Kategoriarkiv: Vård

Rehabilitering, Genus, Autoimmuna sjukdomar

Olle Ljungbeck ger rasist-upprörd politiker svar på tal

Helena Englund (L), ojar sig i Gävle Dagblad, 4/8 om rasism inom vården. Hon anser att vi borde göra mer för att motverka detta, förmodligen menar hon med ”Vi” andra änglakörspolitiker. Och de utsatta är givetvis invandrare. Att svenskar kan bli utsatta för rasism av invandrare finns inte i hennes lilla hjärnkontor.
För anställda och utsatta patienter vågar inte anmäla, när de utsätts för rasism av invandrare. Kriminella gäng med sin klan som kräver förturer och skall anmäla personal på akuten och vårdavdelningar. De kan leva amok och skrämmer och tom skadar andra patienter (Jag själv blev redan under min yrkestid som sjukgymnast 1969-2012 utsatt för hotelser av missnöjda invandrare som önskade funktionsintyg för mera bidrag).

Tag med dig din man”, sa en väninna till min syster om du skall få bra bemötande av den utomeuropiska läkaren, det räcker om maken sitter så han syns bredvid Dig i väntrummet.
(Kanske jag som ingen har, kan göra ett upprop på bloggen om lite manshyra inför nästa läkarbesök?)

https://www.gd.se/artikel/debatt-vi-behover-gora-mer-for-att-motverka-rasism-inom-varden

—————————————————————————————————

”Det har blivit alltmer vanligt att politiker uttalar sig om sådant de inte vet något om. Du Helena Englund utgör inget undantag. Samma besser-visseraktighet som landets statsminister ger uttryck för. Ni politiker förfasar er över ord och uttryck, men är totalt oförmögna att göra något åt det som rent faktiskt är  fel, i er rädsla för att bli kallade rasister eller invandrarmotståndare. Här skall Du därför få dig en tankeställare; 

Jag vårdar sedan en tid en nära anhörig som drabbats av det ni aldrig vågar tala om. Hur sant och verkligt det än är i er skräck för att bli beskyllda för rasism. Denna person som jag nu vårdar sedan tre år sedan blev då hastigt sjuk med svåra smärtor. För oss var det därför nödvändigt att omgående söka läkar-hjälp på en av Gävles hälsocentraler. Den läkare vi anvisades visade sig vara en invandrare som förklarade att han inte kunde ställa någon diagnos och därefter ge behandling.

SvD: Tar tid för utländska läkare att legitimeras

Den svenske läkaren var ledig varför hon fick återkomma om 14 dagar då den svenske läkaren skulle vara tillbaka. Efter 14 dagar besökte vi ånyo hälsocentralen med samma resultat. Beskedet vi fick var att den svenske läkaren fortfarande inte var i tjänst varför vi ombads återkomma ånyo efter 14 dagar.

Tyvärr blev min anhörig så dålig redan efter en vecka att vi trots tidigare besked tvingades uppsöka läkare på nytt på hälsocentralen. Samma besked som förra gången. Den svenske läkaren fanns inte på plats och då kunde varken diagnos ställas eller behandling ske. Vi hann emellertid inte mer än få detta besked då min anhörig svimmade och föll till golvet. Ambulans larmades som förde henne till lasarettet för omedelbar behandling. Beskedet vi fick en dag senare var att om vi väntat med behandlingen mer än två timmar hade hon avlidit. Min anhörig är fortfarande inte frisk.

Det som genomsyrar er politiker som är bärare av godhetssyndromet är att ni aldrig vågar säga sanningen om sådant som har med invandrare och migration att göra.

Nej vi andra skall tvingas att förneka verkligheten som ni gör varje dag annars är vi rasister. Självklart var felet i första hand politikernas och tjänstemännens och inte den invandrade läkarens, som inte garanterade de sjuksökande sådan läkare som besatt nödvändig kunskap. Den invandrade läkaren borde emellertid självklart fått redogöra för sin kompetens. Men den som hade krävt detta hade självklart varit rasist i era godhetsapostlars ögon och öron.
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle”

För sent skall skolans marknadssyndare tvingas vakna – men enbart med glädjebetygen

Att ta ifrån skolentreprenörernas skattemiljarder från börsen är det inte tal om för resterna av arbetarpartiet/socialdemokraterna. För då kan Annie Lööf bli sur. Löfven balanserar glädjande på en smal planka mellan antagonisterna Lööf och Dadgostar för att framöver kunna behålla makten

Undrar om han läser om marknadskrafternas omsorg om nyfödda barn, av forskaren John Lapidus i Expressen, där hälso-och sjukvårdslagen sopades under mattan av statsministern för att hålla Jökarna Lööf och Subuni på gott humör.
https://www.expressen.se/debatt/stang-sjukhuset-som-gor-ettariga-barn-till-premiumkunder/

Vi får hoppas att statsministern plumsar i, redan i december när budgeten skall godkännas av riksdagen eller i valet nästa år, annars är hoppets tid förbi.

