I sin senaste bok ”Girig-Sverige” råder skenande bostadspriser, hundratusentals svenskar som kastar in sig på börsen. Över 330 nya miljardärer inom loppet av 24 månader. Ett tidigare kommunalråd som tjänar miljarder på börsen, skriver Andreas Cervenka.
Allt fler undrar vad som har hänt i Sverige med en arbetarregering vid rodret, som sett till att svenskar som får sin inkomst av att äga saker blivet extremt gynnade jämfört med Svensson som får sina pengar genom att jobba måndag-fredag.
Det har inte saknats förslag, men de åker direkt ner i papperskorgen på regeringskansliet, för inte kan man stöta sig med sina viktigaste väljarfavoriter; bidragstagarna, dess utdelare som är rädda om jobben, entreprenörer inom flyktingindustrin, och så storföretagen med kapitalägarna. Svensson med medelklassen tvingas bära upp alltsammans.
Ekonom Klas Eklund konstaterar ”Sverige har inte bara hög skatt på arbete. Vi har bland de lägsta egendomsskatterna i världen. Det är en besynnerlig kombination för ett land som har utjämningsambitioner och som har berömt sig av att prioritera arbete och full sysselsättning”
Han förordar sänkt skatt på arbete för alla, en fastighetsskatt på 0,5 % av taxeringsvärdet, 25 % skatt på alla kapitalinkomster och sänkt ränteavdrag från dagens 30 % till 25. Riksbankens låga räntor under ett drygt årtionde har blåst upp priset på tillgångar, vilket riksbankens ledamöter själva har tjänat storkovan på.
Andra ekonomer, t.ex Tomas Piketty vill ha en förmögenhetsskatt på mycket rikas förmögenheter mellan 1-2 %. Problemet är dock att det forna arbetarpartiet heller sneglar på de som har skrapat ihop 100 000 tusen på banken och som tjänar över medelinkomsten på 35.000/månad, än på sina bäste bröder, som i dag tjänar ofantligt mycket pengar genom att uträtta så lite som möjligt.
Dock var det det sista kapitlet om ”Sura vinnare och tysta förlorare” som fångade min uppmärksamhet. Det är så välgörande att få fakta från flera valida och reliabla undersökningar om hur rikedom och privilegier påverkar både personlighet och empati.
Ett monopolspel var medlet för att ta reda på det av ett forskarlag vid University of Carlefornia i Berkerly.
Spelarna tilldelades slumpmässigt i två olika roller ”rik” eller ”fattig”. De rika fick börja med dubbelt så mycket pengar och fick slå med två tärningar i stället för en. Alla spelares kroppsspråk, ordval, röstvolym och rörelsemönster övervakades med kameror och registrerades noga.
Givetvis vann de rika spelet, men det som intresserade forskarna var vad som hände under spelet. De rika tog mer av ljudutrymmet, gestikulerade, blev högljudda och roffade åt sig betydligt mer snacks från skålarna på bordet.
När de intervjuades efteråt skröt de om sina framgångar, sitt skarpsinne under spelet, att de genom lottning hade fått starta med ett betydligt större kapital var totalt bortblåst från deras hjärnkontor. De uppträdde som att de genom skicklighet förtjänade att vinna och de fattiga losern förtjänade att förlora.
Dessa monopol experiment har upprepats i flera länder både i Sydafrika och Europa med samma resultat.
I västvärldens länder motsvarar skattesänkningar, avregleringar, privatiseringar, låga räntor och gynnsam penningpolitik för kapitalägare med monopolspelets orättvisa start.
Att bara tänka på att äga mycket pengar kan räcka för att empatin skall förtvina, enligt forskaren Kathlen Vohs som är professor vid University of Minnesota. Efter upprepade studier fann hennes forskarlag att det gör människor mer ointresserade av andra. De blir ”ohjälpsamma, stingsliga och ointresserade av social kontakt. De har svårt att sätta sig in i andras perspektiv, de är inte medkännande eller empatiska.”
Ålder och yrke hade ingen betydelse, deltagarna förvandlades av mycket pengar till egoistiska 4-åringar hela bunten, vilket väl avspeglar sig i näringslivet där företagsledarnas löner uppåt inte har någon spärr.
I en av flera studier fick deltagarna sitta i två olika rum, det ena var fyllt med Monopolpengar det andra tomt. Därefter fick de gå in i ett annat rum, men på vägen stötte de ihop med en assistent som tappade en bunt med pennor på golvet. Alla deltagarna böjde sig ner för att hjälpa till, men de som suttit i rummet med pengar plockade upp färre antal än de andra.
Kathlen Vohs studier har publicerats i Science redan under 2006.
