Patrik Engellau har alltid läsvärda krönikor i DGS med många igenkännanden om samhällets nedförsbacke. Denna gång handlar det om demokratins heliga kor. https://detgodasamhallet.com/2025/06/17/patrik-engellau-heliga-kor/
Där dåligt beteende av unga och vuxna inte får tillrättavisas eller bestraffas utan skall botas med nya medel av politiker och med uteblivet tjänstemannaansvar behöver de inte bekymra sig om beslutens konsekvenser.
Inledningen lyder:
”Ett intressant mysterium är att alla framgångsrika, åtminstone före detta framgångsrika, västerländska demokratier numera har ungefär samma sociala problem, exempelvis ökande sociala klyftor, ökande kriminalitet, eftersatt infrastruktur, försämrad skoldisciplin och illa kontrollerad invandring…”
Bild från TT via 8sidor.se

Lösningen för politiker är att alltid tillskjuta mer skattepengar, eftersom enkla lösningar som förr varit framgångsrika numera är tabu. Att arbeta och göra rätt för sig eller få uppmaning att skärpa till sig och bita ihop är lika omoderna som 10 Guds bud.
”…Ett sådant tabu är att vanartiga skolelever inte får bestraffas för oegentligheter såsom att de okvädat och misshandlat sina lärare. Ett annat tabu är föreställningen att alla sociala problem kan lösas av politiker om de bara får mer pengar. Detta tabu är särskilt framgångsrikt med tanke på att det överlevt årtionden av misslyckanden utan att ha blivit ifrågasatt. Ytterligare ett tabu är att alla människor är lika, den kanske mest osannolika politiska idén av alla för ett folk som praktiskt taget varje dag på teve kan se bedrifter av unika begåvningar som stavhopparen ”Mondo” Duplantis, 25, och fotbollsstjärnan Zlatan…”
Att hjälpa alla offer står högst upp på vänsterns agenda och när offren inte räckte till här hemma så vändes blicken ut till hela världen och då behövs mer skatt vilket innebär mer makt över folket, så enkelt är det.
Majoriteten av politiker har i dag begränsad yrkeserfarenhet att falla tillbaka på och då gäller det att hänga kvar så länge som möjligt och helst flyttas uppåt i hierarkin. Alla förmåner är för stora för att ny karriär skall locka. Därför fläskas det på med löften i retoriken, att de sedan inte verkställs är det få som kommer ihåg, då media oftast stryker den politiska eliten medhårs utan besvärliga frågor.
Når du en efterlängtad riksdagsplats då är lyckan gjord, inget personligt ansvar behövs längre för samhällsskadliga handlingar, bara jamsa med partiledningen oavsett hur samhällsskadliga besluten är.
Samma mentalitet har numera även tillägnats tjuven, som bara kan göra bättring med nya miljoner, där arbete erbjuds partitrogna i helt meningslösa projekt.
Två flugor i en smäll liksom, både tjuven och projekt avlönade brukar vara säkra röster.
För eliten så hägrar välbetalda internationella uppdrag det vet både Margot Wallström och Ylva Johansson, medan det arbetande folket får bita ihop ännu mer. Indoktrineringen ligger som en blöt filt över medborgare och hindrar att den knutna näven dras upp ur byxfickan.