Om låtsasjobb och arbetsförmedling som inget förstår

Att byråkratin har ökat dramatiskt inom regioner och kommuner är en bister sanning, medan besparingar/neddragningar främst landar hos fotfolket.

I dag finns det snart fler kommunikatörer än sjukvårdsbiträden, som jobbar med ansvariga politikers varumärken. Slogan som ”I Linköping blir idéer verklighet” och ”att ligga i framkant” är betydligt viktigare än att gamla får komma ut i friska luften och att cancersjuka slipper dö i långa köer.

Bildresultat för linköping ideer blir verklighet
linkoping.se

Jag tror karriärsugna politiker har apat efter UD:s omhuldade Sverigebild, där de ljuger så de blir blå, i sin nit att visa sitt humanitära rekord.
Enkelt uttryckt är skyltfönstren jättestora, medan det ekar tomt i verkstaden.

Uppfriskande artiklar finns att läsa i Tidningen Näringslivet av ekonomiprofessorn Mats Alversson, som skriver om inflationen av låtsasjobb och av en högutbildad arbetslös 50-årig kvinna med just ett låtsasjobb.

Professorn; ”Normen att det är fint med en högskoleutbildning och mindre fint med en praktisk utbildning skapar en allt skevare arbetsmarknad. Samtidigt som näringslivet skriker efter yrkesutbildade examineras allt fler till jobb som egentligen inte behövs…”

Han fortsätter med att konstatera;

”…..Många landar i olika typer av jobb som går ut på att optimera tillvaron och bekämpa sånt som inte är perfekt, förklarar han. Exempelvis mångfaldsträning, ledarskapsförbättring, coachning, gruppträning eller karriärplanering. Han konstaterar att expansionen av ”människoförbättring” borde göra fler mogna och självständiga, men att det inte verkar vara fallet.
– Det är ett problem att så många på högskolan utbildar sig till sådana här påfundsjobb. Alla kan inte arbeta med att terapeutisera varandra och sysselsätta sig med policyer, visioner och värdegrundsarbete….”
https://www.tn.se/arbetsmarknad/professor-for-manga-pluggar-till-latsasjobb/

Hans råd är att strama åt behörigheten till högre studier och få fler unga att välja praktiska jobb, som samhället så väl behöver. Regeringen gör som bekant tvärtom.

Ulrika Martin hade varit egenföretagare inom marknadsföring och kommunikation i 15 år, när pandemin slog till. Kunderna drog ner marknadsföringen på sparlåga och efter sommaren förra året hade hon inga uppdrag kvar.

Allting tvärdog och vid det laget hade jag varit utan inkomst så länge att jag inte hade rätt till a-kassa. Hon är uppväxt på Östermalm i Stockholm, har en akademisk examen och har jobbat i hela sitt liv. Sedan drygt ett år tillbaka är Ulrika Martin arbetslös – något som hon aldrig trodde skulle hända henne. Men Arbetsförmedlingen har hon inget förtroende för. ”De har inte förstått sitt uppdrag”, säger hon. https://www.tn.se/arbetsmarknad/hogutbildad-erfaren-och-arbetslos-arbetsformedlingen-ar-en-bluff/

AF har samma upplägg på sina kurser som SFI alltför länge har haft; alla arbetssökande behandlas lika oavsett deras kunskaper och erfarenheter, högutbildade bredvid nysvenskar vars ordförråd mest består av Tack, tack och Hur mår du?

Bildresultat för arbetsförmedlingen
Bilkälla: SR

Troligen kommer detta upplägg från vänsterns ideologi om jämlikhet och solidaritet, där ingen får visa sig bättre än någon annan, för då kan DO knacka på dörren.

Om alla inte kan bli lika bra, då måste alla bli lika dåliga borde i ärlighetens namn vara landets varumärke, där skolan med Anna Ekströms punktering av begåvningar förverkligar vänsterns jämlikhetssträvan. Allt för att elever med invandrarbakgrund inte skall bli ledsna över dåliga betyg, utan få glida vidare på sin falska räckmacka utan krav.

Det som Ulrika Martin har helt rätt i är landets rekord i åldersdiskriminering.

