Det var med blandade känslor som oppositionen i Iran visade, när Israel i 6 dagars kriget anföll Iran. Hos många spirade ett hopp om att mullornas tid var förbi, samtidigt som oron för anhöriga i hemlandet var stor hos de i diasporan som flytt från ayatollan Ali Hosseini Khameneis regim.
Han styr landet med järnhand sedan 1989. Krigsmakt, medier och domstolsväsen lyder sin andlige och politiske ledare annars lever de farligt.
Patienter från Iran som jag haft under min yrkestid inom rehabilitering har till skillnad från andra Mena länder ofta varit välutbildade. Jag minns väl ett par läkare och en politiker som tvingats fly från mullornas förtryck, deras berättelser gjorde bestående intryck.
”Regimen är vår största fiende”
Dokumentärfilmaren Nahid Persson Sarvestani ser likt de flesta svenska exiliranier på senaste tidens händelser i Iran med blandade känslor: rädsla, men också hopp.
Många minns nog hennes film från 2004 ”Prostitution bakom slöjan” om två ensamstående mammor som försörjer sig genom att sälja sina kroppar. Eftersom prostitution är förbjudit så är det tillåtet för männen att ingå äktenskap för en timma och i hemmet är fyra fruar tillåtna, som hon ett par år senare visade i filmen ”Fyra fruar och en man”.
– Till skillnad från palestinierna, så välkomnade det iranska folket Israels anfall mot Iran. Hoppet tändes om att vi äntligen skulle få hjälp utifrån med att bli av med den förhatliga regim som förtryckt oss i så många år, konstaterar hon.
Hon berättar i SvD:s artikel att hon själv tvingades fly efter att två av hennes bröder arresterats och en av dem avrättades bara 17 år gammal.
Under 2019 mördades 1500 människor under bensinupproret och några år senare kom nästa stora revolt efter att Mahsa Jina Aminis misshandlades till döds för att hennes slöja inte satt rätt. Denna revolt som gick under namnet ”Kvinna, Liv, Frihet”, slogs också brutalt ner. Mullornas revolutionsgarde skjuter mot sin egen befolkning med kalashnikovs. Många unga kvinnor fängslas och avrättas bara för att de kräver mänskliga rättigheter.
Här minns jag en ung sjalprydd kvinna från Iran som besökte poliomottagningen under min yrkestid. Vid återbesöket var hennes ansikte blåslaget, en ung manlig släkting hade sett hur henens sjal hade halkat ner……Dessa traditioner får tyvärr fortgå utan att någon förändring sker i praktiken, det är endast i talarstolarna politiker smattrar om det lika värdet – sedan händer inte ett skit. Refuges Welcome fortsätter ohämmat trots dessa små missöden som helst skall förtigas och Tidöregeringens paradigm skifte ser jag inte röken av.
Den vapenvila som nu införts, mer eller mindre påtvingad av president Trump, är en besvikelse, som enligt Nahid enbart gagnar Irans kraftigt försvagade regim, som nu får en chans att återhämta sig.
Detta vet Putin väl om, därför är han inte intresserad av Trumps vapenvila, som bara leder till att kriget förlängs. Nu är det Europas ledare i EU som ser till att det förverkligas, att allt pekar käpprätt åt skogen är priset för att bevara Europas demokrati påstår dessa krigshökar. Allt handlar om att bevara krigsindustrins profit inte om att spara liv.
I Washington lever den gamle shahens son Reza Cyrus Pahlavi, som håller kontakt med demokratirörelsen i Iran. Men Nahid avfärdar bestämt hans ev. återkomst som ledare. Minnen från gamle shaen som envåldshärskare och tyrann är alltför svåra för att välkomna hans son tillbaka. Efter shaens fall så kom mullorna till makten och har sedan dess bitit sig kvar, precis som Hamas i Gaza.

Bild från entreprendie.fr
Nu befinner sig oppositionen i ett vacuum, många är fängslade och efter den nya spionlagen så blir det allt fler med ohämmade avrättningar.
Detta förtryck tycks nu vänstern blunda för i sitt hat mot både Israel och Trump.
Relaterad källa: https://www.svd.se/a/Mn0e6E/regimen-ar-var-storsta-fiendehttps://www.svd.se/a/Mn0e6E/regimen-ar-var-storsta-fiende