Frågar sig gästkrönikör Olle Ljungbeck i detta inlägg, där utgångspunkten är regeringens och alliansens pensionsuppgörelse. Enigheten var stor, men på bekostnad av demokratin.
Olle Ljungbeck gör en tankeväckande tillbackablick på demokratins urholkning. Orsaken går att finna i dagens mediokra politiker med bristande verklighetskontakt, eftersom de aldrig haft ett vanligt yrke, till skillnad från gårdagens politiker. Deras nätverk av likasinnade bröder/systrar är betydligt viktigare, än medborgarna, som de ska representera.

…………………………………………………………………………………………………

”Socialminister Annika Strandhäll; ”Vi står eniga bakom pensionsuppgörelsen”.

Eniga!
Men vad säger medborgarna och var tog demokratin vägen?

Regeringen och Alliansen säger sig nu ha gjort upp om att höja lägsta uttagsåldern för pension till 64 år.
Detta gör man trots att vi har val nästa år!
Visar detta på någon som helst respekt för demokratin?

Före EU reell demokrati, efter bara formell
Eftersom det är en fråga, som berör hela svenska folket skall den enligt grundlagen (läs förarbetena) föreläggas folket i val eller folkomröstning.
Men som vi sett sedan tiden efter EU-inträdet urholkas demokratin alltmer och är i dag endast formell. Hanteringen av pensionsförändringarna sedan införandet av ATP är en god mätare på hur demokratin utvecklas eller inte utvecklas.

Några exempel: Nytt pensionssystem 1960, ATP. En jämförelse mellan å ena sidan om hur ATP och å andra sidan det ”Nya pensionssystemet” 1994 kom till visar på en tydlig demokratisk förändring. ATP- systemet genomfördes efter en enorm informationsinsats och folkomröstning. Vi minns alla affischerna med budskapet att en rejäl pension kom före guldklockan.

Stängda dörrar
Det ”Nya pensionssystemet” 1994 däremot, togs i stort sett bakom lykta dörrar och folket fick ingen information före beslut.

Trots att vi har riksdagsval om nio månader struntar regeringen och allianspartierna i detta i dag och fattar beslut redan nu om införandet av höjd pensionsgräns!

Det visar på en total respektlöshet för vad medborgarna anser.

Såväl V som Sd är emot uppgörelsen. Men detta inte i första hand för att hanteringen bryter mot grundlagen, utan för att det missgynnar vissa grupper.

Främst kvinnor och personer med tunga jobb där förslitningen kommer tidigt. I detta har man helt rätt. Att Sverige nu inte längre är en reell demokrati utan endast en formell sådan har sannolikt med de senaste årtiondenas rekrytering av politiker att göra.

Politikeryrket lockar ej begåvningar, utan de mediokra
Jag har tidigare hävdat att en av orsakerna till dagens politiska förfall bl a beror på att begåvningsreserven ej längre söker sig till politiken. Den gör det inte, därför att möjligheterna att förverkliga sig är i dag mycket större inom andra områden, än de var under perioden l930-1960-talet. Jämfört med den tidens politiker är såväl den intellektuella- som bildningsnivån hos dagens politiker i katastrofalt avtagande.

Det intellektuella förfallet hos riksdagsledamöterna uppmärksammades av såväl Tage Erlander som Olof Palme. Den förstnämnde har tom skrivit om det i sina memoarer. Respektlösheten mot Grundlagen är kanske det i dag mest oroväckande. För att till en del förstå varför begåvningsreserven inte längre attraheras av politiken får vi gå till tidsperioden 1920-60-talet. Under denna period var möjligheterna för såväl arbetar- som medelklassens barn att söka sig till högre studier mycket små. Därför blev politiken den enda möjligheten för de begåvade från dessa klasser då inga krav på utbildning ställdes. I dag är bilden helt förändrad vad gäller möjligheten till högre studier för barn från arbetar- och lägre medelklass. Politiken får därför nöja sig med medelmåttorna vilket ingen kan undgå att se.

