Kategoriarkiv: fakta

Från min syster; Bästa midsommarläsningen!

Det Nya Sverige, fakta

“God midsommar, Svenska vita privilegier som finns i Samtiden , så otroligt bra. Statarslaveriet som pappa hade under sin barndom och ungdom och allt slit i livet…det är så vi svenskar lever……vilken stark artikel, likaså dagens blogg från Gävle, vilken stark och kunnig man.” Mejlade min syster på midsommarafton.

“DET VITA SVENSKA PRIVILEGIET ÄR EN MYT”

En gästartikel i “Samtiden” den 18 juni av Roger Sahlström, som jag tror att många äldre känner igen sig i, som jag fick av min syster, som ansåg att artikeln var den bästa midsommarläsningen.

Vi minns vår barndom i brukssamhället, där alla kände alla och ingen behövde låsa cykeln. Minns hur min mor en gång sa efter en blick genom köksfönstret, när granntanten kom förbi “Titta Lillan, det måste ha hänt något, Greta har söndagskappan på sig…”

Vår farmor och farfars fattiga statarliv, kampen för mat på bordet, som knappt räckte till, fars och mors förmaningar “att arbeta och göra rätt för sig och inte ligga samhället till last” är begravt med ett maktgalet fd arbetarparti, som måste importera sin valboskap.

Ett parti fastsurrat vid makten, som jagar pensionärer som uttrycker ilska och besvikelse för rörelsens svek på nätet. Socialdemokraterna, som har återinfört ättestupan i cornans spår, leder regeringen.

Förr sa tant Greta , det är sant för det står i tidningen, nu är hon sedan länge borta, liksom tilliten till både tidningen och partiet.

Löfven och hans skrupellösa vänner stryker vänsterns historielösa unga medhårs som skriker ut sitt hat mot de som byggt upp landet och nu vill de riva ner vår historia med statyvandalism.

Obildade, naiva och karriärlystna landsmän har valt ett lönsamt och korrumperat politiker liv, där medborgarna endast är skatteobjekt för att bidragskarusellen inte skall tappa fart och för att makthavarna skall få sitta kvar. Nu till Roger Sahlströms artikel.

—————————————————————————————-

“Vi har aldrig fått något gratis. Svenska folket har slitit hårt för att bygga upp den välfärd och trygghet som vi i nutida generationer tar för given. Så att, likt ”Black lives matter” och andra våldsamma extremister, tala om vita svenskar som privilegierade är lögn, skriver gästkrönikören Roger Sahlström.  

Illustrationen av fattigdom från Kiruna kommer från artikeln.

Det är extremt provocerande då grupper och opinionsbildare lägger fram idén om att svenskar helt enkelt bara fått sin välfärd serverat på ett silverfat. Det är historielöst och ett ohederligt påstående. Svenskarna har aldrig fått något gratis och har verkligen fått arbeta och offra mycket för att kunna bygga det samhälle vi har i dag. Det var tunga arbete som gjorde att vi numera slipper benämnas lort-Sverige.  

Att kalla dagens svenskar för privilegierade är en ren lögn. Ett privilegium är en exklusiv rättighet som ges till en viss person eller grupp bl a av staten. Få svenskar har i dag ett sådant privilegium tilldelat sig. Men det finns några. De som lyfter konstnärslön är en grupp som fått en sån exklusiv rättighet, nämligen förmånen att få pengar från staten, en statlig livslång  inkomstgaranti utan krav på motprestation. 

Unga afghaner är en annan priviligerad grupp som staten valt ut och som getts rättigheter andra inte har. 

Sverige var ett urfattigt land

Svenskarna glömmer fort, och våra nya svenskar verkar inte veta att det är inte så väldig länge sedan Sverige var ett litet skitigt U-land som till och med fick nödhjälp från omvärlden. Nödåren 1867–69 var så illa att det i illustrationer från denna tiden visar hur folk äter bark och suger på skosulor för att få sig något i magen. Dagens unga verkar ha missat att se liknande skildringar i exempelvis Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna”. Dagens unga är historielösa i hög grad.

Tusentals svenskar dog i svält och sjukdomar kopplade till svälten och statistik visar att det 1869 dog så många som 14 000 fler svenskar än under ett normalt år, vilket gjorde detta till det utan tvekan värsta av de tre nödåren. Under åren 1867–69 dog det sammanlagt ungefär 27 000 fler människor än det annars skulle ha gjort till följd av nöd och svält.

Nu kanske en av de “goda” vill dra argumentet att det var länge sedan det där. Ja, men då kan vi hoppa fram till 1917. Då var bristen på mat bland vanligt folk så stor att det till slut ledde fram till upplopp och hungerkravaller i Stockholm.

Sverige var länge ett land där folk ofta gick hungriga. Missväxt, politiska beslut och mycket annat gjorde att människor svalt. Sverige var orättvist på så många olika plan. Att vi tog oss ur detta kan vi faktiskt tacka socialdemokraterna för. Så helt värdelösa är de inte.

Barnarbete var inte ovanligt

De reformer och förändringar som socialdemokraterna då införde ska vi vara innerligt glada och tacksamma över. För de gjorde Sverige till ett bättre land. Men vi måste komma ihåg var vi kom ifrån, varför vi har det vi har idag. Utan en koppling eller förståelse till detta så kommer vårt land, vår kultur och samhälle snart bara rinna bort. 

Den som inte förr i tiden slet och strävade på gårdarna satt fast på en industri där de fick arbeta hårt för brödfödan. Det var så illa ställt i Sverige, så för att överleva så tvingades man till och med att skicka sina barn att arbeta i gruvor och industrier.

”Barnen fick knuffa de tunga kolvagnarna genom trånga gångar, som  bland var så låga att de skrapade sina ryggar mot gångens tak där de tog sig fram”, har exempelvis DN skrivit om historiska källor under rubriken Utbrett barnarbete i Sverige på 1800-talet.

https://samtiden.nu/wp-content/uploads/2020/06/Grythyttan-1913.jpgBarn på fattiggård i Bergslagen 1913. (Nordiska museet)

Det var inte ovanligt att barn arbetade i upp till 12 timmar i gruvorna och arbetsveckan var oftast 6 dagar, men ibland jobbade barnen alla dagar i veckan. 

