Kategoriarkiv: fakta

En söndagstidning med motstridiga budskap

Man kan bli lätt schizofren när man tar del av debattinlägg i dagens Svd (2016-03-13).
Debattsidans rubrik lyder ”Fel resa stängsel mot andra i nöd” av vår ärkebiskop Antje Jackelén, Wanja Lundby-Wedin och Mats Hagelin.
Författarna anser att flertalet av förslagen från regeringen med syfte att begränsa flyktingstömarna till Sverige strider mot FN:s barnkonvention.
Varför instämmer inte andra EU länder kan man undra?
Varför skall Sveriges medborgare ensamt vara mer goda, än de i andra länder?
Författarna skriver bland annat under ”Lagförslaget innebär” om konsekvenser av den reducerade familjeåterföreningen…..”En snabb familjeåterförening är också en stark bidragande orsak för en lyckad integration”
Kanske inte författarna känner till att Sverige varit det mest generösa landet beträffande familjeåteranknytning, men enligt OECD är vi sämst i hela Europa på integration.
Vilka fakta utgår författarna ifrån?
Tänk om svenska kyrkan visat samma omsorg om förföljda kristna i muslimska länder, som öppna gränser för alla oavsett skäl.
För i kyrkans värld skiljer man inte på migranter och flyktingar, alla är lika välkomna. Att ca 80.000 tusen saknar asylskäl enligt internationella konventioner som under de sista åren sökt asyl i vårt land, verkar vara dem likgiltigt. Huvudsaken är att få vara god.
Kyrkan har här visat stor undfallenhet beträffande kristna och vägrade så sent som i tidningen Dagen (2016-01-29) att erkänna att kristna var särskilt utsatta.
Tack vare stort engagemang från Lars Adaktusson , EU parlamentariker för KD, så fastslog äntligen EU parlamentet ( 2016-02-05) att IS ägnar sig åt folkmord på kristna i Syrien och Irak.
Journalisten Nuri Kino har till skillnad från kyrkan gjort mycket för att denna förföljelse har uppmärksammats.
Sedan följer i söndagstidningen ett känslomässigt reportage med rubrik ”Skam över ett stängt Europa” från två journalister som följt med på de gula räddningsbåtarna, utan ett uns av konsekvensanalys som denna migrations-flyktingvåg innebär för Europa.
Jag har även svårt att känna sympati över protesterna mot mathållningen på ett asylboende i Norrköping. Trots att varje matportion kostar mer än till våra unga i skolan. Rubriken lyder ”Hungerstrejk mot mat på asylboende.”
Men även här är flatheten och undfallenheten stor, när det bästa inte är gott nog, ansvariga ger bara tafatta bortförklaringar i stället för att sätta ner foten.
Jag anser att politiker tillsammans med vänster intellektuella bär ett stort ansvar för den bristande integrationen genom sina kulturmarxistiska rötter. I deras värld är putsande på godhetsglorian viktigare än att utgå från fakta och framtida konsekvenser.

