”Vi har väl i minst 50 år haft ”bil-målvakter” (de som står som ägare åt annan person). Det fanns/finns de som ”ägde på pappret” flera tusen bilar! I artikeln från SvT skriver man själva att ”yrkeskriminella kommer hitta sätt att runda de nya reglerna genom att använda telefonmålvakter, falska bank-id:n och appar”.
Tandlösa lagar är politiker mästare på, för själva har de inga. Telefonmålvakter, ännu ett nytt skapat samhällsproblem.”
Antalet bilmålvakter minskar enligt Aftonbladet, men kan kompenseras med att de får byta bransch till abonnemangs målvakter. Bild; aftonbladet.se
—————————————————————————————-
Nu får Morgan åter stoltsera med handlingskraft, inför valet. Nu brådskar det, eftersom väljare sätter brottslighet högst upp, som det mest angelägna område som politiker måste lösa. Problemet är bara att deras handlingar är utan kraft.
Hur många ggr har inte regeringens ministrar förkunnat att de stärkt polisen, oavsett antal, så hjälper det inte? Eftersom deras ledning är regeringens aktivister. Dan Eliasson förstörde så mycket han kunde under sin tid som rikspolischef och briljerade med sina sluta skjut armband. För varje bravad fick han rejäl löneförhöjning.
Det kan upprepas till leda, att så länge kranen är öppen och nästan 100 000 tusen nya medborgarskap beviljas varje år, då blir det endast nya rekord i skjutningar och mord.
Det verkar som Refuges Welcome damerna har sänkt röstvolymen på det lika värdet, i alla fall på Östermalm, när Rolexklockan rycks bort från armen och sonen kommer hem utan märkesjackan för 7000 kr. När Strandvägen förvandlades till Street Race då kom farthinder snabbt på plats. Berikningen falnar, när den äger rum utanför fönstret. Den hyllade närhetsprincipen är livsfarlig för regeringen, när det handlar om vindkrafts etablering och brottslighet.
Utvecklingen kring det ekonomiska utanförskapet är ohållbar och mest problematisk är situationen i Malmö. Framför allt bland utrikes födda är det alltför många som inte kan försörja sig själva,skriver en professor och två entreprenörer i SvD den 21 juni.
…..Sveriges befolkning är i dag lite drygt 10 miljoner, varav 56 procent är i arbetsför ålder. Räknar vi om självförsörjnings siffrorna så innebär det att 3,8 miljoner människor inte bara ska försörja sig själva utan även bidra till försörjningen av ytterligare 6,2 miljoner människor. Vi har alltså en liten minoritet i Sverige som bär en väldigt stor försörjningsbörda. En person får i praktiken försörja tre.…”
För att korrekt kunna bedöma utanförskapets storlek så utgår de från ett självförsörjnings mått: Hur många människor i arbetsför ålder är självförsörjande?
Måttet de satt för självförsörjning är 16.000 före skatt/månad, är medvetet lågt satt för att inte utanförskapet skall överskattas.
Detta mått är mer rättvist jämfört med bidragsberoende och sysselsättnings mått som politiker är mycket förtjusta i, där en timma/v räcker för att åka ur den besvärande arbetslöshetsstatistiken.
Själv vänder jag mig emot ordet utanförskap, vilket ger association till att någon /några har knuffat ut invandrare från gemenskap i värdlandet. Bilden vill visa på skyldiga svenskar och oskyldiga invandrare, som måste hjälpas och stöttas med bidrag, förturer och särbehandling från första steget på svensk mark fram till graven.
Att utanförskapet är självvalt nämns aldrig. Med islam som religion är utanförskapet omöjligt att bryta. Korvstoppning med rättigheter äger sedan rum från samhällets korrekta integrationselit, skyldigheter finns bara i det finstilta längst ner och tas sällan upp. Därutöver har vänstern med stor framgång delat ut offerkoftor till förorten och berättat hur förtryckta de är av majoritetsbefolkningen, som försörjer dem.
Jag fick mig ofta en släng av sleven under yrkesåren, när önskan om funktionsintyg till diverse bidrag, hjälpmedel, hemresor mm inte kunde utfärdas, eftersom underlag saknades.
Hur det ser ut nu vågar jag inte tänka på, när hot, våld gör att yrkesstoltheten försvinner både inom vården, socialkontoren för att inte tala om rättsväsendet, med hårresande snälla domar efter svåra brott. Balsam på yrkes såren blir jamsandet om utanförskap och tung bakgrund, som kan bortförklara allt i allt högre fart.
