Regeringen har idag lämnat besked om hur de ser på minkfarmernas framtid. I ett förslag till budgetpropositionen föreslås att 180 miljoner kronor avsätts för avveckling av minkuppfödning under 2024 och 2025. I regeringens pressmeddelande framgår också att det parallellt inleds ett arbete med att se över djurskyddslagstiftningen för att utreda om pälsdjursfarmning ska förbjudas. Djurens Rätt gläds och välkomnar dagens besked, som markerar början av slutet för all pälsdjursuppfödning i Sverige.
– Det här beskedet är först och främst glädjande för alla minkar, men inte minst för Djurens Rätts medlemmar och supportrar som engagerat sig i decennier. Utan deras insatser och stöd hade detta inte hänt, säger Camilla Bergvall, riksordförande för Djurens Rätt.
Stort tack för att just du har ställt dig på djurens sida! Dagens seger visar vad vi kan åstadkomma när vi tillsammans arbetar mot samma mål.
Vill du se ett förbud mot pälsdjursfarmning i hela Europa? Bli medlem så kan vi tillsammans förändra framtiden för miljontals pälsdjur!
– Äntligen! Det här beskedet för minkarna är oerhört efterlängtat. Det markerar början av slutet för all pälsdjursuppfödning i Sverige, säger Camilla Bergvall, riksordförande för Djurens Rätt.
Djurens Rätt har aktivt arbetat för en avveckling av pälsdjursfarmer i mer än 50 år och samlade nyligen in runt 100 000 namn för ett pälsfritt Europa som lämnades in i våras. Utsikten om ett eventuellt förbud på EU-nivå, tillsammans med att fler än 20 medlemsländer redan tagit ställning mot pälsdjursfarmning, anges som bakomliggande orsaker till dagens besked av regeringen.
Nu fortsätter arbetet för att få till ett förbud mot pälsdjursfarmning och handel med pälsprodukter i hela EU. Men för det krävs det att vi är många många djurvänner som höljer våra röster tillsammans. Bli medlem i Djurens Rätt och var med och se till att lidandet för miljontals pälsdjur runtom i Europa äntligen får ett slut.
Människans förnuft är överskattat och djurens känslor underskattade är sammanfattningen från en intressant artikel ”Människans förnuft är överskattat” av Peter Gärdenfors professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.
Vi kan glömma den franske filosofen René Descartes lära, om djur som automater utan känsloliv, utan själ och utan moralisk status. Dagens evolutionsforskning har motsatta besked, som äkta djurägare redan vet.
År 1649 kallades Descartes till Sverige av Drottning Kristina som privatlärare i filosofi. Året därpå dog han i lunginflammation i de kalla rummen i Stockholms slott. Kanske var det djurens hämnd?
Men hans bevingade ord cogito ergo sum, ”jag tänker, alltså är jag” oftast översatt med jag tänker, alltså finns jag till har förblivit odödliga. Han menade att även om vi tvivlar på allt annat kan vi inte tvivla på att vi existerar, eftersom tvivlet i sig förutsätter vår existens.
Nu tycker jag att vår existens behöver tvivel för att genomskåda alla onda krafter runt omkring oss.
”Så fåfänglig varje form av klarsynthet är. Människan bedömd av det mänskliga förnuftet är helt enkelt ynkligt löjlig.” – Imre Kertész, Nobelpristagare i litteratur
När hustrun till biskopen av Worcester i England första gången hörde talas om Charles Darwins teori om evolution genom naturligt urval var hennes omedelbara kommentar:
”Skulle vi härstamma från aporna? My dear, hoppas att det inte är sant! Men om det är det, låt oss för all del hoppas att inte blir allmänt känt!”
Biskopinnans reaktion är exempel på att man var rädd för den nya kunskapen om vår släktskap med djuren skulle medföra en nedvärdering av människan, där kyrkan visade på stor rädsla.
Det här är min Molly, som är en bortskämd dam på 18 år!
Att krypa in i värmen hos mamma och leka med kompisarna i flocken. Det är lycka för en kyckling, men något nästan ingen får. Nu vill forskare ge kycklingar i stordrift ett bättre liv. Uppfödningen av slaktkyckling och värphöns blir stadigt alltmer storskalig, och kostnaderna för att producera kött och ägg minskar. Men det gör inte kycklingar lyckligare. Forskare och andra jobbar hårt för att ta fram alternativ till den allt tuffare miljön, där en miljon kycklingar kan födas upp i samma stall. Branschen har infört förbättringar, men med nya uppfödningsmetoder kommer också nya problem.