På område efter område som har förstörts av marknadsliberala politiker kommer nu protester från sakkunniga, som inte längre går att avfärdas, som ansvariga gjort med oss på sociala medier under åratal.

Allt sker enligt denna etablerade ordning; reform, kritik, avfärdande, mer kritik, utredning som får låååång tid på sig och om resultat kommer åker det snabbt in i en byrålåda på Rosenbad.

Medborgare har tvingats acceptera urvattningen av landets försvar, vård, omsorg och skola genom politikers destruktiva beslut. Det är endast massinvandringen som gödslats med råge i deras globala nit.

Carl Bildt är en riktig frifräsare, inte bara beträffande Estonia haveriet, utan även med ansvar för skolans haveri.

Det var under 1992 som regeringen Bildt marknadsutsatte skolan med förmånlig skolpeng, som gjort riskfria kapitalbolags ägare stormrika och skolan fattig på kunskap. Myndighetsutövningen för vinstdrivande skolaktiebolag struntade han i, som skall övervaka att medborgarnas rättigheter tillgodoses genom kontrollorgan, där JO är ytterst ansvarig.

Nu kunde aktieägarna gnugga händerna och detsamma gjorde duktiga lärare i förtvivlan över skolans förfall. Åderlåtning av lärarens auktoritet skedde genom att den flyttades över till elever, föräldrar, rektorer som krävde glädjebetyg, allt för att öka vinsten hos dessa skrupelfria aktieägare. Sverige är det enda land i världen där skolan hamnade på börsen.

Sedan infördes förste lärartjänster där syftet var att splittra lärarkåren och belöna lärare som stod rektorn närmast och inte var så kinkiga med betygen. Ägare pressade rektor, som i sin tur pressade lärare att sätta överbetyg, ett utmärkt vapen i marknadsföringen, enligt katten på råttan, råttan på repet

Lönsamheten är mycket stor för skolar att sätta för höga betyg. På vissa friskolor har alla elever högsta betyg i ämnen där inte nationella prov finns.

”Elever som går på skolor som sätter för höga betyg kommer in på eftertraktade utbildningar. Samtidigt riskerar elever på skolor som sätter rättvisande betyg att inte komma in, skriver Tor Nitzelius och Sten Svensson, arbetsrättsjurist och skoldebattör i SvD den 24 juli” https://www.svd.se/rattssakerheten-for-elever-ar-satt-ur-spel

Tyvärr är det som vanligt med socialdemokraternas maktinnehav, de lyfter inte ett finger för att återställa skolans likvärdighet eller sluta till Reinfeldts öppna hjärtan. De öser på med bidrag i stället under floskler om likvärdighet, rättvisa och solidaritet, för då får de legitimitet att ytterligare höja skatten. För mer skatt betyder mer makt över medborgarna.

Sent omsider har utbildningsminister Anna Ekström anammat central rättning av nationella prov för att minska glädjebetygen, ett gammalt förslag som nu fick bli hennes eget. Det återstår att se hur likvärdigt det nu kan bli, för genomförandet tar som vanligt lååång tid.

https://www.vk.se/2021-07-22/nationella-prov-pa-natet-ska-rattas-centralt

Bildresultat för studentexamnen
En ljusnande framtid för vilka?

”Jag är så ovan att vara död” skriver Sara Lövestam

Sara Lövestam är författare och en omtyckt ”språkpolis” både med böcker och krönikor i SvD.

Hon har nu fått livmoderhalscancer i tredje stadiet, vilket enligt en studie i USA ger henne 47 procents chans att leva fem år till.  Hon skriver om det ofattbara I en personlig essä, där skillnaden mellan framtidsmöjligheterna är så avgrundsdjup.

https://www.svd.se/jag-ar-sa-ovan-vid-att-vara-dod

Hon skriver; ”……..Man kan inte leva till 47 procent. Antingen lever man fullständigt eller inte alls. Det är ett av problemen med att tackla informationen att man kanske dör, att skillnaden mellan ens framtidsmöjligheter är så avgrundsdjup. Jag kanske blir en 90-årig tant som en gång hade cancer. Jag kanske dör innan jag fyller 42…..”