Ni minns väl hur dåvarande rikspolischef Dan Eliasson visade vägen för snyftandet.
”Dan Eliasson, Sveriges Rikspolischef i Godmorgon Sverige 26/1 2016 framför sitt budskap om ”stackars mördares trauma” efter att en kvinna knivhuggits i ryggen av en ung asylsökande man och avlidit på ett asylboende. (Detta dagen före Förintelseminnesdagen!) ”Man blir naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar, naturligtvis den som blir dödad och dennes anhöriga, men också för en enskild ung kille som begår en sån här förskräcklig händelse, vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig?”
Hur många svenskar har inte trauma i bagaget utan att råna, och slå ihjäl folk?
Tänker på min farfar, farmor som var fattiga statare i norra Värmland som bet ihop och kämpade livet ut och fostrade fem ungar till nyttiga samhällsmedborgare, men den välfärdsgrunden har Eliasson med socialdemokraterna förstört med deras mångkulturella politik.
Jag undrar när bomben brister?
När skall varje arbetande person, inklusive de invandrare som gör det, inse att nu är det nog med denna orimliga försörjningsbörda?
Men, så länge inflation får fortgå i alla kravlösa inkluderingsprojekt för nyanlända, där allt är gratis som cyklar, Iphone, trevliga utflykter utan motprestation, så lär försörjningsbördan öka. Kanske spricker det först när Svensson själv inte har mat på bordet?
Malmö och Perstorp har landets största arbetslöshet, men så länge utjämningsbidragen kommer så slipper Malmös röda garde rubba de generösa bidragen, som gör det olönsamt att jobba. Pensionen kan tom bli mindre om Muhammed lämnar hängmattan och vattenpipan med sina bröder och hans fru köket och barnafödandet.
Här ger Jens Ganman en rejäl sammanställning av politiska galningar som styr dårkolonin Sverige.
”Signalen till terroristerna är glasklar: Staten har inte längre våldsmonopol – i Sverige gör man som man vill. Kaoz iz king. .
Glöm aldrig. Dan Eliasson
Journalister och ledarskribenter upprörs över Ebba Buschs uttalanden om kravallerna i Örebro och Malmö. Justitieminister Morgan Johanssons uttalande huruvida våldsverkare ska bestämma vem som ska få demonstrera eller ej är en ”svår principiell fråga” förbigås med tystnad.
Året är 2017. Mustafa Panshiri och jag befinner oss på polisstationen i Göteborg. Vi ska intervjua en grupp konstaplar om situationen runt Brunnsparken/Nordstan och allt mer pressade arbetssituationen där. På väg in i det lilla konferensrummet med nerdragna persienner stannar jag och pratar med en polis som sedan dess blivit känd i media och på Twitter. Jag frågar vad han tycker om sin högste chef: Dan Eliasson . Polisen blir svart i ögonen och säger med ett eftertryck som får mig att studsa: ”Den jävla råttan.”
Jag brukar återvända till det ögonblicket i tankarna. Det var inte enda gången vi hörde liknande saker under arbetet med vår bok ”Det lilla landet som kunde” men bara den gången bet sig snabbt. Det var en ögonöppnare. Jag visste redan att Dan Eliasson var kontroversiell men att det var på den här nivån…?
Vad kunde Rikspolischefen ha sagt eller gjort som frammanade ett så vitglödgat hat hos fotfolket?
Senare den dagen förklarade en annan av poliserna:
“Det är en kombination av flera saker. Dels är Eliasson helt ointresserad av vår arbetssituation, han är politiskt tillsatt för att motverka ’rasism’ inom polisen, men sen var det en grej när hanvar här i Göteborg också… och talade inför all personal som jag tror provocerade många…”
Jag får anekdoten återberättad för mig: hur Dan Eliasson klev upp på scenen och att visst fanns det oroliga områden i Sverige och visst hade arbetsklimatet hårdnat för poliser på gatan, men det var inget han och hans “kompisar på Östermalm behövde bry sig om ”.
Han sa det på ett sätt så att åhörarna inte förstod om han skämtade eller ej. Det lät som att han faktiskt menade det han sa och efter konferensen var det ett antal poliser som tappade respekten för sin chef. Var han ärlig var det dåligt, hade han så kasst omdöme att han inte förstod att hans nonchalanta ”skämt” kunde misstolkas var det ännu värre.
