja, till ett annat EU önskar Med, då måste det först läggas ner vilket jag idag ser som en omöjlighet. Bättre då att lämna denna korrupta högborg, innan den kräver varenda sekin av landets skatteintäkter.

Nu har EU hoppat i säng med Bill Gates WHO och i det tysta omvandlat den till en global maktorganisation och lagt sista handen vid drakoniska förändringar i det Internationella hälsoreglementet (IHR) meddelar Nya Tider v. 23/2023. Våra friheter ryker för nu skall WHO bli världens överstepräst vid varje hälsohot, dvs. alltid! I maj nästa år, så klubbas denna diktatur, eftersom de som betalar med Gates då bestämmer.

Att lämna EU och FN:s internationella konventioner med flyktingdirektiven i främsta rummet borde vara självklart för folket, som vägrar vakna och om de skulle göra det så blev de nog anmälda som ett hot mot rikets säkerhet enligt terroristlagen. För då skulle den politiska elitens fortsatta karriärbas försvinna. Att i stället ägna sig åt folkets väl och har gått upp i rök sedan flera årtionden och ersatts av floskler i partiprogrammen.

Bild; YOUng

Mer pengar löser inte krisen i sjukvården

En gedigen artikel finns i SvD om hur krisen i sjukvården skall lösas från Camilla Waltersson Grönvall (M) och Lena Hallengren (S), som lovar politisk strid om privatiseringar i vården. 

Moderater predikar om mångfald och valfrihet, underförstått med med mer privat vård. Socialdemokraterna om rättvisa och jämlikhet. Själv ser jag vinstintresset som en stor fara vid ökad privat vård. Snabba besök, med nästan friska patienter ger mer klirr i kassan, än jag själv på 75 år med många kroniska sjukdomar. Det går fort att bli en Svarte Petter i kortleken som ingen vill ha.

I praktiken är det en gammal åldring som hör dåligt, måste ha hjälp upp på undersökningsbritsen, där allt tar mycket längre tid, som inte finns. Behandlingen av de sköraste under pandemin visar att jämlik vård var ett skämt. Här ägde en modern version av ättestupan rum, inlåst, ensam i ett rum för att långsamt få dö. Ansvarigas senfärdighet, bortförklaringar, lögner med frisedel för ansvar till corona kommissionen visar att deras pladder om värdegrund, mänskliga rättigheter bara finns i orden, aldrig ner till sjukvårdens golv.

”Det ändlösa pappersarbetet, den sorgligt dåliga primärvården, de långa köerna och väntetiderna och att 580 miljarder om året inte verkar räcka till en svensk sjukvård i världsklass….” https://www.svd.se/a/wOjJOd/sa-vill-s-och-m-losa-vardkrisen

Världsklass håller sjukhusens specialistvård, men problemet är att alltför få når den i tid, med dagens långa köer, där 3 månaders väntetid är ett minne blott.

Att första linjens vård på vårdcentralerna måste stärkas är damerna överens om, men vägen dit är lång. I dag överbelastar patienter med lindriga krämpor akuten, eftersom inga läkartider finns i primärvården och få vårdcentraler har kvällsöppet och bristen på allmänspecialister är stor.

Illustrationer är från artikeln om antal invånare som har en -ordinarie läkare, -antal patientbesök och -produktivitet i Norden samt i andra länder. Där Sverige intar jumboplats.

Från nationellt håll måste vi styra för att minska byråkratin, men tyvärr är även regionerna och vårdenheterna duktiga på att hitta på nya administrativa uppgifter, säger Grönvall (M).

Men någon analys av onödig byråkrati sker inte. Den kommer under valkampanjen att få en undanskymd plats, eftersom regionens politiker är bäste bröder till kommunens politiker och de som finns i både regering och riksdag. Regeringen ligger inte på latsidan, när det handlar om att sjösätta nya och mycket kostsamma statliga verk och myndigheter. Trots att det är där som lösningen finns, med återhållsamhet och kraftig bantning av byråkratin. Motståndet är självfallet stort från politiker, administratörer, kommunikations strategier som utgör byråkratin i landets 21 regioner. Eftersom majoriteten av politiker ej har erfarenhet från vården och absolut inte från dess golv, så sitter de på sin kammare och knåpar fram meningslösa enkäter, frågeformulär som skall fyllas i, av tid som inte finns.

Ett exempel som Julius Soreff mejlade är hur 55 miljoner bara försvann som skulle öronmärkas för förlossningsvården. Regionrådet Emmy Ahlstedt (C)  förklarar att pengarna gick till vikarier samt till IT-stöd och kommunikation, som behövs för att förbättringsfunktioner skall fungera ute på klinikerna.

Jag är inte lika säker, förmodligen skulle kvalitetssäkring fungera betydligt bättra om de vårdanställda själva fick avgöra vad som skulle prioriteras och inte byråkrater långt ifrån vårdgolvet.

Det man absolut inte får nämna är att invandrare och framför allt de som kräver tolk tar mycket längre tid. Att fylla på med nästan 2 miljoner med stora behov av vård, ökar inte direkt produktiviteten. Allt medan media och politiker fortsätter att ljuga, utan invandring skulle vården stanna. Sanningen är att utomeuropiska läkare och sjuksköterskor inte på långa vägar täcker upp invandrarnas behov.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/55-forlossningsmiljoner-saknas-i-redovisningen

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/regionrad-forlossningsmiljoner-gick-till-it-och-kommunikation

”Sjukvården behöver storstädning”

”Innan vården tillförs ytterligare skatte­medel för nya projekt behövs en kritisk genomgång av verksamheten. Administration av inget eller tveksamt värde bör städas ut, skriver Stella Cizinsky och Mats Alvesson i SvD den 4 juli.”

Bildresultat för administration inom vården
Bildkälla: Vårdfokus.se

Vården behöver mer resurser och fler tjänster ropas ut som sanning i media, men det är en sanning som snarare är en osanning, för fotfolket får sällan varken fler händer eller fötter med mer resurser.

Forskarna Cizinsky och Alvesson konstaterar i en undersökning att;

”…nya resurser används till ”overheaden” – det vill säga marknads­föring, personal­administration, policy-framtagande, värdegrunds­aktiviteter, diverse ”certifieringar” av oklart värde, mångfalds­arbete, kvalitets­förbättrings­ritualer, ledarskaps­aktiviteter och dylikt……/
…Många professions­företrädare skapar sin karriär genom ”overhead-arbete” samtidigt som de undviker den krävande patient­vården. När allt fler lämnar själva kärnverksamheten blir det tyngre för dem som stannar. Ofta ser de också sina före detta kollegor i ny position, där de skapar föreskrifter till dem som vistas i verkligheten. Vi får en ”bättre vetande-klass”, på distans från verkstadsgolvet.
Författarna synliggör ”…..funktionell dumhet – snävt och okritiskt tänkande inom ramen för en avgränsad logik. Frågor om övergripande och långsiktig nytta framförs sällan, ansvar lyser ofta med sin frånvaro….”

Jag tror att SKR: s politiker är inspirerade av regeringens ”Sverigebild” och dess ”bättre vetande klass,” där Löfvens ministrars moraliska piedestal svajar betänkligt, eftersom den inte står på stadig grund, utan på funktionell dumhet.
Besparingar och neddragningar börjar alltid i botten på pyramiden. Problemet som både vård och omsorg står inför är att överbyggnaden blivit för tung för dess botten och då riskerar huset att rasa.

Forskarna ger flera konkreta exempel på hur vårdpersonal, inte minst läkare, tvingas in i dysfunktionella arbetsuppgifter, som stjäl tid från patientarbetet. Inte konstigt att svenska läkare i medeltal hanterar endast två patienter/dag jämfört med Tysklands läkare som möter nio.

En arbetsgrupp inom Svenska Läkare­sällskapet har nyligen beskrivit hur man kan gå tillväga för att minska den administrativa och byråkratiska tyngden.

”…….Uppdraget måste vara att skapa god sjukvård – utan rovdrift av skattemedel, med god arbetsmiljö och högre status för dem som arbetar i direkt patientvård. Demontering av meningslös byråkrati kommer att öka arbets­glädje och ge högre lön för de hundra­tusentals som dagligen gör livet lättare att leva för våra gamla och sjuka, botar, lindrar och tröstar….”

I dag har allt färre politiker, tjänstemän och administratörer inom regionerna själva någon vana från golvet, därför blir högen med måsten, enkäter allt större på fotfolkets skrivbord. Även om vi får veta hur många vårdskador som sker, som trycksår, fallolyckor, biverkningar, felbehandlingar mm, så ökar de snarare än minskar, för resultaten leder sällan till konkreta åtgärder.

Att samla in kvantitativa data är inte särskilt svårt, men vad ska vi ha dem till, när de slukar medel från kärnverksamheten, som därigenom undermineras.

I hela samhället är det bilden/skyltfönstret som är viktigast, inte vad som sker på golvet i verkstaden.

Källa: https://www.svd.se/sjukvarden-behover-en-storstadning

Ps. Utöver regionernas skattesvindleri finns det också falska läkare i tjänst, med ringa eller utan adekvat utbildning. https://samnytt.se/larm-varden-kryllar-av-falska-lakare-det-finns-manga/ Ds.

