Kategoriarkiv: Byråkrati

”Sjukvården behöver storstädning”

”Innan vården tillförs ytterligare skatte­medel för nya projekt behövs en kritisk genomgång av verksamheten. Administration av inget eller tveksamt värde bör städas ut, skriver Stella Cizinsky och Mats Alvesson i SvD den 4 juli.”

Bildresultat för administration inom vården
Bildkälla: Vårdfokus.se

Vården behöver mer resurser och fler tjänster ropas ut som sanning i media, men det är en sanning som snarare är en osanning, för fotfolket får sällan varken fler händer eller fötter med mer resurser.

Forskarna Cizinsky och Alvesson konstaterar i en undersökning att;

”…nya resurser används till ”overheaden” – det vill säga marknads­föring, personal­administration, policy-framtagande, värdegrunds­aktiviteter, diverse ”certifieringar” av oklart värde, mångfalds­arbete, kvalitets­förbättrings­ritualer, ledarskaps­aktiviteter och dylikt……/
…Många professions­företrädare skapar sin karriär genom ”overhead-arbete” samtidigt som de undviker den krävande patient­vården. När allt fler lämnar själva kärnverksamheten blir det tyngre för dem som stannar. Ofta ser de också sina före detta kollegor i ny position, där de skapar föreskrifter till dem som vistas i verkligheten. Vi får en ”bättre vetande-klass”, på distans från verkstadsgolvet.
Författarna synliggör ”…..funktionell dumhet – snävt och okritiskt tänkande inom ramen för en avgränsad logik. Frågor om övergripande och långsiktig nytta framförs sällan, ansvar lyser ofta med sin frånvaro….”

Jag tror att SKR: s politiker är inspirerade av regeringens ”Sverigebild” och dess ”bättre vetande klass,” där Löfvens ministrars moraliska piedestal svajar betänkligt, eftersom den inte står på stadig grund, utan på funktionell dumhet.
Besparingar och neddragningar börjar alltid i botten på pyramiden. Problemet som både vård och omsorg står inför är att överbyggnaden blivit för tung för dess botten och då riskerar huset att rasa.

Forskarna ger flera konkreta exempel på hur vårdpersonal, inte minst läkare, tvingas in i dysfunktionella arbetsuppgifter, som stjäl tid från patientarbetet. Inte konstigt att svenska läkare i medeltal hanterar endast två patienter/dag jämfört med Tysklands läkare som möter nio.

En arbetsgrupp inom Svenska Läkare­sällskapet har nyligen beskrivit hur man kan gå tillväga för att minska den administrativa och byråkratiska tyngden.

”…….Uppdraget måste vara att skapa god sjukvård – utan rovdrift av skattemedel, med god arbetsmiljö och högre status för dem som arbetar i direkt patientvård. Demontering av meningslös byråkrati kommer att öka arbets­glädje och ge högre lön för de hundra­tusentals som dagligen gör livet lättare att leva för våra gamla och sjuka, botar, lindrar och tröstar….”

I dag har allt färre politiker, tjänstemän och administratörer inom regionerna själva någon vana från golvet, därför blir högen med måsten, enkäter allt större på fotfolkets skrivbord. Även om vi får veta hur många vårdskador som sker, som trycksår, fallolyckor, biverkningar, felbehandlingar mm, så ökar de snarare än minskar, för resultaten leder sällan till konkreta åtgärder.

Att samla in kvantitativa data är inte särskilt svårt, men vad ska vi ha dem till, när de slukar medel från kärnverksamheten, som därigenom undermineras.

I hela samhället är det bilden/skyltfönstret som är viktigast, inte vad som sker på golvet i verkstaden.

Källa: https://www.svd.se/sjukvarden-behover-en-storstadning

Ps. Utöver regionernas skattesvindleri finns det också falska läkare i tjänst, med ringa eller utan adekvat utbildning. https://samnytt.se/larm-varden-kryllar-av-falska-lakare-det-finns-manga/ Ds.

Läkare: Vi som finns på sjukvårdens golv har fått nog

En Intressant artikel finns  återgiven i i ”nätverket mot olämplig styrning av sjukvården” Jag är medlem i gruppen, skriver Julius Soreff och bifogar denna artikel som citeras här.