År 1833 infördes en lag om att barn under nio år inte fick arbeta. År 1846 infördes lag som förbjöd barn under 12 år att arbeta i fabriker. Något år senare kom förbud mot nattarbete för barn, men lagarna åtföljdes inte. Men det fanns ingen som kontrollerade detta. Först i och med 1912 års arbetarskyddslag fick vi effektiva bestämmelser kring den industriella barnarbetet, berättar boken ”Då barn var lönsamma” (Tiden, 1980).

År 1949 infördes den lag som gäller än i dag. Den lagen säger att inga barn under 14 år får arbeta. För industriarbete är gränsen 15 år. Dessutom får arbetstagare under 18 år inte jobba mer än 10 timmar per dygn.

Lort-Sverige och slavarbete

Alla som i dag bor i Sverige borde skriva in ”Lort-Sverige” i Google eller gå till ett bibliotek och låna en bok om ämnet. Lort-Sverige var en uppmärksammad serie med tio reportage av Ludvig ”Lubbe” Nordström, som sändes i Radiotjänst år 1938. Serien vållade uppmärksamhet och en debatt uppstod kring de bostadssociala bristerna som rådde i Sverige då. Serien kan nog ses som en aning propagandistisk, men den ger ändå en bild av hur skitigt och dåligt det var i många delar av landet. 

De svenska slavarna. Ja, nu kanske ni tycker att jag tar i. Men jag anser absolut att det går att kalla statarsystemet för slaveri.

Sverige hade en form av slavarbete ända fram till 1945, nämligen statarsystemet.  En statare var förr i Sverige oftast en lantarbetare, som fick en stor del av sin lön (stat) in natura av en husbonde. Systemet med statare var ett sjukt orättvist system där människor utnyttjades. Systemet var mer eller mindre utformat på så sätt att oavsett hur mycket du än slet så var du skyldig arbetsgivaren något, eftersom lön sällan betalades ut i rena pengar. Så för att få de förnödenheter man behövde fick man ofta vända sig till husbonden för att på kredit få handla i gårdsbutiken.

Historielösheten är hånfull

Barnarbetare, nödlån, brödköer, ransonering. Detta var inte så väldigt länge sedan, och att i dag pompöst kräva sin rätt utan att förstå hur detta land byggts upp är hånfullt. Inte bara mot de svenskar som byggde landet, utan ett hån mot dem själva som i dag historielöst kräver sin plats och rätt.

Ja, ni nya svenskar ska vara tacksamma över att människor här en gång i tiden slet i gruvorna,  i skogen, på fälten och på industrierna. Det är deras svett och kroppsarbete som ger er möjligheten att i dag spotta och håna allt ni ser omkring er.

Svensken har aldrig fått något gratis

Svensken har aldrig fått något gratis. Det är slit och strävan som gjort det möjligt att ha de system som vi idag kallar för välfärd. Det är ett hån mot de som byggde landet, ett hån mot de som försöker bevara det om man tar välfärden för given. 

Det vi i dag får som “gratis” i form av skola, vård, omsorg och annat är för att någon har slitit och arbetat. Välfärden och de ekonomiska trygghetssystemen finns inte där för att vi önskar att de finns, det är inga naturlagar som upprätthåller dem, utan för att vi än så länge har ekonomiska möjligheter att upprätthålla dessa system. Välfärd är inte något som bara finns gratis. Hade det varit så enkelt att välfärd och trygghet bara poppade upp gratis så hade det inte varit svårare än att skicka välfärd till fattiga länder, och många problem skulle ha lösts. 

Svenskarna kommer ur en situation där de socioekonomiska förutsättningarna var extremt dåliga, och med rådande logik så borde alla svenskar i dag bränna bilar och kasta sten på ordningsmakten. 

Så hur många svenskar kastar i dag sten på poliser pga oförrätter i historien? Hur många svenskar går man ur huse och bränner ner privat egendom för att deras farföräldrar arbetade 16 timmar per dag och var hungriga?

Nu avvecklas välfärden

Under åren så har svenskarna fått genomlida stora neddragningar inom de system vi betalat skatt för, såsom skolan, vården, omsorgen och tryggheten. Vi har gått från att vara ett av världens tryggaste och bästa länder, till att idag vara ett land med sprängningar, skjutningar, en tsunami av våldtäkter, en havererad skola vård och omsorg. Coronakrisen visade verkligen exakt hur dåligt ställt det är i landet. Så här långt i krisen har vi klarat oss utan att landet gått under. Men det har kostat liv och lidande. 

Många saker har blivit bättre och många saker har blivit väldigt mycket sämre. Trots detta så har de allra flesta svenskar hårt arbetat vidare. För det är nämligen så man gör. 

Det är dags, och verkligen på tiden, att de vuxna kliver in i rummet. Det får vara slut med ohederliga och historielösa aktivister som skriker sig till saker. Barn gör så, skriker sig till saker. Att med infantila utspel förstöra den politiska och det parlamentariska samtalet gör dig helt klart kvalificerad till att inte få respekt för ditt tyckande och tänkande. Utomparlamentariska skrikmetoder hör inte hemma i ett civiliserat samhälle. 

Var finns ledarskapet?

Varför saknas det ledare, varför saknas det idag politiker och opinionsbildare som sätter ner foten och argumenterar mot det vansinne som går genom landet och världen? Jag vill ha ledare och opinionsbildare som står upp för något som bygger en framtid, som skapar hopp och sammanhållning. 

Nu vill jag inte skapa osämja eller polarisering eftersom vi är på väg mot en av de mest svenska högtider vi har, men skärp er, väx upp och må regngudarna vara frånvarande under er midsommar. 

Roger Sahlström“

Avsluta, om ork finns med “Det Goda Samhället” där Richard Sörman säger att vi bestämmer själva , om och när vi skall byta ut våra statyer, inte en vänstermobb!