Demokratirespekt kan korreleras till intellekt
I de båda grupperna fanns en betydande begåvningsreserv såväl bland arbetarklassen som medelklassen i vilken en stor andel också röstade borgerligt.  Den enda möjligheten för dessa att slå sig fram i samhället och få utlopp för sin begåvning och utvecklingspotential var att söka sig till politiken. Sannolikt skulle endast ett fåtal i dagens regering eller riksdag platsat i någon av Erlanders ministärer eller dåtidens riksdagar. Jag är övertygad om att ju högre bildningsnivå och intellekt politikerna besitter, desto mer värnar man om demokratin. Den medelmåttigt begåvade ser endast problem och svårigheter med denna. Trots att flertalet ministrar under Erlander kom från arbetarklassen skulle en mycket stor del kunnat skaffa sig professorskompetens om studiemöjligheter funnits.

Nepotism
Nu menar jag självklart inte att vi generellt behöver politiker med professorskompetens, men väl mer begåvade än dagens och inte rekryterade från en självvald grupp där släktskap, vänskapsförhållanden etc och där den fria konkurrensen rörande politiken inte längre existerar för större delen av svenska folket.(Självklart räcker det inte med en hög IQ utan en framgångsrik individ måste också ha en personlighet som kompletterar intellektet).

Vi ser i dag så gott som dagligen representanter för såväl regering som riksdag, som merendels är födda efter 60-talet inte ens behärskar engelska och vad allmänbildning beträffar är generande okunniga. Jag skulle kunna här räkna upp ett ganska stort antal såväl regerings- som riksdagsledamöter vilka sannolikt inte ens skulle platsat i dåtidens landstings- och kommunalfullmäktige församlingar. Lantbruksministerns skräddarsydda utbildning i engelska språket kostar skattebetalarna > 100.000 kronor för att nämna ett exempel.

Och vad värre är, är att politikers slutna bäste bror sällskap ger skydd åt allehanda oegentligheter, som förskingring, fusk, lagbrott, anmärkningsvärda studieresor  och en enorm respektlöshet och oräddhet  om skattebetalarnas pengar. Alla exempel fodrar ett eget inlägg.

Utbildning och yrkeserfarenhet saknas
När vi i dag ser och hör ministrar som inte ens behärskar engelska kan inte detta skyllas på fattigdom och oöverstigliga hinder för kunskapsinhämtning.
Ett stort flertal saknar högre utbildning och har tidigt kommit in i politiken via ungdomsförbund och gått vidare till partiet. I dag finns det flera såväl ministrar som riksdagsledamöter, vilka varken haft ett riktigt arbete eller utbildning innan de blev riksdagsledamöter eller ministrar.
De skiljer sig därmed på ett högst anmärkningsvärt sätt från normalbefolkningen. Detta måste givetvis också ge utslag i praktisk kompetens, som att tackla de frågor politiken ställer. En normalbegåvad människa ser troligen mer problemen som en utmaning, medan däremot en mindre sådan är rädd för dem och skjuter dem på framtiden i stället för att finna lösningar.

Vi har t ex i dag en statsminister som alltid säger; ” Detta är oacceptabelt”, hundra gånger. Men ändå händer inget! Självklart är denna utveckling högst oroväckande.

Sannolikt kommer inte någon förbättring till stånd om inte kraven på politiker förändras.”

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle
Fd Personalchef

Nu kommer gästkrönikör Karin Ferm tillbaka med flera intressanta inlägg.
I detta inlägg skriver hon om kvinnors låga pensioner, som främst orsakats av deltids- och bidragsfällan. Vilket kändes lönsamt för stunden, men som har förvandlat många kvinnor, samt de som studerat vidare under vuxenlivet till fattigpensionärer.
……………………………………………………………………………………………

”Förlorarna i pensionssystemet
Det finns många 40- och 50-talister, som inte kunde läsa in Gymnasiekompetens på Ungdomsgymnasiet utan började arbete direkt efter grundskolan.

Dessa är bland de stora förlorarna, för de valde att studera i vuxen ålder, mycket för att få bättre pension än ett yrkesliv i ett låglöneyrke.

