Men det gör inte pensionsförvaltare, Northvolt anställda och övriga investerare, tyvärr glömde den avhoppade chefen Peter Carlsson att vara tydligt med detta i söndagens Agenda.
Hans sliriga förklaringar påminner mig om gårdagens hästhandlare på Kiviks marknad.
Nu har den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs skrivet av nästan 900 miljoner dollar, motsvarande 9,9 miljarder kronor efter batteritillverkaren Northvolts ansökan om rekonstruktion, rapporterar Financial Times. Puts väck med investerade pensionspengar!
Nu väntar sannolikt rekonstruktion i Sverige också.
Ledarsidorna.se ger en gedigen förklaring till detta pyramidspel i osann grön anda, som vilselett en hel värld. Inte konstigt att det rika väst höll inne med finansiering för fattiga länders klimatpåverkan på klimatmötet i Baku. Kanske superrika oligarker förstår att klimatet har fler och tyngre påverkansfaktorer än fossila bränslen?
Men flyg- kött-ko- bilskammen får inte avta hos folket, för då kan deras affärsidé om det gröna samhället med 15 minuters städer utan äganderätt för folket genomskådas. Klimat- och pandemiångest är som ettriga vakthundar kring en skock får.
”Med ett Northvolt, som är om inte i sina dödsryckningar så åtminstone på intensivvårdsavdelningen väcks allt fler frågor kring hur ledningen och de tidigaste ägarna kunde göra en “exit” för att säkra sina egna investeringar. Kvar står idag banker, pensionsfonder, svenska och europeiska skattebetalare samt inte minst anställda som aldrig fick möjligheten att kliva av sina investeringar i tid. Samtidigt hörs skratten från en liten tight skara män när de nu går till banken efter att ha iscensatt något som mer och mer liknar ett grönt pyramidspel….” Ledarsidorna.se
Ingen blir väl förvånad när tidiga investerare som Anders Sundström (S) med maka med tidigare röd anställning och givetvis VD:n Peter Carlsson med ledning tillhör de som skrattar hela vägen till banken. De fixade ett fönster för utköp av sina aktier, som därefter stängdes för övriga investerare.
Stegra fd (H2 Green Steel) misstänks nu vara nästa pyramidspel där samma hästhandlare åter dyker upp.
”…Upplägget, och framför allt volymen, är en kopia av Northvolt. Projektet hotas dock av elbrist. Den el som krävs för vätgasproduktionen finns helt enkelt inte att tillgå, särskilt efter att Försvarsmakten slutligen lagt in sitt veto mot nya vindkraftparker i den skala som skulle erfordras..” skriver ledarsidorna.se
Den av politiker så omhuldade gröna omställningen är byggd på ihåliga glädjekalkyler som nu närmar sig ett totalt haveri.
Peter Carlssons entreprenöranda har resulterat i utnämning till årets svensk och fick stoltsera som sommarpratare om tiden hos Tessla, men troligen flyttade han inte ut skrivbordet på fabriksgolvet som Trumps nya minister Elon Musk gjorde. Nu blir det rekonstruktion i Sverige också, så småspararna blir av med all kosing.
”Sammantagen bedömning Stålindustrin globalt kommer under lång tid vara beroende av den traditionella processen och beräknas inte vara helt grön förrän tidigast 2070. Orsaken är inlåsningen i masugnstekniken och produktionen av hematitbaserad järnmalm.
SSAB och H2GS kommer fortsatt vara konkurrensutsatta från brunt stål Förutom fortsatt hård internationell konkurrens kommer både SSAB:s och H2GS lönsamhet även att prövas på den europeiska marknaden. Trots att flertalet europeiska tillverkare försöker minska sina CO2-utsläpp i de traditionella stålverken kan de inte förväntas nå helt fossilfri tillverkning förrän på relativt lång sikt. Utbudet, både i och utanför Europa, av mer eller mindre brunt stål kommer därför att vara högt under lång tid framöver. Efterfrågan måste anpassa sig till detta faktum och slutkonsumenter kan inte förvänta sig tillgång till helt grönt stål i större mängder på lång tid.