RICHARD SÖRMAN: Vi bestämmer själva när vi ska byta ut våra statyer

Tvivel finns om Löfvens, Götblads och BRÅ:s räkneförmåga.

fakta, Polis

Räknelektion i småskolan

Hur många är några ?

Frågade Stig-Arne i 50-talets småskola. 

På den tiden var det inget svammel om vad tror Du själv, utan fakta direkt på svarta tavlan.

Fröken Elander i mörkblå klänning med knut i nacken tog kritan och skrev att

  • Ett par = lika med 2 st
  • Några = mellan 3 och 5 st
  • Fler = mellan 5-10 st
  • Många = > 10 st

Därefter fick vi ha räknelek med varandra i en låtsas affär.

-”Kan jag få några äpplen”

-”Javisst frun, blir 5 st lagom?”

Vi fick också veta att sammanhanget var viktigt att förstå för bedömning av antal.

Finns IG i makthavares betyg?

Tyvärr tror jag inte att varken statsministern, polischef Carin Götblad eller experterna på BRÅ har fått denna elementära lektion i mängdlära eller också ligger skolk bakom dagens brister.

När det gäller otrevliga siffror och statistik så visar de otrolig fabuleringsförmåga, så fort mångkulturell kritik kan anas.

Då kan några vara lika med 50.000 tusen!!

Förmodligen var det fler än jag som hajade till efter Stefan Löfvens uttalande i Aktuellt den 25 januari, när han påstod att bland fjolårets nyanlända från Syrien,  ”fanns det några med låg utbildning”! 

Samtidigt prisade han att Sverige fick ett rikligt inflöde av sjukvårdapersonal, läkare, sjuksköterskor, som vi så väl behöver.

Tänk om intervjuvande reporter hade kontrat med;

”Vilka fakta grundar statsministern detta uttalande på, när utbildad sjukvårdspersonal endast utgör 1 % av alla som är inskrivna i AF:s etableringsuppdrag?”

Men självklart ställdes inte någon sådan fråga av vänsterlojala SVT:s medarbetare, för då kanske han eller hon försvunnit från rutan. I stället nickar de bekräftande mot favorit- floskeln att ”på sikt blir invandringen lönsam.”

Anna Dahlberg skrev en faktaspäckad artikel efter denna lögn, som borde ha fått stasministern att be om ursäkt. Men skulle han börja med sådan ärlighet, skulle hans dyrbara tid inte räcka till för något annat.

Polischef Carin Götblad  har nöjt deklarerat att Region Mitt ligger i framkant beträffande uppklarande brottsfall, men författaren, fd kriminalpolis, spansingsledare Börje Carlsson kallar detta för ”En desperat polischefs PR trick.”

I Brå:s brottsstatistik för 2016 framkom att det under året hade skett 105 mord, medan journalisten Elisabeth Höglund berättade om betydligt fler på sin blogg, som signaturen Peter i kommentatorsfältet, skickade en länk till.

Inrikesminister Anders Ygeman håller alltmer krampaktigt rikspolischef Eliasson om ryggen och tror ännu på polisens omorganisation, som måste få tid för att sätta sig.

För ett par år sedan framstod han som kraftfull, men hans straka ord är i dag ett enda snömos, inte ett smack har hänt och hans uttalanden blir mer ett skämt.

Poliskommissarie Andrew Tomkinson kallar däremot den nya polisorganisationen för luftslott och fuskbygge, men vad hjälper det, när dessa företrädare lever i symbios med varandra och är livrädda för en dominoeffekt.

Kanske har han inte samma partibok, som dessa maktlojala medaktörer?

Rån mot ambulanspersonal 

Skam går på torra land, tänkte jag i dag, när jag läste ett reportage från Örebro. Nu slog tjuvar till mot ambulanspersonal, snodde akutväskan och satte fart, men en av förövarna kunde hittas och hållas fast.

Det skulle inte förvåna mig om en vänster aktivist skulle förklara denna livsfarliga gärning med att så fattiga är dessa gossar, därför tillgrep de en akutväska för att få plåster…

Olika värdegrund

Tyvärr går det inte en dag utan att jag smäller av, när företeelser i samhället och makthavares kommentarer redovisas.

På Elanders tid, då delade arbetarpartiet väljarnas värdegrund, efter hans tid börjad raset utför.

I dag tvingas folket dela partikansliets värdegrund, som sprids med lögner, floskler och hot mot tvivlare. 

Offentliga personer som protesterar blir lätt blir utsatta för drev, förlorar karriärmöjligheter och förklaras för persona non grata.

Partiets slogan borde hellre vara; Svensk demokrati är tig eller tyck som vi!

 

 

Muslimer och västerlänningar är olika

fakta, islam

”Han vara en idioto, jag ska mörda honom” utbrast en invandrarkvinna från Iran som besökte mig på poliomottagningen, medan hon drog pekfingret under hakan, som illustration till lämpligt tillvägagångssätt.

Första gången jag tog del av dessa hotelser blev jag förskräckt, men jag lärde mig snart att det bara var en del av många muslimers uttryckssätt.

Efter besöket gick patienten tillsammans med mordoffret, som satt utanför i väntrummet, riktigt fridsamt ut genom korridoren.

Inom vården används ofta en så kallad VAS skala, vilket innebär att patienten får gradera sin smärta, värk, trötthet etc på en 10-gradig skala. 0 = ingen smärta och 10 = outhärdlig.

Många av mina invandrarpatienter förlängde skalstrecket långt utanför pappret, en tolk förklarade för mig att denna patientgrupp har smärta i hela kroppen till skillnad från oss svenskar som bara har smärta på en linje…

Tack vare ett tips från Stefan, en bloggläsare, fick jag upplysning om den danske mycket välrenommerade psykologen och författaren Nicolai Sennels f.1976. (Se Stefans kommentar den 24/8, efter inlägget “Giftiga ingiften orsakar handikappade barn” från den 23/8 2016)

Sennels meritlista är lång, bakgrunden till hans bok ”Among Criminal Muslims. A. Psychologist´s Experiences from Copenhagen Municipality” är hans digra arbete bland kriminella på danska ungdomsfängelser, där muslimer utgör 70 % av de intagna.