En del kunde av sociala/ekonomiska skäl inte studera efter grundskolan, utan måste ta sig hemifrån tidigt.  Alla i Sverige kommer inte från välbärgade eller stabila hem, utan har fått kämpa.

Trasiga hem, mammor som var änkor eller hade skilt sig. Det fanns många orsaker till att inte alla kunde läsa på ungdomsgymnasium på den tiden. Eller en strulig ungdomstid, som gjorde att betygen inte räckte till.

På vissa orter fanns det inte tillräckligt många platser på de Gymnasieutbildningar som fanns. Det kunde vara 300 sökanden på 30 platser i skolan. Konkurrensen var hård, för nu ville de flesta studera och få ett ”bra jobb”, helst ett yrke med status.

Det var dock inget krav från samhället att läsa vidare efter grundskolan, det gick att få ett arbete i alla fall.

Staten uppmuntrar till studier
Svenskarna uppmuntrades att i vuxen ålder läsa in både Gymnasiekompetens och att vidareutbilda sig inom ett yrke. Vi fick både studiebidrag och studielån till dessa vuxenutbildningar. Dessa var inkomstbeprövade, så att det lönade sig inte att arbeta vid sidan om.

Sveriges satsningar med vuxenutbildningar handlade mycket om att få ut kvinnorna i arbetslivet.

Under de åren fanns det gamla Pensionssystemet som innebar att de högst betalda 15 arbetsåren skulle till ligga grund för pensionen.
Dagis, dagmammor och fritids började finnas överallt, så att mödrarna skulle kunna både studera och arbeta.
Visst, det kostade pengar att ha barntillsyn, men det var inkomstbeprövat.

Samtidigt började vi få bostadsbidrag, höjda barnbidrag m.m. Bostadsbidragen var och är inkomstbeprövade, så att alla som ville skulle kunna studera vidare.

Kärnfamiljen får konkurrens
Den ”sexuella frigörelsen” gjorde att kärnfamiljen inte var den enda ”familjen” utan Sverige fick fler och fler ensamstående föräldrar. Antigen de som aldrig varit gifta eller efter en skilsmässa. 

Detta var inte bara negativt, utan räddade många personer från ett liv i ett destruktivt förhållande. De kunde försörja sig själv och sina barn tack vare bidragen från staten.
Många gifte sig och skaffade barn innan de började studera! Eller, som skaffade barn som ensamstående förälder. Det var på ”modet” att våga skaffar barn utan att vara i en ”kärnfamilj.

Detta uppmuntrades av samhället med bidragsförskott om den andra föräldern inte bidrog ekonomiskt.

Men alla dessa bidrag var INTE pensionsgrundande vilket många inte tänkte på. De levde ”för dagen” som de flesta andra. De hade inga pengar över till att avsätta för pensionssparande, spekulationer i aktier eller fonder.
Utan var glada och nöjda med att kunna leva i det konsumtionssamhälle som växte fram. De ville också ha del i de nöjen och prylar som andra hade.

De räknade med att senare i livet få det bättre efter att de studerat färdigt och fått ett bättre betalt arbete. De räknade med att kunna arbeta in pensionen efter att barnen flyttat hemifrån.
15 år är ju inte hela livet.
Men efter studierna och när man fick ett arbete blev det lite krångligare !

Man började betala av på sina studielån som de tagit så fort de började arbeta. De såg fram emot den dagen de skulle kunna utnyttja den utbildning som de betalade av på.

Deltid uppmuntrades
Samhället uppmuntrade deltidsarbete för småbarnsföräldrar, för det ansågs skadligt för barnen att vara på dagis, hos dagmamma eller på fritids hela dagarna.

Så bidragen och avgifterna var anpassade därefter! Genom att myndigheterna lagt inkomstgränserna så att det lönade sig (för stunden) att arbeta deltid.

På grund av att de olika bidragen från staten och avgifterna för barntillsynen gällde det att räkna rätt!

