Det är ett märkligt inslag i vår moderna tid, där västs politiker försöker överrösta varandra om vikten av demokrati. Karriärens topp når de, när en inbjudan från Bilderberggruppen dyker upp. Bakom lykta dörrar får de inbjudna veta vilken agenda som skall verkställas.
Bilderberggruppen är ett årligt möte med 120–150 inbjudna deltagare som representerar den globala makteliten inom affärs- och industrivärld, media och politisk verksamhet. Mötet har hållits varje år sedan 1954 enligt Wikipedia.
”…Försök att prångla ut en femte dos vaccin till din lydiga befolkning, kör lite skrämsel om sköra grupper, så går det som smort …” tror jag var ett budskap socialminister Lena Hallengren fick på det senaste mötet.
Minns att fd statsminister Stefan Löfven var alldeles till sig, när han fick åka i Wallenbergs plan till detta obskyra sällskap.
Bildkälla; blogspot.com
Sedan har dessa politiker mage att högljutt kritisera andra länder som inte har samma tolkning som väst har om demokrati. I praktiken råder sken demokrati eller demokratur som Wilhelm Moberg observerade på sin tid.
Visst vi får rösta, men hur behandlas inte landets andra parti i storlek i regeringsbildningen. Johan Pehrsons lilla liberala skara anser att de är självklara i en regering, annars kan de hoppa över till socialdemokraterna. De vill låta självgodheten få avgöra ministerposterna, inte 20,6 % av väljarna som röstade på SD.
Dessa hemliga sällskap tycks alltid ha funnits, men skillnaden är att i dag är våra politiker en del av dem. Främst fd arbetarpartiers ledare som under nya honnörsord om det lika värdet och global solidaritet lever i symbios med världens rikaste, där Rockefellers och Rotschilds dynastier alltid finns som slutstation, när vi följer pengarna. Dess nyttiga idioter till politiker inbillar sig att global solidaritet kan bana väg för global socialism, som i själva verket är global hyperkapitalism utan folkets röst. Klaus Schwab ligger heller inte på latsidan med sin skapelse Young Leaders utbildning i WEF:s regi, där han får västvärldens ledare att dansa efter sina bröders pipa. Justin Trudeau i Kanada, Max Rutte i Nederländerna och Sanna Marin i Finland tycks ha fått guldstjärnor efter avslutad utbildning.
John Kennedy är en bland många som förlorade livet efter uppstudsighet mot den djupa staten. Därför är demokraterna i USA numera nickedockor till den globala finansmaffian, som med sina enorma förmögenheter styr både FN, EU, världsbanken och många andra globala organisationer
Big Pharmas gullgosse, Bill Gates styr i praktiken WHO och har haft Anthony Fauci helt i sin hand. (Fauci var Medicinsk chefsrådgivare till USA:s president och har varit chef för National Institute of Allergy and Infectious Diseases sedan 1984 enligt Wiki).
Samma utveckling har skett hos socialdemokraterna, som älskar att vara FN:s jultomte och bäst av alla länder med bistånd, där 1/3 del försvinner i korruption bland mottagarna och på vägen dit, oftast är det diktatorer efter Afrikas befrielserörelser, som var Palmes kärleksbarn
“The very word ‘secrecy’ is repugnant in a free and open society; and we are as a people inherently and historically opposed to secret societies, to secret oaths and to secret proceedings.” John F. Kennedy, April 27, 1961
”Själva ordet ”sekretess” är motbjudande i ett fritt och öppet samhälle; och vi är som ett folk i sig och historiskt emot hemliga sällskap, hemliga eder och hemliga förfaranden.” Citatet från End Times Headline News
Visst, vi får ännu rösta, men utan verklig makt. När valresultat inte respekteras av partier som bara godhets missionerar, förstår vi att det bara är skendemokrati.
Hur många ggr har vi inte hört hur Märta Stenevi (MP) och Martin Ådahl (C) skrikit sig hesa i debatter om att invandrare bär upp Sverige och skulle de flytta hem så skulle landet braka ihop.
Att en majoritet glatt semestrar i hemlandet som de flytt ifrån under flera sommarmånader eller längre, så borde Sverige ha fallit ihop för länge sedan, reflekterar de inte över.
