Mörka, dölja och ljuga

Nu tar SVT nya tag i sin hjärntvätt av svenska folket.

Ledningen har givet ut en språkguide till sina medarbetare.  Där en spade inte längre är en spade, vilket avslöjas på fyra sidor.

Syftet är att mörka och dölja invandringens enorma påfrestningar för landet.

Utgångspunkten är att kalla alla för svenskar, oavsett ursprung, medborgarskap och gärning.

Terrorister, asylsökande, välfärdsmigranter, flyktingar, kriminella, ja alla är nu svenskar.

Benämningen ”svensk medborgare” skall uteslutas. Det räcker med ett par fotsteg på svensk mark, så kallas man för svensk.

Krafttag fodras när vänstern tappar mark i hela Europa. När nationalister, populister numera ignorerar att bli kallade rasister, då måste nya doningar till.

Gamla ord, tabu

Gamla ord måste förbjudas, krystade omskrivningar behövs innan nyorden kan etableras.

Anledningen är att ordet ”invandrare” har fått negativ klang av högst påtagliga orsaker. Saknas medborgarskap, så skall man säga ”de som bor i Sverige.”

Invandrartätt område är tabu, självklart heter det socio/ekonomiskt utsatt område, där en familj med barn, kvitterar ut > 30.000 kr i skattefria bidrag varje månad!

Medan fattigpensionären samlar på burkar för att få mat under veckans alla dagar.

(Finansministern var ju så glad när pensionshöjningen presenterades, nu kanske fattiga kvinnor får råd att äta kött någon dag från 1 januari 2018 . Det blir 6,66 kr/dag skrev Hans Nilsson mycket riktigt i en kommentar den 25/3).

Kännetecken, tabu i signalement

Polisen får noga vakta sin tunga, när signalement skall utfärdas. Nu är färgad, av annan hudfärg, afrikanskt ursprung bannlyst.

Däremot är vit, ljushyad, rödlätt helt OK, men stor försiktighet uppmanas om man använder svart, mörkhyad, brottslingen får självklart inte bli kränkt och invandrare får inte stigmatiseras.

Att offret kan knäckas för livet är inget som diskuteras, av dessa ordmakare på SVT.

Förtunnat signalement kan leda till att brottslingen inte åker fast och lugnt kan upprepa sina gärningar, men det är mindre viktigt för Hanna Stjärne med ledning.

Förövaren blir mycket sällan gripen, tack vare förortens tystnadskultur. Misstanke finns att de mycket väl vet vilka förövarna är, men av kulturella skäl är det bäst att hålla tyst.

Lättare är att kräva fler poliser, fritidsgårdar, intressanta jobb och underhållning till sina slynglar, men de tiger som muren, när de skall vittna.

Sedan har Morgan Johansson och Anders Ygeman mage och kritisera polisen för dålig uppklarningsprocent. 

Signalement: 

• En person mellan 10-110 år 
• Hen har hår, två ben, bär kläder och har skor

 Kontakta polis om Du sett denna person, på telnr 114 114.

 Språk är makt

”Anne Lagercrantz, divisionschef för nyheter och sport på Sveriges Television, skriver på SVT:s blogg att det är viktigt att tänka på vilka ord man använder.

Språk är makt. Språk är också politik. Språk signalerar normer, skriver hon i samband med att de nya direktiven offentliggörs.”

Citat från http://kriminellt.com/svts-medarbetare-far-nya-direktiv-att-morka/

Medias uppdrag är främst att granska makten, men i stället granskas folket och ingen får granska den tredje statsmakten, som anser sig vara lika ofelbar som högre makter.

När de missbrukar sitt uppdrag föds förakt och vi är många som önskar att de kunde ställas till svars för sina handlingar.

http://www.svt.se/svts/article5391394.svt/BINARY/Sverigespegling%20på%20SVT%20Nyheter.pdf

Fake News

 ”…Problemet är inte att tidningarna fått konkurrens av bloggare och twittrare som påstår en massa saker. Problemet är att tidningarna är för dåliga på att leverera sanning. Journalister påstår att deras sanningar är vidimerade. Men det är de inte alls. Ni har ljugit och farit med osanning i decennier. Det visar sig att informationsflödet som kommer från Dagens Nyheter inte är så jävla mycket bättre än det som kommer från Breitbart News*. Det är också politiserat, vinklat och inte alls särskilt sant…..”.

Så säger Alexander Bard i en intervjuv i Resume.se och vi är många som håller med.

När alternativ media, med till exempel olika sajter, facebook, twitter och bloggar med kommentarer slår tillbaka med samma mynt, som gammelmedia gjort så blir det ett himla liv på makthavare, politiker med underhuggare.

Gammelmedia har filtrerat nyheter, lyft upp, tonat ner och indoktrinerat läsare efter deras tidningsägares agenda, men förvandlar upprört alternativens rapportering  till Fake News.