Vi vet hur det slutade: Eliasson fick gå, men först efter att ha skämt ut sig själv och sin kår genom att sätta sig på en presskonferens och kväka fram ett lika ynkligt som oförlåtligt ”Hjälp oss! Hjälp oss!” . Detta efter att gängkriminaliteten och vansinnesdåden börjat växa honom över huvudet. Det var ett olyckligt ögonblick i den svenska polismaktens historia. Signalen till landets kriminella hade inte kunnat vara tydligare: ”Staten är besegrad – ni knäckte oss.”
När Eliasson utnämndes 2014 kallade han sitt nya uppdrag ”oemotståndligt”. Inrikesminister Anders Ygeman ansåg att partikamraten ”genom sin breda erfarenhet har de främsta kvalifikationerna för tjänsten.”
Fast redan då var Eliasson skandaliserad från sin tid på andra statliga verk ( bl.a Försäkringskassan ). Detta organisatoriska underdjur skulle ändå rädda oss och under hans fögderi togs en rad avgörande beslut, bland annat det om icke förstärkta gränskontroller under flyktingkrisen 2015. En kritisk utvärdering kring detta fanns tidigare att läsa på Riksrevisionens hemsida (borta nu). Eliasson fick också stor uppmärksamhet när han och teveintervju oroade sig för Alexandra Mezhers mördare 2016. Jag talade med poliserna som grep gärningsmannen direkt efter dådet och de berättade om hur han hånskrattat, när de satte på honom handfängsel.
Till slut stod det klart även för den mest svagbegåvade att Eliasson inte var rätt man för jobbet när det gällde att ”knäcka gängen”. Morgan Johansson grep därför in och gav honom ett nytt, lättare jobb – med samma höga lön. Kvar fanns ett manifest som bl.a. talar om “ medborgarlöften ”, “intensifierad dialog med samhällsaktörer” och “konfliktdämpning och gruppintervention vid våldskonflikter” (DN Debatt 2017-06-20 tillsammans med mats Mats Löfving , chef Nationella operativa avdelningen).
För att göra en lång historia kort: åren med Dan Eliasson som Rikspolischef var förlorade sådana. Det var aldrig meningen att han skulle ”knäcka gängen” – han skulle fungera som ideologisk grindvakt åt socialdemokraterna. Arvet efter hans vanstyre lever kvar och det som hände under påsken 2022 var ännu en tragisk milstolpe i svensk inrikeshistoria. Alla kunde se (igen) – inklusive landets kriminella – att det statliga våldsmonopolet verkligen inte fungerar. Vad det beror på exakt vet vi inte än men troligen är det en kombination av många faktorer: fel utrustning, fel inställning, fel PR-strategi , för många poliser som är 1,55 långa och väger 45 kg och inte minst: fel direktiv från den fortfarande lika politiserade polisledningen.
Polisen i Uppsala hoppar käpphäst… och lägger ut det på Facebook (2019).
Ebba Busch har rätt: de bilder som skulle ha kablats ut över världen borde ha varit bilder på 200 terrorister liggande på mage med armarna uppbrutna bakom ryggen, buntbandade och färdiga för transport till häkte och förtursrättegång ; bilder på det mordiska slöddret, när de sopades bort från gatan av välriktade vattenkanoner; bilder på samvetslösa psykopater som skriker av smärta, när polisen prickar dem med sina tazers; febrilt gnuggande sina ögon från den stickande tårgasen.
Istället fyller globala nyhetsmedia av bilder på kapade och/eller brinna svenska polisbilar, grottmänniskor som hoppade/stampade på dem; troglodyter som försökte stena människor till döds.
Detta är Sverigebilden, den beramade. Detta är vårt nya sköna kaozland för att travestera Huxley och det är svårt att understryka det negativa signalvärdet i det som händer. Eller det faktum att vi har en justitieminister som kläcker ur sig aforismer likt denna:
Ur Dagens Nyheter
Men där är vi nu, med en farligt svajande statsapparat, ett stort antal mer eller mindre autonoma enklaver med sammanlagt 550 000 invånare , inga rimliga lösningar i sikte och – värst av allt – styrande politiker som inte förstår problemen eller (ännu värre) förstår problemen men avstår från att agera av ideologiska skäl.
Jag var tvungen att slå upp Troglodyt – en gammaldags, och i dag vanligen sedd som felaktig, benämning på tidiga hominider, se Grottmänniska Troglodyt (monster) – ett medeltida monster (Wikipedia). Alltså nutida monster!
