Att DN skulle ha en riktig anti Trump orgie i dag var förväntat. 

Denna orgie i Trumpförakt fick breda ut sig på 8 sidor i dagens tidning (DN 22 jan)

Förhoppningen hos vänsterliberaler är nu att demonstrationerna mot Trump världen över kan bli en bred demokratisk folkrörelse, medan världens finansiella elit skrockar förnöjt och ler åt sina duktiga gräsrötter. 

Att det är den orättvisa fördelningen av globaliseringens vinster, som ligger bakom den nya presidenten i USA är redan glömt.

Rättvisa och solidaritet för landets arbetare har ersattas av kulturrelativism och identitetspolitik för de med annan etnicitet, när vänstern förlorat sin kompassriktning.

Många demonstranter vill bara visa sig goda, stärka sitt varumärke med rätta värderingar, medan andra mer slipade vet att mångfaldspolitiken har fyllt deras plånböcker och gjort dem rika.

Peter Wolodarski och Björn Wiman var riktigt i sitt esse i dag.

Chefsredaktören verkar ha övernaturliga krafter för han hade förmodligen åkallat regn, blev bönhörd och kunde stolt skriva ”Upp med paraplyet, det regnar i Trumps  Washington”.

Vi som inte tror på allt Wolodarski har skrivet har fällt upp paraplyet för länge sedan för att inte ständigt få desinformation i skallen.

Björn Wiman jämrar sig över att Trumps enkla språk och att hans direkta Twitter konversation med medborgarna går hem, med undantag av journalistkåren, som är vana att själva få välja ut vad som skall sättas på pränt. Han skriver;

… Men så handlar dagens allvarliga situation heller inte bara om en kris för de amerikanska medieföretagen eller för enskilda journalister, utan om en potentiell kris för hela det demokratiska samhällets kommunikationsmodell – den som grundar sig på allmänhetens tillgång till sann och saklig information och på respekten för faktabaserad argumentation och på vetenskaplig auktoritet……

Avslutningsvis är kulturchefen riktigt i gasen han hyllar mediernas historiska roll, som sanningssägare i det demokratiska samhället och som påverkar både medborgarna och makthavarna.

Påverkansfaktorn verkar nu tunnas ut, när sanningen ständigt hindras från att komma ut.

Han nonchalerar helt att sanning finns bakom flera dörrar. Erfarenhet, kunskap, grupptillhörighet och moral avgör vilken som öppnas och bestämmer därefter vems/vilkas sanning som får skildras.

Varken han eller chefredaktören vill inse att tidningens förtroendetapp orsakas av deras ovilja att lämna sin egen entré och skildra verkligheten bakom andra dörrar.