Kategoriarkiv: Vänster etablissemanget

När miljardärer lovar grön omställning, då muddras vi på mångmiljarder

Nu kovänder regeringen igen, nu skall stålskogar pressas in överallt, bortsett från där de själva bor.

Efter höstens önskemål från Jacob Wallenberg levererar regeringen nu en rejäl u-sväng i fråga om vindkraften. Efter att ha gått till val på att stoppa framväxten av ”stålskogar” i svenska kommuner säga Ebba Busch nu att hon vill bygga fler vindkraftverk ”överallt”. https://www.friatider.se/regeringen-kovander-om-vindkraften

Bild; ha debatt

Den nya regeringens plötsliga intresse för mer vindkraft kan ha sin förklaring i energi- och näringsminister Ebba Buschs (KD) möte med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen nyligen. Det tror Elsa Widding (SD) https://samnytt.se/widding-busch-befaras-ha-blivit-vindkraftsvanlig/

Jag tror att hon har helt rätt, att få fjäska för denna korrupta dam i maktens boning kan ge utdelning om regeringen ryker framöver.

Storfinansen har röda som blå regeringar i sitt knä eller om det är tvärtom. Wallenbergs koncernen kan vara mer än nöjd. Den största lobbyisten för Nato anslutning med vapenexport och nu skall vindsnurror anläggas på varenda ledig plätt.

Därutöver strömmar våra skattepengar till smarta VD:ar som myglar fram miljarder till löften om ren energi. Löften som får regeringen att gå i spinn och villigt klämma fram skattepengar, medan besparingar och neddragningar skjuter i höjden på offentlig finansierad verksamhet för att finansiera miljardärers gröna stål och migrationens svarta hål.

Ett exempel kommer från Dagens Industri som har publicerat en debattartikel från entreprenör Henrik Jönsson som genomskådat detta lurendrejeri. ”Miljardärer vill ha bidragsmiljarder – för att förstöra elsystemet”

Det mest anmärkningsvärda med H2GS vd Henrik Henrikssons bidragstiggeri är att han inte ens nämner de enorma mängder elektricitet hans bolag tänker ta i anspråk. När det kommer till att roffa åt sig av den svenska eltillgången i tider av strukturell elkris frånsäger man sig allt ansvar….” https://www.di.se/debatt/debatt-miljardarer-vill-ha-bidragsmiljarder-for-att-forstora-elsystemet/

(H2 Green Steel (H2GS) avser att starta en produktionsanläggning för fossilfritt stål strax utanför Boden).

Margaret Thatcher sade en gång ”being powerful is like being a lady. If you have to tell people you are, you aren’t,” citerar skribenten för att tydliggöra hur företag försöker framstå, som mer framgångsrika än vad de egentligen är.

En inramning med grönt och hållbart får näringsminister Ebba Busch att öppna penningkranen, att mildra el krisen för vanligt folk och småföretagare är redan glömt. Att sänka el skatten och momsen är tabu, för dess miljarder behövs för Sida, EU och jultomte åt FN. Därutöver måste politikers vurm för att låta landet vara en global socialbyrå finansieras.

El bolagens övervinster skall omgående gå tillbaka till folket beslutade EU, redan i december i fjol, men här var Sverige sist på bollen av EU:s medlemsländer, för att krama ur så mycket som möjligt av våra pengar. Där vi kan ha förlorat miljarder.
Busch med finansdepartementets ihåliga förklaringar gör mig illamående över deras roffa åt sig mentalitet. Att landets el kris främst orakats av en folkfientlig politik skall glömmas och gömmas.
Att först förse landet med el innan man satte elen på börsen, fanns inte i deras tankevärld. Där fanns bara förtjänst som kunde plöjas ner i politikerskapande svarta hål, som miljöpartiet ligger bakom med sin mutpolitik mot maktgalna socialdemokrater.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kris-pa-departementet

Länge har Busch hållit hårt i el stödet, som skulle betalas ut i fjol. Regeringens tolkning av direkt är flera månader och nu flera veckor. Först i dagarna börjar det trilla ut till egna hems ägare och då finns risk att telefon- bedragare har koll på äldre villaägare, när deras konton fylls på.
https://www.svd.se/a/P4n69J/elstodet-forsenat-utbetalningar-tar-veckor

Andreas Cervenkas bok från i fjol ”Girig Sverige – så blev folkhemmet ett paradis för de superrika” blir allt mer aktuell med Kristersson vid rodret. https://word.harrietsblogg.se/2022/07/24/rikedom-gor-dig-empatilos/

Den empatilösa Wallenbergs koncernen, Nato lobbyisten, ser hur nya miljarder trillar in av vapenförsäljning. Nu skall vi tvingas göda denna krigsallians, för att inte tala om vad som komma skall från EU, när Ukraina skall återuppbyggas. Jag är övertygad om att nya enorma lån kommer att sjösättas av EU med dess länder som tvingande medlåntagare. Denna gång är säkert regeringen först med pennan i handen.

För Er som vill mer information om dessa orättvisor kan ta del av de omfångsrika artiklarna av av Andi Olluri i Global politicis som har publicerats i tre delar.

Ett ensidigt klasskrig: De svenska bolagens segertåg. Del 1
Ett ensidigt klasskrig: De svenska bolagens segertåg. Del 2

Ibland undrar jag om jag håller på att bli kommunist igen?

