Kategoriarkiv: Psykopatologi

En tips fråga och ett inlägg på X får mig att förtvivla

Akademi, Det sovande folket, Donald Trump, Forskning, Indoktrinering, Invandring&Mörkläggning, Korrekthet, Överstatliga organisationer (FN, EU), PK-folket, Politikermoral, Psykopatologi, Rasism mot svenskar, Wokerasism

Nu har söndagens tipspromenad återkommit efter vintervila i Valla skogen. Jag brukar kika på de 12 frågorna, när jag numera går en sakta stavpromenad. Efter att ha läst fråga 11 känner jag hopplöshet över hur stark den vänsterliberala indoktrineringen är.

Bild från sofielundsala.se

Den lyder:

Trump vill ta bort stödet till universitet vars vetenskap han inte gillar. t.ex på Howard.
När grundades universitetet med tre förslag efter.

Det Trump vill sätta stopp för är precis tvärtom, idag styr demokraternas woke politik vetenskapen som därmed eroderar och folket indoktrineras.

Mig veterligen så är woke/korrekthet ingen specifik vetenskap utan en politisk term som består av ett hopp kok av främst vänsterliberala tankegångar som beskriver en medvetenhet om frågor som rör jämlikhet mellan olika etniciteter och genus, samt social rättvisa, diskriminering och rasism.

Dessa idéer omfamnades snabbt av akademin, för då blev forskningsanslagen mer generösa.

Mottagligheten var betydligt större där än hos Trumps Maga rörelse, då många akademiker har ringa erfarenhet från golvet och lever i en skyddad godhets bubbla.

Denna trend med att akademier och övre medelklass har övertagit partier till vänster har skett i hela västvärlden. De sitter högt ovanför vanligt folk och moraliserar; Svensson som åker i dieselbil, äter kött och sparar till en Mallis resa och som ser att mångkultur bara medför jävulskap utanför knuten. Kanske är det därför socialdemokraterna vurmar mer för akademin än verkstadsgolvet?

Alla skall knuffas in till högre studier oavsett förmåga. Trots varningar från klarsynta professorer om bristande kunskap för högskole- och universitets studier. Därför har universitetets styrelser erbjudit en massa flumkurser som flertalet kan klara sig igenom och som samhället inte behöver. Inte konstigt att arbetslösheten stiger även hos akademiker.

Det jag hittar om woke inom akademi måste sökas inom centrum för genusvetenskap.

En C-uppsats från Uppsala universitet VT 2024 ställde frågan: ”Är Woke fortfarande Woke? – En analys av förändrade trender i social rättvisa och identitetspolitik”.

”…Resultaten visar att ”woke” har blivit en central term i den offentliga diskursen och har polariserat samhället, vilket försvårar öppen dialog och samarbete…” Författaren påpeka hur komplex woke begreppet och dess debatt är.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1864233/FULLTEXT01.pdf

Tyvärr vill tips promenads-föreningen just visa på hur woke/medvetna de är och återger bara vad statsmedia har tutat i dem.

———————————————————————————

Det andra som lade sordi på försommarens skira grönska var ett inlägg på X som K-O Arnstberg återgav i sin söndagskrönika den 11 maj. https://morklaggning.wordpress.com/2025/05/11/sondagskronika-psykopaterna-och-makten/

Avsändare till inlägget var iraniern Yavar Zand på X. Han kallar sig själv för Sverigevän och är förtvivlad över det hat mot Sverige han möter på sociala medier. För här sover HMF jägaren tryggt, för denna & gäller bara för värdlandets befolkning/majoritetssamhället med dess främlingsfientliga medborgare och kränkande strukturer.

”Jag ser hur dessa invandrare använder glada emois när något sorgligt publiceras om Sverige, till exempel när bilar brinner eller när någon svensk tjej blir våldtagen. /…/ Jag ser i deras kommentarer att de till och med njuter att se Sveriges undergång, och de är MÅNGA. Jag och andra Sverigevänliga invandrare blir lynchade varje gång vi skriver något positivt om Sverige på sociala medier. Man blir attackerad av tiotal personer direkt och på en gång när man tar Sveriges sida i någon fråga oavsett ämnet. De hånar Sverige och svenskar. De säger att man hade det bättre i sina hemländer och att Sverige är primitivt, kallt, skit och att svenskarna är snåla och vidriga…. Jag tycker så synd om Sverige, jag ser en liten försvarslös flicka som håller på att bli våldtagen och det finns INGEN som hjälper henne. Jag kan bara säga svenskar VAKNA, er naivitet kommer att kosta er landet.”