Det blev viktigt att föda barn i rätt takt.

Regeringarna manipulerade svenska folket med bidrag och avgifter efter arbetsmarknadens behov!
Deltidsarbetande föräldrar fick ut mer pengar netto, efter att bidrag och avgifter blivit inräknade, än om de arbetade heltid.

Vad alla ”glömde” var att bidragen inte var pensionsgrundande!

Men så länge Sverige hade det gamla pensionssystemet räknade alla med att ändå hinna arbeta in en högre pension efter att barnen växt upp.
Då skulle föräldrarna gå upp i arbetstid och tjäna in sin pension.

Vad ingen tänkte på var att den dagen barnen var vuxna fick de konkurera med de stora barnkullarna från 1960-talet och de äldre hade svårt att få heltidsjobb. De hade ju arbetat deltid och ansågs inte vara konkurrenskraftiga på den alltmer datoriserade arbetsmarknaden.

De satt fast i ”deltidsfällan” då flertalet valt yrken där det fanns deltidstjänster!

Deras tidigare utbildningar ansågs förlegade, då datakunskap inte hade ingått i deras utbildning.

Nya pensionssystemet skapade fattigpensionärer 

Då dåvarande regering ändrade på Pensionssystemet var det för sent för dessa 40- och 50-talister att hinna arbeta in en vettig pension.

De hade tidigare på grund av låg deltidslön och bidrag inte haft en chans att pensionsspara, som det nya pensionssystemet är uppbyggt kring att man ska göra!

Större delen av deras yrkesverksamma liv låg redan bakom och de kommer idag att bli ”fattigpensionärer” för att de gick på politikernas manipulationer.

De satsade både tid och pengar för att få det bättre som pensionär, men idag får det sämre än en person som arbetat i ett låglöneyrke från start i ungdomen!”

………………………………………………………………………………………………

Att den allmänna pensionen kommer att sjunka finns att läsa om i snart varje dagstidning. I dag ligger pensionen kring 60 % av slutlönen, men för kommande generationer beräknas den sjunka till ca 40 %!

Utöver detta så kommer aldrig majoriteten av invandrare att kunna betala in till sin pension, när det tar ca 7 år för akademiker att komma fram till egen försörjning och många år till för lågutbildade. Där många förblir bidragsförsörjada resten av livet.
http://www.di.se/nyheter/inga-asylsokande-uppfyller-jobbkrav/

Medias lögn om högutbildade syrier är nu punkterad, samma gäller berikningen och lönsamheten.

Att manipulera befolkningen efter marknadens krav, verkar vara regeringars paradgren oavsett om det handlar om i dag eller i går.

IOM-chef spår ökad migration, så framtida pensioner kommer att ligga på bottennivå, trots heltid till 70 år. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6777433

Men då kanske det finns ett muslimskt parti och förvandling av samhället har skett. Fundamentalister regerar och väst inser att det är försent att protestera. Vänstern kallar detta för en konspirationsteori och borde ta till sig hur kommunisterna blev grundlurade i Iran, när Ayatollah Khomeini 1988 lät avrätta tusentals kommunister, som tidigare hade hjälpt honom till seger.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Avr%C3%A4ttningarna_av_politiska_f%C3%A5ngar_i_Iran_1988

 Regeringen positionerar med höjning av skrala pensioner
Nu har partiledarna i 7 klövern upptäckt att pensionärer hamnat utanför värdegrunden. Fort in med dem i värmen, så de röstar rätt nästa år.

Pensionärsskatten skall bort i små steg, säger finansministern, nej nu kontrar Ebba Busch Thor. Vad övriga partiledare i en sönderfallande allians tycker, har jag inte klart för mig.

Misstroendeförklaring dunstar bort
Kanske de nya uppgifterna från statsministern var, att han viskade om ministerposter efter valet i en samlingsregering, som fick Jan Björklund och Annie Lööf att fega ur? Moderaterna, KD och SD hade inte noterat några nya uppgifter. Misstroendeförklaringen mot försvarsminister Hultqvist, får inte riksdagens stöd, eftersom han då inte gjort något fel. Praxis blir att fiendens gossar kan stå på trappan utan att stadschefen informeras. Vår tillit får då tillfalla medborgargarden eller en egen kalasjnikov.