Efter inspelning av en video inför lanseringen av hennes nya bok ”Ljudet av fötter” är det dags för första cellgiftsdosen.

Ljudet av fötter : första Monikabok, Lövestam, Sara

”…...Nästa dag ligger jag på Danderyds sjukhus tillfälliga onkologiavdelning för att tanka kroppen full av cellgifter – eller cytostatika som läkarna vill att jag kallar det, med motiveringen ”det är inte gift”. (Som en som fått det i kroppen kan jag meddela att det känns misstänkt mycket som gift.) Sköterskan, som sätter nålen i min arm och arrangerar påsarna vars innehåll ska droppa in i mig, skrattar till när en av slangarna snor sig om droppställningen. Déjà vu. Skilda världar.….”

Denna förminskning av det giftiga och onda kanske är vårdens strategi för att hålla lidandet i från sig?

Lidande skall helst vara lagom för att omgivningen skall orka hantera det. Ett stort lidande värjer vi oss för, det nästan provocerar fram avståndstagande eller förminskas av de som står kvar.

”Fråga mig inte hur jag mår, så slipper jag trösta Dig” sa en ung patient med svår MS, som nu också hade fått en hjärntumör.

Jag minns själv dessa förmildrande kommentarer från både vård och omgivning, när jag för 20 år sedan diagnosticerades med en liten malign tumör i höger lunga, som först misstänktes vara en lungemboli efter SLE utlöst förmaksflimmer, som jag egentligen är mycket tacksam över. För utan detta så hade röntgen undersökningar av lungor aldrig gjorts och tumören hade i tysthet kunnat växa sig stor. Nu kunde den opereras bort i sin linda innan den gav metastaser, men detta innan vet man inte förrän långt efteråt och under tiden går livet vidare, trots att det är delat i två; innan och efteråt.

Vad jag då förstod var att man inte kan förstå något lidande på riktigt som man själv inte har upplevt. Visst finns böcker, erfarenheter från drabbade, men falskt pladder kommer ofta från de som inget vet, inget förstår, precis som från godhetstörstande inom PK-eliten.

Att bara hålla tyst, sitta kvar och lyssna och inte svika (med falsk tröst om ljus i tunnlar och gryningsljus efter nattens mörker…) kan ge handtag om sorgen, så den blir lite mindre tung att bära. Sorgen, vreden och ilskan måste få lika stor plats som hoppet.

Sara Lövestam skriver med ord som fastnar;

”……När jag dör är det slut på den här människans handlingar. Alla andra lever vidare, mina närmaste hanterar min död, någon uppdaterar min wikipediasida med ett dödsdatum. Jag är så van vid att vara bland dessa levande. Jag är, precis som ni, så ovan vid att vara död. Och om jag nu skulle stå inför döden har jag inga förebilder att prata med.
Majoriteten av alla människor som någonsin funnits är döda, men det går inte att fråga dem vad som väntar….”

Här minns jag hur Harriet Löwenhjelm (1887-1918) ställde samma fråga i några rader som fastnat i minnet, från boken ”Dikter” som gavs ut efter hennes död.

” I natt ska jag dö. – Det flämtar en låga.
Det sitter en vän och håller min hand.
I natt skall jag dö. – Vem, vem skall jag fråga,
vart skall jag resa – till vilket land?
I natt skall jag dö. – Och hur skall jag våga?”

Bästa trösten kom från signaturen Göran i en kommentar på Löwestams blogg efter publicering av hennes text. Han skrev bara; Allt är ändå så konstigt!

Trots livets konstigheter, så får vi leva ändå och försöka förvalta Vilhelm Mobergs ord från boken ”Din stund på jorden”

”…Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.

Bildresultat för din stund på jorden

”Sjukvården behöver storstädning”

”Innan vården tillförs ytterligare skatte­medel för nya projekt behövs en kritisk genomgång av verksamheten. Administration av inget eller tveksamt värde bör städas ut, skriver Stella Cizinsky och Mats Alvesson i SvD den 4 juli.”

Bildresultat för administration inom vården
Bildkälla: Vårdfokus.se

Vården behöver mer resurser och fler tjänster ropas ut som sanning i media, men det är en sanning som snarare är en osanning, för fotfolket får sällan varken fler händer eller fötter med mer resurser.