Jag återger här några delar från en intervju med honom av Robert Spencer, som är redaktör för Jihad Watch, en islamkritisk webplats, där många artiklar har publicerats av forskare, författare och av respekterade personer med gedigen erfarenhet av radikala islamisters framfart.

Artikeln är ursprungligen publicerad den 2 april 2012 på Jihad Watch.
Översättning: Mats Dagerlind, krönikör på Avpixlat.

”Den fjärde Apan
De som blir arga över sanningen, är de som lever i en lögn

…………Robert Spencer intervjuar Nicolai Sennels: “Muslimer får lära sig att vara aggressiva, osäkra, ansvarslösa och intoleranta”.

”Det kanske bär oss emot, men vi västerlänningar måste överge vårt ödmjuka, dialogsökande och politiskt korrekta sätt om vi ska ha en chans att kommunicera med den muslimska befolkningsgruppen.………..

Spencer: Nicolai, människor känner främst till dig för dina artiklar om de psykologiska skillnaderna mellan muslimer och västerlänningar.

Du har också bidragit med dina professionella insikter i fallet med Guantanamo-fången Omar Khadr.
Du skrev flera artiklar och dessutom en bok om dina slutsatser. Kan du ge oss en kort redogörelse för dina fynd?

Sennels: Det finns många skillnader mellan människor som vuxit upp som muslimer och de som vuxit upp som västerlänningar.
Jag identifierade fyra huvudskillnader som är viktiga för att förstå muslimers beteende. De har att göra med ilska, självförtroende, det så kallade “locus of control” (psykologisk term för var en person anser att de krafter finns som styr hans liv, övers. anm.) och identitet.
Västerlänningar uppfostras till att anse att ilska är ett tecken på svaghet, maktlöshet och brist på självkontroll. “Stora hundar behöver inte skälla”, som vi säger i Danmark.
I den muslimska kulturen ses ilska som ett tecken på styrka. För muslimer är att vara aggressiv i sig själv ett argument och ett sätt att vinna respekt.
Men vi bör inte låta oss imponeras när vi ser bilder på skäggiga män som hoppar upp och ned, skrikande som djur och skjutande i luften. Vi bör ta det för vad det är: det lokala dårhuset som går förbi.

I västerländsk kultur är självförtroende kopplat till förmågan att kunna ta kritik med bibehållet lugn och att bemöta den rationellt.
Vi har lärt oss att betrakta människor som brusar upp så fort de blir kritiserade som osäkra och omogna.

I den muslimska kulturen är det tvärtom; det är hedrande att reagera aggressivt och att ge sig in i handgemäng för att skrämma eller tvinga en kritiker att dra sig tillbaka, även om det resulterar i en fängelsedom eller till och med döden.
De ser icke-aggressiva reaktioner på hot och våld av det här slaget som ett tecken på sårbarhet som kan utnyttjas. De tolkar inte en lugn reaktion som en inbjudan till dialog, diplomati, intellektuell debatt, kompromiss eller fredlig samexistens.

“Locus of control” är en term som används inom psykologin och som har att göra med hur människor upplever att deras liv styrs.

I den västerländska kulturen uppfostras vi till att ha en “inre locus of control” vilket betyder att vi betraktar våra inre känslor, reaktioner, beslut och synsätt som de huvudsakliga beslutspåverkande faktorerna i våra liv.
Det kan finnas yttre omständigheter som inverkar på vår situation, men i slutänden är det vår egen uppfattning av en situation och det sätt på vilket vi hanterar den som avgör vår framtid och vårt mentala tillstånd.
En “inre locus of control” leder till ökat egenansvar och motiverar människor till att bli förmögna att lösa sina egna problem.

Muslimer uppfostras till att ha en “yttre locus of control”. Deras ständiga användande av uttrycket inshallah (“med Allahs vilja”) i diskussioner om framtiden tillsammans med det faktum att det mesta i deras liv dikteras av yttre traditioner och överheter, lämnar väldigt lite utrymme för individuell frihet.
Självständiga initiativ bestraffas ofta mycket hårt. Detta formar deras sätt att tänka och innebär att när något går fel, beror det alltid på någon annans tillkortakommanden eller på situationen.

Tyvärr går många västerlänningar för långt i sitt egenansvar och börjar ta på sig ansvaret också för andras uppträdande. Många västerlänningars alltför förlåtande och flexibla attityd tillsammans med muslimers självömkan och skuldbeläggning utgör den psykologiska kofot som har brutit upp dörren till västvärlden för islamisering.

Vårt överbeskyddande välfärdssystem skärmar av invandrare så att de inte lägger märke till konsekvenserna av deras eget olämpliga uppträdande och därför inte heller lär sig av sina misstag eller motiveras att bättra sig.

Slutligen spelar identitet en stor roll när det gäller psykologiska skillnader mellan muslimer och västerlänningar.

Västerlänningar får lära sig att vara öppna och toleranta gentemot andra kulturer, raser, religioner osv.
Det gör oss mindre kritiska, nedsätter vår förmåga att skilja saker åt och gör våra samhällen mottagliga för påverkan från andra kulturella strömningar och värderingar på ett sätt som kanske inte alltid är konstruktivt.

Muslimer å andra sidan, får inpräntat i sig att de är överlägsna och att alla andra är så usla att Allah kommer att kasta dem i helvetet när de dör.

Medan de flesta västerlänningar finner nationalistiskt och etnocentriskt högmod generande, fungerar muslimernas glorifiering av den egna kulturen, deras omfattande inavel, påbudet att muslimer endast får gifta sig med muslimer och den ständigt närvarande sociala kontrollen, som skyddande mekanismer på kultur- och identitetsnivå.

Allt som allt uppfostras västerlänningar till att vara vänliga, självmedvetna, ansvarsfulla och toleranta medan muslimer får lära sig att vara aggressiva, osäkra, oansvariga och intoleranta……”

Beklagansvärt är att allt för många politiker inom hela EU utgörs av ”den fjärde apan” eftersom de lever i och ständigt propagerar för en lögn om vår skyldighet till solidaritet och humanitet.
De hyllar främmande identitet och kultur, medan de nedvärderar vår egen, den nationella kulturen. Eftersom dessa politiker är de stora finansiella aktörernas lakejer, så vill de bara vara snälla mot allt som kommer utifrån. De predikar ständigt om vikten av förståelse och acceptans för det främmande och klandrar högljutt på oss som tycker tvärtemot.
Att det är värdlandets seder och bruk som skall gälla, invandrarnas medeltida kultur skall inte smetas ut i samhället, för då faller det isär.

