Anders Romelsjö redaktör för Global Politics skriver den 6 november att;
Parollen ”From the river to the sea, Palestine will be free” kan uppenbarligen uppfattas på olika sätt. Jag har själv hört den vid propalestinska manifestationer och demonstrationer. Jag har frågat en av arrangörerna i ”Palestinska arbetsgruppen, mittersta Sverige” som ordnar demonstrationerna i Stockholm. De säger att detta är från en gammal låt och avser sämja, att judar, palestinier och andra araber ska kunna leva tillsammans. Så uppfattar jag den. Arrangörerna är för att staten Israel ska existera, men vill att den ändrar sin politik mot palestinierna. Tove Livendahls tolkning är då felaktigg.
https://www.globalpolitics.se/varfor-palestinska-aktivister-sjunger-from-the-river-to-the-seaoch-varfor-det-ar-kontroversiellt/
Tove Livendahl skrev den 5 november i sitt nyhetsbrev att ”Det verkligt skrämmande hörs nu på torgen” och syftade på de propalestinska ropen from the river to the sea som nu äger rum i många städer samt på social medier, där antisemitismen blomstrar. Sloganen uppkom på 1960-talet och har sedan dess anammats av både Hamas och palestinska islamiska jihad, som har utrotandet av Israel som mål. https://www.svd.se/a/wABn7M/tove-lifvendahls-nyhetsbrev-5-november-2023
Att då tro, som många inom vänstern, att ramsan nu plötsligt innebär en önskan om fred är för mig alltför välvilligt.
När Israels skoningslösa vedergällningsattacker skördar allt fler civila offer i jakten på Hamskrigare i Gaza, där folket är instängda, då är det förståeligt att hatet blomstrar. Tyvärr vill inte deras arabiska bundsförvanter ta emot sina bröder. Deras gemensamma nämnare verka endast bestå i antisemitism och jag tror att Hamas unga krigare bara utnyttjas som proxykrigare mot Israel, precis som ukrainska män används av USA/Nato med Europa i kriget mor Ryssland.
Om nu representanten för Palestinagruppens tolkning skulle vara sann, om fred och sämja med en tvåstatslösning, där Israel har rätt att existera, då frågar jag mig;
Varför har då Hamas med PLO då alltid vägrat alla förhandlingar om en tvåstatslösning?
Judestjärnan har fått återkomst i hela Europa och antisemitismen frodas allt mer bland muslimer som har vänsterns öppna eller dolda stöd i bakgrunden.
Återkomst är nog fel uttryck, då judehat har funnits sedan medeltiden, då varken Israel eller Palestina fanns och Hitlers industriella utrotning av judar låg långt i framtiden.
”….Antisemitismen utgör en del av ett lika besynnerligt som motbjudande allmäneuropeiskt idépaket som folk i Sverige tagit till sig och burit på ända sedan medeltiden,” skriver historiker Dick Harrison i SvD den 5 november.
https://www.svd.se/a/l3RV4A/antisemitism-i-sverige-sedan-medeltiden-motbjudande-idepaket
Tove Livendahl gör en helt annan tolkning än Romelsjö och Palestina gruppen av ramsan from the river to the sea och menar att budskapet endast står för judehat. Hon skriver att i i länder där medborgarna åtnjuter yttrande- och åsiktsfrihet, så medför friheten ansvar, och att låna sig till skanderande massor utan att begripa vilka budskap man legitimerar är ett hån mot alla dem som inte lever med de friheter vi har. Här ligger allsköns kulturarbetare alltid i framkant med att visa vilka fina och goda människor de är, där rödgröna partier har sina trogna väljare.
Problemet är dock att en stor del av landets muslimer önskar politisk islam med sharialag, som är den enda lagen (Guds lag) i Saudiarabien, Pakistan, Afghanistan och Iran med förödande resultat för främst kvinnor, homosexuella och oppositionella.
Nuvarande friheter i Europas värdländer är endast ett medel till JIhad, ett heligt krig. Tyvärr verkar många av Hamas krigarna den 7 oktober ha glömt bort att det i Koranen står att anfallskrig inte är tillåtet om det inte föregås av ett försvarskrig. Det står även att kvinnor, barn samt äldre ska skonas.
Dagens pågående krig både i Ukraina och i Israel/Palestina gör sprickor i tidigare solidaritet, där kampen mellan öst och väst blottläggs. Iran är drivande i stödet till Hamas, precis som USA med främst EU eliten är för Ukraina mot Ryssland.
Att stödja Palestina med Hamas innebär i förlängningen ett stöd för Iran med sharialag, vilket för mig är en omöjlighet, som nu vänstern med akademi blundar för.
”Vänsterintellektuella i väst har alltid haft en tendens att överse med massmord,” skriver Mattias Svenson ledarskribent i SVD.
https://www.svd.se/a/q1lOxE/vanstern-som-varit-valdets-standiga-apologeter
Han konstaterar; Men för en viss sorts vänster – långtifrån alla eller de flesta, ofta tillhörande mer doktrinära socialister – har detta i alla tider varit svårt. Som juridikprofessorn Ilya Somin går igenom i en essä för Reason Magazine (30/10) har det alltid funnits apologeter (försvarare) för kommunistiska massmord bland amerikanska och europeiska vänstersympatisörer. Sovjetunionens massavrättningar, planerade svält (främst i Ukraina) och Gulagarkipelag, Maos massvält och mördande under ”det stora språnget” och kulturrevolutionen och Pol Pots folkmord hade alla sina ursäktare och förnekare….”
Jag minns väl alla diskussioner på Andra Långgatan hos WUF (vänsterns ungdomsförbund) i Göteborg under 68-års vänsterns storhetstid. De röda gossarna försökte överglänsa varandra i sina analyser. Vi få tjejer kokade kaffe och drog stenciler, när vi tröttnade på tuppfäktningen om vem som hade den rätta röda färgen.
Jag ser hur den kognitiva dissonansen breder ut sig, främst hos oss som ser det mesta i grått, inte svart eller vitt som vänstern alltid haft fallenhet för.
”Kognitiv dissonans är en känsla som uppstår när man har flera motsägelsefulla idéer samtidigt. Teorin om kognitiv dissonans är att människan har en drift att minska sin dissonans genom att ändra sina attityder, åsikter eller handlingar. Dissonansen minskar genom att människan motiverar, klandrar eller förnekar saker. Wikipedia”
Bild från Wikipedia
Men genom historien har alltid ”Comforting lies” varit mer populära hos allmänhet än ”Unpleasant truths”