Forskarna Cizinsky och Alvesson konstaterar i en undersökning att;

”…nya resurser används till ”overheaden” – det vill säga marknads­föring, personal­administration, policy-framtagande, värdegrunds­aktiviteter, diverse ”certifieringar” av oklart värde, mångfalds­arbete, kvalitets­förbättrings­ritualer, ledarskaps­aktiviteter och dylikt……/
…Många professions­företrädare skapar sin karriär genom ”overhead-arbete” samtidigt som de undviker den krävande patient­vården. När allt fler lämnar själva kärnverksamheten blir det tyngre för dem som stannar. Ofta ser de också sina före detta kollegor i ny position, där de skapar föreskrifter till dem som vistas i verkligheten. Vi får en ”bättre vetande-klass”, på distans från verkstadsgolvet.
Författarna synliggör ”…..funktionell dumhet – snävt och okritiskt tänkande inom ramen för en avgränsad logik. Frågor om övergripande och långsiktig nytta framförs sällan, ansvar lyser ofta med sin frånvaro….”

Jag tror att SKR: s politiker är inspirerade av regeringens ”Sverigebild” och dess ”bättre vetande klass,” där Löfvens ministrars moraliska piedestal svajar betänkligt, eftersom den inte står på stadig grund, utan på funktionell dumhet.
Besparingar och neddragningar börjar alltid i botten på pyramiden. Problemet som både vård och omsorg står inför är att överbyggnaden blivit för tung för dess botten och då riskerar huset att rasa.

Forskarna ger flera konkreta exempel på hur vårdpersonal, inte minst läkare, tvingas in i dysfunktionella arbetsuppgifter, som stjäl tid från patientarbetet. Inte konstigt att svenska läkare i medeltal hanterar endast två patienter/dag jämfört med Tysklands läkare som möter nio.

En arbetsgrupp inom Svenska Läkare­sällskapet har nyligen beskrivit hur man kan gå tillväga för att minska den administrativa och byråkratiska tyngden.

”…….Uppdraget måste vara att skapa god sjukvård – utan rovdrift av skattemedel, med god arbetsmiljö och högre status för dem som arbetar i direkt patientvård. Demontering av meningslös byråkrati kommer att öka arbets­glädje och ge högre lön för de hundra­tusentals som dagligen gör livet lättare att leva för våra gamla och sjuka, botar, lindrar och tröstar….”

I dag har allt färre politiker, tjänstemän och administratörer inom regionerna själva någon vana från golvet, därför blir högen med måsten, enkäter allt större på fotfolkets skrivbord. Även om vi får veta hur många vårdskador som sker, som trycksår, fallolyckor, biverkningar, felbehandlingar mm, så ökar de snarare än minskar, för resultaten leder sällan till konkreta åtgärder.

Att samla in kvantitativa data är inte särskilt svårt, men vad ska vi ha dem till, när de slukar medel från kärnverksamheten, som därigenom undermineras.

I hela samhället är det bilden/skyltfönstret som är viktigast, inte vad som sker på golvet i verkstaden.

Källa: https://www.svd.se/sjukvarden-behover-en-storstadning

Ps. Utöver regionernas skattesvindleri finns det också falska läkare i tjänst, med ringa eller utan adekvat utbildning. https://samnytt.se/larm-varden-kryllar-av-falska-lakare-det-finns-manga/ Ds.

Sverige sämst i EU:klassen beträffande intensivvårdsplatser

Sven-Allan Johansson skriver på Facebook:

Varför har vi överfulla intensivvårdsavdelningar i Sverige?

Bildresultat för intensivvård

  Situationen på IVA-platserna, på våra svenska sjukhus, beror på felaktiga politiska beslut som har tagits under de senaste 25 åren.
Politikerna i olika regeringar och regioner (tidigare landsting) har dragit ner på IVA-platserna – till ett minimum.

För 27 år sedan hade vi 4,300 IVA-platser på sjukhusen i Sverige. Nu finns det bara 526 kvar.

Det är svaret på dagens s k ”överfulla sjukhus”.

* 1993 hade vi 3,700 flera IVA-platser än idag. Från den tiden började riksdag och regering nedmonteringen av det militära försvaret. Sovjet hade ju fallit några år tidigare och då upphörde också det kalla kriget. Då tyckte politikerna i riksdag och regering att varken försvaret eller de 900 militära IVA-platserna längre behövdes.