Studie av mediernas mörkläggning – exemplet Metro

fakta, Invandringspolitik, Media

På nätet finns mycket att läsa, tips på länkar till ökad kunskap, arga, besvikna, glada uppmuntrande kommentarer i en salig blandning, precis som det skall vara om demokratin skall hållas frisk.

På Avpixlat.se 2016-08-15 fanns tips om en gedigen rapport som handlade om mediers mörkläggning med fokus på gratistidningen Metros beskrivning av invandring.

Författare är Torbjörn Holmgren. fd. gymnasielärare med akademisk bakgrund.

Jag återger studiens inledning och slutsatser, hela studien finns på hans hemsida www.pilum.nu/metro.

Studie av mediernas mörkläggning – exemplet Metro.

”MÖRKLÄGGNINGSMEDIA Många anklagar media för att mörka sanningen om invandringen och dess konsekvenser. Enligt dem framställer etablerad media invandring som odelat positivt och döljer negativa fakta. Stämmer detta? Det undrade jag själv tills jag beslöt mig för att ta reda på sanningen. Som fd gymnasielärare med en gedigen akademisk utbildning och väl på det klara med allt som krävs för vetenskaplig metodik beslöt jag mig att undersöka media för att se vad som stod på.
Jag valde tidningen Metro, vilken presenterar sig som en oberoende nyhetstidning. Med början i november 2015 fram till sommaruppehållet 2016 läste jag varenda nummer noga och markerade samtliga artiklar som handlade om invandring. Allt sammanställde jag i en vetenskaplig rapport kallad ”Metro och migrationen” som jag lagt upp fritt och gratis på min hemsida, www.pilum.nu/metro

Slutsatser
Denna redogörelses slutsatser om tidningen Metro:

• Metro är en invandringspositiv tidning, inte en opolitisk nyhetstidning

• Metro förnekar allt svenskt och all svenskhet

• Metro har en socioekonomisk förklaring till allt

• Metro låter inga avvikande åsikter komma till tals, utan arbetar aktivt för att stoppa dem

• Anklagelsen från alternativ media att Metro mörkar, alltså systematiskt och av politiska skäl väljer att
inte rapportera vissa fakta, är korrekta.

• Metro väljer att medvetet och avsiktligt undvika att nämna etnicitet vid brott

• Alla anklagelser mot Metro från den sk alternativa median om mörkande, manipulation och propaganda-verksamhet stämmer.”

Om slutsatserna i studien hade varit annorlunda till Metros fördel, hade denna uppsats med all sannolikhet återgivits i traditionell media.
När media sviker i opartiskhet beträffande invandrings-/asylpolitik måste vi hjälpas åt att sprida medborgares faktagranskning till fler, främst till de som ännu tror på medias saklighet.

Jag tänker åter på boken ”The wisdom of crowds” av författaren, forskaren James Surowiecki från 2005, där han bevisar att folks privata erfarenheter är bättre evidensbaserade, än officiella, politiska och moraliska påståenden om migrationens fördelar.

Om vetenskapliga studier och folks privata erfarenheter inte överensstämmer med den positiva officiella bilden om invandring, då blir det svårt för politiker att fortsätta att hävda dess lönsamhet och berikande effekter.

Eliten globaliseringen ärar, medan folket nationalstaten värnar

fakta, Inrikespolitik, Invandringspolitik

Tecknaren bakom signaturen Bard gjorde för några år sedan en mycket träffande teckning i Dagens Nyheter.
Inne på banken står flera bankers Vd och småpratar. Inrusande kommer en liten, arg bulldog i dåvarande Anders Borgs skepnad.
Varvid SEB:s Vd Annika Falkengren ropar; ”Var inte rädda, han är inte farlig, han kommer bara in och skäller lite ibland…”
Jag tror inte att nuvarande finansminister Magdalena Andersson har några större resurser inne på banken. Utanför brukar tonläget vara högre för att ge sken av handlingskraft inför oss väljare.

I dag är den politiska karriären ofta ett medel för att nå målet med betydligt bättre inkomster i det privata näringslivet och självklart biter man inte den hand som framöver skall ge försörjning.
Detta förekommer inom alla partier, men jag tror att socialdemokraterna leder denna liga med Göran Persson, Anders Sundström, Ulrika Messing, Björn Rosengren för att nämna några.

Bakgrunden till bank- och finanskrisen 2007-2008, som började i USA:s bolånemarknad, har flera orsaker. Mellan 50-100 miljoner (Wikipedia) människor förlorade sina hus, sina besparingar och jobb både i USA och senare i Europa.
En orsak som oftast blir bortglömd är att i hela västvärlden hade produktivitetsökningen sedan 70-talet endast gått till kapitalägarna. Innan dess var kurvorna för inkomstökning mellan arbetsgivare och anställda parallella. Men efter 70-talet rusar kapitalägarnas vinstkurva i höjden, medan arbetarnas ligger stilla.
”Min klass vann” säjer miljardären Waren Buffey!