Deras övertygelse är att alla nyanlända brinner av arbetslust och vilja att försörja sig själva. Att så inte sker följs av deras vanliga mantra om att det är trångboddhet, främlingsfientlighet, ekonomiskt utsatthet, för få fritidsgårdar och medelklassens motstånd mot bussning av sina ungar till invandratäta skolor, som resulterar i kriminalitet, som de stackars invandrarkillarna knuffas in i, utan egen vilja. Vi har alla hört det till leda ända sedan SD kom in i riksdagen under 2010 med sitt väljarstöd på 5,7 %. Ramaskriet från dessa godhetsapostlar har nu tagit ny fart, när SD blev landets näst största parti med 20, 6 % och fick en majoritet av utskottens ordförandeposter som kompensation för att inte Johan Pehrsons (L) änglar skulle flyga sin kos.
Birgitta Sparf skriver på Facebook om hur vår fullkomligt vansinniga bidragspolitik, understödjer och cementerar dessa för oss helt främmande normer och kulturer, men denna sanning tar inte rörelsens frontfigurer in. De lever i tron, precis som Nalin Pekul gör att lite mer av samhällets stöd kan göra susen, eftersom hela rörelsens makt vilar på bidragspolitiken.
OM VÅR ABSURDA INTEGRATIONSPOLITIK En av de socialdemokrater som skrivit bäst om massinvandringens verkliga konsekvenser är Nalin Pekgul. Hon satte tidigt fingret på de faktiska konsekvenser hon under lång tid såg växa fram i sitt bostadsområde, som är Tensta. Dit hennes familj valde att flytta från den kurdiska delen Batman i Turkiet år 1980. Och där hon fortfarande bor kvar.
För dessa ärliga och sanna skriverier blev hon utsatt för så starka hot från sin omgivning att hon valde att avgå som riksdagsledamot 2011 och återgick till sitt arbete som sjuksköterska. Om allt detta har hon skrivit i en mängd artiklar.
Hon förtjänar all respekt för sina försök att nå fram till övriga styrande socialdemokrater och allmänheten i dessa frågor.
Problemet, för det finns ett sådant, är att Pekgul helt missar själva målet. Som de flesta andra som diskuterar integration. Från hennes DN-artikel:
”Även om föräldrar är lika i sina förhoppningar och sin oro för barnen skiljer sig Fatima och Ali från Anna och Johan i ett viktigt avseende: osäkerheten vad gäller det svenska. De talar sämre svenska än sina barn och de har dåliga kunskaper om det svenska samhället. Som många andra kommer de hit med inställningen att lära sig svenska snabbt för att få ett jobb, men tappar motivationen när de upptäcker att chansen att få ett arbete som kräver kunskaper i svenska är liten.”
Som varje sann socialdemokrat har även Pekgul anammat den officiellt kvarlevande 50-talsuppfattningen från Folkhemmets glansdagar att ”Alla vill ha ett jobb och försörja sig själva!”.
Utan att ha mer att stödja mig på än min erfarenhet från att under 22 år ha arbetat med socialbidrag i ett stort antal utanförskapsområden, i hela Storstockholm och en mängd andra näraliggande och minst lika utsatta kommuner, hävdar jag att hon och alla andra socialdemokrater har helt fel.
Alla Fatima och Ali flyttar inte alls hit med ambitionen att så snart som möjligt lära sig svenska, hitta ett arbete och bli självförsörjande. Även om några naturligtvis gör det. Snarare är det tvärtom.
Pekgul missar alltså själva grundproblemet. Hon föreslår bland annat:
”Några förslag till den kommande regeringen:
1. Barn till utrikesfödda behöver tidigt stöd för att lära sig svenska. Inför därför skolplikt från tre års ålder och ge samtidigt deras mammor möjlighet till SFI (Svenska för invandrare) och se till att det håller hög kvalitet.
2. Efter SFI måste mammorna komma vidare till ett yrkesliv och här måste de få hjälp att bryta normer för att motverka påverkan från omgivningen att stanna hemma med sina barn.”
Hon skriver även att:
”Redan vid ankomsten till Sverige bör föräldrar få en första information, som sedan följs upp, om vilka konflikter man kan hamna i när det gäller barnuppfostran.”
Grundproblemet är att den information som samtliga föräldrar som valt att flytta hit från MENA-länderna möts av är en lång och fullständig redovisning av samtliga deras bidragsrättigheter. Både som ensamstående och som föräldrar.