Idag har således Sverige långt färre IVA-platser – än för 27 år sedan. Sådant sätter sina spår.

* Ifjol hade Sverige 550 intensivvårdsplatser (IVA med respiratorer).

* 2018 fanns 24 flera än 2019 (574 stycken).

Det är fullständigt självklart att dagens sjukvård går på knäna när IVA-platserna bara är tio procent av behovet.

* Att vi idag har nästan två miljoner flera invånare än 1993 innebär också ett större behov av sådana platser.

Därför behöver Sverige åtminstone 5,000 IVA-vårdplatser eller 20 procent fler än 1993.   

* Hur ser IVA-läget ut i Europa?

Antalet IVA-platser år 2020 per 100 000 invånare
  5,3 Sverige 
  8,0 Storbritannien
12,5 Italien 
30,0 Tyskland
11,5 Snittet för Europa

Sverige är sämst i klassen, följt av Storbritannien. Bäst är Tyskland.

* Intensivvårdsplatser Statistik 1993 jämfört med 2018:
https://www.google.com/search?rlz=1C1CHBH_svSE805SE805&source=univ&tbm=isch&q=Intensivv%C3%A5rdsplatser+Statistik+1993&sa=X&ved=2ahUKEwi74PH-rtPtAhXwkIsKHUEmDcgQjJkEegQICxAB&biw=1366&bih=625#imgrc=5odasNcb__-V0M

* Nu finns det totalt 526 intensivvårdsplatser i Sverige
https://www.expressen.se/nyheter/coronaviruset/socialstyrelsens-besked-intensivvardsplatserna-kommer-inte-att-racka/

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lakare-brist-pa-intensivvardsplatser-i-landet

* Intensivvårdsregistret i Sverige
https://www.icuregswe.org/globalassets/arsrapporter/arsrapport_2019_final.pdf


Detta var inget som statsministern nämnde i sitt jultal!

Bildresultat för Löfvens jultal
Stefan Löfven; Ett starkare samhälle, ett tryggare Sverige……

Känns som ett hån mot alla gamla som offrats, alla våldtagna, rånade, skjutna, mördade, bedragna….

Ett hån mot skattetyngda medborgare, som tvingas finansiera gangsterparadiset och terroristbankomater, medan gamla ”avrättats” och folk dör i sjukvårdsköer.

Nu är det dags att vakna och inse att ett upplöst och svagt samhälle, där otryggheten breder ut sig inte sker i ett vakuum, utan alltid har ansvariga.

Det är dags att inse att den politiska adeln och ett moraliserande prästerskap med vänster akademiker och media trycker ner vanligt folk, som måste sluta att lyssna till ”änglakörens” falska sånger.

Mer vård till friska, mindre till sjuka

Sjunkande resultat och ökad ojämlikhet blev resultatet, när skolan hamnade på börsen, men det hindrar inte politiker att fortsätta med vården, för i deras nyliberala anda, så löser marknaden allt, dvs. för riskkapitalbolagens ägare.

Var risken med börsnoterade skattefinansierade företag finns, begriper jag inte. Troligen inte politikerna heller.

Företag med digital vård, för främst friska med lätta symptom växer som svampar ur jorden, vilket ökar risken för överdiagnosticering, överbehandling och undanträngningseffekter.

Bildresultat för kry vårdcentral

Carema, som sedan Capio tog över, Kry, Min Doktor, Doktor 24, Doktor.se är numera välkända namn.

”Ska stora bolag få ta över primärvården” frågar sig allmänläkare på SvD debatt den 20 oktober.

”Vi ser nu en utveckling där beslut om vinstmaximering och aktieutdelningar kan bli styrande i primärvården, och avgörande beslut fattas i bolagsstyrelser snarare än i politiska och professionella sammanhang…//….Det kan i sin tur leda till en ökad sjukvårdskonsumtion och förvärrade problem med överdiagnostik och överbehandling, som på sikt kan knäcka vården ekonomiskt med onödiga och ibland skadliga åtgärder. Prioriteringar som styrs av ekonomisk vinst orsakar dessutom undanträngningseffekter. De aktuella statliga utredningarna om nära vård syftar till en omställning av vården, men berör inte alls dessa frågor.

Socialdemokraternas gamla vision om ökad jämlikhet och rättvisa har tack vare rörelsens vurm för nyliberalismens mantra att marknaden löser allt, gått över i sin motsats.