Går det över huvud taget att hjälpa kycklingar få utlopp för sina naturliga beteenden i en absurt onaturlig miljö?
Forskare vid Linköpings universitet hoppas det. Nyligen slutförde Per Jensen, professor i etologi en studie om hur lek kan få kycklingar i stordrift att må bättre. Tanken är att stimulera kycklingarna till naturliga beteenden.
Kycklingar utomhus brukar plocka upp en mask i näbben, svinga den runt, och sen springa iväg, för att få de andra kycklingarna att jaga efter.
Kycklingar älskar att leka
Kycklingar gillar att leka och forskning visar att de leker precis på samma vis som deras vilda förfäder, röda djungelhöns. De plockar upp föremål i näbben, jagar varandra, eller låtsas slåss genom att hoppa bröst mot bröst.
Kycklingarnas lek kan visa hur de mår, men också användas för att ge dem ett bättre liv, menar Per Jensen. Forskarna satte kycklingarna på en ”lekplats” med stor yta, ljus, och kunde se fjorton olika lekbeteenden, som de delade in i tre grupper: föremålslek, social lek och rörelselek. Vanligast var föremålslek, särskilt med sådant som liknade maskar: snörstumpar, remmar och halm.
– De sprang omkring med föremålen och de andra kycklingar satte efter och försökte ta det ifrån dem. Det påminde om hur hundar leker med bollar, säger Per Jensen.
Många djur leker mindre när de mår dåligt. Därför blev forskarna överraskade när kycklingar som utsatts för stress inte blev passiviserade utan tvärtom lekte mer. Sannolikt har de ett uppdämt behov, menar forskarna. När kycklingar är omkring 35 dagar leker de som allra mest, samma ålder som kycklingar i det fria blir oberoende av sina föräldrarna. Det är också vid den åldern slaktkycklingarna brukar avlivas. För att kycklingarna ska må bra är det viktigt att under sin korta livstid ha utrymme för lek. Det gäller även för värphöns som lever uppemot ett par år, menar forskarna.
Det viktigaste för en kyckling är att få vara hos sin mamma, Nästan inga slaktkycklingar får det. Bild: Michael Anfang, Unsplash
Vad är naturligt för en kyckling?
Kycklingar använder nästan all vaken tid till att leta föda. De sitter på pinnar – substitut för skogens grenar – och sandbadar för att hålla sig rena. Hönsfåglar täcker sig själva med sand och skakar av sig, ungefär som hundar efter en simtur. Sandbad är också ett sätt att umgås med andra och stressa av. Naturligt för en kyckling är att ha en mamma att ty sig till och att samlas i mindre flockar med tydliga revir. Som bäst mår de tillsammans med 10-25 andra höns som går fritt i skogen eller en trädgård……….”
——————————————————————————————————–
Jag kan än i dag sakna mina hönor som jag hade i Malfors brovaktarstuga vid Göta kanal.
Malfors brovaktarstuga med Malfors bro samt gästhamn. Bild; marinas.com
När jag kom hem från jobbet satte jag mig på verandan och då kom Agda, den äldsta först, sedan Göta, Prillan och lilla Prullan efter. De kacklade en stund runt mina ben och berättade hur dagen hade varit. Tuppen Harald gick lite nådigt runt i trädgården och lät sina fruar kackla av sig. De fick gå fritt i trädgården och Harald såg till, när det var läggdags i hönshuset. Vardagslycka både för mig och hönsen.
Ps. Jag är övertygad om att mamman är viktigast, när barnen är små, men det vågar knappast forskare publicera i dag, när högljudda genusvetare alltför lätt tar sig in i maktens boning. Avståndet till lågavlönade kvinnor blir allt större. När Anna Borg VD för vattenfall hyllas av feminister och Ruter Dam för sin månadslön på 1, 8 miljoner!! Då vill jag inte kalla mig för feminist. Ds.
Vindkraft är som en helig graal, en bägare med magiska egenskaper enligt alla klimataktivister som kämpar för ett fossilfritt samhälle.
Att vindkraft ofta står förgäves väntar på vind under vinterhalvåret utan att producera en kilowatt timma är inget som dessa fanatiker tar in. Bygg fler, högre på land och till havs bara inte där de själva bor. Hur elektrifieringen av hela samhället skall gå till förstår jag inte, när denna bristvara inte ens räcker till att ladda samtliga el.bilar, när fossildrivna tvingats ner i graven.