Det absolut minsta problemet är att de inte blir upplysta av vilka konflikter de kan hamna i när det gäller barnuppfostran.
Information om den uppsjö av olika bidrag som de har rätt till ges i första hand av socialtjänsten, vilket är första instans för samtliga nyanlända. I andra hand av Arbetsförmedlingen, som under två års tid ska jobba med deras introduktion till den svenska arbetsmarknaden.
All denna information från dessa båda myndigheter, korrekt framförd med tolk, bekräftar bara vad merparten av nyinflyttade från MENA-länderna redan fått veta från släktingar och vänner som tidigare valt att flytta hit.
Vad de alltså redan vet går i korthet ut på att i Sverige får man betalt från ”staten” för att föda barn, ju fler barn desto bättre betalt. Och allt detta är dessutom en absolut rättighet som man åtnjuter från första dagen efter att man fått sitt uppehållstillstånd. Vilket ger dem i princip samma standard som de som arbetar. Utan att man behöver jobba för att få alla dessa pengar.
Denna samhällskunskap använder väldigt många nyanlända som vapen mot både socialtjänstens och Arbetsförmedlingens personal. Ofta med hårda ord, nedsättande tillmälen och inte sällan som rena hot. ”Du ska ge mig pengar! Ditt jobb är att ge mig pengar! Det är min mänskliga rättighet!”.
Det handlar alltså inte om att ”bryta normer”, som Pekgul och många andra tror. Vad Sverige gör, med sin fullkomligt vansinniga bidragspolitik, är att understödja och cementera dessa för oss helt främmande normer och kulturer.
Vi stödjer ekonomiskt att en inflyttad kvinna från exempelvis Somalia kan föda sex, åtta eller fler barn, helt på vår bekostnad. Med efterföljande trångboddhet i ett utanförskapsområde, brist på kunskaper i svenska, i total avsaknad av varje kontakt med det omgivande svenska samhället, med uteblivna goda skolresultat och kriminalitet för barnen som enda utväg. Vilket blir det enda klart logiska resultatet.
Samtidigt sitter våra politiker och grunnar på varför de har misslyckats med den så kallade integrationspolitiken. Detta är ingenting annat än ren idioti. Det är fullkomligt absurt!
Många av oss funderar på varför en del människor är så mottagliga för statsmedias korrekta budskap, makthavarnas viktigaste megafon. Grupptryck, karriär, feghet, ringa kunskap, rädsla och skam tänker jag som orsakssamband.
Bild från foretagande.se
Patrik Nilsson, skribent i foretagande.se och Gunnar Sandelin i DGS får tankarna att djupna.
Båda utgår de från Mattias Desmets bok The Psychology of Totalitarianism (2022) Han är professor i klinisk psykologi och intervjuades nyligen av Tucker Carlson i hans program Fox News, som är den mest kända kabel TV kanalen i USA med konservativ grundsyn.
”Massformation eller masspsykos är när en stor grupp människor hypnotiskt följer ett narrativ, även när det tycks vara fullständigt galet. Varför sker det, vem är mottaglig och vad kan du göra för att stoppa utvecklingen?….”
”- Varför brändes tusentals häxor på bål påhejat av folket under medeltiden? – Hur kunde tyskarna behandla judarna som de gjorde i nazityskland? – Vad fick människor att ange vänner och familj till Stasi i DDR, när de visste att de riskerade fängelse och tortyr? – Varför ansågs ovaccinerade under coronapandemin av många som andra gradens medborgare?” är frågor som Patrik Nilson ställer sig.
Vi kan komplettera med varför människor blir woke, anammar identitet i stället för kompetens, känner skuld över vikingarnas härjningar och allsköns skam som miljöpartister är mästare på att hänga på oss i miljöns och klimatets namn.
Propaganda med hjärntvätt får en majoritet av medborgare att känna rädsla genom tunnelseende, de har mycket svårt att se skillnad på verkligt och uppförstorat hot eller rent påhittat.
Desmet anger tre faser i historien om hur den destruktiva masspsykos/massformation utvecklas.