Källa
https://www.svd.se/ska-stora-bolag-fa-ta-over-primarvarden

Läkare: Vi som finns på sjukvårdens golv har fått nog

En Intressant artikel finns  återgiven i i ”nätverket mot olämplig styrning av sjukvården” Jag är medlem i gruppen, skriver Julius Soreff och bifogar denna artikel som citeras här.

”Nedskärningar av vårdpersonalen är fel väg att gå. Minska i stället kostnaderna för den svällande byråkratiska överbyggnaden. Här finns pengar att spara, utan att det drabbar patienterna” skriver läkaren Nils Littorin i Dagens samhälle. Han är läkare och partiledare för Malmölistan….

Politiker i flertalet regioner kräver effektiviseringar av vårdpersonalen för 2020. Effektivisering är orwellskt nyspråk för nedskärningar. Färre vårdpersonal ska producerar mera för att möta behoven hos en åldrande befolkning. Det är en ekvation som inte går ihop. Var tredje region visar underskott och i princip alla regioner, enligt försäkringsbolaget Skandia, är konkursmässiga.

Regionerna har cirka 29 000 läkare. Samtidigt, enligt statistik från Sveriges kommuner och regioner (SKR), finns cirka 46 000 administratörer och chefer, alltså fler administratörer än läkare. Denna byråkrati har ökat med 36 procent inom landstingsvården sedan 2010 och deras lönekostnad har ökat mer än dubbelt så mycket som för sjuksköterskorna, som i stället minskat i antal i flera regioner. Direktörerna i regionerna har löner som är långt över Sveriges statsministers.

Här finns en konflikt mellan två grupper, som ingen politiker vill tala om. Vi som jobbar i verkligheten och springer i kulvertar mellan vårdavdelningar och patienter. Vi är de närande, producenterna. Utan oss stannar sjukvården. Trots det har vi mycket litet att säga till om. Sedan har vi kastet av överbetalda direktörer, byråkrater och ”kommunikatörer” som lever högt uppe i organisationens topp, utan att träffa patienter. De är den resursslukande, tärande sektorn, med stort inflytande över vårdens resurser.


”Patienten i fokus”,
 säger alla politiker. Om de menade allvar skulle regionerna kraftigt rationaliseras avseende onödig administration (och då menar jag inte läkarsekreterare, som behövs!) samtidigt som vårdpersonalen skulle erbjudas sådana arbetsvillkor att de ville stanna kvar. 

Allt fler som styr och räknar har inte skapat en bättre sjukvård. De ansvariga politikerna tycks ändå lyssna mera på dem än på proffsen på vårdgolvet. En förtvivlad läkare på Södersjukhusets akutmottagning larmade om kris, med patienter liggandes i dubbla rader i korridorerna och noll lediga vårdplatser. Den ansvariga politikern Irene Svenonius (M) svarade då att ”läget är under god kontroll”.

När läkaren Akil Awad i Stockholms sjukvårdsupprop avslöjade att tio patienter som dött till följd av vårdplatsbrist var ”toppen av ett isberg”, så kallade det liberala regionrådet Anna Starbrink situationen för ”ett ansträngt läge”. Årets understatement? Samtidigt fullföljer hon massvarslet på över tusen läkare och undersköterskor.

På Skånes universitetssjukhus är bristen på specialistsjuksköterskor och läkare så omfattande att cancersjuka drabbas av allvarliga vårdskador på grund av de långa kötiderna till operation (8). I värsta fall hinner patienten dö under väntetiden. Skånepolitikernas lösning är inte att skapa bättre villkor för personalen, så att de vill stanna kvar. Nej, i stället flyttas operationerna utomlands.

Sverige verkar inte vara en plats där sjukvården har några vidare utsikter. Vårdskadorna har ökat sedan 2015. Väntetiderna till såväl operation som till att träffa läkare i primärvården har ökat kraftigt under samma period. Inte konstigt att folkets förtroende för sjukvården minskat sedan mätningarna på SOM-institutet inleddes 1986.

Men trots försämringar i viktiga kvalitetsmått har sjukvårdens andel av BNP ökat under 2000-talet. Bakom denna motsägelsefulla utveckling ligger skenande kostnader för den tärande sektorn, som växer på bekostnad av den närande. 

Cirka 4 400 politiker i regionerna har som uppgift att ge folket en fungerande sjukvård och personalen en god arbetsmiljö. Kötiderna till livräddande operationer är orimliga och akutmottagningarna förvandlas till rena slagfält. Om regionerna ska skära ner på personal så börja i toppen av pyramiden, vi på golvet har fått nog.”

