Olle Ljungbeck blir talesman för vad många av oss känner, politikers förakt mot folket.
”Så gott som dagligen kan vi numera läsa om politikernas omoral och därmed förakt mot de som valt dem. I Sverige har vi de senaste veckorna kunnat läsa om dessa stackare som synes sakna allt vad moral och etik heter.
Penningbegäret står över allt annat. Med dagens situation som bakgrund är det inte många riksdagspolitiker och kommunalpolitiker som kan hävda att de sökt sig till politiken för att arbeta för sitt lands och folks bästa. Ett annat förakt visar EU-parlamentarikerna som låter en alkoholist verka som ordförande för EU. Trots hans tydliga alkoholism som ingen EU-parlamentariker kan undgå att notera vid nästan varje framträdande, låter man honom vara kvar.
Ja tom när han raglar upp för trappan till ett sammanträde eller session låtsar man inte se det. Det innebär i praktiken att man spottar medborgarna i ansiktet.
Är det helt enkelt denna flathet och undfallenhet som skapat dagens moraliska och etiska degeneration bl a i Sveriges riksdag och regering?
Men oavsett detta är det på tiden att skärpa villkoren för att kunna vara minister eller riksdagsledamot.
Varför inte börja med att omgående ta ifrån ledamöterna rätten till bibehållna arvoden om de tar time out. Att av egen vilja ta ledigt från riksdags- och regeringsarbetet med bibehållen lön finns inte medgett i riksdagsordningen och är därför en rättighet som ledamöterna självsvåldigt givit sig själva.”
……………………………………………………………………..
Fast jag är rädd att hon hänger sig kvar.
Att ha en alkoholist som högsta hönset, passar de andra hönsen perfekt i skattefinansierade organ.
Då har de, som sitter på pinnen längre ner ett stort övertag. För längst in, bortom alla bortförklaringar, så finns en medvetenhet om sina tillkortakommanden, som gör ledaren mycket lättstyrd och svag. (Bilden illustrerar hur kaka söker maka).
Mediokra och inkompetenta ledare har avlöst varandra också på FN:s generalserkreterar post. Här hemma försöker vi hålla Dag Hammarskölds fana högt. Jan Eliassons insatser i FN hyllas ständigt, men jag ser bara en uppblåst och självöverskattande man, vars bäst före datum gått ut för länge sen.
Min känsla av förakt från de däruppe till oss därnere bara ökar. Jag tror att bankdirektörer, politiker och deras bröder ler i mjugg åt oss som kan skilja på mitt och ditt, arbetar och gör rätt för oss. Därför måste alla medel till för att tysta våra röster.
Macron, som tagit på sig Merkels avlagda ledartröja, ger säkert Löfven råd om hur nätets alster skall tystas och hur man skall dupera folket med prat om ökat gränsskydd med Frontex och en EU armé, samtidigt som deras gränslösa välvillighet äger rum mot den globala elitens nationsförstörande medel.
Ni mins väl hur migrantforskaren Joakim Ruist skrämde slag på SVT:s Lotta Bouvin med sin rapport från ESO (expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) om att en sk.”flykting” kostade 74.000 varje år för värdlandet. Vilket fick henne att ställa åtta dumma frågor i rad. https://www.youtube.com/watch?v=jhl4FF6wQqU
I nättidskriften Kvartal skriver Micael Kallin om hur han insåg skyddsnätets revor, när han själv blev sjuk, trots att han tillhört den välbeställda medelklassen, som nationalekonom och journalist. Många ref i hans artikelserie finns till ökade ”orättvisor” mellan de som trillat av från jobbet och de som är kvar, för att inte tala om girighetens ”timeoutare.”
Men i vanlig ordning så utelämnas ett ärligt varför?
Det är som om de direkta migrationskostnaderna på mellan 70-90 miljarder varje år inte spelar någon roll och nämner man de indirekta på >200 miljarder, då är man ett troll.
Migrationens astronomiska kostnader lämnas därhän i Kvartals artikel, som visar välfärdens ”revor,” eftersom de däruppe först skyddar sitt eget fördelaktiga liv, så måste betalningen ske från oss längst ner, pensionärer, fattiga, sjuka, arbetslösa och resurssvaga.
Skillnaden är att många av oss äldre har kvar en gammeldags moral, utan chans till dubbla identiteter, extra bidrag och projektmedel för att vi skall integreras. Dessutom är de yngre impregnerade med det lika värdet som gör att de har svårt att se politikernas folkförrakt och när de halkar ner då är det försent. Det är synd att insikten först kommer när man själv drabbats och upptäckt att välfärdens nät inte längre håller. Den korrekta elitens mässande om mångkulturell solidaritet är bara ett sätt att dölja sitt gigantiska rofferi.