1. De är helt blinda för vad som händer omkring, till och med om deras kamp motverkar vad gruppen kämpar för. 2. De är villiga att göra vilka uppoffringar som helst för gruppen. Deras egenintresse försvinner helt och om det går långt, kan de till och med ange, skada och döda sina egna barn. 3. De blir radikalt intoleranta mot röster som strider mot deras trosuppfattning. I den slutliga fasen av massformationen kommer de attackera alla som inte följer massan och de ser detta som sin etiska plikt att göra så.
Vilka är de mest utsatta?
Först tänkte jag på de med bristande kunskap, men tyvärr är det ofta de med högre utbildning som är mest mottagliga för denna masshysteri, enligt Desmet, vilket vi såg under corona pandemin, där vi som vägrade solidarisk vaccination svartlistades och blev paria. Högutbildade feminister ligger i riskzonen med sitt pladder om patriarkatets förtryck, som givet svar på svåra frågor.
Skolans värdegrunds indoktrinering är en orsak, trots att kritiskt tänkande står i fokus, men kritiska får ungarna bara vara om de tänker och tycker det som skolverkets vänsterliberala karriärgossar anger i läroplanen. På universiteten blir det ännu värre med korrektheten, där forskningsbidrag strömmar till de med de rätta åsikterna från arbetsgivarens alla farliga arbetsplatser, till feminism och mångkultur omgärdat med alla dessa förbaskade strukturer som förtrycker.
Andra faktorer som kan påverka är ensamhet, social isolering, en känsla av meningslöshet som kan resultera i att frustration byggs upp och personen blir mottaglig för vilken lösning som helst som presenteras. Hängivenhet till lösningens arkitekt ger livet mening, oavsett vilka handlingar som krävs.
Ständig propaganda för de rätta och korrekta åsikterna behövs, vilket statsmedia gjort till sin huvuduppgift, så inte massan nyktrar till. Därför är klappjakten på sociala medier så stor, liksom vänsterliberala politikers hängivenhet för HMF paragrafen, medan kändis eliten sitter i SVT:s morgonsoffor och bekräftar varandra om hur goda de är.
En pakt utvecklas mellan makthavare och massan i falsk solidaritet med låtsas godhet och Desmet konstaterar att en totalitär stat består alltid av en pakt mellan den stora massan och deras ledare.
Vilket vi ser i dag då socialdemokraterna trots SD:s framgång blev det största partiet på 30 %.
Rådet, att ständigt våga ifrågasätta det teknokratiska och inhumana samhälle som växer fram i globalismens anda, känns lite tunt. Narrativet om ett rättvist världssamhälle efter oligarkernas agendor har omformat våra politiker som blivit dess tjänare i stället för att följa regeringsformens första & i grundlagen att all makt utgår från folket. Men, utan ifrågasättande fortsätter lögnen att korrumpera folket, därför åbäkar och skriker EU eliten nu ut sin frustration i hela Europa, när medborgare röstar fel.
Alla vi som protesterar och inte anammar makthavarnas propaganda om kön, identitet och mångkultur kan sträcka på oss, eftersom vi i vårt innersta känner att det är fel. Dissidenter är nämligen räddningen för att stoppa massformationens/masspsykosens makt över medborgarna och behöver allt stöd de kan få.
Professor K-O Arnstberg med sin vapenbroder journalisten och socionom Gunnar Sandelin har alltid tänkvärda krönikor på Arnstbergs blogg ”Invandring och Mörkläggning”. Sandelin skriver också på ”Det Goda samhället.”
Deras alster får oss ofta att tänka vidare själva och betrakta samhällets utveckling eller avveckling med större ögon.
I Arnstbergs söndagskrönika den 2 oktober reflekterar han över kampen mellan Darwins lära och välfärdssamhället. Enligt Darwins lära så överlever den mest anpassningsbare, medan välfärdssamhället gynnar de som inte är det.
”Darwins lära brukar ofta sammanfattas som bestående av en kombination av två teorier; naturligt urval (selektion) och härstammningsläran (decendensteorin). Naturligt urval beskrivs som en process som uppstår eftersom det föds fler organismer än som kan överleva på ett visst område. Detta leder till en kamp för tillvaron. Wikipedia.”
Bild från Timoteus förlag
Arnstberg konstaterar att orsaken är att den mänskliga naturen är inte inrättad för en rättvis och jämlik existens. Det är ”Survival of the fittest” som gäller. Därför måste den politiska välfärdsstaten tvinga människor till lydnad inför deras jämlikhetsideal, som banar väg för ett totalitärt styre.