Källa:  https://www.dagenssamhalle.se/debatt/lakare-vi-som-finns-pa-sjukvardens-golv-har-fatt-nog-31447?fbclid=IwAR2GbpmMI84ByHq1xhdfZavwBvAd3K0Cayq0NV0vBgQCQdXHBgU40fp7e

—————————————————————————————

Obs! Denna artikel skrevs den 13 feburari  i år, vad ”läkare som fått nog” anser om den bristande kommunikationen mellan Folkhälsomyndigheten, överbetalda regionsdirektörer och socialministern låter jag vara osagt.  

Typiskt att repliken till denna artikel några dagar senare kommer från en kommunikationschef  beordrad eller av fri vilja låter jag också vara osagt.

Denna kommunikatör, som indirekt försvarar den tunga överbyggnaden av byråkrater med floskler som ”se varandra som medarbetare” och påpekar deras viktiga arbete med att sprida ut till allmänheten om vad fotfolket i vården gör.

Min svärson som med upptäckta tumörer i grovtarmen hade nog föredragit att få en tidigare specialistoperation (än efter 6 månaders väntan) jämfört med denna spridningseffekt från kommunikatörer, som markant avtar om det handlar om vad personalen inte hinner göra.

Statsministerns ”tillsammans” verkar också ha uppmärksammats av ansvariga politiker, digitalisering och effektivisering är också populära uttryck.

Att det tar den tid det tar att både födas och dö, verkar inte ha nått fram till dessa effektiviseringskonsulter.

Minns ett par pladdrande papegojor från huvudstaden från min yrkestid, som fick bli landstingets torpeder vid en katastrofal sammanslagning av avdelningar för att uppfylla besparingskraven. Avdelningar med helt olika kompetens och kultur skulle slås ihop till en, med förödande resultat. Men då hade dessa konsulter redan flytt till nästa landsting, med sina effektiviseringsportföljer.

KRISAVTAL FÖR VÅRDEN I STOCKHOLMSREGIONEN

Av Jan Ivarson, politiskt obunden.

”Krisavtal har aktiverats för vårdpersonal i stockholmsregionen.

Avtalet kan ge över dubbla lönen sas det på TV. Det är de värda som riskerar sina liv i stressande arbete för att rädda andra.

Mina tankar går till min far som seglade i handelsflottan under världskriget. Haven var indelade i zoner som gav varierande storlekar av krigsrisksersättningar till sjömännen, beroende på hur riskfyllda farvattnen bedömdes vara. Tyskarna hade spärrat av all sjöfart till Nordsjön med minor i Skageracksspärren. Båtar som befann sig utanför spärren kunde inte komma hem. Dock beviljades ett fåtal fartyg få passera spärren som kallades lejdtrafiken. Tyskarna fick transportera soldater och materiel på våra järnvägar.

Staten hade bestämt att krigrisksersättningen sattes in på särskilda konton som sjömännen inte kunde lyfta utomlands. Det sas vara av omtanke för att pengarna inte skulle slösas bort. När sjömännen kom hem efter kriget fann de att de inte hade så på mycket pengar som de trodde. De hade blivit sköntaxerade och fått straffskatt för att de inte hade lämnat in någon självdeklaration. Svensk byråkrati saknade förnuft då som nu i vissa fall.

Låt oss hoppas att vi lärt något av detta för vårdpersonalen. Som tur är befinner de sig landet så de har möjlighet att kolla sina konton och sköta sin deklaration så som förväntas av goda medborgare.

Utan att vara avundsjuk på vårdpersonalen smyger sig tanken på mig att om effektivare åtgärder satts in för att begränsa smittan i landet, hade skattebetalarna kanske sluppit kostnader för krisersättning och många i vården undkommit uppslitande val om vilka som skall räddas och vilka som tvingas vandra vidare till evigheten. Hoppas för egen del klara mig så jag kan fortsätta stimulera läsekretsen än en tid till konstruktiva diskussioner.”


Så här ser skyddet av våra gamla ut i verkligheten!

Om skyddsutrustning finns, så kostar den, bättre då att fylla platserna igen. Reportage från ett privat äldreboende.

Reflektioner över en löpsedel och över den humanitära stormakten.