Monolog och auktoriteter tappar värde

Nu går nyhetsflödet mycket snabbt  i alla riktningar, det har Peter Wolodarski svårt att förstå, han lever kvar i gammelvärlden där flödet var en monolog uppifrån och ner.

Samma misstag gjorde stasminister Stefan Löfven, när han endast besvarade inlämnade frågor på sitt Hällestavik besök. SSU gavs företräde, ingen tillstymmelse till dialog när dessa lantisar skulle talas tillrätta och förstå att SD saknar värdegrund.

Jag anser att den helgonförkalarade värdegrunden, ett nordiskt påhitt som ingen riktigt vet vad den betyder, bara ytterligare är en härskarteknik för politikermakt.

Googles algoritm presenterar snabbt de mest relevanta sökträffarna, om det är sant är upp till varje sökare att själv bestämma utifrån befintlig kunskap och erfarenhet. Saknas fakta kan den vetgirige snabbt få besked från Wikipedia och motsvarande upplysningskanaler.

Frågan är hur många journalister som behövs i framtiden?

Auktoriteter  urholkas alltmer, liksom marknadsföring med sina konsulter, som ännu tror på  envägskommunikation med dupering.

Men så har det varit i alla tider, att när makthavare får konkurrens om vad vi ska tycka och tänka, då kommer despotiska sidor fram, för makt är inget som lämnas  frivillgt.

Efter boktryckarkonsten så kunde andra tolkningar vinna gehör och när senare gemene man lärde sig läsa, så förlorade kyrkan sitt monopol, att jämföra med dagens Koranskolor.

Ideologisk grindvakt fungerar inte längre

Att SVT, SR och gammelmedia varit ideologisk grindvakt för maktens globalister är ingen nyhet. Att nyliberalismens gränslösa friheter gjort samhällen instabila med ökade orättvisor skall förnekas, men nu har grinden öppnats av internet, som Ines Usman kallade för ”en fluga”.

Donald Trump representerar den nya digitala världen, han struntar fullständigt i diplomati, konvenans och korrekthet, där vi kan känna igen oss från köksbordet. Han är bara sig själv, utan någon konsultfernissa.

Hillery Clintons perfekta och robotliknande tal tilltalade inte på förlorarna i dagens USA. Marknadskonsulternas kostym utstrålade elitism utan mänsklighet och hade låg imponeringsnivå.

Det som skrämmer mig mest är regeringens totala oförmåga att inse hur de gör bort sig internationellt med falskt självförhärligande. UD:s manual, för rätt verklighetsbild av landet slår mer tillbaka än tillrättalägger, som syftet var.

Inser de inte, att export, affärskontrakt kan stå på spel, när man gör sig osams med både Trump och Putin. Det är betydligt farligare än att inte ta på sig en hijab i Saudiarabien.

Tror dom att Hamas i Palestina räcker som partner och att muslimska röster skall hålla dom kvar vid makten??

Grupplojalitet

Muslimska Brödraskapets lojalitet mot sina egna bröder känner nog flertalet till, där gäller absolut solidaritet om avancemang skall ske.

Samma förhållande råder ofta i praktiken hos sammanslutningar, föreningar, yrkesskrån, redaktioner och inte minst inom politiken.

Inom en grupp tolereras mycket för att inte åka ut och som regel är det starka krafter som styr, att vara en ”wisselblowers” kan stå personen mycket dyrt.

Personkryss låter demokratiskt och bra, men när väl riksdagsplatsen är tryggad, så gäller enbart partiledningens val, oavsett vad man lovat sina väljare, de är bara valboskap.

Miljöpartiet innehar nog mästerskap i opålitlighet, ett mycket svårslagit rekord.

Allt detta är praxis, men jag börjar ana ugglor i mossen, när det gäller skattefinansierad medias brister i opartiskhet.

Färgad objektivitet 

SR, SVT och UR lämnar ofta saklighet och visar med programutbud, innehåll i nyhetsrapportering hur illa vi skall tycka om t.ex Trump och Brexit och hur vår godhet skall stimuleras med hjärtknipande bilder till passande musik. 

Programledaren, nyhetsuppläsaren, reportern visar med sitt kroppsspråk vad som är rätt och fel i SVT.

SVT:s USA reporter Carina Bergfeldt behöver knappast öppna munnen för vi ser direkt vad vi ska tycka. Hennes budskap tas emot antingen med ett leende eller med bedrövad min av nyhetsförmedlaren i studion.

Trump har fel och UD har rätt, för det står i deras manual mot Sverige-bashing som nu ligger överst på ambassadörernas skrivbord; ”Vägledning för hantering av desinformation och ryktesspridning.”