”Nedskärningar av vårdpersonalen är fel väg att gå. Minska i stället kostnaderna för den svällande byråkratiska överbyggnaden. Här finns pengar att spara, utan att det drabbar patienterna” skriver läkaren Nils Littorin i Dagens samhälle. Han är läkare och partiledare för Malmölistan….

Politiker i flertalet regioner kräver effektiviseringar av vårdpersonalen för 2020. Effektivisering är orwellskt nyspråk för nedskärningar. Färre vårdpersonal ska producerar mera för att möta behoven hos en åldrande befolkning. Det är en ekvation som inte går ihop. Var tredje region visar underskott och i princip alla regioner, enligt försäkringsbolaget Skandia, är konkursmässiga.

Regionerna har cirka 29 000 läkare. Samtidigt, enligt statistik från Sveriges kommuner och regioner (SKR), finns cirka 46 000 administratörer och chefer, alltså fler administratörer än läkare. Denna byråkrati har ökat med 36 procent inom landstingsvården sedan 2010 och deras lönekostnad har ökat mer än dubbelt så mycket som för sjuksköterskorna, som i stället minskat i antal i flera regioner. Direktörerna i regionerna har löner som är långt över Sveriges statsministers.

Här finns en konflikt mellan två grupper, som ingen politiker vill tala om. Vi som jobbar i verkligheten och springer i kulvertar mellan vårdavdelningar och patienter. Vi är de närande, producenterna. Utan oss stannar sjukvården. Trots det har vi mycket litet att säga till om. Sedan har vi kastet av överbetalda direktörer, byråkrater och ”kommunikatörer” som lever högt uppe i organisationens topp, utan att träffa patienter. De är den resursslukande, tärande sektorn, med stort inflytande över vårdens resurser.


”Patienten i fokus”,
 säger alla politiker. Om de menade allvar skulle regionerna kraftigt rationaliseras avseende onödig administration (och då menar jag inte läkarsekreterare, som behövs!) samtidigt som vårdpersonalen skulle erbjudas sådana arbetsvillkor att de ville stanna kvar. 

Allt fler som styr och räknar har inte skapat en bättre sjukvård. De ansvariga politikerna tycks ändå lyssna mera på dem än på proffsen på vårdgolvet. En förtvivlad läkare på Södersjukhusets akutmottagning larmade om kris, med patienter liggandes i dubbla rader i korridorerna och noll lediga vårdplatser. Den ansvariga politikern Irene Svenonius (M) svarade då att ”läget är under god kontroll”.

När läkaren Akil Awad i Stockholms sjukvårdsupprop avslöjade att tio patienter som dött till följd av vårdplatsbrist var ”toppen av ett isberg”, så kallade det liberala regionrådet Anna Starbrink situationen för ”ett ansträngt läge”. Årets understatement? Samtidigt fullföljer hon massvarslet på över tusen läkare och undersköterskor.

På Skånes universitetssjukhus är bristen på specialistsjuksköterskor och läkare så omfattande att cancersjuka drabbas av allvarliga vårdskador på grund av de långa kötiderna till operation (8). I värsta fall hinner patienten dö under väntetiden. Skånepolitikernas lösning är inte att skapa bättre villkor för personalen, så att de vill stanna kvar. Nej, i stället flyttas operationerna utomlands.

Sverige verkar inte vara en plats där sjukvården har några vidare utsikter. Vårdskadorna har ökat sedan 2015. Väntetiderna till såväl operation som till att träffa läkare i primärvården har ökat kraftigt under samma period. Inte konstigt att folkets förtroende för sjukvården minskat sedan mätningarna på SOM-institutet inleddes 1986.

Men trots försämringar i viktiga kvalitetsmått har sjukvårdens andel av BNP ökat under 2000-talet. Bakom denna motsägelsefulla utveckling ligger skenande kostnader för den tärande sektorn, som växer på bekostnad av den närande. 

Cirka 4 400 politiker i regionerna har som uppgift att ge folket en fungerande sjukvård och personalen en god arbetsmiljö. Kötiderna till livräddande operationer är orimliga och akutmottagningarna förvandlas till rena slagfält. Om regionerna ska skära ner på personal så börja i toppen av pyramiden, vi på golvet har fått nog.”

Källa:  https://www.dagenssamhalle.se/debatt/lakare-vi-som-finns-pa-sjukvardens-golv-har-fatt-nog-31447?fbclid=IwAR2GbpmMI84ByHq1xhdfZavwBvAd3K0Cayq0NV0vBgQCQdXHBgU40fp7e

—————————————————————————————

Obs! Denna artikel skrevs den 13 feburari  i år, vad ”läkare som fått nog” anser om den bristande kommunikationen mellan Folkhälsomyndigheten, överbetalda regionsdirektörer och socialministern låter jag vara osagt.  