Läkare: Vi som finns på sjukvårdens golv har fått nog

En Intressant artikel finns  återgiven i i ”nätverket mot olämplig styrning av sjukvården” Jag är medlem i gruppen, skriver Julius Soreff och bifogar denna artikel som citeras här.

”Nedskärningar av vårdpersonalen är fel väg att gå. Minska i stället kostnaderna för den svällande byråkratiska överbyggnaden. Här finns pengar att spara, utan att det drabbar patienterna” skriver läkaren Nils Littorin i Dagens samhälle. Han är läkare och partiledare för Malmölistan….

Politiker i flertalet regioner kräver effektiviseringar av vårdpersonalen för 2020. Effektivisering är orwellskt nyspråk för nedskärningar. Färre vårdpersonal ska producerar mera för att möta behoven hos en åldrande befolkning. Det är en ekvation som inte går ihop. Var tredje region visar underskott och i princip alla regioner, enligt försäkringsbolaget Skandia, är konkursmässiga.

Regionerna har cirka 29 000 läkare. Samtidigt, enligt statistik från Sveriges kommuner och regioner (SKR), finns cirka 46 000 administratörer och chefer, alltså fler administratörer än läkare. Denna byråkrati har ökat med 36 procent inom landstingsvården sedan 2010 och deras lönekostnad har ökat mer än dubbelt så mycket som för sjuksköterskorna, som i stället minskat i antal i flera regioner. Direktörerna i regionerna har löner som är långt över Sveriges statsministers.

Här finns en konflikt mellan två grupper, som ingen politiker vill tala om. Vi som jobbar i verkligheten och springer i kulvertar mellan vårdavdelningar och patienter. Vi är de närande, producenterna. Utan oss stannar sjukvården. Trots det har vi mycket litet att säga till om. Sedan har vi kastet av överbetalda direktörer, byråkrater och ”kommunikatörer” som lever högt uppe i organisationens topp, utan att träffa patienter. De är den resursslukande, tärande sektorn, med stort inflytande över vårdens resurser.


”Patienten i fokus”,
 säger alla politiker. Om de menade allvar skulle regionerna kraftigt rationaliseras avseende onödig administration (och då menar jag inte läkarsekreterare, som behövs!) samtidigt som vårdpersonalen skulle erbjudas sådana arbetsvillkor att de ville stanna kvar. 

Allt fler som styr och räknar har inte skapat en bättre sjukvård. De ansvariga politikerna tycks ändå lyssna mera på dem än på proffsen på vårdgolvet. En förtvivlad läkare på Södersjukhusets akutmottagning larmade om kris, med patienter liggandes i dubbla rader i korridorerna och noll lediga vårdplatser. Den ansvariga politikern Irene Svenonius (M) svarade då att ”läget är under god kontroll”.

När läkaren Akil Awad i Stockholms sjukvårdsupprop avslöjade att tio patienter som dött till följd av vårdplatsbrist var ”toppen av ett isberg”, så kallade det liberala regionrådet Anna Starbrink situationen för ”ett ansträngt läge”. Årets understatement? Samtidigt fullföljer hon massvarslet på över tusen läkare och undersköterskor.

På Skånes universitetssjukhus är bristen på specialistsjuksköterskor och läkare så omfattande att cancersjuka drabbas av allvarliga vårdskador på grund av de långa kötiderna till operation (8). I värsta fall hinner patienten dö under väntetiden. Skånepolitikernas lösning är inte att skapa bättre villkor för personalen, så att de vill stanna kvar. Nej, i stället flyttas operationerna utomlands.

Sverige verkar inte vara en plats där sjukvården har några vidare utsikter. Vårdskadorna har ökat sedan 2015. Väntetiderna till såväl operation som till att träffa läkare i primärvården har ökat kraftigt under samma period. Inte konstigt att folkets förtroende för sjukvården minskat sedan mätningarna på SOM-institutet inleddes 1986.

Men trots försämringar i viktiga kvalitetsmått har sjukvårdens andel av BNP ökat under 2000-talet. Bakom denna motsägelsefulla utveckling ligger skenande kostnader för den tärande sektorn, som växer på bekostnad av den närande. 

Cirka 4 400 politiker i regionerna har som uppgift att ge folket en fungerande sjukvård och personalen en god arbetsmiljö. Kötiderna till livräddande operationer är orimliga och akutmottagningarna förvandlas till rena slagfält. Om regionerna ska skära ner på personal så börja i toppen av pyramiden, vi på golvet har fått nog.”