Att Tino Sanandajs bok ”Massutmaningen” toppar boklistor verkar vara UD och regeringen likgiltigt, precis som lojala bibliotek, som totalt glömt bort bibliotekslagen där ”fri åsiktsbildning skall råda och utbudet skall präglas av allsidighet.”

I boken blir myter från etablissemanget beträffande invandringens lönsamhet  till smulor av offentlig statistik, från Eurostat, SCB, OECD, statliga utredningar och forskning.

UD:s manual tycks inte hjälpa, för alltfler kritiska reportage världen över publiceras, om landet som sakta åderlåter sig själv.

Regeringen väljer styrelse

Självklart är det cheferna som styr inom public service, men vem utser och styr dem?

En meilvän undersökte saken. Han kontaktade lyssnarservice på Sveriges Radio:

”Hej!

 Jag undrar vem som tillsätter styrelse och VD i Sveriges Radio, likaså i SVT. Är det regeringen eller Riksdagen?

 MVH!

Han fick svaret:

 ”Hej!

Sveriges Radio, SVT och UR ägs av en stiftelse, Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Denna stiftelse utgör alltså moderstiftelse i en koncern med programbolagen som dotterbolag. Förvaltningsstiftelsens syfte är att främja självständigheten hos programföretagen och dess huvudsakliga uppgift är att äga och förvalta aktierna i programbolagen och i egenskap av ägare utse ledamöter i programbolagens styrelser.

Stiftelsen angelägenheter handhas av en styrelse, vars tretton ledamöter utses av regeringen. 

 Med vänlig hälsning
Anna”

Sannolikt är att röd bakgrund, identitet och ras ger företräde till höga chefsposter, kunskap och erfarenhet kommer längre ner.

Men det är ingen nyhet för luttrade licensbetalare, som får vara med och betala böter för smugglarresa i godhet.

Kanske kan vi hoppas på annan bakgrundsfärg efter valet?

För objektivitet har många färger.

Gästkrönikör: Jan Ivarsson, politiskt obunden.

Regering förstod inte vad Trump menade med sitt uttalande om Sverige. Vårt public service förstod inte heller vad han menade. En företrädare för (S ) sa i TV att det finns ingen grund för Trumps påstående.

USA informerar

Våra media och politiker får vända sig till USA för att få veta hur det står till i landet. Så har Sveriges makthavare fjärmat sig från verkligheten.

De vill ge sken av att Sverige är ett land utan utanförskapsområden. Utan kraftigt ökade våldtäkter, mord, barnäktenskap, tvångsgiften, stenkastningar och dagliga bilbränder.

Att svensk media mörkar nackdelar och inte redovisar flyktingpolitikens kostnader har luttrade svenskar i någon mån vant sig vid.

Värre är att de inte kan ge exempel på berikande fördelar som de ofta talar om. Inget enda exempel, utom att några arbetar, men det är ingen kulturberikning. Det är en självklarhet, som  invandrare till stor del inte lever upp till.

Trump dissekeras

Nyhetssändningar tar upp Trumps uttalande gång på gång och kallar det populistiskt. De försöker hänga upp sig på exakt vilken händelse Trump avsåg, istället att se till helheten av problem som den extrema politiken dragit på landet.

Hur gör svensk media och politiker då de uttalar sig om problem i andra länder?

Är de alltid precisa och aldrig översiktligt svepande?

Regeringen blundar, men censurerar

Vår regering vill informera den amerikanska om hur fin flyktingpolitiken är. Amerikanerna har nog inte ifrågasatt hur bra politiken är för invandrare, utan visat på problem som politiken medfört för svenskarna.

På den punkten är andra länders politiker och media bättre upplysta än Sveriges. Till skillnad från svenska media berättar de om verkligheten.

Här är de senaste dagarnas skörd bland rubriker som undgått svenska politiker:

– Sydsvenskan  ”Malmö farligast i Norden – men inte ”Sveriges Chicago”

– Avpixlat        ”Minst 30-35 bilar brann under natten mot söndag.

– GP /ledare/ Teodorescu  ”Censur hör inte hemma i biblioteken.”

I Sverige är det inte bara bibliotek som censurerar och förvränger. Det gör public service och flertalet äldre media också.

Fiender eller vänner?

Kulturchef Björn Wiman skriver i sin söndagskrönika den 19 februari att ”Journalister är inte folkets fiender utan deras bästa vän.”

Här får vi höra om lögnen, det organiserade hatet och om alla krafter som försöker underminera samhället och om journalister som räddar oss från fejknyheter och desinformation.

Jag förstår att alla som inte instämmer i DN:s agenda tillhör dessa underminerande krafter och det gläder mig ofantligt.

En som inte håller med kulturchefen är ”Julia Caesar”, journalisten som under många år blivit mobbad, förföljd av just dessa goda krafter på DN:s redaktion.

