Att regeringen bara orkar fortsätta att ljuga och bortförklara  massinvandringens konsekvenser, övergår mitt förstånd.

Tror de att vi är dumma i skallen eller inbillar de sig att deras positioner inte skall framkalla förakt hos landets medborgare?

Statsministern 

Ivar Arpi ställer frågan ”Ljög Stefan Löfven om asylkrisen?” när han utfrågades i KU i april 2016 om vad regeringen visste om den annalkande krisen.

https://www.svd.se/ljog-stefan-lofven-om-asylkrisen-i-ku

Flyktingströmmen under hösten 2015 ”var omöjlig att förutse” låter det unisont från ansvariga politiker och medjamsande karriärister.

Migrationsverkets prognos i juli pekade på nedåtgående siffror, de angav en maxsiffrra på 77.000 flyktingar, i stället kom 163.000 tusen vällande in till välfärdslandet.

Men sanningen var den, att strax efter sommaren så fick Migrationsverket från olika källor besked om att stora strömmar var i rörelse från Syrien. Denna förändring meddelades regeringskansliet, men sedan hände inte ett dugg, mer än att statsministerns hälsade alla Välkomna på ett möte i Refugeees Welcomes regi och att Sverige inte byggde några murar.

Kritik framkommer nu i utredningen  ”Att ta emot människor på flykt” (SOU 2017:12)  om hanteringen av flyktingkrisen och brister i beredskap, men i vanlig ordning försvinner den i en byrålåda och sedan händer ingenting i dagens skendemokrati.

Arbetsmarknadsministern 

Arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons ”Fake News” den 22 febr i BBC är väldokumenterade och som jag tidigare skrev i ett inlägg så fick hon pudla över sina lögner om att sexualbrotten minskar i Sverige, där Stockholm har fått benämningen ”Våldtäktshuvudstad,” i utländsk press. Arbetsmarknadsdepartementets försök till bortförklaringar, gjorde det hela bara värre.

http://www.realtid.se/debatt/arbetsmarknadsministerns-alla-faktafel-om-brotten

Biståndsministern 

Isabella Lövin försvarar biståndsarbetet i Afghanistan, som under åren kostat skattebetalarna upp till 27 miljarder, trots att en statlig rapport inte kan konstatera att dess mål om minskad fattigdom och förbättrade villkor för kvinnor/barn  har uppfyllts. Men som vanligt kommer resultatet på låååång sikt.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6649786

Kulturministern 

I Söndagens Agenda den 12/3 var det dags igen, när kulturminister Alice Bah Kunkhe åter svamlade och motsade sig själv om lyckade projekt för återvändande IS-krigare. Problemet var att Umeå som fick mycket beröm, inte hade tagit emot en enda en.

Protesterat har många skribenter, terroforskaren Magnus Ranstorp sågar hennes påstå- enden om IS avhoppare i SVD Nyheter den 13/3.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/magnus-ranstorp

”Dags att ersätta Alice Bah Kuhnke” skriver Alexandra Boscaning i dagens GP, men statsministern har ännu fortroende för sin  okunniga minister, som fick en språngbräda in i politiken tack vare sina muslimska vänner. Dessa har hon gödslat  med skattepengar i bidrag för att underlätta det mångkulturella Sverige,  vilket har bidragit till vissa moskéers rekryteringsverksamhet till IS. Så skälen är många för att kulturministern borde få sparken.

I Agenda fick vi också lyssna till en besviken ”Malik,”en hemvändande IS krigare, som inte fått någon hjälp, han var endast ett ”offer” för Jihad. Syftet var nog att vi skulle känna medlidande, men inslaget fick mer motsatt effekt.

”IS-återvändare ska sitta i fängelse, inte i Agenda”

Skriver Expressens krigskorrespondent Magda Gard, som är stationerad i Irak, på facebook, som återges i Fria Tider.

http://www.friatider.se/terv-ndare-ska-sitta-i-f-ngelse-inte-i-agenda

 ”…….Det här är en person som har brutit mot svensk lag det vill säga gjort en terrorresa och han ska sitta i fängelse inte i Agenda”, skriver hon på sin Facebook.