Typiskt att repliken till denna artikel några dagar senare kommer från en kommunikationschef  beordrad eller av fri vilja låter jag också vara osagt.

Denna kommunikatör, som indirekt försvarar den tunga överbyggnaden av byråkrater med floskler som ”se varandra som medarbetare” och påpekar deras viktiga arbete med att sprida ut till allmänheten om vad fotfolket i vården gör.

Min svärson som med upptäckta tumörer i grovtarmen hade nog föredragit att få en tidigare specialistoperation (än efter 6 månaders väntan) jämfört med denna spridningseffekt från kommunikatörer, som markant avtar om det handlar om vad personalen inte hinner göra.

Statsministerns ”tillsammans” verkar också ha uppmärksammats av ansvariga politiker, digitalisering och effektivisering är också populära uttryck.

Att det tar den tid det tar att både födas och dö, verkar inte ha nått fram till dessa effektiviseringskonsulter.

Minns ett par pladdrande papegojor från huvudstaden från min yrkestid, som fick bli landstingets torpeder vid en katastrofal sammanslagning av avdelningar för att uppfylla besparingskraven. Avdelningar med helt olika kompetens och kultur skulle slås ihop till en, med förödande resultat. Men då hade dessa konsulter redan flytt till nästa landsting, med sina effektiviseringsportföljer.

Byråkrati hinder för utbyggnad

Här återkommer Jan Ivarsson, partipolitisk obunden, med ett gästinlägg som handlar om tung byråkrati, långa handläggningstider som kan försvåra och förhindra framsteg både inom byggsektorn och industrin. Småföretagare har alltid behandlats styvmoderligt av socialdemokraterna, som alltid suttit i knät på Wallenbergarna och deras bäste bröder. Vad gör man när skattepålagor, osund konkurrens urholkar verksamheten? Då kan valet stå mellan att slå igen eller utnyttja svart arbetskraft.

”Ny produkt kräver befintlig lokal

Tänk er att ett företag skulle komma på en ny produkt, t. ex. ett nytt rullager som både är lager och växellåda i samma enhet. Rullarna är utbytta mot kugghjul.

Om bolaget trodde på produkten skulle det på kort tid få den i produktion i en befintlig fabrik.

Om produktionen däremot skulle kräva ny byggnad utanför industriområdet skulle problem uppstå genom tillståndsansökningar, granskningar, yttranden och överklaganden. I sådant fall skulle bolaget troligen förlägga produktionen utomlands. 

Stränga lagar, dålig efterlevnad

Småföretag kringgår byråkratin med etablering i lador och på undanskymda platser. Beteendet liknar Sydeuropa med stränga lagar och dålig efterlevnad. Byråkraterna jobbar bekvämt i luftkonditionerade kontor men besöker sällan verkligheten. Småföretag som inte orkar med byråkratin söker lösningar som papperslösa för sin överlevnad.

Långa väntetider

Byggbranschen lider av för långa tillståndstider. Få investerare riskerar pengar på projekt som kräver åratal i myndighetsutövning. Exemplen är många på utdragna ärenden som med utredningar och överklaganden tar årtionden innan det blir slutligt beslut.

Ett ärende i Miljödomstolen tar kanske ett år. Handlingarna kan läsas in på en vecka och därtill behövs några veckor för besök i området, för eftertanke och för formulering av domslut. Långa väntetider beror på anhopning av ärenden och otillräckliga resurser.

Myndigheter jobbar sällan övertid som småföretag. Staten avsätter heller personal för att utreda hur den skall få fram fler enkla jobb istället för att skynda på handläggningen för riktiga jobb.

Nuvarande ordning fungerar dåligt. Långa beslutstider skadar landets utveckling”

————————————————————————————————————————-

Men långa beslutstider kan gynna byråkrater, som jobbar i sin egen takt och med makt att avgöra framtiden för entreprenörer. Småföretagare höjs till skyarna i talarstolen, men glöden svalnar fort, när det gäller att underlätta i deras vardag. Ett stort undantag är flyktingsindustrin, där finns inga hämningar när det gäller begränsningar, miljarderna bara flödar  in.