Roger Akelius med förmögenhet på 85 miljarder sa i en intervju i tidningen ETC under september 2021 att den ökande ojämlikheten riskerar bli en extremt farlig situation.
”Jag är rädd för vad som kommer att hända. När man får sådana enorma klyftor kommer några att bli rejält lidande. Det byggs upp en enorm frustration”
Om denna insikt leder till handling är mycket osäkert. Flertalet miljardärer med politiska makthavare tycker om att i sitt kotteri visa vilka fina människor det gör de mest för att dölja sin egen girighet.
Förmodligen förvandlades corona influensan till en svår pandemi under hösten, när inflation och el priserna skenar. För restriktioner av globala makthavare med WHO i täten bestämmer att folk inte får gå ut på gatorna, utan måste hålla sig hemma. Skrämsel, rädsla och straff är fin fina grejer för dagens maktelit för att hålla medborgarna i schack.
Bakom socialdemokraternas falska budskap om ökad jämlikhet, ökad trygghet och alla ska med har de skapat en politik för den rikaste 1 procenten av landets befolkning, men tyvärr tror en ansenlig del av väljarkåren ännu på rörelsens lögnaktiga budskap, som upprepas vid varje val, fast det går käpprätt åt skogen.
Bild; Socialdemokraterna i Stockholms regionen-regionen, valaffisch från 2018.
Läs gärna Peter Engellaus krönika om klassindelning under historiens gång, den passar väl in efter Cervenkas ”Girig Sverige.”
SR P1 Ekot har en Moskva-korrespondent, Maria Persson Löfgren, som ibland citerar den ryska ledningen. Men då med ett hånfullt tonfall så att ryssarna framställs som skumma. Exv att ryssar, bosatta i östra delen av Ukraina, skulle vara förtryckta av ukrainarna, utan att vara det.
Det här var intressant för jag känner igen det och jag har upplevat det. Det gäller dock endast länder som är baserade på den gamla sovjetkommunistiska filosofin, som Sverige. Det finns inte ett spår av detta i ett land som Kina. Där gäller motsatsen. Möjligheter ökar empatin, och folk anstränger sig att stödja andra att även dom lyfta sig till en högre nivå. Det speglas i det kinesiska gamla talesättet, ”om alla skall bli rika måste någon bli rik först”. Till del är det en av hemligheterna bakom Kinas enorma framgångar. Kina provade Sovjet kommunismens filosofi 1949 till 1958, men dumpade den som dysfunktionell. Sverige hänger kvar vid den till denna dag. Grunden i Sovjet kommunismens filosofi är att den som har mer skall fråntas ”överflödet” som skall fördelas. Skillnaden är alltså att istället för att ”överflödet” konfiskeras och förbrukas så används det för att skapa mer överflöd för andra i den kinesiska filosofin.
Intressant att skillnader finns beträffande kommunismens filosofi mellan dagens Kina jämfört med den tidigare kommunismen i Sovjet.
Rysskräcken har nu högsta mode efter Putins invasion av Ukraina, som efter Zelenskyjs entrè blev en lydstat till USA, men att Sverige ännu tillämpar samma fördelnings filosofi talas det tyst om. Enligt skattebetalarna.se så arbetar vi enbart åt staten fram till den 18 juli. Bidragsberoendet gör folk spaka och protester kommer sällan längre än till köksbordet.
Jag upplevde kommunismen personligen på plats både i Sovjet, DDR och Sverige. Jag borde väl känna igen den. Det finns inte skuggan av klassisk kommunism, eller kommunism överhuvudtaget, i dagens Kina, trots att namnet hänger kvar i väst-språken. Zelensky gjorde knappas entré av egen kraft, Zelensky placerades avsiktligt av USA på tronen som en USA marionett med samma metoder som en gång Hitler, propaganda. USAs avsikt var just att skapa en lydstat. Putin invadera heller inte Ukraina, han stoppade en invasion av Donbass av USA. 150,000 trupp stod redo vid gränsen att storma Donbass i ett förintelsekrig mot etniska ryssar. Ryssland ställde sig i vägen.
”…..150,000 trupp stod redo vid gränsen att storma Donbass i ett förintelsekrig mot etniska ryssar. Ryssland ställde sig i vägen….”
Inte ett ord om detta i statsmedia, för då kanske rysskräcken skulle avta.
Kommunismens praktik känns gott och väl igen, genom att nomenklaturan satt sig i Guds ställe och visar fullständig likgiltighet inför individen och den mänskliga värdigheten samt bristen på vördnad av hela skapelsen. Storskaligt lidande följer alltid i socialismens och kommunismens spår; ständigt ute efter att ändra, förringa och tukta naturen och ständigt i konflikt med sanningen och äktheten.