Samtliga politiker ljög och sa till arbetarna att håll igen löneanspråken så jobben inte försvinner utomlands och så att företagen får råd att investera.
Det blev precis tvärtom för både vinster och investeringarna skedde utomlands i globaliseringens kölvatten, för där var arbetskraften både billigare, mer foglig och saknade motsträviga fackföreningar.
Följden blev att i västvärlden minskade köpkraften, arbetslösheten ökade, liksom kapitalägarnas vinster.
Problemet var att det då samlades för mycket overksamma pengar i bankerna.
Då kom kapitalägarna, bankerna i symbios med politikerna på ett fiffigt botemedel: lån.
I USA började lånekarusellen med billiga huslån, så kallade surprimlån till invånare, som saknade säkerhet och återbetalningsförmåga, därmed var grunden till finanskrisen ett faktum.
Bolåneinstituten var mycket uppfinningsrika och sålde snabbt lånen vidare i nya förpackningar till andra finansiella aktörer. Man räknade precis som i dag med ständig värdeökning på bostadsmarknaden.
När räntan höjdes och värdeökningen stannade av och föll, så vaknade långivarna och våra politiker till.
Bankerna måste räddas till varje pris och räddningen blev skattepengar från arbetarna.
Mantrat som politikerna denna gång prånglade ut var att ni har levt över era tillgångar!
Sanningen var tvärtom, det var politiker och kapitalägarna som levt över sina tillgångar, inte vanligt folk.
Följden av denna åderlåtning av skattepengar blev hårda besparingar, neddragningar med vittgående konsekvenser först i USA, sedan till Baltikum, Island och många sydeuropeiska länder.
Grekland är ett paradexempel på båg, fiffel, nepotism, korruption bland politiker och eliten.
De betraktar sig som världsmedborgare, träffar mest varandra och ja-säjare och slipper möta tung vardag där motsättningarna ökar mellan marginaliserade grupper, som tillhör förlorarna både i globaliseringens och i migrationens kölvatten.
Flyktingkrisen och massinvandringen från Mena länder och Afrika kom senare mycket lägligt.
Under det humanitära förklädet med lovsång till mångkulturen finns också en annan agenda.
Fackföreningarna i Nordeuropa var och är ännu alldeles för starka och den svenska modellen med kollektivavtal har nu börjat ifrågasättas. När fler slåss som jobben så kan lönerna sänkas.
Nystarts- och instegsjobb lovprisas från högerhåll.
Problemet i Sverige är att vi har minst okvalificerade jobb inom hela OECD och är sämst på att integrera invandrarna.
Därför har politikerna försökt slå dunster i oss att många av invandrarna är högutbildade, vilket inte är sant.
Analfabeter och invandrare med bristfällig skolgång var snarare regel under mina yrkesår beträffande rehabilitering för utlandsfödda.
Därför är föraktet och fördömandet så stort från eliten och politikerna mot partier i hela Europa som vill värna om nationalstaten och landets egna medborgare.
För då kan migrationsvinsten minska och ett herrskap och tjänstefolkssamhälle få sämre möjligheter att utvecklas.
Om vi röstar fel, så placeras vi genast i gruppen lågbegåvade, dumma, globaliseringsrädda och främlingsfientliga medborgare.
Hjälper inte dessa beskyllningar så fortsätter eliten med förakt, utfrysning, rasiststämpeln, islamofobi och suckar i lönndom över demokratins fria val. Enda trösten är politiker som deras pålitliga säkerhetsvakter.

Lästips och godhetsapostlarnas nya gärningar

fakta, Inrikespolitik, Invandringspolitik

Jag tror att många med mig har svårt att förstå varför utlandsfödda och deras barn är överrepresenterade i kriminella gärningar enligt statistik från Bro, brottsförebyggande rådet.
Dessa migranter har fått en fristad i vårt land med husrum, försörjningsstöd, sjukvård, omsorg, allehanda bidrag, skolgång ofta utan att ha betalt eller kommer att betala en krona för denna generositet. (Se lästipset nedan)
Vänstern fortsätter ihärdigt med sitt mantra om socioekonomiska förklaringar och utanförskap till mord, rån, våldtäkter, bilbränder, stenkastning på räddningspersonal, bidragsfusk, hedersvåld och andra gärningar i strid mot svensk lag och regelverk.
Under mina yrkesår inom rehabilitering har jag haft många utlandsfödda patienter, som verkligheten kämpat för att lära sig svenska och att få ett arbete. Men när det gäller flertalet patienter från Mena länder och Somalia har rehabiliteringsarbetet varit mycket tungt. Det mesta har handlat om att få ut så mycket bidrag som möjligt, tjänstvilliga läkare från hemlandet skriver gärna intyg inför assistentersättning, bilstöd, handikappersättning mm.
Många utlandsfödda, barn som vuxna, är skyldiga människosmugglare stora belopp och de känner inte nämnvärd solidaritet med vårt land och med alla levande som döda som kämpat, arbetat hårt och betalt skatt för att bidra till vårt välfärdssystem.
Media skildrade med glädje svensken Lars Wallin som fuskat till sig stora belopp från assistentersättningen, men när det gäller utlandsfödda som gjort samma gärning är tystnaden uttalad.
Assistentersättningen når nu rekordbelopp, ca 34 miljarder varje år och precis som med den sänkta sjukersättningen drabbar det de riktigt sjuka och gravt funktionshindrade och inte de som fuskar, när regelverket nu måste stramas åt.
Jag tycker att miljöpartiet och hela vänsterrörelsen har samma naiva tro, som alltför många av av mina utlandsfödda patienter haft att Sverige är ett land fyllt av honung och manna.
Efterlevnadsstödet till de så kallad ensamkommande barnen är ytterligare ett exempel på denna naivitet. En dom i förvaltningsrätten skall nu ge stödet på ca 3000 kr i månaden till alla ensamkommande som bara kan säga att “mina föräldrar är döda”, fram till 18 års dagen och vid studier även därefter.
För att få visa sig riktigt goda kan man ge dessa så kallade barn detta stöd retroaktivt två år tillbaka i tiden, en nätt liten summa på 70.000 kr. Beräkningar, tyvärr mycket låga nämner en kostnadsökning från 200 miljoner under 2015 till minst 770 miljoner 2020.
Svenska föräldrar som avlidet har under sin levnad betalat in skatt, men detta naiva förslag kommer att tära hårt på pensionssystemet. Men som vanligt drabbar det inte dessa välgödda godhetsapostlar, vars egen välfärd aldrig kommer att urholkas. Denna falska välvilja kommer att ytterligare drabba fattiga, sjuka, arbetslösa och pensionärer som får betala kalaset och uppleva hur deras egen rätt till samhällets välfärd minskar. För dessa grupper saknas både snabbspår och förturer, bara framtida försämringar från denna humanitära stormakt.