Därefter belyser Arnstberg somaliers övervikt inom brottslighet, biståndets baksida till deras hemvist Somalia och slutar med väl underbyggt konstaterande att makt drar till sig patologiska personligheter. 

Arnstberg hänvisar till en artikel i Newsvoice (i DN skulle den aldrig ha publicerats hur underbyggd den än är) av Steven Eugene Kuhn.

Han är krigsveteran, debattör inom geopolitik och strategisk rådgivare med över 30 års erfarenhet från stora företag och förklarar hur falska narrativ, toppolitik och den globala politiska elitens patologi används som vapen.

Han konstaterar: Vi riskerar att få makteliter som inte vill sina folk väl, som toppas av de värsta bland oss och att det kännetecknar västvärlden

”…Först de essentiella psykopaterna, födda utan samvete, utan skuldkänslor, utan empati, bara med kall ambition. Titta på Klaus Schwab, Victoria Nuland eller Christine Lagarde. Rovdjur klädda i ledares skinn.
Sedan finns karaktärspsykopaterna, förvrängda av trauma, ideologi eller ambition. Tänk på Zelensky, en komiker som blev frontfigur för massuppoffringen [av det ukrainska folket]. Tänk på Ursula von der Leyen, en byråkrat berusad av makt, blind för förstörelsen.
För det tredje, trollkarlarna, hypnotisörerna och manipulatörerna, som skapar slogans, säljer krig och förför massorna till att jubla för sin egen undergång – polerade, beräknande, mästare på bedrägeri klädda i diplomati.
För det fjärde, patokratin själv. När tillräckligt många av dessa typer infekterar systemet, vänds systemet upp och ner.
Normala människor, de med anständighet, samvete och mod, tystas, diskrediteras eller krossas.
Endast de patologiska överlever och frodas. Det är vad vi ser idag i Bryssel. Det är vad vi ser i EU-kommissionen, NATO och i Washington DC. En upp-och-ner-vänd värld där sjukdom belönas och förnuft bestraffas...” https://newsvoice.se/2025/04/patokrati-steven-eugene-kuhn/
(fet stil är min redigering för att lyfta fram namn och konklusion)

Tipspromenad undviker jag, men inte K-O Arnstbergs kunskapsfyllda krönikor. Denna avslutas med  

”…..Precis som i fängelser och på Wall Street så är politikervärlden överbefolkad med psykopater: i regering och riksdag, inom militären, polisen, domstolarna, utbildningsväsendet, näringslivet, fabrikerna, bostadsrättsföreningar och ungdomsgrupper.”

Bild från youtube.com Mikael Willgert, K-O Arnstberg och Lars Bern i Swebbtv

Dissidenter, konsekvenser och psykopatiska beteenden

Dissident, Psykopatologi

Wipipedia:
”Dissident” är en person som aktivt motarbetar den rådande ordningen. Vanligen avser man en politisk dissident som oftast med fredliga medel sätter sig upp mot en totalitär regim.

dissident

”Konsekvenstänkande” är förmåga att inse och förstå konsekvenserna av sitt handlande både i nutid och framtid.

”Psykopati” (från psyche ”själ”, ”liv” och pathos ”lidande”) är en generell beteckning på en störd personlighet ifråga om känsloliv och vilja att följa sociala normer.

Journalisten Marika Formgren, är en ”dissident” som är värd all beundran.
Krönikor finns på hennes blogg www.marikaformgren.se
Hon tillhör de journalister, som mer eller mindre knuffats ut i kylan från tidningar de arbetat på.
MF har arbetat på Corren, Smålandsposten, Svenska Nyhetsbyrån (SNB) och är numera fri skribent och kommunikatör.
”Men inte ens som ledarskribent får man tänka alla tankar hela vägen ut” skriver hon under Om mig på sin blogg.