”….Men nio av tio gånger säger arbetsgivarna att de vill anställa någon yngre och hon är frustrerad över hur ointressant det verkar vara att anställa någon som är som hon i ålder, 50 år. Det borde vara tvärtom, konstaterar hon. Det blir inget vabbande då båda sönerna är tonåren, ingen tjänstledighet för studier och hon är inte i partyåldern och kommer därför inte bakfull till jobbet…”

Ung och formbar skall man vara för att ligga i framkant, erfarenheter kan bli till bromskloss, när nya innovativa verktyg skall implementeras. 40-åringar sorteras ut och > 50 är det kört, då har långtidsarbetslösheten bitit sig fast.

Det enda som kan kan utgöra broms på låtsasjobben är att lönerna nu stiger kraftigt på många praktiska utbildningar främst inom det privata näringslivet, när efterfrågan är vida större än utbudet.

I kärva ekonomiska tider då tvingas näringslivet att skala bort allt som inte är nödvändigt för att överleva dagen. Beklagansvärt är att offentlig sektor gör tvärtom, för att inte tala om riksdagens 349 ledamöter och elefantkyrkogårdens alla avdankade generaldirektörer.

Förhoppningsvis inser människor att förbättring mer kommer genom att anstränga sig, spotta i nävarna, än att lyssna på kända coacher och influencers tal om att bli en bättre människa.

6 tankar kring ”Om låtsasjobb och arbetsförmedling som inget förstår

  1. En så vidrig människosyn vi har fått i vår tid, då man redan vid 40 ses som utgående modell.

    1. Här gäller inte det lika värdet, som dalar ju äldre vi blir. Gamla blev i princip avlivade under coronan, ingen vård skulle ges, de fick sluta sina dagar i tung död som integrationsobjekt.

  2. Syntetisk sysselsättning ungefär lika lika förtroendegivande som Rysslands ”demokrati”.
    Vart skall allt detta leda till? Den som lever får se. Hur mår dessa ömkliga figurer?
    Delar av Riksdagen verkar vara en orgie av paradoxer och verbalt strunt.

  3. Apropå Demokrati: För att en Riksdagsledamot skall ”allmänt” kunna åtalas krävs det att 5/6 är för det, av de 349 Riksdagsledamöterna. Den svenska Demokratin är med andra ord inte större än ett ”nålsöga”!
    Lägger vi sedan skaran av alla korrupta tjänstemän som getts åtalsimmunitet sedan 1976 då blir det inte mycket över till Arbetsförmedlingens arbete, som ett exempel.
    Låtsasjobben, kom inte de till för att hålla oss UNDER EU:s satta gräns för hur hög arbetslösheten får vara? Överskreds gränsen, blir det böter som tack för den årliga s.k. medlemsavgiften på minst 30 MILJARDER. Politikerna skänker ständigt bort alla förutsättningar för att kunna få ett fungerande svenskt samhälle igen. Arbetsförmedlingen av idag ”sysselsätts” mest ifrån Socialtjänsten.
    Försörjningsbidragstagare SKALL söka minst en A4 sida med jobb varje månad, annars får man ingenting till livets nödtorft. Varje gång en Arbetsgivarna (råka) söka folk i media då får denne räkna med ett par tusen underkvalificerade ansökningar som företaget måste besvara, enligt lag!
    Kort sagt: Socialtjänsten flyttar över sin belastning till Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen kan inte längre utföra sina tjänster (p.g.a. av överbelastning från soc.) som de tidigare gjorde och var avsedda till. D.v.s. hjälpa de som verkligen söker och kan ta ett jobb. Underlätta för arbetsgivare som söker personal etc.

    1. Att flytta problemen från det ena skrivbordet till det andra, utgör i dag en stor del av landets sk. välfärd. Liknande förhållningssätt finns även inom sjukvården.

  4. Där slog du huvudet på spiken, Harriet!
    Man flyttar sina egna problem till andras skrivbord! I slutänden medför väl det att de livsuppehållande samhällsfunktionerna kommer sluta fungera. M.a.o. ska Sverige ställas om till ett U-LAND, politiker?

Kommentarer är stängda.