”Och vad gäller att behöva prata med någon om vad man har upplevt – ja det behöver alla miljoner OFFER i hela Irak och Syrien.”.

Enligt Gad ges ”Malik” mer uppmärksamhet än de verkliga offren, till exempel de barn i Mellanöstern som utsätts för exploderande granater. Det är skamligt, menar hon.

”Barn sitter ENSAMMA där granater exploderar vid fronterna och de gör vad de kan för att överleva oftast utan att gnälla, men denna person som gjort ett medvetet val att åka TILL IS efter att ha sett deras avrättningsfilmer ska sitta i svensk tv och gnälla!”, skriver Magda Gad.

”Det här är en sådan jävla skam och sådan jävla illa behandling av barnen här att jag finner inte fler ord nu”, avslutar hon.”

Javisst är det en ”jävla skam” att vi har en regering som ständigt ljuger och daltar med förövare av utomeuropeisk identitet, men glömmer offren, som förföljs, förtrycks, misshandlas, rånas, torteras och mördas både utomlands och i landet upp och ner.

Håkan Karlberg har skrivet denna uppskattade debattartikel i ”Det Goda Samhället” 2017-03-09.

Vi är många, som önskar att den skulle ligga på varje riksdagsmans bord, men självrannsakan verkar vara en förlorad egenskap hos både politiker och allt för många journalister. 

 ”Sveriges regeringsform slår i första kapitlet paragraf 1 och 4 fast: All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.

Svensk invandring sedan 1990 har fått en omfattning, som kraftigt överskrider EU:s övriga länders. Invandringen i Sverige har under många år varit flera gånger den sammanlagda migrationen i våra nordiska grannländer och genomsnittet för EU.

Tillämpningen av den liberala ideologin om fria rörelser över landsgränserna har i svensk tappning för migranter och anhöriga inneburit fritt uppehälle och all samhällets service livet ut utan motkrav. Svenska villkor har fungerat som en magnet på strömmarna av asylsökande.

Politikerna har motiverat Sveriges invandringspolitik med argument såsom ”invandring är berikande”, ”länder med låga födelsetal behöver tillskott utifrån”, ”invandring ger ett modernt, spännande och dynamiskt samhälle”, ”invandringen behövs för våra framtida pensioner”, m.m.

Enligt riksdagsman Staffan Danielssons (C) i vittnesmål 2013 i SvD: ”När jag har lyft upp frågor om migration bemöts jag inte i sak. Skulle jag våga diskutera en anpassning till EU-praxis på några punkter – till exempel ålderstest, anhöriginvandring – bemöts jag med personangrepp. Genom att föra fram så ’extrema’ förslag står jag till exempel inte upp ’för alla människors lika rätt och värde’, mina åsikter är ’unkna’ eller ’brunfärgade. Många som inte går lika långt markerar ändå distans och kyla.” Detta betyder att den viktiga frågan om invandringen och dess konsekvenser inte har fått diskuteras i riksdagen av folkets främsta företrädare.

Politikerna har genomfört invandringspolitiken utan risk- och konsekvensanalys, ovilliga att se de problem som stor invandring på kort tid för med sig och utan att politiken har fått debatteras som i våra grannländer. Detta trots att SOM-institutets enkäter under ett antal år visat att endast ca 30 procent av befolkningen har stött politiken. Det svenska folkhemmet har i globalismens och solidaritetens namn blivit ett hem för alla folk.