Bättre pension åt alla
Lockropen skallar, förbättrad pension åt alla, kanske 300 kr mer i pension varje månad, men det är ingenting mot ensamkommendes efterlevnadspension, som är på nästan 3.000 under många år. Trixet är att med fast stämma förkunna att båda föräldrarna är döda.

”Var är engagemanget emot statligt satta fattigpensioner?” skrev Christina Rogestam, Förbundsordförande SPF Seniorerna i fjol och det är hon inte ensam om att undra.
https://www.svt.se/opinion/rogestam-om-pensioner

Inte ett smack har hänt sedan dess, jo det har blivit värre. 

I dag är > 250.000 pensionärer fattiga, nästan 20 % av alla pensionärer och siffran bara ökar. De lever under EU:s fattigdomsgräns, som är 60 % av landets medianinkomst. I Sverige innebär det 11.000 i månaden.

Enligt pensionsmyndigheten har antalet fördubblats sedan 2006 och varningar har sänds ut från OECD.

På statsmissionens äldrecenter i Stockholm har antalet årliga besökare ökat från 3.000 till 11.000 på bara tre år. Källa: Svt Nyheter 21/7 2016 ”Pensionärer har inte råd att köpa mat.”

För många är det dagens enda mål mat, som kan köpas för en tjuga, medan ensamma gossar kan banka med besticken i bordet när maten inte duger.

Men statsministern bryr sig inte ett smack om oss, som jobbat sen vi var små. Han önskar bara röster till sitt ministertåg.

Livspussel
 Något livspussel fanns inte att gnälla över då. Om man var ensamstående mor med små barn var det bara att bita ihop, jobba heltid efter 6 månaders föräldraledighet utan VAB dagar och ständigt kämpa för att få tag i en dagmamma eller dagisplats.

Jag blir bara så trött på dagens gnäll från bortskämda unga. Moder- och faderskapet har konkurrerats ut av självförverkligande och av egen tid utan familj och ungar.

Så mitt råd är skaffa ett mindre pussel!

Lägsta lön förslag, en dröm för fattigpensionären
Engagemanget från rörelsen är däremot stort mot att lägsta löner på ca 15.000kr/mån skall kunna införas. En lön som vore drömmen för mången pensionär, som efter heltid under ett helt yrkesliv inte når upp till den summan.

Att pensionärer skulle betala högre skatt var självklart för de Nya Moderaterna, inget jobbskatteavdrag här inte, för dessa krakar kan ju inte strejka, var Reinfeldts smarta drag, när han bildat regering.

Undrar vad Ulf Kristensson har i bagaget?
I de senaste opinionsundersökningarna har moderaterna ökat en smula.

Det tycks gå bättre utan partiledare!

Gemensamt för vår förrädiska 7 klöver är att varken fattigpensionären eller svårt sjuka barn med behov av assistans inte ingår i det lika värdet.

Det har i stället exponerats på lyxmigranter, falska asylanter, förortens maffiagäng, tiggare och ligor från öst. För dessa grupper kan gamla vara ett lätt byte vid lurendrejeri affärer, precis som från rörelsens funktionärer.

Mikael Sjöberg, chef på arbetsförmedlingen förklarade att det är bättre att betala tillbaka  miljarder i öronmärkta lönebidrag, än att de hamnar i orätta händer, men han lär säkert få mera skäll. Regeringen älskar sina bidragspengar och vägrar inse att mot förortens kriminella gäng, hjälper ingen peng.

Gamla lätt byte för bedragare
Gamla har lärt sig att lita på sin nästa, arbeta och göra rätt för sig och inte ligga samhället till last.
Problemet är att allt för många även litar på alla som ringer på dörren, inklusive sitt gamla arbetarparti, trots deras förvandling från folkhem till världshem med ansvar för alla utifrån som önskar ett bättre liv.
Generationers skattepengar finansierar politikernas humana politik, vilket gör att gamla svälter.

