Kategoriarkiv: Sveriges utförsbacke

Socialdemokraternas dilemma

Här kommer det första av tre inlägg av Jan Ivarson, som handlar om socialdemokraternas dilemma; partiet vinner röster med bidragspolitik, medan samhället förlorar.

Vad händer när förortens valboskap bildar egna partier, som de är på god väg att göra?

Islamistvänliga partiet Nyans för muslimer bildades under 2019 och ställer upp i valet 2022

——————————————————————————————————

”Socialdemokraterna har varit ett parti för de svaga och säger sig vara så än. Förr var statare och arbetare de svaga. Problemet ur socialdemokratisk synpunkt är att svenska arbetare är arbetsamma och vill utbilda sig. De får större kunskaper och bättre betalt, men också mer och mer skatter att betala. Många har lämnat partiet för att de inte vill betala skatt som går till andra länders befolkning.

Socialdemokratin har från senare delen av 1900-talet kompenserat förlusten av arbetare med att öppna gränserna för massinvandring av fattiga och lågutbildade från andra världsdelar. Partiet har varit vinnare men landet förlorare, ekonomiskt och trygghetsmässigt.

Migrationen har gjort landet otryggt med utsatta områden som svenskar lämnat. Sverige har på ett par årtionden gått från att vara ett av världens tryggaste länder till att bli ett med kriminalitet i världstopp. Det är resultat av okontrollerad massinvandring från utomeuropeiska länder med delvis medeltida värderingar.

För socialdemokratin är det en fördel om de som kommer till Sverige har låg utbildning och osvenska värderingar, så att nysvenskarna i stor omfattning förblir fattiga och bidragsberoende i generationer. I det avseendet har partiet varit framgångsrikt. Vi kan avläsa resultatet i arbetslösheten som ligger i topp i EU. Oanställbarhet är viktig förutsättning för relativ fattigdom, för att partiet skall kunna behålla makten. 

Generösa bidrag knyter nysvenskar till S så länge nysvenskarna inte bildar ett eget parti. Vi närmar oss den punkten. Det är socialdemokratins dilemma. Partiet har gått från att vara ett arbetarparti till att bli ett bidrags- och invandringsparti med väljare som i hög grad lever på den svenska medelklassens höga skatter.

Snart har svenska arbetare i landsbygder inte råd att åka bil till arbetet. Det bidrar till glesbygders avfolkning. Arbetslösa nysvenskar behöver inte ta enkla jobb som bär- och fruktplockning. Säsongsarbetare tas årligen in från andra länder. Kombinerat med teknikfientlig politik för begränsad el och basvaror som betong, försämras landets konkurrenskraft. Vi blir mer beroende av importer så länge vi kan betala för den. Värdet för landets tillgångar som malmer och skog skall årligen delas på fler. Sådan politik anses i andra sammanhang vara ohållbar.

Socialdemokraterna måste söka möjligheter för att finna nya väljare när svenskar får det bättre. Om invandrare röstar på egna partier återstår lösningen för S att riva hela landets välstånd för att åter få fler fattiga svenskar och då har höga skatter och avgifter stor betydelse. Många anser att vi är på den vägen, för partiet har blivit viktigare än landet.

https://bulletin.nu/korn-att-vara-statarattling-men-anda-inte-forsta

Jan Ivarson


Nyans heter partiet för muslimer, men i fjol lanserades också Det arabiska partiet med en brottsdömd förgrundsgestalt.

Är Sverige ockuperat inifrån?

Carin Stenström är en fri skribent i ”Världen i dag” vars debattartikel återges i Projekt sanning.

Att landet är ockuperat av den korrekta poliriska eliten och dess medlöpare inom statliga verk, myndigheter, rättsväsende, utbildningsanstalter, media, civilsamhällets organisationer mfl är en sanning som många ställer sig bakom. Frågan är om inte en gräns snart har passerats?

————————————————————————–

Henrik Lilja Rönnquist | 30 juni, 2020 Projekt sanning.

“Många känner att en gräns passerats och att Sverige befinner sig i en utförsbacke som inte kan brytas. Utvecklingen har pågått länge, med små steg. Från en samhällsförvaltning präglad av hederlighet och sparsamhet har vi fått en samhällsöverbyggnad som håller på att utarma och förlama landet.

Till detta kommer mindre mätbara, men kännbara, försämringar: i språkbruk, umgänge, hänsynstagande, medmänsklighet. Vi har blivit små robotar, lyhörda för överheten, blinda och döva för våra medmänniskor, ytliga, med ett snävt fokus på vår egen framgång, välstånd och tillfredsställelse.

En del av detta är känslan att landet inte längre leds av de bästa, eller ens de näst bästa, utan av svaga personer med begränsade synfält, bristande kompetens och med närmast obefintlig förankring bland medborgarna. För tjugo år sedan visste de flesta namnen på landets statsråd; i dag händer det inte så sällan att någon för de flesta okänd, blek minister dyker upp i media och uttalar sig, ofta utan skärpa, men alltid med den tvärsäkerhet som intensiv medieträning och alltför stark självkänsla ger.

Det känns som om landet ockuperats inifrån och som om medborgarna inte kan frigöra sig från dem som gripit makten och har som främsta mål att behålla den. Landets myndigheter, finansierade av skattebetalarna, härbärgerar ett överskikt som glömt den tidigare viktiga målsättningen, att verka för allmänhetens bästa. I stället är det de egna arbetsvillkoren och den egna politiska agendan som står i fokus.

Överskiktet i myndigheter, stora organisationer, politiska organ driver utvecklingen tillsammans, ofta i en riktning som känns främmande för medborgarna och ofta på ett sätt där medborgarna ska uppfostras och styras, med lämplig ”information”.

Två aktuella myndigheter, Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har tillsammans cirka 1 500 anställda. Två storföretag, med andra ord. Ändå har de inte lyckats med de mest centrala uppgifterna: att skydda medborgarna från allvarliga hot.

När en stor skogsbrand härjade härom året fick utländska brandmän i stor mängd kallas in. När en allvarlig epidemi närmar sig står myndigheterna handfallna; i princip ingen beredskap finns. Och ännu efter flera månader saknas klara och begripliga riktlinjer.

MSB framhåller på sin hemsida de stora förmånerna med att jobba på myndigheten. Och här har man verkligen varit framgångsrik. Vad sägs om sju veckors semester, betald ledighet för att ägna sig åt familjeangelägenheter, betald ledighet för sjuk- och tandläkarbesök, extra föräldra- och sjukersättning?

Överskiktet i samhället tycks vara väldigt homogent – samma värderingar, samma politiska agenda, samma inriktning på att gynna de egna och gemensamma intressena. Eller rättare sagt: det finns en osynlig gemensam värdegrund, där man vet hur man ska uppträda, vad man ska tycka, vilka åsikter som är gångbara. Inte sällan anar man ett förakt för de medborgare som bekostar verksamheten.

Så länge det sker kan överskiktet leva lugnt och tryggt. Men det finns naturligtvis en gräns som förr eller senare passeras. Då kan vad som helst hända.”

Källa

http://projektsanning.com/2020/06/30/carin-stenstrom-fri-skribent-i-varlden-idag-det-kanns-som-om-landet-ockuperats-inifran/

Ps. Kursivering i fet stil har gjorts av undertecknad, för att lyfta fram det viktigaste. Ds.