Mikael Sandström, Fredrik Reinfeldts statssekreterare, i eftertankens kranka blekhet formulerat följande ord: ”De problem vi står inför kommer att ta decennier att hantera. Ansvaret för att situationen blev så allvarlig i Sverige är vårt eget. Flera regeringar, inte minst den som jag arbetade för under åtta år, har uraktlåtit att fatta beslut som hade varit nödvändiga för att göra den svenska migrationspolitiken långsiktigt hållbar. Antalet migranter blev många gånger större än vad systemet var anpassat för och vad Sverige kan hantera.”

Detta har förorsakat de växande problem vi nu ser: omfattande och växande utanförskap, laglösa zoner, rättsväsendet som lokalt har kollapsat som följd av växande kriminalitet, bostäder som saknas för många av de som nu strömmar ut från asylboenden, i ett av världens mest teknologiserade länder saknas förutsättningar för att sysselsätta en växande kö av lågkvalificerade invandrare, skolans situation lokalt är kaotisk, vården är överbelastad, en abnorm åldersbalans i spannet 15 – 20 år med 120 pojkar på 100 flickor. Vi får svårhanterade kulturkrockar och oro.

Det är många politiker, media och andra med skygglappar, som är medskyldiga till vad vi nu bevittnar. Det var de som hade fel – inte de som varnade.

Tino Sanandaji har i sin bok ”Massutmaning” diskuterat konsekvenserna av svensk invandring och därvid använt sig av officiell statistik. Sanandaji pekar på att ”Sveriges experiment med storskalig invandring från tredje världen till en välfärdsstat har varit unik i sin omfattning och har i många avseenden misslyckats”. ”Påståendet att flyktinginvandring är nödvändigt för att hantera den åldrande befolkningen är helt enkelt en skröna, som politiker gärna upprepar för att vanligt folk inte är insatta i demografiska kalkyler och därför lätta att vilseleda.”

Tidigare har på samma sätt Karl-Olov Arnstberg/Gunnar Sandelin, första boken redan 2012, och Jan Tullberg publicerat invandringskritiska böcker med liknande underlag och slutsatser som Sanandaji. I motsats till Sanandajis bok, som har presenterats i Riksdagshuset samt recenserats av Svenska Dagbladet m.fl. tidningar, har politiker och pressen blundat för dessa.

På privat initiativ och finansiering och med utnyttjande av information ur offentliga källor har Sanandaji, Arnstberg/Sandelin och Tullberg gjort analyser och bedömningar, som borde gjorts av regering och riksdag som underlag för val av politik. ”Folkets företrädare” har istället på grundval av tyckanden och antaganden, och utan fri debatt med redovisning av kostnader och övriga konsekvenser, fattat beslut om en mycket omfattande förändring av Sverige.

Svenska politikers och de flesta journalisters självbild är att vi när det gäller demokrati är ett föredöme. Men våra grannländer har sedan länge fört en öppen debatt om invandringens konsekvenser. I Sverige har, som Staffan Danielsson vittnat, ifrågasättande av migrationspolitiken lett till personliga obehag i form av skambeläggning och mobbning – i det forum som har getts i uppdrag att företräda folket. Resultatet är att vi nu enligt Sandström står inför problem som det kommer att ta decennier att hantera.

Som frustrerad medborgare och med oro för mina barns och barnbarns framtid undrar jag hur det kan vara möjligt att våra politiker haft så dålig förståelse för vilka krav regeringsformen ställer på maktens utövande att de som folkets främsta företrädare – med vilseledande argument, utan debatt och ovanför våra huvuden – har genomfört ett irreversibelt socialt experiment med allvarliga konsekvenser och som för all framtid förändrat Sverige.

Håkan Karlberg är pensionär, utbildad som bergsingenjör vid KTH med anställningar vid LKAB, ASEA, Gullfiber och Uddeholm samt under 25 år konsult, huvudsakligen i egen firma.”

Läs gärna alla positiva kommentarer, där svaret på hans fråga är ett tydligt JA!

 https://detgodasamhallet.com/2017/03/09/gastskribent-hakan-karlberg-ar-vara-politiker-skyldiga-till-troloshet-mot-huvudman/