Kategoriarkiv: Henrik Paetau

Björn Ranelid och Katarina Janouch är två fyrar i kulturens PK-styrda mörker

Bildresultat för björn Ranelid

Bildresultat för björn Ranelid och Katarina Janouch

I Norge finns lite hopp till skillnad från Konstfacks woke generation av studenter, som upprördes över det rasistiska namnet på salen “Vita havet”. Norska konststudenter tvingades ha polisskydd, när de ställde ut konst som anklagas för att vara “rasistisk”. Men trots vänsterns kampanj blev utställningen en succé, rapporterar Document.no. https://www.friatider.se/rasistisk-utstallning-blev-stor-succe

” Politiken skall hålla armlängds avstånd till konsten, medierna och litteraturen och andra former av opinionsyttringar. men den politiska styrningen genom olika typer av stöd och myndigheters kritik mot enskilda är exempel på hot mot en i verklig mening fri opinionsbildning, skriver, nej inte någon sverigedemokrat, utan tryckfrihetsexperten Nils Funcke på DN debatt den 11 juli. https://www.dn.se/debatt/sa-har-politisk-styrning-blivit-ett-hot-mot-fri-opinionsbildning/

Nils Funcke tar upp många företeelser från staten och dess aktivistiska myndigheter, som strider mot regeringsformens skydd för medborgarnas åsikter och värderingar.
Han visar på hur myndigheter gör sin egen aktivistiska tolkning om vad som skall få stöd och vilka som skall få det inom media, kultur, trossamfund och civilsamhälle.

“Rätten att ifrågasätta, fritt uttrycka åsikter och värderingar oavsett om de är falska, halvsanna och vilseledande är en del av demokratin och inte “ett hot mot demokratin.”

Funcke får starkt eldunderstöd från 104 museichefer som nyligen larmat om kulturens ofrihet i rapporten “Armlängds avstånd – tillståndet i landet från 104 museichefer” från branchorganisationen Sveriges museer.
http://www.sverigesmuseer.se/nyheter/2021/07/stor-okunskap-bland-politiker-om-armlangds-avstand/

Dessutom riktar Myndigheten för kulturanalys stark kritik mot kriterierna för att få kulturstöd, i rapporten “Så fri är konsten” och ger exempel exempel på myndigheters förvanskning av förordningar (dvs. att tolkningar för stöd sker efter en rödgrön PK-mall, min anmärkning).

Att Löfven har gett posten som kulturminister till MP, är nog med baktanken att PK ideologin skall utgöra ett stängsel runt all kultur, vilket Alice Bah Kuhnke gjorde med besked med att hälla skattemedel över Muslimska brödraskapet med dess förgreningar, som tack för att de röstat in henne i politiken.

Om Amanda Lind kommer att agera på dessa salvor återstår att se, eller om hon fortsätter på den aktivistiska vägen och belönar instrumentell kultur, vilket innebär att kulturlivet förvandlas till ett medel för att uppnå makthavarnas politiska mål.

Värdiga en kulturminister utnämning vore Björn Ranelid eller Katarina Janouch, något för en ny regering 2022 att tänka på, fram till dess får vi bara försöka överleva dagen, som Henrik Paetau mejlade;

“Kära Harriet,
Vi kommer inte att få ett trevligt år fram till valet 2022 – och knappast därefter heller.
Den oformbara massan röstberättigade svenskar låter sig inte påverkas ens av ovedersägliga fakta.
Jag hänvisar här till Ebba Busch:“…då är det dig de är ute efter!” och till den bredsida Katerina Janouch avfyrar i Katerina magasin.
Läs, begrunda och begråt:
https://katerinamagasin.se/ingen-av-pk-posorerna-bryr-sig-om-sverige-deras-skadespel-ar-skamligt/
Vi hörs, tänker återkomma till din blogg!”

Jag avsluter med hennes inledning på “Ingen av pk-posörerna bryr sig om Sverige – deras skådespel är skamligt”

Den 11 juli:

Den senaste veckan har skakat Sverige i dess grundvalar.
Nej, jag talar förstås inte om att en ung polis mördats kallblodigt på öppen gata, eller om att kriminella utländska klaner nu styr hela enklaver av det land som en gång hette Sverige,
jag talar inte om avrättningen på en frisörsalong eller skjutningen på en pizzeria, 90-åringar som rånas av grupper av afghaner och afrikaner, knivhuggningen vid Skansen och på Botaniska trädgården i Lund,
jag talar inte om ett rättsväsende i fritt fall eller att det just nu går runt 750 utländska våldtäktsmän som “inte kan utvisas”,
jag talar inte om miljarder som betalas ut till bidragsbedragare eller att 700.000 så kallade “asylflyktingar” har livstidsförsörjning i form av medborgarlön av svenska skattebetalare,
jag talar inte om våldtäkter, maffiametoder mot företagare och skrämda vittnen, jag talar inte om att allt fler minderåriga blir knarkkurirer och lejda mördare.
Jag talar om GIVETVIS om frasen “INVANDRINGEN ÄR EN BELASTNING” som skakat det svenska pk-etablissemanget och sänt chockvågor av indignation genom rättrådiga medieskaror och vänsterliberala politiker som nu tävlar i vem som kan vara mest upprörd och kränkt på sociala medier.
Det är på grund av FORMULERINGAR de nu höjer sin röst. Det är på grund av detta de rasar. Inte då poliser skjuts på öppen gata. Skämmes tammefan, vill jag utbrista. Skämmes!…….”