Källa:  https://www.dagenssamhalle.se/debatt/lakare-vi-som-finns-pa-sjukvardens-golv-har-fatt-nog-31447?fbclid=IwAR2GbpmMI84ByHq1xhdfZavwBvAd3K0Cayq0NV0vBgQCQdXHBgU40fp7e

—————————————————————————————

Obs! Denna artikel skrevs den 13 feburari  i år, vad ”läkare som fått nog” anser om den bristande kommunikationen mellan Folkhälsomyndigheten, överbetalda regionsdirektörer och socialministern låter jag vara osagt.  

Typiskt att repliken till denna artikel några dagar senare kommer från en kommunikationschef  beordrad eller av fri vilja låter jag också vara osagt.

Denna kommunikatör, som indirekt försvarar den tunga överbyggnaden av byråkrater med floskler som ”se varandra som medarbetare” och påpekar deras viktiga arbete med att sprida ut till allmänheten om vad fotfolket i vården gör.

Min svärson som med upptäckta tumörer i grovtarmen hade nog föredragit att få en tidigare specialistoperation (än efter 6 månaders väntan) jämfört med denna spridningseffekt från kommunikatörer, som markant avtar om det handlar om vad personalen inte hinner göra.

Statsministerns ”tillsammans” verkar också ha uppmärksammats av ansvariga politiker, digitalisering och effektivisering är också populära uttryck.

Att det tar den tid det tar att både födas och dö, verkar inte ha nått fram till dessa effektiviseringskonsulter.

Minns ett par pladdrande papegojor från huvudstaden från min yrkestid, som fick bli landstingets torpeder vid en katastrofal sammanslagning av avdelningar för att uppfylla besparingskraven. Avdelningar med helt olika kompetens och kultur skulle slås ihop till en, med förödande resultat. Men då hade dessa konsulter redan flytt till nästa landsting, med sina effektiviseringsportföljer.

Byråkrati hinder för utbyggnad

Här återkommer Jan Ivarsson, partipolitisk obunden, med ett gästinlägg som handlar om tung byråkrati, långa handläggningstider som kan försvåra och förhindra framsteg både inom byggsektorn och industrin. Småföretagare har alltid behandlats styvmoderligt av socialdemokraterna, som alltid suttit i knät på Wallenbergarna och deras bäste bröder. Vad gör man när skattepålagor, osund konkurrens urholkar verksamheten? Då kan valet stå mellan att slå igen eller utnyttja svart arbetskraft.

”Ny produkt kräver befintlig lokal

Tänk er att ett företag skulle komma på en ny produkt, t. ex. ett nytt rullager som både är lager och växellåda i samma enhet. Rullarna är utbytta mot kugghjul.

Om bolaget trodde på produkten skulle det på kort tid få den i produktion i en befintlig fabrik.

Om produktionen däremot skulle kräva ny byggnad utanför industriområdet skulle problem uppstå genom tillståndsansökningar, granskningar, yttranden och överklaganden. I sådant fall skulle bolaget troligen förlägga produktionen utomlands. 

Stränga lagar, dålig efterlevnad

Småföretag kringgår byråkratin med etablering i lador och på undanskymda platser. Beteendet liknar Sydeuropa med stränga lagar och dålig efterlevnad. Byråkraterna jobbar bekvämt i luftkonditionerade kontor men besöker sällan verkligheten. Småföretag som inte orkar med byråkratin söker lösningar som papperslösa för sin överlevnad.

Långa väntetider

Byggbranschen lider av för långa tillståndstider. Få investerare riskerar pengar på projekt som kräver åratal i myndighetsutövning. Exemplen är många på utdragna ärenden som med utredningar och överklaganden tar årtionden innan det blir slutligt beslut.

Ett ärende i Miljödomstolen tar kanske ett år. Handlingarna kan läsas in på en vecka och därtill behövs några veckor för besök i området, för eftertanke och för formulering av domslut. Långa väntetider beror på anhopning av ärenden och otillräckliga resurser.

Myndigheter jobbar sällan övertid som småföretag. Staten avsätter heller personal för att utreda hur den skall få fram fler enkla jobb istället för att skynda på handläggningen för riktiga jobb.

Nuvarande ordning fungerar dåligt. Långa beslutstider skadar landets utveckling”

————————————————————————————————————————-

Men långa beslutstider kan gynna byråkrater, som jobbar i sin egen takt och med makt att avgöra framtiden för entreprenörer. Småföretagare höjs till skyarna i talarstolen, men glöden svalnar fort, när det gäller att underlätta i deras vardag. Ett stort undantag är flyktingsindustrin, där finns inga hämningar när det gäller begränsningar, miljarderna bara flödar  in.