Bild; tu.no
Att landskapet förfulas, att människor, natur, fåglar, fiskar och djur far illa är inget som hamnar på agendan. Konstigt är däremot att en liten salamander kan stoppa ett gruvprojekt i jakt på mineraler. Kanske vingklippta och döda örnar har lägre status?
Hej Harriet!
Kanske skulle du kunna tänka dig att någon gång lägga in en liten länk om denna hemsida från Föreningen Svenskt Landskapsskydd, som kämpar för att vindkraften ska bort. Jag ska betala medlemsavgiften för nästa år, mejlar en bloggläsare.
”FSL bildades 1999 då ett nätverk av privatpersoner och föreningar, som ville skydda landskapet och människors boendemiljö mot okänsligt placerade vindkraftverk, gick samman under namnet Föreningen Svenskt Landskapsskydd. Medlemmarna i nätverket hade arbetat med landskapsskydd i många år.
Redan då fanns riksföreningar i bl a Danmark, Tyskland och England som hade tillkommit av samma skäl.
FSL:s företrädare skrev debattartiklar och remissvar. Föreningen bjöds in till frukostmöte i riksdagen, uppvaktade näringsministern, höll föredrag och arrangerade seminarier och försökte samtidigt hjälpa alla olyckliga människor som hörde av sig när de blivit utsatta för vindkraftsetableringar.
Medlemsantalet i nybildade FSL var från början stort och växte snabbt till att omfatta tusentals medlemmar, privatpersoner och föreningsanslutna. https://landskapsskydd.se/om-oss/”
Under midsommarhelgen hade jag ett första besök av Morris-gatuhunden från Irland som fått en vinstlott i Livets lotteri.
Han har nu fått ett hem på landet hos min dotter med make och börjar sakta förstå att livet kan innehålla regelbunden mat, kel och lek i stället för sopor och slag.
Han har blivit jättefin och tillgiven och har superkoll på husses blick. Kan gå i koppel och vara lös på tomten, när husse och matte är ute, kommer blixtsnabbt på kommando, bevakar sitt nya revir som ingen konkurrent får göra anspråk på.
Här vaktar han sitt svenska medborgarskap och intyg om friskhet från veterinär.
Men första veckorna var en prövning
Att han överlevt sina första fem år beror på smarthet och en stor förmåga att använda sin imponerande sociala förmåga. Vilket innebär att snabbt tolka av en situation. Vän eller fiende, fly eller illa fäkta? Hans spegelneuron är väl utvecklade.
Men hans största talang var inte förväntad.
Färdigheter i utbrytning, som skulle ha fått gamle Houdini och dagens Joe Labero att blekna.
Att skilja på inne och ute var svårt, när han skulle lära sig att vara ensam hemma under ett par timmar, så vann utegenen stort.
Han bröt sig ut!
Första gången återfanns han nere i en fårhage och kom nöjt fram när husse försökte lugna ägarinnan, medan han febrilt tänkte hur sjutton tog han sig ut? Fåren betade lugnt vidare, trots det oväntade besöket.
Men för en utelängtande Morris var det en bagatell att med tassarna öppna ett fönster, putta undan blommor och hoppa ut.
Sedan följde en match mellan husses förstärkningar och Morris utbrytartalanger, som han enkelt vann. Handtagen till fönstern bands ihop med hårda band, fönstren tejpades igen, men detta var pinats för en utbrytarkung. Han satt glad på verandan och väntade på husse när han kom hem och ett fönster var öppet igen??
Nykläckt kycklings bodyguard
Därefter tog han igen sig en dag och förvandlades till en liten kycklings bodyguard. Små nykläckta kycklingar fanns i en bur under en värmelampa i grovköket, men en hade lyckats ta sig ut och hamnat på golvet framför nosen på Morris.
Kanske tänkte han som så, knipsar jag den så åker jag ut härifrån?
För inte en endaste litet fjun var krökt från denna utbrytarkung, som fortfarande blir överlycklig när han ser en soptunna och inte kan motstå en soppåse.
Husse gav upp, när Morris visade sin överlägsenhet med att enkelt öppna en låst balkongdörr på övervåningen….
Efter denna bravad var kampen avslutad och han ligger nöjt inne.
Han har förstått att inne inte längre är farligt, utan tryggt och gott.
Omsorgsfull kontroll av ”fyra ben”, men obefintlig för ”två”
Att kontrollen vid införsel av en gatuhund är minutiös, är mycket bra, så inga farligheter kan spridas till andra, både på två och fyra ben.