Lästips! http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/article22190105.ab

Munkavle efter biblioteksbranden 1996 i Linköping

fakta, Media

Den 20 september 1996
Efter midnatt, natten mellan fredag och lördag ringer min telefon.
”Mamma, mamma hela biblioteket brann upp, vi hann precis ut…”
Min dotter var studentvärdinna på humanistdagarna och gjorde tillsammans med sina studentkamrater en heroisk insats. Upptäckte att det brann, hämtade vakter och hjälpte till med utrymningen. Alla hann ut.
I lördagens Östgöta Correspondenten (1996-09-21) skriver en av föreläsarna ”Ett dåd av barbarisk ondska” och fortsätter sin artikel….”det gamla fina biblioteket var fullt av unga studenter och humanismens mogna frivilligkår av goda medborgare.”
Finns det goda medborgare, så måste det finnas onda.
Nu blev branden genast stämplat som ett rasistdåd utförd av onda nazister, trots att bevisen var otillräckliga, sedan avstannade rapporteringen och blev det tyst i media.
I biblioteket låg även invandrarbyrån, där det tidigare hade skett småbränder i papperskorgar.
Polismästare Ylva Orrenius sa efter branden att ”Vi bedömde att invandrarbyråns egen personal var bättre skickade att sköta bevakningen av sina egna lokaler.”
En katastrofal felbedömning.
Min dotter och en kamrat upptäckte branden och larmade en vakt. Eldhärden var då begränsad, men spred sig snabbt eftersom vakten och en annan person ej lyckades sätta på vattnet i brandslangen.
Kamraten och min dotter sprang ut i en korridor för att se att ingen var kvar i rummen på övervåningen, en dörr går plötsligt i baklås bakom dem! De hade en gudomlig tur att en vakt hörde deras bankande och rop på hjälp och de kunde släppas ut.
Genom tjock, svart rök kunde de ta sig fram till trappan och utgången. Minuterna senare rasade övervåningen och trappan ner i eldhavet.
Frågan jag och många andra ställde var ”Varför flyttades inte arrangemanget till annan lokal, när man efter tidigare bombhot kände till riskerna?”
Det var invandrarbyrån som var bombhotad inte biblioteket. ”Att inte ge efter för mörkrets krafter” var tydligen viktigare än att ta hänsyn till människoliv.
En mycket nervös stämning rådde när jag efter en tid åter tog kontakt med polismästaren med frågan, om man hade någon misstänkt gärningsman. Svaret uteblev och jag ombads kontakta högsta polisbefälet i Stockholm för mer information.
Min fråga till honom var om det inte lika gärna kunde ha varit en förfördelad invandrare som nazist som anlagt branden? Svaret blev jakande men att bevis saknades i dagsläget och jag fick munkavle, det vill säja lova att inte gå vidare med dessa uppgifter.
Misstanke fanns om en person med god lokalkännedom och som hade nycklar till biblioteket. En person från biblioteket eller invandrarbyrån, var frågan.
Denna händelse visar bara på hur snabb media med sin journalistkår är att se händelser i svart/vitt och dela upp oss i onda och goda medborgare, utan fakta och tillräckligt underlag.
Tyvärr får de stöttning av den vänsterintellektuella kultureliten och en alltför stor del av etablissemanget.
Jonas Gardell gjorde show av det hela och sade i kommande föreställning ”att i Linköping bränner man bibliotek” underförstått att ”man” var en ond medborgare.
Att det lika gärna kunde ha varit en arg/besviken invandrare fanns inte i hans inskränkta tankevärld.
Viktigast för journalistkåren tillsammans med denna omhuldade kulturelit är att alltid få framstå som god, deras medel är att kalla alla andra med avvikande åsikter för onda.
Främlingsfientlighets- och rasiststämpeln tas snabbt och lättvindigt fram. Deras ideologiska skygglappar utgör hinder för att både se och förstå en komplicerad verklighet, som inte är svart/vit utan grå.
PS. Min insändare till Östgöta Correspondenten om denna tragiska händelse med personliga åsikter publicerades självfallet inte, kanske ville redaktionen inte att pågående humanistorgie skulle svärtas ner. DS.

En söndagstidning med motstridiga budskap

fakta, Inrikespolitik, Invandringspolitik

Man kan bli lätt schizofren när man tar del av debattinlägg i dagens Svd (2016-03-13).
Debattsidans rubrik lyder ”Fel resa stängsel mot andra i nöd” av vår ärkebiskop Antje Jackelén, Wanja Lundby-Wedin och Mats Hagelin.
Författarna anser att flertalet av förslagen från regeringen med syfte att begränsa flyktingstömarna till Sverige strider mot FN:s barnkonvention.
Varför instämmer inte andra EU länder kan man undra?
Varför skall Sveriges medborgare ensamt vara mer goda, än de i andra länder?
Författarna skriver bland annat under ”Lagförslaget innebär” om konsekvenser av den reducerade familjeåterföreningen…..”En snabb familjeåterförening är också en stark bidragande orsak för en lyckad integration”
Kanske inte författarna känner till att Sverige varit det mest generösa landet beträffande familjeåteranknytning, men enligt OECD är vi sämst i hela Europa på integration.
Vilka fakta utgår författarna ifrån?
Tänk om svenska kyrkan visat samma omsorg om förföljda kristna i muslimska länder, som öppna gränser för alla oavsett skäl.
För i kyrkans värld skiljer man inte på migranter och flyktingar, alla är lika välkomna. Att ca 80.000 tusen saknar asylskäl enligt internationella konventioner som under de sista åren sökt asyl i vårt land, verkar vara dem likgiltigt. Huvudsaken är att få vara god.
Kyrkan har här visat stor undfallenhet beträffande kristna och vägrade så sent som i tidningen Dagen (2016-01-29) att erkänna att kristna var särskilt utsatta.
Tack vare stort engagemang från Lars Adaktusson , EU parlamentariker för KD, så fastslog äntligen EU parlamentet ( 2016-02-05) att IS ägnar sig åt folkmord på kristna i Syrien och Irak.
Journalisten Nuri Kino har till skillnad från kyrkan gjort mycket för att denna förföljelse har uppmärksammats.
Sedan följer i söndagstidningen ett känslomässigt reportage med rubrik ”Skam över ett stängt Europa” från två journalister som följt med på de gula räddningsbåtarna, utan ett uns av konsekvensanalys som denna migrations-flyktingvåg innebär för Europa.
Jag har även svårt att känna sympati över protesterna mot mathållningen på ett asylboende i Norrköping. Trots att varje matportion kostar mer än till våra unga i skolan. Rubriken lyder ”Hungerstrejk mot mat på asylboende.”
Men även här är flatheten och undfallenheten stor, när det bästa inte är gott nog, ansvariga ger bara tafatta bortförklaringar i stället för att sätta ner foten.
Jag anser att politiker tillsammans med vänster intellektuella bär ett stort ansvar för den bristande integrationen genom sina kulturmarxistiska rötter. I deras värld är putsande på godhetsglorian viktigare än att utgå från fakta och framtida konsekvenser.

