Håkan Karlberg är författare även till dagens gästinlägg, som tidigare har publicerats i Helsingborgs Dagblad, den 28 nov. Både inlägget från i går och dagens ger en bra sammanfattning om året som gått och där baksidan på Annie Lööfs medmänsklighet är alarmerande. Tänk om hon och hennes rödgröna vänner kunde se verkligheten som den är och inte som den borde vara, då kanske sakpolitik kunde ersätta deras lögnaktiga känslopopulism.
………………………………………………………………………
”Lyssnar man på de politiska debatterna det senast året handlar så gott som alla om konsekvenserna av vår stora invandring; behov av bostäder, resursbehov för rättsväsende, sjuk- ochpsykvård, skola, äldrevård samt undanträngning, växande utanförskap och laglöshet, kulturkrockar, misslyckad integration, kommunernas ansträngda ekonomi m.m. Att dessa problem är orsakade av den genom invandring stora befolkningsökningen, som samhället inte är rustat för. Under Alliansens regeringsår fick nära en miljon asyl, anges sällan. Även den pågående parlamentariska låsningen är indirekt en konsekvens av invandringen, eftersom det invandringskritiska vågmästarpartiet SD betraktas som ej beröringsbart.
Vår extremt stora och kravlösa invandring, per capita störst inom EU, har blivit en gökunge som överskuggar allt, även statens primära ansvar för försvar och gränsskydd. Och som delar nationen. C och L kan inte ens tänka sig passivt stöd av SD för att få igenom den egna politiken!
SD erhöll 1,1 miljoner röster vid valet. Rösterna är till stor del inte för SD utan proteströster mot de partier, som är ansvariga för en politik, som nu hotar vår välfärd och vår trygghet. Och som enligt SOM-institutets opinionsmätningar har skett utan stöd av befolkningen. De som röstat på SD förenas av oro för vårt lands framtid.
Den beröringsskräck mot SD, som nu lamslår landet, har inte getts någon begriplig förklaring. Politikerna talar om ”värderingar” och ”moral”, utan att definiera vilket sakinnehåll dessa begrepp innebär, och i vilket avseende SD har andra värderingar och annan moral. Hur ser Annie Lööfs ”medmänskliga” sakpolitik ut och på vilka punkter är SD:s omänsklig?
Ann Heberlein, debattör och moderat riksdagskandidat i åretsval: ”Jag har nämligen ytterst svårt att finna exempel på värderingar i Sverigedemokraternas partiprogram som är så väsensskilda från de värderingar som uttrycks i vår moderata, liberalkonservativa ideologi att de skulle omöjliggöra ett samarbeta mellan de båda partierna.”
Widar Andersson, politisk redaktör för socialdemokratiska Folkbladet i ledare om SD 16.10: De omnämns gärna och ofta som ett parti med dolda och hemska planer för Sverige; Hitler anas lite vagt i environgerna. I själva verket är SD ett parti som alltmer liknar andra lite större partier.
Efter valet har SD erhållit kommunalrådsposter, ingår i eller ger aktivt stöd till ett växande antal kommunstyrelser, särskilt i Skåne. Christian Sonesson, moderat ordförande i Staffanstorps kommunstyrelse, har i intervju i nättidskriften Kvartal berättat att SD i många frågor ligger nära M och att samarbetet i kommunstyrelsen fungerar bra.
Svenska Dagbladet har på riksnivå gått igenom väljarnas 10 viktigaste politikområden. Vad händer med regeringsfrågan om fokus ligger på sakpolitiken i stället för på det politiska spelet och gamla låsningar? Statsvetarna Jenny Madestamoch Tommy Möller är båda överens om att möjligheterna till kompromisser mellan SD och Alliansen är relativt stora på alla tio områdena.
So what? Varför denna beröringsskräck?
Det pris invandringskritiker och SD-väljare har fått betala är förstörda yrkeskarriärer, förtal, utfrysning ur familjen och av vänner samt uteslutningur fack och föreningar. Journalister har fått skrivförbud i ”kontroversiella” ämnen som gör det omöjligt att arbeta kvar i yrket. Invandringskritiska riksdagsledamöter har mobbats av sina kollegor och åkt ut i kylan, eftersom invandringsfrågan varit tabubelagd.
I ett totalitärt samhälle är det inte bara farligt utan också en skam att opponera sig. Debatt har i Sverige, när det gäller kontroversiella frågor, bara fått föras mellan dem med samma åsikter, övriga har uteslutits eller skambelagts. Så har det blivit i Sverige eftersom värderingar och moral på ett odefinierat sätt ställs ovanför sakfrågor och samhällsproblem.
Är det inte dags att likt Widar Andersson betrakta SD som ett vanligt parti? Är det inte dags för våra riksdagspartier att ta tag i sakfrågorna och åtgärda alla de problem som hotar Sveriges framtid?
När hat ersätter debatt är vi illa ute!