I sin söndagskrönika ”Snapphanen” skriver hon om detta med utgångspunkt från tryckfrihetsmålet mot Expressens redaktör Thomas Mattsson. (Signaturen ”Nisse” skickade denna länk).

Bäste bror jury

Thomas Mattsson friades på alla punkter för förtal av en enig politiker jury, trots att han kallat docent Jim Olsson för ”näthatare” och ”krigshetsare.” Uthängningen grundades på falska citat, som det vänsterextrema hackernätverket ”researchgruppen” hade producerat till denna liberala tidning.

Slutsatsen av denna dom är att talar Du sanning så åker Du dit, men med korrekta lögner så blir Du fri!

Enda trösten är att Expressens upplaga nu sjunker med expressfart.

Ifrågasatt värdegrund på Ekerös bibliotek

Många har upprörts över bibliotekarien på Ekerös bibliotek, som med sin värdegrund som alibi vägrade köpa in Tino Sanandajs bok ”Massutmaningen.”

En som satte huvudet på spiken var Hani Bali (m) som jag skulle önska kunde utkonkurrera Anna Klingberg Batra, som partiledare.

Eftersom jag inte bryr mig ett dugg om identitet, ras, utan enbart om klarsynthet och kunskap.

På facebook skriver han så här ”Kompartibelt med Ekerös biblioteks värdegrund” 

Mein Kampf = OK

Scum manifestet = OK  

Koranen = OK 

–  Hej ! Jag skulle vilja låna ”Massutmaningen”

–  Nej, tyvärr den boken går emot vår värdegrund

–  OK, då tar jag Mein Kampf!

  Trump skrämmer

Jag undrar ofta vilket land jag bor i och det gör förmodligen också Donald Trump, som på twitter hämningslöst ger uttryck för vad han känner till mediers stora fasa.

Hans medarbetare får samma information som folket, men en sån direkt demokrati finns ingen erfarenhet av i Vita Huset, för att inte tala om vårt UD, som får nöja sig med en Fox News referens.

Senast var det i Florida där han åter hade Sverige som ett avskräckande exempel  på politiker som inte värnar sitt land, med öppna dörrars politik och hänvisade till vad som hände i går (fredagen den 17/2)?

Fredagen var förmodligen som vanligt med bilbränder, stenkastning och annat sattyg från mellanösterns gossar, som definitivt inte längre hetsar upp svensk media, för det är endast  trist vardagsmat.

Trots att DN hade som rubrik i går ”En stad i skottlinjen – morden skakar Malmö” så skriver Wolodarski ”Checka – in hos Trump och se kaoset på nära håll.”

Mer passande vore om hans redaktion på djupet analyserade landets eget kaos, men då skulle värdegrunden falla som ett korthus.

Så läsare får bara nöja sig med ett känslosamt konstaterande. För det eskalerande våldet har enligt redaktionen ingen koppling till massinvandringen….

Några axplock från veckan som gått

Om man vill utmana ödet, då ska man skriva kritiskt om invandring, HBTQ, miljö och feminism, för här gäller bara superlativ.

Alltså ligger jag mycket risigt till.

Kamelturism

Ibland när jag läser artiklar, reportage både på papper och på nätet, tänker jag; detta kan inte vara sant, så otroligt korkad kan ingen politiker vara, men så är det, utan undantag. 

Just nu tänker jag på kommunpolitiker Malin Larsson (MP) i Skara, som stenhårt tror på ”Kamelprojektet” i Angered. Hon nöjer sig inte med det, utan är förvissad om att kamelmjölk hjälper mot autism och är engagerad i försäljningen, ännu för skattepengar.

Initiativtagare är Géza Nasy som måste ha charmat sin omgivning rejält genom att lova jobb för nyanlända i en kamelpaddock för turism, med odlingar runt omkring.

När t.o.m. Bert Karlsson tyckte det var dårskap, så borde ett uns av eftertanke och tvivel på projektets bärighet ha smugits in.

Men när det gäller att skapa jobb till nyanlända, då skenar fantasi utan förnuft hos pressade politiker.

Arbetsförmedlingen tvår nu sina händer och har lanserat begreppet ”icke anställningsbara” om invandrare som har ringa skolutbildning. Därutöver pröjsade de 40 miljoner för att slippa ett icke andvändningsbart datasystem och så slutar chefer, anställda på löpande band och facket tvår sina händer. Vad Mats Sjöberg, AF:s nya chef från migrationsverket gör vet jag inte, mer än oredan på hans förmedling.

Bortslarvade pass; Sverige på 2:a plats

Att undra vart passet tagit vägen, har fram till april 2015 varit synd inklusive kränkning om innehavaren haft annan etnicitet. Då skrevs nya ut, utan begränsning. 

Till slut måste även kränkningsrädda politiker inse, att missbruket med passfusk måste stävjas. En andra plats i Frontex kartläggning av fusket bland världens länder, var mindre smickrande för den humanitära politiken.

Nu gäller 3 pass under 5 år, som begränsning.

Efter 2008 har 500.000 pass försvunnit, de omsätter enorma belopp med Sveriges attraktivitet hos kriminella nätverk. Att ta ut 10-15 pass varje år var inget som upprörde myndigheterna, med miljöpartiet i spetsen.

Anna Dahlberg skriver i ett debattinlägg ”Ta tag i fusket med falska identiteter.”

Trots skärpningen under 2015 så  försvann 63. 628 ID handlingar i fjol, för en ID handling kan utfärdas ” lite hipp som happ” hos olika myndigheter och är hårdvaluta på den kriminella marknaden.

Tillgång till Sveriges välfärd lockar tjuvar i hela världen och är mer lönsamt än värdetransportrån.

Enligt Visa Waiver systemet så krävs visum för inresa i USA, något som Rosenbad smusslar med.

Med president Trump vid rodret, som använt Sverige som ett avskräckande exempel i sin naiva flyktingpolitik, så lär snarare skärpning än lättnad att förvänta.

Peter Springare, modig, men mobbad polis

”Sanningen är inte söt utan besk” är något som whisselblåsare och andra som tagit bladet från munnen fått uppleva.

Peter Springare är polis i Örebro och har på facebook berättat om invandrares överrepresentation i och fallenhet för brottsliga gärningar. Det gör man inte ostraffat.

Han blev anmäld för hets mot folkgrupp av räddhågsna chefer, medan medborgarnas stöd slog alla rekord för denna ärliga information, som brukar döljas under kod 291.

Aktuella siffror från Örebro beträffande misstanke om mord, är att 22 av 24 gärningsmän har utländsk härkomst, sådana siffror måste givetvis gömmas.

Förr kunde budbäraren bli avrättad när han kom med dåliga nyheter, i dag har dödsstraff ersatts av mobbing, anmälan och t.o.m. avsked.

SVT sponsrar kriminell aktivitet

Redan när jag såg serien ”Fosterland” i SVT under 2015/2016 blev jag lätt illamående.

Klimax var när journalisten Fredrik Önnevalls godhet och medmänsklighet tog gestalt i en syrisk pojke, som smugglades in med kameran och speaker text som känslosam rekvisita.

Domstolsbeslutet efter anmälan om människosmuggling blev dagsböter och samhällstjänst.

Hanna Stjärne log och lovade betala hans advokatkostnad med våra licenspengar.

”SVT betalar rättegångskostnader för anställdas flyktingsmuggling med licenspengar. Inte precis vad jag vill att mina pengar skall gå till. Skandal tycker jag” meilade signaturen Peter tillsammans med länken.

Så gör vi något framtida misstag, då är det bara att kontakta denna röda stjärna, så får vi advokatkostnaden betald…

Ann Heberlein ger tröst

När hon på Ledarsidorna.se skriver om den inbillade feministen och syftar på regeringen.

Utgångspunkten är när Isabella Löven (MP) på en bild tillsammans med andra feminister får beröm från statsministern. Han tar tillfället i akt att hylla sin feministiska regering efter presentation av förslaget till ny klimatlag.

Hur det hänger ihop med feminism, får någon annan förklara.

A.H. punkterar elegant denna självgodhet med exempel från invandrarflickors utsatthet, förståelse för pojkars kriminella aktivitet, men ringa för kvinnor som lever på fattigpension, vilket borde få en feministisk regering att skämmas. Hon avslutar sin artikel med;

”Fundera över varför känslan av otrygghet och utsattheten för sexuella övergrepp har ökat hos kvinnor i vårt land. Gör det. Lyssna, reflektera, kom med förslag på lösningar. Först då har ni rätt att kalla er en ”feministisk regering”.

Några nedslag i nyhetsflödet.

• DN berättar mer om ambulansrånet i Örebro, som jag nämnde i går. 

En man och en kvinna var i maskopi. Kvinnan spelade sjuk, föll ihop i låtsaskramper, medan mannen passade på att sno akutväskan, när sjukvårdarna försökte hjälpa kvinnan.

Vart är vi på väg?

Etnicitet är förbjudet att nämna, om paret kom utifrån så göms deras påhittighet under Eliassons kod 291, så är den saken ur världen

• Hör och häpna äntligen en positiv nyhet!

Efter att ID kontroller infördes, så har bostadsinbrotten sjunkit i södra Sverige. 

Ca 20.000 bostadsinbrott sker varje år och hälften av dessa utförs av utländska ligor!

Att Anders Ygeman med regeringen som sufflör inte skäms med att säga att etnicitet saknar betydelse vid kriminalitet.

Det är som om jag skulle börja behandling av en patient med besvär i rörelseapparaten utan att undersöka varifrån värken kommer???

Varför finns det ingen kvacksalverilag för ministrar?

• Och så en negativ nyhet igen

Apatiska barn ökar igen, en epidemi som främst drabbar Sverige, när PUT beviljas ersätts apatin med eufori för hela familjen.

Förståelse kan diskuteras, men rättvisan elimineras för andra, som inte får PUT, när uppgivenhetsbarn saknas.

• Och tyvärr en till

Den nytillsatta extremistsamordnaren Anna Carlstedt svamlar på twitter om att hennes hållning till muslimska brödraskapet är samma som regeringens och att frågan är komplex.

Kruxet är att regeringen saknar hållning i vanlig ordning, för ingen dokumentation finns beträffande denna komplexitet.

Alla känner vi till kulturministerns bidrags fjäskande för dessa fundamentalistiska organisationer inom hela Ibn Rushid sfären. Det är hennes Tack för att de hjälpte henne med karriären.

Att producera mindre än Mona Sahlin gjorde tidigare är en omöjlighet för Ann Carlstedt.

Att få en telefon på plats tog nästan ett år. Några sidors pappersdokument kostade miljoner, som Sahlinskan satte sprätt på, innan hon fick sparken för nya oegentligheter, denna gång med falska intyg till en stilig livvakt.

(Att Mona Sahlin fick detta uppdrag av alliansregeringen, från Carl Bildt via en stolt Birgitta Ohlsson, tror jag var ett Tack för hennes bidrag till mörkläggningen av Estonia katastrofen under hennes tid som minister av inblandade makthavare, som måste dölja sanningen om Estonias förlisning. Återkommer till denna tradegi i ett inlägg framöver)

Varför extremistsamordnarens verksamhet ligger under kulturrådet och inte under MSB (myndigheten för samhällsskydd och beredskap) övergår mitt förstånd.

Johan Westerholm upprörs med all rätt över samordnarens hyckleri på Ledarsidorna.se.

Att DN skulle ha en riktig anti Trump orgie i dag var förväntat. 

Denna orgie i Trumpförakt fick breda ut sig på 8 sidor i dagens tidning (DN 22 jan)

Förhoppningen hos vänsterliberaler är nu att demonstrationerna mot Trump världen över kan bli en bred demokratisk folkrörelse, medan världens finansiella elit skrockar förnöjt och ler åt sina duktiga gräsrötter. 

Att det är den orättvisa fördelningen av globaliseringens vinster, som ligger bakom den nya presidenten i USA är redan glömt.

Rättvisa och solidaritet för landets arbetare har ersattas av kulturrelativism och identitetspolitik för de med annan etnicitet, när vänstern förlorat sin kompassriktning.

Många demonstranter vill bara visa sig goda, stärka sitt varumärke med rätta värderingar, medan andra mer slipade vet att mångfaldspolitiken har fyllt deras plånböcker och gjort dem rika.

Peter Wolodarski och Björn Wiman var riktigt i sitt esse i dag.

Chefsredaktören verkar ha övernaturliga krafter för han hade förmodligen åkallat regn, blev bönhörd och kunde stolt skriva ”Upp med paraplyet, det regnar i Trumps  Washington”.

Vi som inte tror på allt Wolodarski har skrivet har fällt upp paraplyet för länge sedan för att inte ständigt få desinformation i skallen.

Björn Wiman jämrar sig över att Trumps enkla språk och att hans direkta Twitter konversation med medborgarna går hem, med undantag av journalistkåren, som är vana att själva få välja ut vad som skall sättas på pränt. Han skriver;

… Men så handlar dagens allvarliga situation heller inte bara om en kris för de amerikanska medieföretagen eller för enskilda journalister, utan om en potentiell kris för hela det demokratiska samhällets kommunikationsmodell – den som grundar sig på allmänhetens tillgång till sann och saklig information och på respekten för faktabaserad argumentation och på vetenskaplig auktoritet……

Avslutningsvis är kulturchefen riktigt i gasen han hyllar mediernas historiska roll, som sanningssägare i det demokratiska samhället och som påverkar både medborgarna och makthavarna.

Påverkansfaktorn verkar nu tunnas ut, när sanningen ständigt hindras från att komma ut.

Han nonchalerar helt att sanning finns bakom flera dörrar. Erfarenhet, kunskap, grupptillhörighet och moral avgör vilken som öppnas och bestämmer därefter vems/vilkas sanning som får skildras.

Varken han eller chefredaktören vill inse att tidningens förtroendetapp orsakas av deras ovilja att lämna sin egen entré och skildra verkligheten bakom andra dörrar.

Tänk vad det är svårt att inse förlorad makt.

Innan internet fanns, skedde kunskap, information, propaganda alltid uppifrån och ner i monopolistisk envägskommunikation.

I dag sker kommunikationen blixtsnabbt bara ett knapptryck bort. 

Vi samtalar, överför budskap, hämtar in och delar ut information och kunskap i alla väderstreck. Allt fler förstår att det finns flera sanningar, beroende på avsändare, sammanhang och tolkningsföreträden.

Kyrkan, politiker, etablissemanget med media som megafon, bestämde tidigare hur vi skulle tänka och tycka.

Det tryckta ordet var sant som amen i kyrkan.

”Jodu, det stod i tidninga i dag”, sa tant Jenny, på 50-talet, när jag var barn, mor nickade bekräftande, när grannen ovanpå vek ihop Örebro Kuriren.

Då hade vi tryggt fått veta hur det stod till i hela Närke, med uppmärksamhet på Örebro, Kumla och Askersund.

Bortom Konsum, IOGT och Lundbergs affär, såg vi upp till Dag Hammarskiöld som fanns ute i stora världen och den långe Erlander gjorde framöver succé, när han i Hylands hörna ”laddade om” från  Värmlands förråd av härliga historier.

I dag råder omvänt förhållande, allt färre medborgare litar på vad tidningen skriver och allt färre viker ihop en papperstidning, när det mesta finns på nätet.

I dag är en värmlandshistoria helt passé, nu råder inflation i skratt, trams och flams från bekräftelsetörstiga politiker i SVT. Underhållning på högsta nivå, tycks Hanna Stjärne tro.

Kanske det är nedtryckt aktivitetsbehov som här får sitt utlopp, när partiledningarna starkt begränsat rörelsebehovet utanför riksdagsbänken?

Medias agendajournalistik med ständiga pekpinnar har sopat bort läsarnas tillit. Undervärdering leder sällan till något gott.

Tänk om vi andra skulle strunta i våra arbetsuppgifter och enbart mässa om det som vi anser rätt, utan reaktion från arbetsgivaren?

Kruxet är att media har sålt sig till sina arbetsgivare, politiker och globaliseringens vinnare, som sitter på de stora pengarna.

Uppdraget att skildra makten har reducerats och ersatts av skamvrå för protesterande kollegor som upptäckt att reportage, artiklar har stora luckor och inte stämmer med verkligheten. Läsarna får representeras av den ringaktade Nisse i Hökarängen.

Medlen för att återta makten om ”orden” har varit och är många, nedvärdering med bubblor, falska nyheter, mer förbud, ökad kontroll över sociala medier och paradgrenen svartlistning med högerextremism och rasism. 

När Ulf Adolfsson med fru i fjol bara glunkade om att de ibland kikade in på Avpixlat, blev det ramaskri på DN efter deras intervju.

Om det är någon läsare som fortfarande tror på vad DN skriver om den destruktiva migrationspolitiken, så läs bifogad länk, som jag fick av en bloggläsare.

Signaturen Julia Caesar drar här ner byxorna fullständigt på DN:s chefsredaktör Peter Wolodarski, i sin senaste krönika skriver hon om tidningens fall mot botten.

”På söndagen 15 jan 2017 publicerade signaturen Julia Caesar ännu en av sina uppskattade krönikor på den dansk-svenska bloggen Snaphanen. I krönikan skildrar Julia hur Dagens Nyheter – tidningen som under många år sågs som både flaggskepp och rikslikare inom svensk dagspress – under Peter Wolodarskis ledning fullständigt förlorat sin trovärdighet och i allt högre grad kommit att präglas av agenda-journalistik och desperata försök att smutskasta alla som på minsta sätt ifrågasätter massinvandringen och det mångkulturella samhällsidealet.” Newsdesk.

När jakten på Julia Caesar inte gav någon utdelning, så riktade ”Hämnaren från Marieberg” in sin ordkulspruta mot andra skribenter, Anna Dahlberg på Expressen och Alice Teodorescu  på Göteborgposten hamnade i skottgluggen, men även här fick attacken bara motsatt effekt.

Nu upprörs vänsterliberal media av att Katarina Janouch har lättat sitt hjärta om landets politik i tjeckisk TV.

Denna ärlighet fick en bokhandel att ta bort hennes barnböcker från hyllan, vilket påminner om bokbål under nazismen och om dagens förtryckarregimers ansträngningar för att slå vakt om ordet.

Den största faran är dock att forna lojaliteter börjar spricka, Lotta Gröning protesterar i dag under Opinion mot DN:s självpåtagna renhållningsarbete. Hon skriver;

 ”Några har valt att ta steget och bestämt sig för att våga säga vad de tycker. Jag tänker speciellt på Katerina Janouch, Ann Heberlein och Tino Sanandaji. Det är tre kända personer som utmanat åsiktskorridoren, tre personer som alla är uthängda, skinnflådda och nedvärderade i egenskap av sina åsikter.”

Kanske tänker politiker, experter, kyrkan, kultureliten och MSM att ändamålet helgar medlen?

Ändamålet är ju att behålla makten, privilegier och sätta avvikare på plats, allt under humanismens fana.

Tyvärr glömmer de att vägen till helvetet är kantad av goda föresatser, som allt fler auktoritetstvivlande medborgare ser igenom..

Är modeorden för dagen.

I traditionell media tävlar ledarskribenter och etablerade debattörer om förklaringsmodeller.

Jag håller med om det mesta, med en skillnad att vi har olika åsikter om bubblornas och nyheternas producenter.

I Östgöta Correspondenten 2017-01-07 skriver Anna Lindberg, ansvarig utgivare att ”Journalistik motgift mot populism.”

Hon skriver långt och mycket om ett tufft 2016 för journalistiken, bland annat om faktaresistent populism, som bara journalisterna i MSM kan rädda medborgarna ifrån.

Motvikten mot detta elände är att låta båda sidor i en konflikt komma till tals, att rapportera snabbt och tydligt, ställa raka följdfrågor och bedöma källors trovärdighet. Jag håller med till 100 % och inser att tidningen har mycket att jobba med.

Skillnaden, skriver hon, mellan journalistiken och populismens retorik är att det bara är journalisten som rakryggat erkänner att man haft fel, tillåt mig le.

Hon avslutar med att uppmana oss med feedback till tidningen, så skall den tas emot med allvar.

Förmodligen menas därmed att åsikter åker i papperskorgen om de inte stämmer överens med tidningens och dess värdegrund, inte minst i flyktingpolitiken, det är verkligheten.

Filterbubblor

Med filterbubblor menas att vi väljer att bli bekräftade av människor som tycker som vi själva, vilket gör att vi inte tar emot information som vi inte gillar eller som går emot vår egen uppfattning.  Ofta ställs fria medier, facebook och bloggar i skamvrån.

Helt bortglömt verkar vara att hela samhället är uppbyggt av filterbubblor, från café latte drickande journalister på söder, innerstadens surdegsbakande balkongbiologer, näringslivstoppar som kliar varandra på ryggen och riksdagsmän som aldrig behövt välja mellan margarin och toapapper veckan före lön osv.

Utsortering av oliktänkande är vad det handlar om från makthavarna och deras lakejer, när nätet ger mer och bättre kunskap än från deras egen tomma retorikburk. 

Alla är överens i Sälen om att svenskt försvar behöver akut förstärkning, men utan tillskott av pengar. Statsministern lever i det blå och bara bluddrar på om sånt han knappast själv tror på.

Migrationen sker på löpande räkning och den totala årskostnaden har nog passerat 200 miljarder för länge sedan, men att sköta sin första uppgift att skydda medborgarna från yttre makt, då finns det inte en ynka slant.

Den politiska eliten påminner mig om pladdrande papegojor som sitter i elfenbenstorn. Om de flyger ut, utan skydd av starka hökar, så finns risk att de åker på stryk i sina berikande områden.

Falska Nyheter

Falska Nyheter är nu mycket i ropet och alla makthavare riktar blicken mot Ryssland som står för desinformation och som har påverkat valet i USA, med Putin som dirigent.

”Attacker på ett lands demokratiska processer är fullständigt oacceptabla” säger utrikesminister Margot Wallström. Det håller jag också med om, men beklagar djupt att hennes och andra makthavares minne är så kort.

I mitten av 70-talet fick vi en ny granne i Umeå, en av Allendes ministrar med fru hade lyckats fly från den USA ledda juntan, som hade störtat den demokratiskt valde presidenten Allende.  Lite mer påtagligt än ryska hackers aktiviteter, för att uttrycka det milt.

USA:s agerande i Mellanöstern och avlyssning av Angela Merkels telefon är andra exempel, som verkar ha halkat ur minnet. Nu blommar rysskräcken i varenda vrå och man blundar för resten.

Om detta skrev Birger Schlaug en läsvärd krönika i går den 9 januari på sin blogg, som jag fick tips om av signaturen Nisse, som ofta ger kommentarer i denna blogg.

Litet ljus

I SVD den 8/1 skrev ledarskribent Karl Sigfrid ”Släpp fram experterna” han avslutade sin ledare med …..”Politiker, myndigheter och medier som vill motverka desinformation bör i första hand se över sin egen kommunikation.

Är den objektiv?

Är den tillräckligt trovärdig för att mottagaren inte skall ge sig ut på jakt efter andra källor?

Sluta urvattna begreppet experter genom att sätta expertstämpel på människor som inte är det”!

Jag hoppas verkligen att Henrik Arnstad och hans gelikar läser detta och kanske finns en strimma ljus även i medias mörker?