Här citerar jag några stycken från hennes inlägg ”Vägra skämmas” från 21 juni 2016.
……”Att försöka förutse vilka konsekvenser olika politiska vägval har för Sverige och svenska folket är alltså en dödssynd bland svenska journalister.
Det enda konsekvenstänkande som är tillåtet och uppskattat i denna yrkesgrupp är att i alla lägen överväga konsekvenserna för den egna karriären, det egna varumärket.
På grund av tidningsdöden så ser jag hur en strid ström av före detta kollegor – både nyhetsjournalister och ledarskribenter – lämnar journalistiken för att istället börja jobba som ”kommunikatörer”. Det är bra….
……Jag hör till en grupp människor i Sverige som har några saker gemensamt:
* Vi arbetar/har arbetat med skrivande och/eller opinionsbildning.
* Genom att använda just konsekvenstänkande förutsåg vi asylkatastrofen innan den var ett faktum.
* Trots att det var ett journalistiskt självskadebeteende (stred mot dåvarande ”värdegrund”) så skrev vi om vilka slutsatser vårt konsekvenstänkande ledde oss till, med andra ord varnade vi för att den svenska invandringspolitiken var ohållbar….
….Trots åsiktsskillnader har vi ytterligare en sak gemensamt: Vi har alla betalat ett mer eller mindre högt pris för att vi kritiserade invandringspolitiken innan det blev opportunt.
Därför ställs i dissidentkretsar ofta den bittra frågan
”När ska vi få upprättelse, när ska etablissemanget erkänna att vi dissidenter hade rätt, att vi inte var fascister med en unken människosyn utan att Sverige idag hade mått bättre om man hade lyssnat på oss i tid?
….Skillnaden mellan etablissemang och dissidenter är att dissidenter strävar efter ärlighet, medan etablissemang strävar efter makt….
När dissidenternas åsikter blir alltför populära i folkopinionen (för att folk i sin vardag upplever att dissidenternas verklighetsbeskrivning är sannare än etablissemangets); sno dissidenternas åsikter, samtidigt som du mer högljutt än någonsin anklagar dissidenterna för att vara rasistnazistfascister…
….Att hävda att den som förutser och vill förebygga katastrofen är rasist (eller något annat fult, vi vet ju inte vilken som är nästa ”utmaning” att tabubeläggas av värdegrundsdemokraterna) – det är inte att anpassa sig efter verkligheten, det är att dubba ointelligens till dygd.”
Slut på citaten från hennes blogginlägg ”Vägra skämmas.”

Mycket i detta inlägg är hyperaktuellt i dag, när verkligheten har kommit i kapp makthavarna.
SD:s framgångar i flera av höstens opinionsundersökningar skrämmer, när rasist/nazist stämpeln skrämmer allt färre medborgare.
Det är snart bara Peter Wolodarski och Henrik Arnstad som har ett stort lager av stämplar kvar.
När jag ser politikers och journalisters brist på konsekvenstänkande så associerar jag till små barn, som inte förstår konsekvenserna av sina handlingar, men förståelsen kommer när tiden går och hjärnan växer till.
Vi vet att så kallade bokstavsbarn har något trassel i hjärnans synapser och att till exempel adhd, autism diagnoser är överrepresenterade bland kriminella, som också kan belastas av psykopatiskt beteende.
Denna psykopatiska personlighetsstörning finns både hos låg- och högutbildade. De sistnämnda verkar ofta i yrken där stor maktposition finns, till exempel chefer, media, finanssektorn, advokater och politiker.
Om psykopater finns mycket intressant att läsa, forskning saknas inte heller.
Robert D. Hare, född 1934, är en kanadensisk forskare inom kriminalpsykologi. Han är professor på University of British Columbia där hans studier centreras runt psykopatologi.
Boken ”Psykopater i arbetslivet” av Lisbet Duvringe, Mike Florette blev mycket uppskattad när den kom ut i fjol och visade på ett stort behov.
Det finns fler förklaringar till ohälsa, än brister i flexibilitet och att inte tänka tillräckligt positivt på arbetsplatsen. Det är smärtsam insikt för snabbutbildade motivationskonsulter.
Manipulerande, lögner och brist på empati är utmärkande egenskaper för ett psykopatiskt beteende och kan bli bränsle för karriären, även om det för lågutbildade kan sluta bakom galler. De högutbildade stormar i stället fram och kan skada många i arbetslivet och medborgare i samhällslivet.
Utbrändhet är en diagnos med många orsaker, vars sjukskrivningstal nu skrämmer socialministern.
Ut i kylan, knuffas dissidenter och oppositionella som klarsynt ser orsak och verkan före alla andra. När denna insikt redovisas i tal och skrift kommer motattacken.
En sådan obehaglig frispråkighet måste täppas till, det vet alla som halkat ner i karriärtrappan och efter uppresning pudlat och sällat sig till ja-sägarnas skara. Grupptrycket värmer även om själen kan ta skada.
Skillnaden är att ”dissidenter strävar efter ärlighet, medan etablissemanget efter makt” som Marika Formgren enkelt uttrycker det.
”Vad är det för skillnad på att inte våga/få säga vad man tycker i en diktatur och att inte våga/få säga vad man tycker i en demokrati?
(En klok fråga som en bloggläsare fångade upp från nätet)