Eget ansvar
Här borde varenda svensk bli förbannad och se igenom den falska retoriken.
Grupptrycket från PK eliten gör att korrekta åsikter sitter fast i hjärnkontoret, men alla har vi ett ansvar för vad vi gör och säger, men också för vad vi inte gör och inte säger, medan tid är.
Detta faktum borde också begrundas av korrekt media.

Joel Dahlberg är ekonom, författare och skribent på Svenska Dagbladet. Han gav ut  ”Pensionsbluffen – Tryggheten som gick upp i rök” redan 2012.

Boken blev en väckarklocka om hur bedrövligt politikerna har hanterat våra pensionssystem.

Men politikerna vaknade aldrig i denna fråga, för pengarna som vi har betalt in, måste nu också finansiera alla migranters allmänna pensioner, trots att många aldrig kommer att betala in en krona till systemet.

Det har inte saknats fakta i frågan, här är några rubriker från tidningens näringslivsdel.

-”Vi måste hjälpa pensionärerna nu”

– ”Pensionssystemet är brutalt”

– ”Majoriteten av kvinnor riskerar fattigpension”

– ”Svenska pensioner sämst i Norden”

– ”Förfärliga siffror”

Jag återger här Joel Dahlbergs artikel från Svd i går (2016-12-15)

”Regeringen ställer pension mot migration”

”Regeringens mål att jämna ut skatteskillnaderna mellan pension och lön är villkorat av att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet. Det skapar en mycket olycklig motsättning mellan pension och migration.

”Man kan inte ställa grupper mot varandra på det sättet”. Vi har alla hört det, det är ett vanligt svar från politiker när de ställs inför knepiga frågor om ekonomiska prioriteringar. Det kan vid en första betraktelse låta vettigt; vem vill säga att det ena trängande behovet är viktigare än det andra.

Men det är ett nonsenssvar. Att prioritera hur en stats- eller en kommunbudget ska användas är förstås helt centralt i en politikers uppdrag.

Det vill säga: Att ställa grupper mot varandra är precis vad en politiker måste göra när man avgör hur de offentliga medlen ska fördelas.

En rapport från EU:s statistiska organ, Eurostat, för några veckor sedan pekade på att allt fler svenska pensionärer löper risk för fattigdom.

Utvecklingen i Sverige går stick i stäv med den i våra nordiska grannländer där motsvarande andel minskar. Rapporten har fått de stora pensionärsorganisationerna att kräva snabba åtgärder från regeringen och på sociala medier finns gott om både upprörda och uppgivna kommentarer.

 Sverige är förmodligen det enda landet i världen som har en högre skatt på pension än på lön.

Samtidigt har vi den paradoxala situationen att skatten på pension i Sverige är högre än på inkomst. Det betyder till exempel att en pensionär med en inkomst före skatt på 17 000 betalar lika mycket skatt som den löntagare som tjänar 18 200 kronor (upp till inkomster på 10 000 är dock skatten densamma eller lägre). Sverige är förmodligen det enda landet i världen som har en högre skatt på pension än på lön.

Den nuvarande regeringen har sänkt pensionsskatten något, men majoriteten av pensionärerna betalar fortfarande flera tusen kronor mer i skatt per år än en löntagare med samma inkomst. Finansminister Magdalena Andersson har sagt att hon hoppas helt kunna radera ut skillnaden i beskattning inom några år, men det är satt med ett villkor.

Det villkor man angett i just det här fallet är att svensk arbetslöshet ska gå ned och att den till år 2020 vara den lägsta i EU. Och det är här som regeringen hamnar i en svår situation. Sverige har i år och förra året, på grund av svåra förhållanden i omvärlden, haft en stor invandring.

Det är självklart en god idé att göra stora investeringar för att få så många som möjligt av de nyanlända i arbete men det troliga är att det kommer att ta tid. Chansen att Sverige om drygt tre år ska ha EU:s lägsta arbetslöshet är alltså mycket liten.

