Gästskribent Olle Ljungbeck tar här avstamp i Löfvens valbudskap om att ta ansvar tillsammans. Sanningen är den att ansvar endast gäller för värdlandets befolkning. Migranter är utan personligt ansvar. Allt serveras gratis utan krav på återgäldning, vilket bara ökar krav på mer. Pensionärer däremot får allt mindre av välfärd, som de betalt in till under hela sitt liv. Detta är vad socialdemokraterna kallar trygghet tillsammans.
…………………………………………………………………………………………………..
Tomma slagord
”Det enda Stefan Löfven är bra på är att formulera slagord. Märk väl formulera. Han har formulerat hundratals sådana, men de har alla varit till intet förpliktigande. Med andra ord har de inte lett till några åtgärder alls.
Utan ansvar
Han ger alltid sken av något han inte menar. Tag t ex detta senaste; ”Tillsammans tar vi ansvar”. Men så förhåller det sig ju inte. Varken han själv eller den grupp – invandrarna och de asylsökande ekonomiska emigranterna – som skulle rädda välfärden, har tagit sitt ansvar eller avkrävts det av Löfven eller av Sjuklövern.
I stället konsumerar migranterna (matas de med) en stor del av det utrymme som bl a skall gå till skola, vård och omsorg. Det innebär att dessa områden är i kris och varken åldringar, sjuka, skolelever får de resurser som krävs för att upprätthålla en nödvändig standard.
Migranters väl går före svenska folkets
I stället för att avkräva invandrarna insatser så de åtminstone betalar sina egna kostnader som rör sig om ca 100 miljarder pr år så tillåter de att dessa konsumerar mer och mer av det utrymme som skall gå till de viktigaste välfärdsområdena. Allt för många vill inte lära språket som är en nödvändighet för att komma in i samhället och jobba. Se på kvinnorna i sina långa särkar, sjalar etc. Inte har de för avsikt att jobba. I så fall skulle de åtminstone anpassa sin klädsel så de kan utföra ett jobb utan att snava eller falla omkull.
I stället får de grunda egna skolor där barnen inte i första hand får lära sig svenska språket utan ”utbildningen” i dessa skolor är helt och hållet inriktad på att bli kvar i det ”egna samhället” med alla hinder detta innebär för en vettig integrering i det nya landet.
Till Stefan Löfven om ett exempel på att ta ansvar.
Min hustru är 80 och jag är 86 år. Vi bor på landet och sköter oss själva helt utan hjälp från någon. Vi värmer vårt hus med ved. Jag fäller, sågar, klyver och lagrar varje år 20 kubikmeter för den kommande vintern. Varje vecka dammsuger vi och våttorkar golven två gånger. Vi tvättar själv våra kläder och utför allt annat nödvändigt och kostar därför inte samhället en krona varför jag kan påstå att vi tar ansvar – men ett självklart sådant hos en ansvarsmedveten person.
Men dina invandrare, som är allt från barn till vuxna män och kvinnor mellan 18 år och mer? På alla de boenden de har och för närvarande befinner sig blir de uppassade, får sin mat lagad, får städat, diskat och tvättat på samhällets bekostnad. Härtill får de en inte obetydlig månadsersättning för att inget göra.
Min och vår vilja att göra rätt för oss skall inte uppfattas som något skryt från min sida. Att jag t ex är bättre än andra pensionärer. Hundratusentals svenska pensionärer gör det samma. Dvs sköter sig helt själva utan någon kostnad för samhället . Vilka, ”Dina invandrare eller de pensionärer jag nämner här, tar sitt ansvar?
Brottslighet i stället för Tack!
Nej i stället får förortens gängkriminella mörda, våldta, råna, förstöra och bränna upp privat och samhällsägd egendom för tiotals miljarder varje år, utan efterräkningar. Vänsterns bortförklaringar har påverkat hela rättsväsendet, som friar på löpande band, i stället för fängelse och utvisning. Förövare av bestialiska våldtäkter, som förstört unga kvinnors liv, får några timmars samhällstjänst och samtal med någon förstående tjänsteman, ofta en kvinna fylld av identitetspolitiskt trams.
Vi får ständigt höra att det endast är ett fåtal, som är kriminella och att majoriteten av invandrarna är skötsamma, men då vore väl det enkelt att bura in dem, så vi andra får tillbaka det offentliga rummet.