Mors cykel och Frankfurtskolans filosofi

1967
”Nu har flickorna varit hemma, för Ester susa nyss förbi på cykeln” utbrast Greta, vår grannfru, när mor energiskt trampade förbi, med våra nedtagna flygblad på pakethållaren.
I brukssamhället där hemmet låg fanns fyra anslagstavlor, en på bruket, en vid kyrkan, en vid stationen och en uppe i samhället där arbetarvillorna stod, som mor befriade från budskapet ”USA ut ur Vietnam” och ”Stöd FNL”. Till råga på allt hade vi satt upp våra affischer mellan kyrkans plats och nykterhetslogens.
Både jag och min syster var engagerade i vänsterns studentrörelse under ungdomsåren.
Min syster planerade för en resa till Kuba och skulle hjälpa Castro med sockerrören i landet, som blev befriat från det kapitalistiska oket.
Något krångel uppstod dock med visum, så hon kom aldrig i väg, till fars och mors stora glädje.
Jag gick på utbildning i Göteborg, men ägnade mycket tid på Andra Långgatan, där vi unga inom VUF (vänsterns ungdomsförbund) lätt löste världsproblemen och textade plakat och banderoller till nästa demonstration på avenyn och samlade tomater till ambassadör Hollands besök.
”Känner Ni stanken från Enskilda banken”, ”Tage och Geijer, Lyndons lakejer” ropade vi i kör och när vi hade värmt upp våra röster tillräckligt högt, klämde vi i med ”Nicolain ska ha däng.”
Jag nyktrade till redan 1975 och förstod plötsligt att allt hänger samman, inget är svart eller vitt utan grått, i komplicerade mönster som påverkar varandra.
Detta uppvaknande föranleddes av rymdforskning från det förhatliga Nasa, vars litiumceller blev bränsle i minipacemaker, vilket räddade livet på min nyfödda och svårt hjärtsjuka dotter.
Vänsterns självsäkra gossar, oftast från bortskämd medelklass, försökte övertyga arbetarklassen om att bli globala marxister och få dem att upptäcka hur deras moral med Luther och Jantelag, satt dem i klistret.
Om allt detta gamla skräp kunde raseras, så skulle en ny värld etableras!
Framgången uteblev dock, för mor hade fullt upp i kyrkan och höll på med bullbaket till midsommarfesten, medan far torka näven på blåblusen och sa; dom nyktrar nog till med tiden…
Vår övertygelse bottnade i Frankfurtskolans läror om allas frihet och lika värde. Den skapades under 30-talet av intellektuella, som ville bredda den marxistiska analysen in i samhällets alla vrår, med målet ett paradis på jorden.
Frankfurtskolans män och kvinnor blev sura över att arbetarna inte förstod att slänga av sig det kapitalistiska oket och göra revolution.
Revolutionen måste då hjälpas på traven, när tröga arbetare struntade i de kulturmarxistiska kraven. Arbetarna på bruket gillade i stället disponenten, landet och lagen med kristna och traditionella ideal.
Frankfurtskolans män och kvinnor avfärdade både fakta och forskning. De betraktade vetenskapen bara som ett verktyg i politikernas tjänst, som ansågs vara kapitalets body guards och folkets fiender.
Efter avslutade studier var steget mycket kort till fiendesidan och banken luktade nu riktigt gott, för dessa självsäkra gossar. Personlig vinning kom oftast före moralen hos dessa blivande globetrotter. De predikade om global solidaritet, oavsett befrielsehjältarnas folkliga svek.
Den vite mannen i väst fick bli symbol för förtrycket av minoriteter, som kvinnor, barn, sexuellt avvikande och invandrare, helst från främmande kulturer.
När dumheter utförs av dessa förtryckta var de alltid utan skuld. Detta överdrivna hänsynstagande har även bidragit till kränkthetskultur, där eget ansvar sattes i buren.
Herbert Marcuse var en Frankfurtskolans stora tänkare, många var också judar, som fick fly till USA under kriget.
Därigenom blev kulturmarxismen tongivande under kommande studentrevolter både i USA och i Europa.
Denna filosofiska riktning bidrog sedan till att tak och väggar byggdes i åsiktskorridoren. För i den korridoren är ideologi, viktigare än verkligheten och grupptrycket har cementerat den, trots stor sprickbildning.
I dag går skiljelinjen åter mellan nationalister och gynnade globalister, som reser kors och tvärs runt jorden och kan utnyttja världens brister för egen vinning.
Under deras humanitära förkläde, kan mycket döljas av ego- och särintressen.
Samtidigt ser de ner på oss andra, som inte förstår de visionära målen.
Vi betraktas mest som globaliseringsrädda, lågbegåvade, ja rent ut sagt som dumma individer!
Trots att det är vi som i vår vardag ser konsekvenserna av den fria rörlighetens följder, när både Schengen och Dublin gått sönder.
Kanske tig eller tyck som vi, kan bli en framtidsparodi på dagens demokrati?
Etablissemanget vill nu snabbt vända blad och bara se framåt, när flyktingpolitiken havererat, men jag bara undrar vart mors gamla cykel tog vägen?

