Citat från Finlands president Sauli Niinistö, i sitt tal på den nationella veterandagen, som Merit Wager återgav på sin blogg under 2017. Niinistös tal på veterandagen
En bloggföljare mejlade detta samt kloka ord från Alf Ahlberg 1892-1979 Han var, socialdemokrat, filosof, folkbildare och anti-nazist, anti-rasist och anti-kommunist. Under många år var han rektor på arbetarrörelsens folkhögskola Brunnsvik. Han hade livvakter pga dödshot från nazister, att jämföra med dödshot från dagens islamister som utfärdar dödsdomar med auktoritativt utlåtande (fatwa) från en religiös ledare. Salman Rushide, Lars Vilk i färskt minne och nu ligger Paludan illa till, som med sina provokativa Koran eldningar visade att yttrandefriheten bara är en kuliss, som inte tål praktisk verklighet.
Alf Ahlberg skrev så här om svenskhet:
”Att vara svensk är till en början att tillhöra ett folk och därtill ett mycket gammalt folk.
Mången förefaller detta vara en trivial och självklar sanning, men så är det alldeles icke.
Det lilla ordet folk täcker en stor och egenartad verklighet.
Ett folk är inte detsamma som summan av de individer, som bebo en avgränsad geografisk yta. Svenska folket är något ojämförligt större och högre än summan av de svenskar, som i dag bebo vårt land plus dem, som bo spridda i främmande länder.
Det är enheten av de döda, de levande och de ofödda i oräknade generationer bakåt och framåt i tiden.
Sverige är inte bara det land vi själva bebygga utan jämväl det land, där våra barn en gång få bo och våra fäder sova under kyrkohällen.
De döda, både de namnkunnigaste och de namnlösa, leva bland oss i sitt verk och sin gärning och bestämma hela vårt sätt att vara såsom svenskar, att tänka, känna och vilja.
Själva äro vi snart borta och ingen känner mera vårt rum.
Men svenska folket skall leva efter oss som det levat före oss. Det betyder att vårt sätt att tänka, känna och handla som svenskar också är bestämt av hänsynen till de ofödda släkterna, att de verka som motivkrafter i vårt liv i dag.
Vi nu levande, som för ett kort ögonblick representera svenska folket och ha att i en ödestid för vårt land bära ansvaret inför de hädangångna och de ofödda – vi äro blott löven på ett gammalt träd, som spricka ut om våren, vissna och falla av om hösten.
Ingen räknar dem, ty det är trädets liv det kommer an på. Som medlemmar av ett folk äro vi något annat och mer än blott kortlivade individer, vi ha del i ett högre överindividuellt liv, som visserligen icke lever i någon abstrakt metafysisk rymd, som man ibland tänkt sig, men väl i oss och mitt ibland oss.
Detta är orsaken till att den, som har en fast känsla av att tillhöra denna gemenskap mellan de döda, de levande och de ofödda, som ett folk är, kan om så skulle krävas offra det egna individuella livet för att det högre och större livet skall kunna räddas och värnas.”
Ur ”Svenska folkets väsenskärna” (1940). Finns eventuellt på antikvariat.
Hur långt ifrån dessa ord har inte dagens socialdemokrater fört landet, i sitt kryperi för globaliseringens bröder, där ett fåtal styr och kammar hem alla vinster från stöldgodset, länders naturtillgångar, som världsbanken med smarta lån lurar av fattiga länder.
Historielösa och rotlösa skall folket vara, då passar vi in i globalist maffians planer.
Dessa arbetarrörelsens svikare har förskingrat vårt kulturella arv och stampar på forna generationers strävan, som Vilhelm Moberg också skrev vackert om.
Med dagens demografiutveckling kommer svenskar att vara minoritet i sitt eget land inom 2-3 årtionden. Att känna sorg över denna förlust är tabu. Vi skall bara vara en folkstam bland alla andra som har importerats, främst av socialdemokraterna som garant för fortsatt maktinnehav.
Både Löfven, Andersson, Reinfeldt och nu Kristersson följer globalist maffians manual om utplånad nationalstat, vars murbräcka är allas lika värde.
När svenskhetens rötter rycks upp utan att vi sätter stopp, då närmar sig en världsregering inom kort.
Relaterad källa; https://detgodasamhallet.com/2022/05/05/gunnar-sandelin-om-demografin-del-2/
Boken Svenska Folkens Väsenskärna skrevs under 1940, när Hitler stod i dörren.
I dag står Nato i dörren, vars uppdragsgivare USA vill ha världskontroll och Putin som inte vill ha Nato och EU in på knuten. Han drar röda linjer, hit men inte längre, medan USA:s marionett kräver miljarder varje dag och mer av tunga vapen, både på marken och i luften, medan unga män dör i tusentals varje dag på slagfältet.
Att önska fredsförhandlingar i Ukraina är livsfarligt och västs makthavare lurar i oss att knäcks inte Ryssland så hamnar vi i evig fångenskap.
Jag känner mer hot från vår regering med Nato medlemskap i varje mening, än från den avskydde Putin.