För skedde en naturlig utgallring av svaga individer, men i ett välfärdssamhället överlever de svaga och för sina gener vidare.
Vilket kan tyckas humant ur ett medmänskligt och humant perspektiv, men för att samhället skall kunna utvecklas så behövs intelligenta personer, som i dag utgör en bristvara. Högutbildade kvinnor föder allt färre barn, medan lågutbildade kvinnor främst med utomeuropeisk hemvist, föder desto fler.
I utvärdering av elevers prestationer i PISA rapporterna sjönk Sveriges resultat till en början som en sten. Senare visade det sig att om man sorterade bort elever med invandrarbakgrund så var resultaten betydligt bättre, men det hade dåvarande regering vid första mätningen svårt att göra, för då skulle det lika värdet få sig en törn, eftersom vi alla är så lika.
”Denna dysgenik har den brittiske psykologen Richard Lynn dokumenterat i ”Dysgenics: Genetic Deterioration in Modern Populations” (2011). Han konstaterar att reproduktionsmönstret upphör att filtrera bort gener som leder till olika funktionsnedsättningar och ett dåligt immunförsvar. Den moderna medicinen gör att genetiskt skadade människor kan fortplanta sig. Det leder till att fler skadliga gener överlever, vilket negativt påverkar intelligensen….”
Dessa teorier är illa sedda av vänsterliberala politiker, eftersom de får oss att minnas utrensningar av undermåliga individer i 30-talets raslära som tillämpades även i Sverige, vilket helst skall glömmas.
Därför vill riksåklagaren nu förbjuda fakta om invandrargruppers IQ. Detta har Bertil Malmberg fd SD politiker i region Sörmland bittert fått erfara. Han blev dömd i både tings-och hovrätt för hets mot folkgrupp, när han under ett budgetmöte förklarade att invandrare från Somalia var svåra att integrera på grund av deras låga IQ och SD uteslöt honom ur partiet i deras anpassningsiver (Nya Tider v.40/2022).
Men frågan måste ställas, eftersom det funktionella värdet, vad vi presterar och bidrar till samhällets utveckling, ständigt sjunker i takt med massinvandringen, där lågutbildade och analfabeter dominerar. Att ständigt ropa om det lika värdet är ett dåligt skydd mot en svår verklighet, som inte når fram till Rosenbad och Sveavägen 68.
Tyvärr ser landets framtid mörk ut. Valutgången gav socialdemokraterna med sina stödpartier en nyttig tankeställare, de blev klämda mellan det muslimska partiet Nyans och de förtalde Sverigedemokraterna, vilket kan ge lite ljus i detta mörker.
Ann Linde verkar nu ha blivit något spak och har visst börjat vackla i tron att Putin orsakat sabotaget mot gasledningarna.Att sekretessen är total, förstår jag, när misstanke kan falla på USA.
Den svenske åklagaren tar ut svängarna och vill köra bort alla obehöriga från området där gasläckan ligger. Han har beordrat kustbevakningen att ingripa om obehöriga närmar sig , på vilket sätt framgår inte. Totalt bortglömt är att gasläckan ligger på internationellt vatten och att det enbart är Tyskland och Ryssland som har ansvaret, eftersom de står för installation av gasledningarna.
Nu skall den humanitära stormakten som går i USA:s ledband förhindra sabotage för att skydda utredningen, dvs skydda USA, där Ryssland portas av radarparet Peter Hultqvist och Morgan Johansson. Rapport 5 oktober.
Johan Westerholm skriver att åklagaren är ute på djupt vatten och jurister protesterar.
– Det är som om Sveriges åklagare skulle fatta samma beslut i ett område ute på Atlanten. Sverige har inte extra straffrättslig jurisdiktion i det nu avspärrade området, säger Said Mahmoudi, professor i internationell rätt till SvD.
Allt är således som vanligt, när USA:s springpojkar är i farten, för att visa sitt rättspatos som är ett tomt skal i sitt Nato fjäskeri och Biden varnar för Putins kärnvapenhot. Tyvärr varnar ingen i media för Biden med hans krigsallians Nato. https://www.svd.se/a/Ll5G19/biden-varnar-for-karnvapenhot
Kanske hade Tyskland tur att inte förstörelsen av gasledningarna blev total, om det nu var USA som var i farten. Vilket kan stämma med det läckta Rand dokumentet, som Nya Dagbladet publicerade.