Polisen i dessa områden har god kännedom om tillhörighet i de kriminella gängen, men lagen är inte anpassad till dessa element.
Förortens vuxna anmäler inte, vittnar inte och säger aldrig säger ifrån. När barnen är små är det bara döttrarna som föräldrar får överdrivet pli på. Sönerna, däremot får uppfostran i överlägsenhet. Denna kulturella identitet, som strider mot vår egen jämlikhet mellan könen, är inget som intresserar vår feministiska regering.
Klagosången är stor på polis och samhället, men inte på deras egna odågor. Offermentaliteten är så stor, att medborgare som offras skall trycka synd om dessa gossar, som får breda ut sig i media och i allehanda Tv-program och jämra sig över sin olyckliga barndom och socialförvaltningens oförståelse.
Men inte nog med detta. När poliser, brandsoldater, ambulanspersonal rycker ut för att våldtagiskydda medborgarna från skadegörelse etc möts de av stenkastning etc. Kasta stenar och bränna bilar är ingen svensk tradition, även om aktivister inom vänstern inspirerats, men även detta otyg bortförklaras med frustration över deras levnadsbetingelser, som vida överstiger deras hemländers. 
Offrens frustration är det ingen som observerar, de får aldrig komma till tals och gråta ut på bästa sändningstid i SVT.
Anpassning en kränkning?
Om statsministern skulle ta sitt ansvar, vilket han inte gör på något område, skulle han omgående kräva att de inte enbart gör rätt för sig utan också anpassar sig till vår grundlagsfästa värdegrund och inte som nu i stället raserar vårt samhälle.
Vi, svenska folket och däribland inte minst sjuka och pensionärer får mer än väl ta vårt ansvar genom en dagligen försämrad välfärd. Den är så försämrad att det egna landets medborgare inte får den hjälp och vård som de är berättigade till. Därför skördar ditt falska svammel om att ta ansvar, dagliga offer bland landets egna medborgare.
Artikelns rubrik var vad Stefan Löfven sa. Nedanstående är vad han menade.
Svenskar får avstå, migranter får
Ni, varje svensk, barn, kvinna, man skall ta ert ansvar genom att avstå från såväl nödvändig standard på skola, sjukvård och omsorg. Detta skall ni göra till förmån för de tiotusentals unga, friska, arbetsföra invandrare varav ett stort flertal är ekonomiska emigranter.
Vilket innebär sämre skola, sjuk- och åldringsvård som kan resultera i förvärrad sjukdom och för tidig död, så måste vi ta detta i humanismens tjänst.
Det är nu dags för de medborgare, som inte vill se landets utförsbacke, att öppna sina hjärtan för de som redan knuffats ut av vänsterns globala godhet och inse att allt fler unga som gamla kommer efter. Integrering omöjliggörs, när parallellsamhällen hela tiden fylls på med nyanlända och anhöriga, som valt Sverige som asylland, eftersom skyldigheter till anpassning, egen försörjning är obefintliga och rättigheter är enorma.
Till slut. De dårar inom miljöpartiet etc som nu vill lägga 50 miljarder på miljön borde inse att även om vi släcker ner allt som har med fossila bränslen etc att göra så påverkar det inte klimatet en promille. Det är som att spotta i havet i tron att man kan höja vattennivån.
Att skilja på väder och klimat är inget för dessa miljöaktivister, lika lite som att skilja på migranter med eller utan flyktingskäl. Fakta och sunt förnuft har ingen plats i deras förstorade hjärtan, som gör att samhället nu faller sönder på område efter område genom brist på näring.
Det är nu hög tid att tillsammans ta ansvar för att rösta bort denna ansvarslösa regering med dess stödpartier. Där jag också räknar in alliansen, som inte lyft ett finger under dessa fyra år för verklig opposition, de har tvärtom starkt bidragit till ansvarslösheten.”
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle
och hans kollega Annika Strandhäll visar stolt att de tillhör The ”Working Class Hero” 
Att denna omsorg om de som inte skall vara här skapar ”LSS-flyktingar.” Förtvivlade familjer som fått assistans indragen för sin handikappade barn, tvingas flytta där släkt finns och med ett litet hopp om annan bedömning i den nya kommunen. Fattigpensionärer får inga råd, hur de skall klara tandläkarräkningen. De har slitit och gjort mer än rätt för sig under hela sitt liv, till skillnad från dagens välfärdsparasiter. Men VPK vet råd:
