I ”Det goda samhället” ger Patrik Engellau förslag på ett postumt nobelpris till den store sagoberättaren H C Andersen och förmedlar här en ny version av Kejsarens nya kläder från Danmark med titeln ”Politikerväldets nya värdighet”

Här är det Jeander som förevigat Löfvens kejserliga klädnad.

”Det var en gång en grupp politiker, börjar sagan, som bara hade ett mål för ögonen, nämligen att erkännas och hyllas för sin oändliga godhet. Varje dag hittade de på nya sätt att manifestera sin välvilja.
Till exempel kunde de höja medborgarnas skatter och ge bort pengarna till folk som absolut inte gjort något för att förtjäna stödet. Ju mer oförtjänta gåvor, desto ädlare framstod de generösa politikerna. De kunde också bilda delegationer och resa till New York för att låta sig uppvaktas av korrupta afrikanska makthavare som accepterat mutor för att rösta in politikerna i FNs säkerhetsråd.
En dag kom några bedragare med tillhörande PR-konsulter till politikerna och sa att det var dags att politikerna, med anledning av deras allmänt omvittnade godhet, borde utses till humanitära stormän och mänsklighetens upphöjda välgörare.
Men är inte det ändå lite för magstarkt? sa politikerna till bedragarna. Tänk om folk säger emot! Då står vi där och ser ut som idioter.
Det är ingen risk, svarade bedragarna, det kommer PK-konsulterna att se till. PR-konsulternas uppgift blir att sprida all tänkbar information om ledningens nåd och godhet och att göra detta med sådant eftertryck att den skattebetalare som inte stämmer in i hyllningskören blir mobbad och utfrusen av de andra och rent allmänt hålls för en vämjelig brunråtta som ingen hederlig människa vill umgås med och därför inte längre ska få behålla sin lön och arbetsplats utan i stället förskjutas ur gemenskapen för sin uselhets skull.
Allt detta skulle politikerna få för bara ettusenmiljarder kronor i månaden sa bedragarna och underströk att det ju inte vara politikernas egna pengar som gick åt.
Så kom en dag när politikerna med vid pukslag och trumpetfanfarer och under massornas jubel officiellt skulle upphöja sig själva till den humanitära stormaktens väktarråd.
Då hördes ett oskyldigt barn ur publiken utropa ”djävla trams” och en oro spred sig bland människorna. Det stod inte långt på förrän slagsmål utbrutit som om det varit på självaste Tahrirtorget i Kairo. Bilar brändes, skyltfönster slogs in och butiker vandaliserades.
Nästa morgon var det lugnt igen och politikerna samlades tillsammans med ett antal framstående präster och imamer för att gemensamt göra handhjärtan till godhetens försvar och ondskans försvinnande och till åminnelse av det oskyldiga barnet som snabbt hade blivit ihjältrampat av rättmätigt ursinniga politikervänner för sitt oförsiktiga uttalandes skull.
Ser ni nu? sa bedragarna till politikerna. Ni vann! Det är inte klokt vad man kan få för lite pengar om man vet att anlita de bästa PR-konsulterna.”

Ett tänkvärt citat från signaturen ”JAXEL 18 juni, 2019 kl. 08:00” i kommentatorsfältet:

”…..Att ge, av skattepengar, till en som förtjänar det är ju inte godhet och ger därför inga godhetspoäng. Då blir det frestande att ta från denna och istället ge av skattepengar till någon som inte förtjänat det, vilket ger godhetspoäng”

Kanske är det i denna godhetsfälla som Ebba Busch-Thor nu ramlat ner i, när väljare ser att hennes kläder är lika falska som kejsarens i HC Andersens saga.

 Anhöriga skall in, abort hyllas som kvinnans rättighet att få släcka ett liv när som helst, EU beundras, men Lars Adaktussons försvar av kristna är inte så populärt, eftersom han klart belyser att det är islams förkunnare som är förövare.

Från en vän kommer denna klara sammafattning om Ebbas fall samt länken från en besviken KD väljare. Inte konstigt när nu KD har tappat var tredje väljare, när de åter infogade sig i ”änglakören.”

”Ebba Busch-Thor gästade SVT Så ska det låta, sjöng proffsigt, charmade nationen. Fortsatte i riksdagen med tuff retorik i migrationsfrågan. Hopp tändes här och var. Äntligen kommer KD till nytta. Men var det bara kulisser?
Ty nu tycks KD dyka ner till bottennivån igen.  
F.d. KD:aren Ronie Berggren skriver om orsaken:

https://nyheteridag.se/berggren-annu-ett-tack-och-adjo-till-kd/”

”Att lyssna på en politisk debatt 2019 är som att spela bingolotto där siffrorna är bytta till olika ord. Hur många gånger i en debatt hör man ”utsatta minoriteter” (av vänstern definierad offergrupp), ”utmaningar” (problem), ”HBTQ” (annan sexuell läggning än hetero blir offergrupper i vänsterns bubbla), ”hållbart” (floskel), ”högerextrem” (annat ord för icke-socialist), ”värde(av)grund” (socialistisk grundtanke), ”satsning” (kostnad), ”alla människors lika värde” (alla ska vara för socialism) eller klimatmål (domedagsretorik för att värva folk till vänstern)? Det största problemet är att de problem många människor känner, beskrivs inte som problem utan ”utmaningar”.

En människa som dött i en cancerkö pga. socialistisk byråkrati och ineffektivitet var en ”utmaning” istället för ett problem. Människor som använder en retorik där man beskriver mycket allvarliga samhällsproblem i positiva ordalag är två saker, för det första saknar dessa individer fullständig empati med de människor som verkligen är utsatta; för det andra är man det största problemet eftersom man uppenbart inte tar problemen på allvar…..”

Läs vidare i artikeln om
-När blev någon omvald för att man löst ett problem?

-Den som förnekar problemen är de största problemen!

-Nyamko Sabuni åkte ut för hon påtalade problemen!

Citaten ovan kommer från Ian Fernheden som sedan 2015 är chefredaktör och ansvarig utgivare för tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.

Han avslutar artikeln med:
”…..Vi svenskar måste våga peka, argumentera, skratta och håna de som genom lögner eller fokusförflyttning försöker plocka egna politiska poäng på andra människors lidande. Vi kan inte längre sitta tysta och knyta fingrarna i fickan, vi måste få vänsterväljare att tänka om och ta ansvar för sina röster.

För det första måste politikerlönerna komma ner kraftigt så karriäristerna försvinner, och idealisterna får mer inflytande; det är nämligen lönen som gör att många människor blir politiker. Riksdagslönerna bör istället speglas av hur många personkryss man får, en kandidat som folket faktiskt vill ha bör ha högre lön än någon som står på en nomineringslista med en kölapp.

Vi måste göra det riktigt obekvämt för politiker att sprida lögner, förhärliga problem människor lider av som ”utmaningar” och få dessa människor att ta problem och lidande på allvar.
Därför är det viktigt att vi låter satiren flöda i sociala medier, det finns inget som är så slagkraftigt som just att få massor att skratta åt individer som inte presterar. Att dela satir som i sak kritiserar allvarliga problem, det är att dra sitt strå till stacken för en vital demokrati; dela därför slagkraftigt och roligt material som hånar alla som lägger fram osanningar eller rent av dåliga förslag.”
Källa: http://www.fornuft.se/ledare/politiker-som-beskriver-problem-som-utmaningar-ar-det-storsta-problemet-i-samhallet/

Men frågan är om inte satirens tid snart är förbi, när EU enligt länkdirektivet skall ha tolkningsföreträde om vad som ska bort från nätet.
https://samnytt.se/msb-varnar-for-parodi-och-satir-humor-kan-anvandas-for-att-legitimera-kontroversiella-asikter/

K

Olle Ljungbeck blir talesman för vad många av oss känner, politikers förakt mot folket.