PS- Henrik Paetau har skrivit boken “Sverige – den märkliga grannen i väster”. Numera är vårt land märkligt inte bara i grannländers ögon, utan i hela världen DS.

“Sverige den märkliga grannen i väster”

En ny bok från Alterna media.

Citat från bokens baksida:

  “Boken har kommit till som en journal över politiken och samhällslivet i Sverige under åren 2017 – 2020 med regeringen Löfven II vid makten.

Beställning via länk: https://alternamedia.se/produkt/sverige-den-markliga-grannen-i-vaster/

Sverige: den märkliga grannen i väster

Författaren som kommer från Finland har under många decennier följt den politiska utvecklingen i flera länder i Europa, men ingenstans stött på en så märklig partipolitisk konstellation som i Sverige.

Den hätskhet och frenesi med vilken samtliga riksdagspartier gemensamt motarbetade ett nytt parti som i demokratiska val vunnit inträde i riksdagen kom att tilldra sig författarens intresse. Då det överordnade målet i all politik, såväl på lokal nivå som på riksnivå blev att utesluta det nya partiet från allt politiskt inflytande, ledde detta till stagnation i beslutsfattandet.

En åsiktskorridor bildades i och med att systemmedia antog en roll som stödorganisation för regeringen och det politiskt korrekta etablissemanget – och därmed övergav sitt traditionella uppdrag – att granska makten. 

Henrik Paetau är filosofie magister med ämneskombinationen fransk filologi och finska språket. Han är pensionerad rektor och språklärare som i sitt huvudämne fransk filologi även har undervisat vid Helsingfors universitet i Finland och Tartu universitet i Estland.

Henrik Paetau är reservofficer med kaptens grad. Han tjänstgjorde 1985-1991 vid Huvudstabens underrättelseavdelning och Finlands försvarsministerium, varav fyra år vid Finlands ambassad i Paris som attaché vid militäravdelningen. Åren i Paris erbjöd ett utmärkt tillfälle att följa den säkerhetspolitiska utvecklingen i världen. Under tiden i Frankrike förvärvade författaren även omfattande insikter i det franska undervisningsväsendet. Han har sedan 2009 följt skolpolitiken i Sverige…”

(Filologi: Klassisk filologi är studiet av de klassiska språken klassisk grekiska och latin och deras litteratur).

Jag tror att erfarenhet som officer kan bidra till framgång i skolan. Förståelse med rätt värdegrund står högt i den svenska skolan. Mer av “så här är det” och mindre av “vad tycker du själv” från snälla kamrat pedagoger skulle återupprätta både skolan och lärares forna status, som lärare och inget annat.

—————————————————————————————–

Kära Harriet,
I dagens Sverige är det jobbigt att stå upp för solklara vettiga åsikter om en så vidrig religion och ideologi som Islam.
Det var med en stark känsla av solidaritet jag tog del av din insändare i Nya Tider i går (15/4).

Det finns, tyvärr säger jag som nybliven svensk medborgare, i detta land en kompakt oemottaglighet för förnuftsargumentering och en massiv faktaresistens.
Att komma till insikt om faran med Islam och den hets mot oliktänkande som den religionen står för är få förunnat. De flesta vilseledda, vilka t.ex. Hege Storhaug i sin ungdom tillhörde, fastnar i spåret och bryr sig inte om att ta reda på saker, utan bara sjunger sin stämma i den bortblandade kören.

Orsaken till situationen i Sverige är enligt vad jag har kommit fram till, att socialdemokraternas propagandamakare har gjort och gör ett noga planerat och utstuderat effektivt arbete. De är otroligt skickliga jämfört med den splittrade borgerliga sidan som försöker hylla alla dygder, individuella friheter, plädera för tolerans i alla lägen.

I Finland skulle vi t.ex. kalla “Ursula” Federley pervers – och bli kallade homofoba – so what?

Att tillsammans stå upp för en genuin yttrande- och åsiktsfrihet och att tillskriva sossarnas skickliga propagandister “äran” för deras lyckade uppfostran av de svenska och invandrade väljarna är enligt min uppfattning att slå in på rätt väg.

Mot den bakgrunden är det inte svenskarna som är dummare i huvudet än danskarna, utan sossarnas subversiva lögnpropaganda som har tagit svenskarna som gisslan.

Med en gemensam hård offensiv, där sossarnas lögner blottställs med samma iver som de smutskastar sina motståndare varje gång de får muntur, tror jag att vi kan komma någon vart. Vad tror du?


Soliga dagar!
Henrik Paetau”

——————————————————————————————-

Vad tror Ni läsare?

Svårigheten är att nå ut, när systemmedia hellre granskar folket än makten och ännu råder stor rädsla för repressalier om namn avslöjas. “Fel värdegrund” kan leda till mobbing och tom sparken, det har många aktiva SD medlemmar erfarit och absolut inget jobb inom facket. BLM beundrande kvinnor går däremot bra liksom invandrare av alla slag.