Det är en fröjd att läsa Fredrik Wilkens artikel den 10 januari på.
Med – bloggen. Han återfinns i Medborgerlig Samlings partistyrelse.
Han går i polemik med Torsten Nilssons ledare i Dagens Industri om Justin Trudeaus ledarskap, som Kanadas medborgare har fått nog av tillsammans med hans kollegor i regeringen. När politiker ser samma orättvisor som folket och sedan saluför dem då tolkas det direkt som ful populism, vilket har blivit ett skällsord från självgoda liberaler i deras godhetspositionering.
Självklart försvarar Nilsson liberalismen med näbbar och klor. Hans slutsats är att ” I botten finns den urgamla misstänksamheten mot eliten, att den skor sig på andras bekostnad, ekonomiskt och mätt i status.” Han går till angrepp mot ytterhögern, med de gamla vanliga epiteten och förstår inte att det kan ligga sanning i denna urgamla uppfattning. https://www.di.se/ledare/liberala-ledare-maste-byta-charm-mot-fakta/
Wilkens klargör med skärpa hur dessa liberaler har feltolkat det lika värdet som de förvandlat till vår tids nya religion. Pladdret om sociala strukturer har lagt dimridåer över orättvisor, främst för värdländers medborgare, som dessa ordmakare använt som alibi för deras omsorger om minoriteter med deras förödande identitetspolitik.
Han skriver att ”Det verkliga syftet har dock varit att driva en socialistisk idé om fördelningsmässig jämlikhet i strid med en klassiskt liberal uppfattning om rättvisa.”
Och vidare ”….En av vänsterliberalernas mest destruktiva metoder har varit att använda härskarteknik för att brännmärka oliktänkande. Med politisk korrekthet har de medvetet skapat en snäv åsiktskorridor. De har fultolkat FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och använt politiska institutioner som EU och FN för att påtvinga människor en ideologisk agenda, som i FN:s Agenda2030. Denna arrogans har provocerat fram en motreaktion som vänsterliberaler nu försöker avfärda som “högerextremism…”
Numera har jag gett upp försöken att få något publicerat på statsmedias debatt- och insändarsidor. Trösten är att jag är i mycket gott sällskap.
Västvärldens största hot är inte brist på feminism, jämlikhet och klimatförändringar, utan våra politikers aldrig sinande maktbegär vars förutsättning är allt högre skatteuttag för att finansiera bidragskarusellen. Främst för migranter vars värderingar är vitt skilda från våra egna.
Han hoppas på nystart för Sverige med begränsning av politikers makt, främja fri marknad och konkurrens, sänka skatter och värna individens rätt till frukterna av sitt eget arbete.
Tyvärr är jag inte lika hoppfull, trots att liberalismens företrädare faller i väst, när folkutbytet bara fortsätter.
Tidöregeringen stoltserar med nästan 100 000 nya uppehållstillstånd i fjol och miljöpartiet protesterar mot ökad granskning inför medborgarskap, då de värnar sitt röstunderlag. Allt medan ansvariga politiker nöjt förkunnar att asylinvandringen är mycket liten, men vad spelar det för roll när uppehållstillstånden aldrig sinar med falska arbetstillstånd och den omfattande anhöriginvandringen.
Indiern som knivhögg en kvinna till döds på Maxi i Botkyrka fick sitt medborgarskap på bara tre dagar och får MP makt i Magdalenas regering så lär det bli noll, då alla flyr för sina liv.
Det är alltför många i medelklassen som har sin försörjning inom välfärds- och flyktingindustrin, för att inte tala om statens alla myndigheter/råd med civilsamhällets otaliga organisationer. Då skall det mycket till innan man sågar av grenen som man sitter på, trots att den knakar betänkligt.