Om efterfrågan på fossilfritt stål är stark och skapar lönsamhet kan flera av SSAB:s och H2GS europeiska konkurrenter relativt enkelt snabbt ställa om till fossilfritt stål via stålskrot för att täcka efterfrågan. Flera europeiska stålverk genomför nu denna omställning med avsikt att ta andelar inom det framtida fossilfria marknadssegmentet. På längre sikt måste därför SSAB och H2GS räkna med att fossilfritt stål i sig inte är en avgörande faktor för bolagens framgång. Fossilfritt stål kan visserligen bli en framgångsrik differentiering på kort sikt och möjligtvis även på medellång sikt. På lång sikt är läget annorlunda eftersom tillgången på fossilfritt stål över tid kommer att öka och i sig inte längre utgöra en konkurrensfördel. SSAB och H2GS blir båda starkt beroende av priset på stålskrot. SSAB:s behov av järnsvamp i hela Norden är knappt sju miljoner ton årligen från och med 2030. Det om allt stål tillverkas från järnsvamp utan inblandning av stålskrot. LKAB menar att de till 2030 kommer producera 5,4 miljoner ton järnsvamp. Det täcker inte SSAB:s behov, det vill säga SSAB måste blanda in stålskrot med upp till 50 procent. H2GS hävdar att deras stål kommer tillverkas med knappt 50 procent inblandat stålskrot. Utvecklingen av stålskrotsmarknaden är osäker. Den vertikala integreringen från stora stålproducenter, exempelvis ArcelorMittal, som köper upp skrotproducenter utgör ett hot för både SSAB och H2GS om detta leder till att priset på skrot drivs upp. Dessutom förväntas flera av de europeiska traditionella stålverken att ställas om till ljusbågsugnar, vilket ökar den europeiska efterfrågan på skrot. SSAB:s och H2GS elpriser blir beroende av LKAB:s satsningar på järnsvamp SSAB:s sammanlagda ökade elbehov, cirka fyra TWh per år, är väl geografiskt utspritt till tre olika elområden i Norden, SE1, SE3 och FI. Behovet ryms troligtvis inom ramen för vad befintlig produktions och överföringskapacitet kan leverera utan större påverkan på systemet. H2GS behov av el i elområde SE1 uppgår till som minst tio TWh och på sikt som mest till 17 TWh. I detta avseende är H2GS mer känsligt än SSAB på grund av sitt större behov. 48 FRÅN BRUNT TILL GRÖNT SP SkandinaI Policyins. På lång sikt kommer SSAB och H2GS att möta en stor osäkerhet vad gäller elpriset på den nordiska elmarknaden. Det är en följd av att efterfrågan på el ökar generellt i Norden. I takt med att LKAB bygger ut sin järnsvampstillverkning i Kiruna kommer detta påverka elpriserna i elområde SE1. Elbehovet är så omfattande att det riskerar att kannibalisera på affären LKAB:s behov av el, 70 TWh per år, för att tillverka all fossilfri järnsvamp är långt bortom vad nuvarande elsystem kan leverera.
Omfattningen är dessutom så stor att den kommer påverka hela den nordiska elmarknaden. Produktionen enbart i Malmberget kommer utsätta hela det nordiska elsystemet för påfrestningar. Om utbyggnaden av elproduktion och elöverföring inte håller jämna steg med utbyggnaden av LKAB:s produktionskapacitet kommer priset på el att drivas upp. Denna effekt är utöver de elprishöjningar som riskerar följa av andra företags investeringar i elområde SE1. Konsekvensen kan bli en kannibaliseringseffekt där LKAB:s investeringar driver upp elkostnaderna och gör LKAB:s, SSAB:s, H2GS och andra företags satsningar olönsamma. Inget av företagen har kommunicerat något rörande hur de avser att hantera problemen med elleveranser.