Men jag bergriper inte att kontrollen är obefintlig och om den överhuvudtaget finns är den helt frivillig för alla flyktingar långväga ifrån. Smittsamma sjukdomar blundas det för som t.ex farliga magbakterier och TBC, som nu åter sprids med fart.
Att anticimex har bråda dagar känner vi alla till, men den explosionsartade ökningen av skadedjur beror bara på att svenskar reser mer…
På landet hos min dotter med make, har hönsen i trädgården, fått oväntat besök flera gånger varje dag och gästen har nu flyttat dit för gott.
En fasantupp med fru bodde vid skogskanten, men så blev tuppen ensam, när frun försvann, förmodligen till de sälla jaktmarkerna.
Ensamheten blev för stor, när han såg hönsen trippa runt på tomten med sina två tuppar.
Han smög sig ner och närmade sig dessa nya fruar, som inte hade något emot lite ny maskulin fägring. Men tupparna var ej av samma uppfattning, de ville försvara sina fruar, mot denna inkräktare, men fasanen flög bara en liten runda och landade vid nästa höna. Uttröttningstekniken har fungerat bra, hönsen är glada över sitt nya sällskap och tupparna har resignerat och drömmer om att denna charmör skall fara och flyga hem till sin gamla fru.
Ny familjemedlem väntas i stugan
Balder var en härlig labrador, men efter 15 år av ett gott hundliv, så måste även han lämna jordelivet. Fina minnesspår han lämnat kvar, men med en saknad som ingen annan förstår, än de som tagit avsked av fyrbenta vänner.
Minns en klurig, gammal man, en mycket ledsen patient. Hans försvagade polioben var inte orsak till nedstämdheten, utan förlusten av huskatten ”Svea”.
”Jo, du, förklarade han, jag saknar katta mer än min Tilda, för ho blev så rälig på slutet…”
En vän på fyra ben är ofta lika tillgiven både i början av livet och till dess slut.
Men nu är ”Morris” på ingång, en svart labrador med några år på nacken till min dotter och måg. Han är en jycke, som haft det svårt på Irland, där hundar har mycket lågt anseende.
Religionorsak till mycket lidande, både för djur och människor
Katolicismen har där satt sina spår i fråga om inställning till hundar, som mest betraktas som skadedjur och ofta får klara sig bäst de kan.
Denna uppfattning bottnar i den katolske filosofen René Descartes (1596-1650) som betraktade djur mer som en automat, utan själ och känslor.
Hans mest berömda filosofiska tes lyder ”Cogito, ergo sum”(Jag tänker, alltså finns jag) vilket endast tillskrevs människan. Han blev kallad till drottning Kristina, som läromästare, men bara efter några månader fick han lunginflammation och dog, för den morgonpigga Kristinas slott var dragit och kallt. Han ansåg att Sverige var ett land där både människor och tankar frös till is.
Hundar utan hem
Hemlösa hundar kan fångas in och fraktas till ett hundhem, där hierarkin är mycket stor, både beträffande utrymme och mat. De svagaste far ofta illa, precis som i livet, efter djungelns lag. Men ljuspunkter finns för en del, som kan bli adopterade och få ett bättre liv.
I Sverige finns föreningen hundar utan hem, som ordnar adoptivfamiljer, som noggrant kontrolleras innan hunden får komma till Sverige.
En hund, som hoppas på en snäll adoptivfamilj, om ej hotar avlivning.
”Nu, kan du komma och hälsa på, för vi har städat som sjutton i dagar två, inför kontrollantens besök” meddelade min dotter.
Kontrollanten hade med sig sin egen tik, en hemlös hund från Irland och berättade att dessa hundar ofta är rädda för män, för det är de som fångar in dem och basar i hundgården.
Min svärson är en stor kille, som kan tjusa varenda hund oavsett morrningar och rädslor.
Och mycket riktigt efter bara en liten stund låg hennes rädda vovve helt avslappnad vid hans fötter och ville knappt gå hem. Kontrollanten skrev direkt att hemmet var med beröm godkänt.
Så nu återstår att se hur hönsen, med tuppar, den nye charmören och husets kissar, som saknar sin Balder, Välkomnar det nya permanenta besöket. Fortsättning följer.
Ps. Den lilla kycklingen som under senvintern föddes under kökstrappan, växer så det knakar och hans tappra mamma mår också bra, kanske den nya uppvaktningen bidrar? Ds.