Mors cykel och Frankfurtskolans filosofi

fakta, Okategoriserade

1967
”Nu har flickorna varit hemma, för Ester susa nyss förbi på cykeln” utbrast Greta, vår grannfru, när mor energiskt trampade förbi, med våra nedtagna flygblad på pakethållaren.
I brukssamhället där hemmet låg fanns fyra anslagstavlor, en på bruket, en vid kyrkan, en vid stationen och en uppe i samhället där arbetarvillorna stod, som mor befriade från budskapet ”USA ut ur Vietnam” och ”Stöd FNL”. Till råga på allt hade vi satt upp våra affischer mellan kyrkans plats och nykterhetslogens.
Både jag och min syster var engagerade i vänsterns studentrörelse under ungdomsåren.
Min syster planerade för en resa till Kuba och skulle hjälpa Castro med sockerrören i landet, som blev befriat från det kapitalistiska oket.
Något krångel uppstod dock med visum, så hon kom aldrig i väg, till fars och mors stora glädje.
Jag gick på utbildning i Göteborg, men ägnade mycket tid på Andra Långgatan, där vi unga inom VUF (vänsterns ungdomsförbund) lätt löste världsproblemen och textade plakat och banderoller till nästa demonstration på avenyn och samlade tomater till ambassadör Hollands besök.
”Känner Ni stanken från Enskilda banken”, ”Tage och Geijer, Lyndons lakejer” ropade vi i kör och när vi hade värmt upp våra röster tillräckligt högt, klämde vi i med ”Nicolain ska ha däng.”
Jag nyktrade till redan 1975 och förstod plötsligt att allt hänger samman, inget är svart eller vitt utan grått, i komplicerade mönster som påverkar varandra.
Detta uppvaknande föranleddes av rymdforskning från det förhatliga Nasa, vars litiumceller blev bränsle i minipacemaker, vilket räddade livet på min nyfödda och svårt hjärtsjuka dotter.
Vänsterns självsäkra gossar, oftast från bortskämd medelklass, försökte övertyga arbetarklassen om att bli globala marxister och få dem att upptäcka hur deras moral med Luther och Jantelag, satt dem i klistret.
Om allt detta gamla skräp kunde raseras, så skulle en ny värld etableras!
Framgången uteblev dock, för mor hade fullt upp i kyrkan och höll på med bullbaket till midsommarfesten, medan far torka näven på blåblusen och sa; dom nyktrar nog till med tiden…
Vår övertygelse bottnade i Frankfurtskolans läror om allas frihet och lika värde. Den skapades under 30-talet av intellektuella, som ville bredda den marxistiska analysen in i samhällets alla vrår, med målet ett paradis på jorden.
Frankfurtskolans män och kvinnor blev sura över att arbetarna inte förstod att slänga av sig det kapitalistiska oket och göra revolution.
Revolutionen måste då hjälpas på traven, när tröga arbetare struntade i de kulturmarxistiska kraven. Arbetarna på bruket gillade i stället disponenten, landet och lagen med kristna och traditionella ideal.
Frankfurtskolans män och kvinnor avfärdade både fakta och forskning. De betraktade vetenskapen bara som ett verktyg i politikernas tjänst, som ansågs vara kapitalets body guards och folkets fiender.
Efter avslutade studier var steget mycket kort till fiendesidan och banken luktade nu riktigt gott, för dessa självsäkra gossar. Personlig vinning kom oftast före moralen hos dessa blivande globetrotter. De predikade om global solidaritet, oavsett befrielsehjältarnas folkliga svek.
Den vite mannen i väst fick bli symbol för förtrycket av minoriteter, som kvinnor, barn, sexuellt avvikande och invandrare, helst från främmande kulturer.
När dumheter utförs av dessa förtryckta var de alltid utan skuld. Detta överdrivna hänsynstagande har även bidragit till kränkthetskultur, där eget ansvar sattes i buren.
Herbert Marcuse var en Frankfurtskolans stora tänkare, många var också judar, som fick fly till USA under kriget.
Därigenom blev kulturmarxismen tongivande under kommande studentrevolter både i USA och i Europa.
Denna filosofiska riktning bidrog sedan till att tak och väggar byggdes i åsiktskorridoren. För i den korridoren är ideologi, viktigare än verkligheten och grupptrycket har cementerat den, trots stor sprickbildning.
I dag går skiljelinjen åter mellan nationalister och gynnade globalister, som reser kors och tvärs runt jorden och kan utnyttja världens brister för egen vinning.
Under deras humanitära förkläde, kan mycket döljas av ego- och särintressen.
Samtidigt ser de ner på oss andra, som inte förstår de visionära målen.
Vi betraktas mest som globaliseringsrädda, lågbegåvade, ja rent ut sagt som dumma individer!
Trots att det är vi som i vår vardag ser konsekvenserna av den fria rörlighetens följder, när både Schengen och Dublin gått sönder.
Kanske tig eller tyck som vi, kan bli en framtidsparodi på dagens demokrati?
Etablissemanget vill nu snabbt vända blad och bara se framåt, när flyktingpolitiken havererat, men jag bara undrar vart mors gamla cykel tog vägen?