Från NewsVoice

”Omogna politiker”: Maud Olofsson slösade bort skattebetalarnas pengar”

En löpsedel som vållar ilska hos en pensionär

DEBATT. Maud Olofsson har vaknat enligt en artikel i Aftonbladet rubricerad: ”Maud Olofssons ilska: Omoget av M och KD”. Den förra C-ledaren Maud Olofsson riktar hård kritik mot Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor. ”Omoget av M och KD”, säger Olofsson, ett ord som denna dam inte skulle ta i sin mun, med tanke på hur hon raserade statskassan med sina vidlyftiga affärer, Nuon och PostNord, båda stora skandaler….

Text: Harriet Larsson, Harrietsblogg.se

https://newsvoice.se/2020/01/maud-olofsson-sten/

”Reflektioner över den humanitära stormakten, vården och omsorgen”

”Utan reflektion Finns ingen erfarenhet. Bara staplade händelser”, sa Carl-Magnus Stolt, läkare och författare. Det här är några av mina reflektioner och minnen efter drygt fyra årtionden som sjukgymnast inom neurologisk rehabilitering med svårt sjuka och skadade patienter…..

Text: Harriet Larsson, Harrietsblogg.se

https://newsvoice.se/2020/01/den-humanitara-stormakten/

Avundsjuka kortar inga vårdköer

Jan Ivarson, politiskt obunden, kommer här med ett nytt och tänkvärt inlägg om privat vård.

”Mänskligheten har alltid bestått av fattiga och rika. Det är något vi måste förhålla oss till på ett förnuftigt sätt och inte låta avundsjuka leda till att barnet kastas ut med badvattnet.
De flesta tycker det är naturligt att personer med god ekonomi bor bra, åker i dyra bilar och gör fina kryssningar. Det är vad vanligt folk ofta vill göra något av, då de vinner på lotteri. Problem uppstår i vårt land med socialistiskt förflutet, om rika vill köpa vård för att snabbt bli botade. Vi är vana vid att vård tillhandahålls av samhället och tycker vi betalat skatt för det. 

Köp av privat vård kallas att gå före i vårdköer och anses omoraliskt, trots att det kortar köerna och avlastar samhällets ekonomi. En viss tillvänjning har vi haft genom att företagare och chefer i kommuner och fackföreningar har fått sjukförsäkringar för privat vård, så de snabbt kan återkomma i tjänst på sina viktiga poster. Det har mildrat kritiken i socialistiska media. 

I Sverige har det vuxit fram privata läkarstationer under relativ tysthet. De är ofta specialiserade på vissa typer av åkommor, som ögon eller höftleder. För verkligt svåra fall söker personer som har råd behandlingar utomlands. De har hittills gått under vänstermedias radar. 

I dagarna har ett privat initiativ i vården rört upp känslor.
Deckarförfattaren Camilla Läckberg har satsat på att öppna en ny vårdcentral Hedda Care i centrala Stockholm. Behandlingen sker utan samhällsstöd så patienterna får betala hela kostnaden. Ett läkarbesök kostar från 1150 till  2490 kr. 

Priset är orimligt tycker många som relaterar till landstingets taxa. Man kan undra om landstinget kan öppna en ny vårdcentral för den kostnaden.

Vi får vara tacksamma för det staten bidrar med när vi kommer fram i vårdköer som Hedda Care kommer korta. Det är svårt att ta till sig efter generationer av socialistiskt omhändertagande som nu kippar efter andan. Tidigare östtyskar upplevde nog något liknande när de blev fria och fick lov att köpa en VW eller Mercedes om de kunde.  Det tog tid för dem att vänja sig och alla har inte gjort det än.
Tyskar säger att de lyckades få ut Merkel ur Östtyskland, men de har inte fått ut Östtyskland ur Merkel.

Vi skall vara glada åt att rika vill betala för att korta köer som våra politiker skapat. Sverige hade år 1998 8,85 miljoner invånare och 2018 10,23 miljoner. Ökningen under tjugo har varit 1,38 miljoner eller 15 %. Under de tjugo åren har vi inte förmått öka vård, skola, omsorg och infrastruktur med 15 %. Det fanns inga tomma vårdplatser när folk strömmade till. Ökad befolkning med delvis nya åkommor, högt bidragsbehov och låg skattekraft har inte möjliggjort tillräckliga investeringar, högre löner och ny teknik. Därför skall vi vara glada för att det tas privata initiativ om inte fler skall lida i längre vårdköer.”

https://www.dn.se/debatt/privat-vard-utvecklar-battre-an-nar-politiker-far-styra/