Att högern alltid har gynnat näringslivets höjdare är allmänt känt, men i dag är partierna till vänster lika måna om att gynna miljardärer. Deras dubbelmoral och arbetarsvek gör mig därför mer förbannad.

Denna oroväckande förvandling är vänsterns önskan om global socialism och deras vurm för folkutbyte med icke integreringsbara migranter, som kräver bidragsförsörjning livet ut. Valboskapen måste ständigt fyllas på, när Svensson ser att Jimmie Åkesson är bättre att rösta på.

Vänsterns makt bygger på ständigt ökad skatt för vanligt folk. För miljardärernas skattetrixande rår de inte på. Deras pladder om grön räddning faller platt vid granskning av mindre grönt stål frälsta experter, som regeringen inte lyssnar på.

Tänk om Elsa Widding (SD) kunde få ersätta girigbuken Anna Borg som VD på Vattenfall. Borgs månadslön är nu uppe i 1,8 miljoner!

Det gröna stålet och vindkraftsprojektet – En ren dårskap – Elsa Widding i Fjärde Statsmakten 161

Vänstern har blivit populister i jakten på vanligt folk?

Börjar vänstern att vakna till? Är frågan inför valet.

Populism brukar betecknas som uppror mot den härskande klassen, mot etablissemanget, som alltid basunerar ut att populism hotar demokratin, dvs. deras förmåner och bekväma livsstil, när populism i själva verket utgör ett skydd för demokratin.

Utvecklingen är likartad bland demokrater i USA och våra rödgröna partier, som verkar ha förstått att utan vanligt folk vinns inga val. (Min definition på vanligt folk är alla utom politiker, ekonomer, systemmedias journalister och representanter för värdegrunds indränkta institutioner, myndigheter och akademi).

I SvD läser jag en intressant artikel om hur vänstern nu vill utmana den självgoda eliten. När de efter Trumps framgångar hos arbetarklassväljare har förstått att korrekta pekpinnar, surdegsbröd, veganbiffar, café latte drickande med inflation i skam vinns inga val.
Problemet är att de själva tillhör denna elit, som inom kultur, media och i debattforum alltid har haft ledartröjan på vad som anses som de rätta, dvs rödgröna åsikter. Så detta uppvaknande har stora svårigheter att förverkligas, även om Dadgostar (V) försökte på partistämman, vars medlemmar förstod att utan pekpinnar så var de ganska nakna.

Utgångspunkten i SvD artikeln av Göran Eriksson är vänsterförfattaren Tomas Frank med sina bästsäljande böcker ”What’s the matter with Kansas?” 2004 och ”Listen, liberal. Or what ever happened to the party of the people?” som kom ut 2016 och förklarade Donald Trumps framgång till presidentposten och den senaste ”The people, no” ger Frank rådet att gå tillbaka till arbetarklassens rötter. Alla tre böckerna är stora succéer.

Kansas väjare representerar den vanliga amerikanen, vår medel Svensson, som som tror på Gud och värnar nationens flagga, som demokraterna har tagit för givna i röstbåset. Därför blev chocken stor när republikanerna med Trump fick arbetarnas röster.

Att förtryckare aldrig ser sitt förtryck kan upprepas till leda, men demokraternas blindhet för ökade klassklyftor, minskad trygghet går igen bland verklighetsfrånvända ledare i västvärlden oavsett färg. Alla mässar de om demokrati, mångfald och mänskliga rättigheter, som endast är alibi för egen berikning.

Thomas Frank slog igenom 2004 med boken What´s the matter with Kansas?

Bild från artikeln; https://www.svd.se/populistisk-vanster-vill-utmana-den-sjalvgoda-eliten?

Åsa Linderborg och Göran Greider publicerade 2018 ”Det populistiska manifestet” efter Tomas Franks tankegångar. De skriver;

”Vi ser populismen som ett symtom på att stora grupper upplever att någonting i samhället är grundläggande fel när eliterna inte erkänner att någonting är fel överhuvudtaget. De progressiva krafterna vinner inga val om de inte får en avgörande majoritet av arbetarklassen med sig, den arbetarklass som varken europeisk socialdemokrati eller demokraterna i USA velat ha att göra med på länge, men vars stöd man tagit för givet.”

Men hur skall dessa nyvaknade vänster ikoner kunna förändra något med populism jakt på vanligt folk, när de själva utgör etablissemanget på landets alla samhälsfronter, det begriper jag inte.

Att gå tillbaka till arbetarklassens rötter, (att arbeta, göra rätt för sig, inte ligga samhället till last och kunna skilja på mitt och ditt) är svårt för dem som i sin karriärblindhet förstört dem.

När miljöpartiets sänke och januariavtalet är borta så vädrar Magdalena Andersson morgonluft med höga förtroendesiffror i ryggen. Annie Lööf har hamnat i bakvattnet, vilket är välgörande. Hennes vädjan om samverkan klingar falskt, eftersom hon insett att någon statsminister blir hon inte.

Men så länge som folket inte ser den globala elitens krafter i riktning mot världsdominans och blundar för att någon verklig förändring inte sker bakom värdegrundflosklerna, så röstar de lika fel, som förut.

Frågan är om det är för tidigt eller för sent att ge upp?

En liknande artikel har publicerats på Nya Tiders insändarsida v.9/2022.