Företagen lägger alla ägg i en och samma korg Satsningarna i Norrland är inte banbrytande, varken i teknisk eller kommersiell mening. De baseras på välkända tekniker utan omvälvande effekter på produktionskostnader, kvaliteten eller anläggningsstorlekar. Teknikerna kräver stora investeringar eftersom anläggningarna är kapitalintensiva och tar många år att färdigställa om alla förstudier och tillstånd inkluderas i tidplanen. Teknikerna i sig själva ger således inga konkurrensfördelar. De största globala ståltillverkarna satsar på många olika tekniker på ett sätt som inte är möjligt för vare sig LKAB, SSAB eller H2GS. ArcelorMittal, världens näst största stålföretag med stora finansiella muskler, investerar i princip i alla typer av möjliga framtida teknologier eftersom den framtida teknikutvecklingen är osäker. I slutändan är LKAB:s enda komparativa fördel deras tillgång till järnmalm. SSAB:s enda komparativa fördel är eventuell framtida tillgång till LKAB:s järnsvamp som innebär att de kan producera fossilfritt stål. H2GS har inga komparativa fördelar förutom att de är tidigt ute. Alla dessa fördelar kan snabbt suddas ut om någon av de mer banbrytande teknikerna visar sig kommersiellt framgångsrik eller den traditionella processen kan göras fossilfri. För sådana scenarier har inget av bolagen något motmedel – varken tekniskt eller ekonomiskt – eftersom de lagt alla ägg i en och samma korg. De investeringar bolagen nu gör kan således vara föråldrade och olönsamma redan på medellång sikt utan att bolagen har några alternativ att falla tillbaka på. SP FRÅN BRUNT TILL GRÖNT 49 Skandinaviska I Policyinstitutet”
————————————————————————————————————–
Men våra framkantspolitiker med miljötalibanerna bryr sig inte om utredningens alla varningar, de vill glassa sig i EU:s korridorer, precis som de ignorerade varningar från experter och revisionsverket om fortsatt massinvandring och amnesti för ljugande ensamkommande barn upp till 40 år.
Samma förlopp återkommer som vid Maud Olofssons Nuon affär, där 58 miljarder av skattepengar regnade bort och vid Post Nord affären, där lönsamhet med Danmark gjorde att posten numera inte delas ut i glesbygd och att ett frimärke kostar 15 kr.
I fjol höjde Postnords vd Annemarie Gardshol sin egen lön till 842 000 kronor i månaden, så Ruter Dam med feminister måste vara mycket nöjda. Men hon surar väl över att hon ligger efter Vattenfalls VD Anna Borg med hennes månadslön på 1, 3 miljoner.
Inte konstigt att brevbärare blev övertaliga, att avgifter för Post Nords tjänster hela tiden chock höjs och postutdelning sker bara tre ggr/vecka.
Statliga verks excesser vore något för Magdalena Andersson (S) att ta tag i, istället för att hovera sig över att att barn svälter och att den statliga straffskatten inte höjs fort nog på flit och hårt arbete, för de som passerat 51.200 kr i månadslön från i år.
Samma skatteslöseri i Bryssel som i Sverige. Bild från DN.se
Som om inte satsningen på grönt stål vore nog för oss skattebetalare, så återkommer regeringens miljöprövningar, som ytterligare kommer att driva upp el.priset. Självklart vill regeringen fortsätta med landets paradgren, att vara bäst i EU klassen.
Nuon affären kallas ”Sveriges sämsta affär någonsin” men jag är övertygad om att Ebba Buschs vurm för grönt stål kommer att slå Maud Olofssons förlustaffär med Nuon under 2009 med råge.
För läsare som glömt Olofssons bravader och hur hon därefter belönades med lukrativa styrelseposter. Expressen 21 december 2017;
”För första gången svarar nu den tidigare Centerledaren Maud Olofsson på frågor om mångmiljardfiaskot Nuon – en affär som kostade skattebetalarnahisnande 89 miljarder kronor. – Jag skulle inte ha låtit Vattenfall ha så mycket pengar i sin kassa. Det var för lockande att göra av med dem, säger ex-ministern i en stor intervju för Expressen. Hon försvarar samtidigt sitt beslut att inte svara på frågor i riksdagens konstitutionsutskott: – Jag hade inte fått någon rättvis behandling…” https://www.expressen.se/nyheter/maud-olofsson-oppnar-upp-om-miljardfiaskot-nuon/
Denna gång handlar det om LKABS satsning på grönt stål, där nu flera näringslivstoppar börjar bli oroliga, för summan för denna satsning uppskattas kosta oss skattebetalare till en början > 400 miljarder.
”Det måste gå” mässar LKAB:s VD Jan Moström och får applåder av Göran Persson som är ordförande i LKAB:S styrelse.
Bild från artikeln i Affärsvärlden.