Regeringen talar ofta om ”ett Sverige som håller ihop” och har uppmanat till nationell samling kring frågan att få in nyanlända i samhället. Det är därför mycket överraskande att man i den akuta frågan om de låga pensionerna ställer som villkor att vi lyckas med integrationen.

Det blir pension mot migration. Något som drar isär istället för håller ihop.

Att ställa gruppers intressen mot varandra är en politikers jobb men detta är ett upplägg som leder helt fel och motverkar regeringens politik inom viktiga områden. Hög tid för finansministern att göra om och göra rätt.”

Vad blir nästa samhällsfunktion som politikerna villkorar mot migrationen?

Skola, vård, omsorg, offentliga löner, försvar, polis, rättsväsende……?

Tyvärr har allt för många pensionärer barnatro på regeringen.

Kristna trossamfund med ärkebiskop Antje Jackelén i spetsen laddar nu om med ett ”Julupprop” om att återställa en human migrationspolitik.

Synd att deras affärsidè om människokärlek inte omfattar landets pensionärer.

Kanske fler än undertecknad undrar varför våra pensioner inte har höjts mer under rådande högkonjunktur? Många med låga pensioner fick knappt mer än någon hundralapp under januari i år, som inte på långa vägar kompenserar för flera år av bromsnedslag.
När pensionsbromsen infördes 2001 var motiveringen att pensionerna skulle följa konjunkturen.
Politikerna tävlade att tala om för oss, hur rättvist det var, men den verkliga anledningen fick vi inte veta.
Pensionsfondernas buffertfonder, som redan året innan hade åderlåtits av dåvarande statsminister Göran Persson på > 260 miljarder, skulle nämligen räcka till allt fler, nämligen äldre invandrare! Om denna stöld aldrig hade inträffat hade varje pensionär nu haft ca 45.000 kr mer på sitt konto!
Även om invandraren aldrig har arbetat en timma i Sverige, så skall garantipension betalas ut. För att få full garantipension har krävts att man har varit bosatt i landet i 40 år, men för invandrare gällde inte denna regel.
Under 2001 infördes därför det skattefria äldre-försörjningsstödet, som var betydligt mer ekonomiskt fördelaktigt för personer med annan etnicitet.
Jag minns hur min mor, som då levde fick betydligt mindre i pension jämfört med invandrare, som bara kunde påstå att de var > 65 år.
Att fostra barn, sköta hushåll, gamla far- morföräldrar och när barnen klarade sig själva dryga ut hemmets ekonomi med städjobb och arbeta ideellt gav och ger inga pluspoäng, hos detta pensionärsvikande arbetarparti!
Barntillsyn fanns inte då, när vi barn var små, utan kvinnans plats var i hemmet. Hennes arbete var utan värde i samhällsekonomin och när hon senare fick utföra samma uppgifter utanför hemmet blev det lågt värderat i lönekuvertet.
Att leva upp till Olof Palmes mångkulturella ideal, hade betydligt högre prioritet, än denna kvinnoskara som arbetat och slitet för andra under hela sitt liv. För kommer man från överklassen så värmer internationell uppmärksamhet betydligt mer, än från arbetare på hemmaplan.
Denna konversation tror jag har ägt rum i Rosenbad.
”Äsch, pensionärerna kan vi alltid räkna med som trogna väljare” sa den unga karriärpolitikern.
Pensionärer kan inte strejka, därmed är de en svag opinionsgrupp och med PRO, som sitter i regeringens knä, är ingen verklig förbättring av pensionen att vänta, förutom trixande med siffror och statistik.
”Du har fattat helt rätt min gosse” sa konsultstrategen, ” invandrarnas och barnfamiljernas röster är vad ni behöver, andra grupper får om det blir något över och förmögna har ju sin räddning i Panama.” Alla i regeringen nickade och förstod att förslaget var bra och något heltäckande jobbskatteavdrag skall pensionärerna inte ha.
”En grupp som har vana att gneta och spara är något som vi måste ta tillvara i denna vanskliga ekonomi” avslutade konsulten sin medverkan och gladde sig över sin saltade faktura.
Innan ID-kontroller infördes i fjol, så saknade > 90 % av migranterna pass eller andra ID-handlingar, som ofta slängdes överbord och angav man Syrien som hemland, så var PUT klart.
Om unga män sade att de bara var 15 år, så var det så, liksom om äldre sa att de var över 65. Allt annat hade varit diskriminering och främlingsfientlighet. Tillit till den andre skall premieras, så ålderskontroll får inte diskuteras!
I fall framtiden skulle kräva ålderskontroll, så kanske det kan hända att efter SFI, avslutad skolgång och allehanda integrationsprojekt, så kan det vara dags för ålderspension för många av dagens nyanlända?
Nu börjar det bli riktigt besvärande för våra politiker, när fattigpensionärernas skara dramatiskt ökar i världens humanaste land. När till och med EU har påpekat det, så blir det genant, för Sverige som alltid vill vara bäst i klassen.
Nu har 314.000 tusen av pensionärerna, främst kvinnor, nått ner till EU:s fattigdomsgräns (60 % av landets medelinkomst) vilket i Sverige är 11.500 kr före skatt i månaden. Denna bedrövliga utveckling borde mana till besinning, men med dessa mångfaldspolitiker lär inget hända, mer än vackra ord, om vi får råd…

