Kategoriarkiv: Instrumentell kultur

Björn Ranelid och Katarina Janouch är två fyrar i kulturens PK-styrda mörker

Bildresultat för björn Ranelid

Bildresultat för björn Ranelid och Katarina Janouch

I Norge finns lite hopp till skillnad från Konstfacks woke generation av studenter, som upprördes över det rasistiska namnet på salen ”Vita havet”. Norska konststudenter tvingades ha polisskydd, när de ställde ut konst som anklagas för att vara ”rasistisk”. Men trots vänsterns kampanj blev utställningen en succé, rapporterar Document.no. https://www.friatider.se/rasistisk-utstallning-blev-stor-succe

” Politiken skall hålla armlängds avstånd till konsten, medierna och litteraturen och andra former av opinionsyttringar. men den politiska styrningen genom olika typer av stöd och myndigheters kritik mot enskilda är exempel på hot mot en i verklig mening fri opinionsbildning, skriver, nej inte någon sverigedemokrat, utan tryckfrihetsexperten Nils Funcke på DN debatt den 11 juli. https://www.dn.se/debatt/sa-har-politisk-styrning-blivit-ett-hot-mot-fri-opinionsbildning/

Nils Funcke tar upp många företeelser från staten och dess aktivistiska myndigheter, som strider mot regeringsformens skydd för medborgarnas åsikter och värderingar.
Han visar på hur myndigheter gör sin egen aktivistiska tolkning om vad som skall få stöd och vilka som skall få det inom media, kultur, trossamfund och civilsamhälle.

”Rätten att ifrågasätta, fritt uttrycka åsikter och värderingar oavsett om de är falska, halvsanna och vilseledande är en del av demokratin och inte ”ett hot mot demokratin.”

Funcke får starkt eldunderstöd från 104 museichefer som nyligen larmat om kulturens ofrihet i rapporten ”Armlängds avstånd – tillståndet i landet från 104 museichefer” från branchorganisationen Sveriges museer.
http://www.sverigesmuseer.se/nyheter/2021/07/stor-okunskap-bland-politiker-om-armlangds-avstand/

Dessutom riktar Myndigheten för kulturanalys stark kritik mot kriterierna för att få kulturstöd, i rapporten ”Så fri är konsten” och ger exempel exempel på myndigheters förvanskning av förordningar (dvs. att tolkningar för stöd sker efter en rödgrön PK-mall, min anmärkning).

Att Löfven har gett posten som kulturminister till MP, är nog med baktanken att PK ideologin skall utgöra ett stängsel runt all kultur, vilket Alice Bah Kuhnke gjorde med besked med att hälla skattemedel över Muslimska brödraskapet med dess förgreningar, som tack för att de röstat in henne i politiken.

Om Amanda Lind kommer att agera på dessa salvor återstår att se, eller om hon fortsätter på den aktivistiska vägen och belönar instrumentell kultur, vilket innebär att kulturlivet förvandlas till ett medel för att uppnå makthavarnas politiska mål.

Värdiga en kulturminister utnämning vore Björn Ranelid eller Katarina Janouch, något för en ny regering 2022 att tänka på, fram till dess får vi bara försöka överleva dagen, som Henrik Paetau mejlade;

”Kära Harriet,
Vi kommer inte att få ett trevligt år fram till valet 2022 – och knappast därefter heller.
Den oformbara massan röstberättigade svenskar låter sig inte påverkas ens av ovedersägliga fakta.
Jag hänvisar här till Ebba Busch:”…då är det dig de är ute efter!” och till den bredsida Katerina Janouch avfyrar i Katerina magasin.
Läs, begrunda och begråt:
https://katerinamagasin.se/ingen-av-pk-posorerna-bryr-sig-om-sverige-deras-skadespel-ar-skamligt/
Vi hörs, tänker återkomma till din blogg!”

Jag avsluter med hennes inledning på ”Ingen av pk-posörerna bryr sig om Sverige – deras skådespel är skamligt”

Den 11 juli:

Den senaste veckan har skakat Sverige i dess grundvalar.
Nej, jag talar förstås inte om att en ung polis mördats kallblodigt på öppen gata, eller om att kriminella utländska klaner nu styr hela enklaver av det land som en gång hette Sverige,
jag talar inte om avrättningen på en frisörsalong eller skjutningen på en pizzeria, 90-åringar som rånas av grupper av afghaner och afrikaner, knivhuggningen vid Skansen och på Botaniska trädgården i Lund,
jag talar inte om ett rättsväsende i fritt fall eller att det just nu går runt 750 utländska våldtäktsmän som “inte kan utvisas”,
jag talar inte om miljarder som betalas ut till bidragsbedragare eller att 700.000 så kallade “asylflyktingar” har livstidsförsörjning i form av medborgarlön av svenska skattebetalare,
jag talar inte om våldtäkter, maffiametoder mot företagare och skrämda vittnen, jag talar inte om att allt fler minderåriga blir knarkkurirer och lejda mördare.
Jag talar om GIVETVIS om frasen “INVANDRINGEN ÄR EN BELASTNING” som skakat det svenska pk-etablissemanget och sänt chockvågor av indignation genom rättrådiga medieskaror och vänsterliberala politiker som nu tävlar i vem som kan vara mest upprörd och kränkt på sociala medier.
Det är på grund av FORMULERINGAR de nu höjer sin röst. Det är på grund av detta de rasar. Inte då poliser skjuts på öppen gata. Skämmes tammefan, vill jag utbrista. Skämmes!…….”

PS- Henrik Paetau har skrivit boken ”Sverige – den märkliga grannen i väster”. Numera är vårt land märkligt inte bara i grannländers ögon, utan i hela världen DS.