Att bokstavligen städa efter fd vd:n Peter Carlssons bravader får med all sannolikhet Skellefteå kommuns skattebetalare göra.
Själv skrattar han hela vägen till banken med 200 miljoner i aktieutdelning i portföljen, eftersom han strategiskt sålde när aktien stod på topp, medan vi pensionärer förlorade 5,8 miljarder från AP -fonden, när förvaltarna hade berusat sig av den gröna omställningens gift och inte hade VD:s slipade blick för moraset. Slipad var AP fondens styrelse dock innan, när de olagligt trixade igenom köpet med onoterade aktier med ett eget riskkapitalbolag, men nu är de oanträffbara för interjuver.
”….Skellefteå kommuns skattebetalare som med en sannolikhet gränsande till visshet måste svara för kostnaderna för att sanera miljön efter Vargasbolaget Northvolts miljöbrott och konkurs…” https://ledarsidorna.se/skelleftea-kommun-riskerar-att-fa-sta-for-saneringskostnaderna-efter-northvolt/
Det initialt hyllade saneringsföretaget Think Pink konkurs, efter att dess fagra, unga kvinna i rosa tajta kläder hade fått medier att spinna är bara en föraning av vad Northvolt ställt till med och dessvärre är risken stor att Stegra med sitt fossilfria stål kommer efter. Northvolt uppfyller med råge miljöbrott, som är att förorena mark, luft eller vatten eller på annat sätt påverka miljön så att det kan skada djur och växter eller människors hälsa.
Tänk så praktiskt att när företag går i konkurs och pengarna är slut efter att ha vräkt ut miljöfarligt avfall, då är det skattebetalarnas tur att ta upp plånboken.
Rättsprocessen om Northvolts miljöbrott kommer att pågå under lång tid i flera instanser här hemma, konkursen i övrigt sköts av förvaltare i USA. Frågan är om styrelsen med Peter Carlssons agerande skall sluta med ansvarsfrihet? Tillika involverade fd politiker som Anders Sundström(S) som självklart anser att staten måste stödja Northvolt. Enligt Affärsvärlden hade han 10 miljoner aktier i det krisande bolaget. Han har dock inga planer på att köpa fler.
Ansvarsfrihet brukar vara det vanliga när stora bröder är igång, till skillnad från de små.
Fd näringsminister Ibrahim Baylan (S) engagemang för den gröna omställningen går heller inte av för hackor i hans engagemang för fossilfritt stål. Här rullade våra skattepengar också friskt utan ett uns av konsekvensanalys. https://www.svd.se/a/mP5kb1/sluta-gomma-er-om-northvolt
Men en liten ljuspunkt finns från Dagens Industri som skriver ”Rätten fryser Northvolt-grundarens tillgångar”
”Tingsrätten fryser tillgångar kopplade till Northvolt-grundaren Paolo Cerruti, efter anklagelser om att han vilselett en köpare vid en försäljning av aktier i det nu kollapsade batteribolaget.
Enligt domstolen finns det sannolika skäl för att köparen har rätt att få tillbaka sina pengar.” https://www.di.se/nyheter/ratten-fryser-northvolt-grundarens-tillgangar/ som Fria Tider förmedlade https://www.friatider.se/northvolt-grundarens-tillgangar-frysta-kan-bli-av-med-allt
Paolo Cerruti som betecknades som hållbarhetsmogul och sålde aktier precis som hästhandlare på Kiviks marknad med dopade hästkrakar, men utgången är mycket osäker med hans stjärnadvokater.
En annan ljuspunkt är att SD kräver en haverikommission om dessa gröna politiska beslut som förankrats i ideologi i stället för marknadens verklighet. https://www.di.se/debatt/tillsatt-en-haverikommission-om-northvolt/
Det som skrämmer mig är denna brist på verklighetsförankring, hos investerare, politiker med EU. Bristen på konsekvensanalyser var skriande, när anställda från hela världen med olika utbildningar och kulturer skulle samarbeta kring ett svajigt projekt där inkompetensen tidigt lyste från VD:n, styrelsen och överarvoderade konsulter med stora brister i lednings- erfarenhet.
Bakom detta hybris haveri låg EU:s övertygelse att nu skall Europa minsann slå Kina med egen batteritillverkning. Att kompetens saknades uppifrån och ner var likgiltigt, när VD:n fick medalj av kungen.
Bild från affarerinorr.se
Hans medgrundare försöker, trots haveriet där batterier lyste med sin frånvaro, få Carlssons eftermäle att lysa, förmodligen hoppas de på att lite av skenet skall hamna på dem själva.
”…..VD:n Peter Carlsson kom att hyllas för sitt ledarskap av medgrundarna Harald Mix och Carl-Erik Lagercrantz i ett uttalande i Dagens Industri efter att Carlsson lämnade VD-rollen i samband med att Northvolt inledde de rekonstruktionsförsök, som saknade lagligt stöd, i USA. De menade att ”Peter är en extraordinär ledare med en dynamisk personlighet, vars unika energi och orubbliga engagemang för att förändra energilandskapet har positionerat Northvolt som en pionjär inom europeisk batteriproduktion..” https://ledarsidorna.se/northvolt-nepotism-inkompetens-och-avsaknad-av-agaransvar-blev-bolagets-fall/
Det räcker att läsa denna lismande hyllning av medarbetare efter att Peter Carlsson slängt in handduken, för att förstå omfattningen av den gröna omställningens masspsykos, från EU till våra begeistrade politiker till Skellefteås kommunpolitiker med invånare. Där miljöpartiet hade julafton varje dag med tomten som snott våra pengar. Samma elände var det socialdemokraternas paradprojekt med stålverk 80 som skulle rädda jobben kvar i Norrland. Det föll också ihop som en sufflé.
Det som känns mest skrämmande i hela denna affär är hur masspsykos alltid finns hos den politiska eliten. Den tvingande solidariteten är stor och ligger bakom både Covids genvaccin, den gröna omställningens haveri och nu tävlan i krigseufori, där motorn alltid är skrämsel propaganda.
Rädda medborgare är det bästa smörjmedlet som makthavare med den globala finanseliten vet. Då kan de beslagta skattebetalarnas pengar både i nutid och framtid.
Johan Westerholm på ledarsidorna.se har idogt granskat turerna kring Northvolts haveri med pionjären Peter Carlssons bravader i flera artiklar.
Men snart har denna skandal fallit i glömska, för nu förfasar sig Europas ledare endast över Trumps försök till fredsförhandlingar mellan Ukraina och Ryssland. En så kallad järntriangel finns mellan politiker, krigsindustrin och myndigheter.
”En järntriangel är en samhällsstruktur, med samverkan mellan minst tre parter: något privat särintresse, en eller flera politiker, och en eller flera myndigheter.” Wikipedia.