Denna länk till ”Granskning Sverige” fick jag av en bloggläsare, efter att jag i inlägget ”Maktkamp i media mot högerextremism” från den 30 okt, erkände att jag också, precis som den föraktade SD politikern, tyckte att en invandrarkille såg betydligt äldre ut än sina klasskamrater.
”Granskning Sverige” är enligt traditionell media en rasideologisk youtube kanal, som står Sverigedemokraterna nära och därför skall bemötas med stor misstänksamhet, men läs/lyssna själva och titta på pensionsbeskedet, så kanske fler än undertecknad anser att åldersbestämning av migranter inte vore fel.
Se:https://www.youtube.com/watch?v=9pZkw-V6yog

Sveriges ”äldsta” person polisanmäld för pensionsbedrägeri

Granskning Sverige
Publicerades den 6 juli 2014
Pensionerna i Sverige är ibland skamligt låga. Vart har alla pensionspengarna försvunnit? Granskning Sverige kan denna vecka avslöja hur svenska pensionärers pengar tagits ifrån dem, för att delas ut till importerade bedragare, som helt ostraffat kunnat utföra grova bedrägerier.
För att belysa bedrägeriproblematiken, börjar Granskning Sverige rota i historien om 115-åriga Saro Dursun, som när hon kom till Sverige från Turkiet på början av 1970-talet hävdade att hon var 65 år. Hennes troliga ålder var mellan 40 och 45, men hon ansåg sig ha jobbat färdigt. Åren har gått och ingen bland myndigheterna har tagit tag i denna otroliga historia. Vi ringer till poliser, jurister och till Migrationsverket. Skall inte grova bedragare utvisas eller sitta bakom lås och bom? Alla skickar Granskning Sverige vidare till nästa myndighet, tills vi till slut ombeds av Migrationsverket att polisanmäla Saro, för att pröva lagstiftningen.
Vi ringer alltså till polisen och upplyser att det finns en kvinna i Sverige, Saro Dorsun, som hävdar att hon föddes 1899, dessutom uppges hon fortfarande vara gift. Ingen vet hur många år yngre mannen måste vara, men de vi vet är att paret fick barn 1963. Rädslan i Sverige är så stor att när polisen får höra om denna historia, vägrar man att ta emot anmälan. Polisen hänvisar oss iväg till skatteverket!? Vi tvingas alltså läsa innantill från polislagens första paragraf, för polisen. ”Polisen måste ta sig an alla brott som kommer till deras kännedom”. Alla förstår att Saro Dursuns historia inte kan vara rimlig, men Polisen vägrar ens erkänna att det är konstigt att man kan föda barn när man är 64 år….”