Persson har planekonomiska satsningar i ryggmärgen och våta feberdrömmar om att Sverige skall ha ledartröjan i det globala klimatarbetet. Han med några få andra i ett styrelserum, kör över regering och riksdag. Denne man gör ännu skäl för epitetet ”Han som bestämmer” som han fick i Katrineholm, när han var kommunalpamp.
Han har totalt glömt bort socialdemokraternas fiasko med Stålverk 80. På 1970-talet planerades en kraftig utbyggnad av statliga Norrbottens Järnverks anläggningar i Luleå, mycket för att minska arbetslösheten och avflyttning från Norrland till södra Sverige. Stålverk 80 blev dock aldrig verklighet, för 1976 hamnade den svenska stålindustrin i sin djupaste kris sedan 1920-talet och produktionen minskade kraftigt. Kvar blev tomma bostäder och en enorm parkeringsplats och en lusfattig kommun.
Oroväckande parallell finns med globalisters falska klimatmål, där Sverige skall bräda alla andra, precis som med sin humanitära stormakt.
Klimatmålens genomförande kräver energi som ännu inte finns. Men politiker ropar bara allt högre om vindkraft som slukar mer energi i framställning, underhåll och reparationer. Rotorbladen står ofta stilla, vilket de ofta gör, när el behovet under vinterhalvåret är som störst.
Framställning av svenskt grönt stål skall få omvärlden att applådera och imponeras och Ebba Busch har sin framtid säkrad, när partiet snart hamnar under riksdagsspärren.
Affärsvärldens oro för en Nuon repris; ”Hybrit, LKAB:s projekt där 400 miljarder av skattebetalarnas pengar skall spenderas på att ta fram fossilfri järnsvamp, tycks ha beslutats av åtta personer i ett styrelserum, inte i regering eller riksdag. Det är också ytterst osäkert om det ens finns el för att driva projektet. Det är hög tid att regering och departement sätter sig i förarsätet. Projektet är fantastiskt för den politiker som vill lögas i beröm i överstatliga kretsar där Sverige framhålls som föredöme av EU, FN, USA:s speciella klimatsändebud och många andra. Men ska man investera så där en 800 miljarder av skattebetalarnas pengar är det också rimligt att man kan svara på ett antal grundläggande frågor. Här är några av dem: https://www.affarsvarlden.se/kronika/det-maste-ga
Frågor som ställs:
ÄR HYBRIT DET BÄSTA SÄTTET ATT ANVÄNDA 400 MILJARDER FÖR ATT NÅ KLIMATMÅLEN?
FINNS DET EN EFTERFRÅGAN PÅ PRODUKTEN?
VEMS ÄR PENGARNA?
ÄR DET EN BRA AFFÄR?
HAR STATEN ETT BRA TRACK-RECORD VAD GÄLLER ENORMA INVESTERINGAR?
VAR SKALL ALL EL KOMMA IFRÅN?
GÅR PROJEKTET ENS ATT STOPPA?
Nato anslutning, Ukraina stöd, grönt stål, fortsatt massinvandring, svällande offentlig byråkrati, proppfullt på elefantkyrkogården, EU avgift, bistånd och regeringars vurm för utredningar vars resultat sällan genomförs, är vad vi har att vänta.
Klimatet sköter sig själv, det behöver inga mål, det är miljön som skall räddas, men då kommer fokus alltför nära Davos brödernas affärsverk. Blickpunkten skall ligga på vanligt folk som skall skämmas för sin bil, sin flygresa och hamburgare.Vi måste försaka och skänka mer för att den rikaste % av jordens befolkning skall får mer.
Är det någon som tror på Sveriges framtid – så glöm det. Politiker nya som avdankade trängs i landets skyltfönster, men i verkstaden ekar det tomt, när allt färre skall försörja allt fler och tvingas finansiera det som inte behövs och korruption som följer i dess fotspår..
Här ger jag SD en eloge, som kräver att Göran Persson skall sparkas ut som ordförande i LKAB ”Givet hur man undvikit formell samordning med regeringen kring Hybritprojektet tycks han se bolaget som en del av socialdemokratin snare än ett statligt bolag.” Menstatsministern hjälper i stället de sina, för nu skall Anders Borg tåga in i styrelserummet. https://www.friatider.se/nya-sd-kravet-sparka-goran-persson