Verklighet, vackra ord och fakta

Att se bakåt och våga se handlingsmönster och ta del av fakta, det är att få beredskap till förståelse och perspektiv på dagens tid.
Förståelse är motorn i förändring, annars kan man köra fel.
När det gäller uppfattning och förklaring till samhällets problem, inom olika områden, så är makthavarna farligt lika, med samma bortförklaringar när man kört i diket. Eftrersom partiernas ideologi har stark styrförmåga, gäller nog det gamla militärskämtet; ”stämmer inte terrängen med kartan, så gäller kartan….”
Ett slående exempel är invandrings- och asylpolitiken som nu havererat, med risk att dess framtid ej går att hantera.
Utgångspunkten har varit att mångkultur skall accepteras utan protest, för eliten har bestämt att den är bäst.
Alla skall tänka lika, trots att risken då är stor att ingen tänker alls.
Till tröst för eventuella bloggläsare kommer här några respekterade röster från forskningsvärlden, där fakta presenteras utan känsloargument.

-Neal Zachary och Watling Jennifer, forskare inom sociologi/psykologi: ”Samband mellan mångfald och social sammanhållning finns ej. Oförenligt.”

-Paul Coller, ansedd forskare i Oxford sammanfattar i sin digra bok ”Exodus: Immigration and Multikultarism in the 2lst centry”, dagens forskning om migration, från fattiga till rika länder:

”Minskad invandring är ett måste. Man åderlåter fattiga länder på utbildade, vilket försvårar landets utveckling. Ej utbildade personer är mycket svåra att integrera, de hotar värdlandets stabilitet. Lönepress sker i mottagarlandet och nedskrivning av utbildningskapitalet.
Migrationen är inte en win-win situation, utan en lose, lose.”

-Samuel Huntington, statsvetare, forskare skrev om islams blodiga gränser i boken ”The clash of civilization” som återgavs i (Svd 2013 -11-23) bl.a …”överallt där islam delar gräns med en annan civilisation uppstår krig, kamp och kollision. De använder västvärlden som projektionsyta för sitt lands tillkortakommanden. De reaktionära ideologierna har fått ny geografi”.

-James Surawiecki, skriver i boken ”The wisdom of crowds” att folks privata erfarenheter är bättre evidensbaserade än de officiella, politiska och moraliska beträffande påståenden om migrationens fördelar.

Ayaan Hirsi Ali, författare och som kämpar mot kvinnoförtrycket inom islam. I SVD 2015-05-19 skrev hon i debattartikeln ”Reformera islam” bl.a. att Islam använder sig mer än gärna av västs teknologiska landvinningar, men motsätter sig dess värderingar som ligger bakom dem.

Paul Scheffer, journalist, urbanforkare skriver i boken ”Immigrant nations” att multikulturalismen har tolererat för mycket av kulturell särart och för lite av kulturell anpassning och att den försämrar normer och gemensam värdegrund från värdlandets tidigare generationer.

David Eberhart, psykiatiker, författare skriver i en artikel i GP 2016-02-08 om åsiktskorridoren och om den korrekta eliten som stigmatiserar andras åsikter. Känsla får ersätta förnuft och om hur eliten blir offer för grupptryck.

Tyvärr verkar inte våra politiker ha tagit del av dessa trista fakta, för sanningen är alltid det första offret i politisk korrekthet.
Politiker med sina lojala undersåtar har låst fast sig i vackra, men innehållslösa ord, om mångfald, mångkulturens berikning, värdegrund, lönsamhet, men blundat för både fakta och verklighet.
Slipade och dyra konsulter har goda tider, för makthavarna behöver nya ord som skiner.
Öppna hjärtan, utvecklingsmoral och Sverige tillsammans blev utan avsedd effekt, så kan det gå när folket har rätt och politikernas faktaunderlag är skralt.