”Så gott som dagligen kan vi numera läsa om politikernas omoral och därmed förakt mot de som valt dem. I Sverige har vi de senaste veckorna kunnat läsa om dessa stackare som synes sakna allt vad moral och etik heter. 
Penningbegäret står över allt annat. Med dagens situation som bakgrund är det inte många riksdagspolitiker och kommunalpolitiker som kan hävda att de sökt sig till politiken för att arbeta för sitt lands och folks bästa. Ett annat förakt visar EU-parlamentarikerna som låter en alkoholist verka som ordförande för EU. Trots hans tydliga alkoholism som ingen EU-parlamentariker kan undgå att notera vid nästan varje framträdande, låter man honom vara kvar.
Ja tom när han raglar upp för trappan till ett sammanträde eller session låtsar man inte se det. Det innebär i praktiken att man spottar medborgarna i ansiktet.
Är det helt enkelt denna flathet och undfallenhet som skapat dagens moraliska och etiska degeneration bl a i Sveriges riksdag och regering?
Men oavsett detta är det på tiden att skärpa villkoren för att kunna vara minister eller riksdagsledamot.
Varför inte börja med att omgående ta ifrån ledamöterna rätten till bibehållna arvoden om de tar time out. Att av egen vilja ta ledigt från riksdags- och regeringsarbetet med bibehållen lön finns inte medgett i riksdagsordningen och är därför en rättighet som ledamöterna självsvåldigt givit sig själva.”

……………………………………………………………………..

Fast jag är rädd att hon hänger sig kvar.

Att ha en alkoholist som högsta hönset, passar de andra hönsen perfekt i skattefinansierade organ.

Då har de, som sitter på pinnen längre ner ett stort övertag. För längst in, bortom alla bortförklaringar, så finns en medvetenhet om sina tillkortakommanden, som gör ledaren mycket lättstyrd och svag. (Bilden illustrerar hur kaka söker maka).
Mediokra och inkompetenta ledare har avlöst varandra också på FN:s generalserkreterar post. Här hemma försöker vi hålla Dag Hammarskölds fana högt. Jan Eliassons insatser i FN hyllas ständigt, men jag ser bara en uppblåst och självöverskattande man, vars bäst före datum gått ut för länge sen.

Min känsla av förakt från de däruppe till oss därnere bara ökar. Jag tror att bankdirektörer, politiker och deras bröder ler i mjugg åt oss som kan skilja på mitt och ditt, arbetar och gör rätt för oss. Därför måste alla medel till för att tysta våra röster.
Macron, som tagit på sig Merkels avlagda ledartröja, ger säkert Löfven råd om hur nätets alster skall tystas och hur man skall dupera folket med prat om ökat gränsskydd med Frontex och en EU armé, samtidigt som deras gränslösa välvillighet äger rum mot den globala elitens nationsförstörande medel.

Ni mins väl hur migrantforskaren Joakim Ruist skrämde slag på SVT:s  Lotta Bouvin med sin rapport från ESO (expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) om att en sk.”flykting” kostade 74.000 varje år för värdlandet. Vilket fick henne att ställa åtta dumma frågor i rad. https://www.youtube.com/watch?v=jhl4FF6wQqU

I nättidskriften Kvartal skriver Micael Kallin om hur han insåg skyddsnätets revor, när han själv blev sjuk, trots att han tillhört den välbeställda medelklassen, som nationalekonom och journalist. Många ref i hans artikelserie finns till ökade ”orättvisor” mellan de som trillat av från jobbet och de som är kvar, för att inte tala om girighetens  ”timeoutare.”

Men i vanlig ordning så utelämnas ett ärligt varför?
Det är som om de direkta migrationskostnaderna på mellan 70-90 miljarder varje år inte spelar någon roll och nämner man de indirekta på >200 miljarder, då är man ett troll.

Migrationens astronomiska kostnader lämnas därhän i Kvartals artikel, som visar välfärdens ”revor,” eftersom de däruppe först skyddar sitt eget fördelaktiga liv, så måste betalningen ske från oss längst ner, pensionärer, fattiga, sjuka, arbetslösa och resurssvaga.
Skillnaden är att många av oss äldre har kvar en gammeldags moral, utan chans till dubbla identiteter, extra bidrag och projektmedel för att vi skall integreras. Dessutom är de yngre impregnerade med det lika värdet som gör att de har svårt att se politikernas folkförrakt och när de halkar ner då är det försent. Det är synd att insikten först kommer när man själv drabbats och upptäckt att välfärdens nät inte längre håller. Den korrekta elitens mässande om mångkulturell solidaritet är bara ett sätt att dölja sitt gigantiska rofferi.