Utgångspunkten för USA är i vanlig ordning söndra och härska. Gasledningen från Ryssland har varit en nagel i ögat på USA, som vill skjuta Tyskland i sank, så Putin sätts på plats.
”I den uppseendeväckandeinternrapporten signerad av den Washington-nära tankesmedjan RAND framgår bland annat i detalj hur energikrisen i Europa planlagts som del av en cynisk strategi från amerikanskt håll. Man erkänner sig där vara fullt medvetna om att den aggressiva utrikespolitik USA länge bedrivit i Ukraina kommer att nödga Ryssland att gå till militärt angrepp mot landet och hur Europa som en följd av detta ska splittras politiskt och förstöras ekonomiskt för att gynna amerikanska intressen….” https://nyadagbladet.se/inrikes/bildt-tillbakavisar-rand-lackan-som-falsk-har-sjalv-uppdrag-for-organisationen/
Bild från Nya dagbladets artikel om Rand dokumentet
Citat från några av hennes tal, som får applåder av vanligt folk, men som den globala eliten föraktar, som vill ha sönder kärnfamiljen.
Innehållet påminner mycket om Putins tal, men han är paria bland vanligt folk, som vägrar se hur Natos krigsmaskin kör över alla som vädjar om fred. Elon Musk är den senaste som Zelenskyj låter sin vrede forsa över. Vi får se om Musk köper twitter denna gång och om yttrandefriheten får bättre plats?
”Snälla svara mig på dessa frågor. Det handlar om vad vi gör här i dag.
Varför är familjen en fiende?
Varför är familjen så skrämmande? Det finns ett enda svar på alla dessa frågor. För det definierar oss. För det är vår identitet. För allt som definierar oss är nu en fiende för dem som vill att vi inte längre ska ha en identitet och vara perfekta konsumentslavar.”
– Och så attackerar de nationell identitet, de attackerar religiös identitet, de attackerar könsidentitet, de attackerar familjeidentitet. Jag kan inte definiera mig som italienare, kristen, kvinna, mamma. Nej.”
”Jag måste vara medborgare x, kön x, förälder 1, förälder 2. Jag måste vara ett nummer. För när jag bara är ett nummer, när jag inte längre har en identitet eller rötter, då kommer jag att vara den perfekta slaven utlämnad till finansiella spekulanter. Den perfekta konsumenten.”
– Det är anledningen. Det är därför vi väcker så mycket rädsla. Det är därför denna händelse inspirerar så mycket rädsla. För vi vill inte vara siffror. Vi ska försvara människans värde. Varenda människa. Eftersom var och en av oss har en unik genetisk kod som inte kan upprepas. Och gilla det eller inte, det är heligt. Vi kommer att försvara den. Vi ska försvara Gud, landet och familjen.”
– Det där som äcklar folk så mycket. Vi kommer att göra det för att försvara vår frihet, för vi kommer aldrig att vara slavar och enkla konsumenter utlämnade åt de finansiella spekulanterna. Det är vårt uppdrag. Det var därför jag kom hit i dag.”
Och från ett annat av hennes tal:
”Ja till naturliga familjer, nej till HBTQ-lobbyn, ja till sexuell identitet, nej till könsideologi, ja till livets kultur, nej till dödens avgrund, nej till islams våld, ja till säkrare gränser, nej till massinvandring, ja till arbete för vårt folk.”
Från Swebbtv den 4 oktober; ”…….En video på Italiens premiärminister Giorgia Meloni har blivit censurerad från youtube. Videon som är från 2019 visar hur den nyligen valde premiärministern håller ett tal som kritiserar globala finansintressen och försvarar kärnfamiljen. Talet hölls på Världskongressen för familjer och handlar om vikten av identitet framför att bara var konsumerande slavar. Talet blev dock för mycket för Youtube , som i onsdags i förra veckan tog bort den virala videon med ursäkten att den bröt mot plattformens användarvillkor. Videon blev sedan åter upplagd efter att Youtubes taleskvinna Ivy Choi gjort en annan bedömning. https://www.naturalnews.com/2022-10-02-new-italian-prime-minister-puts-globalist-elite-on-notice.html”
Bild; expressens.se
Min oro är stor att Åkesson nästa år också kommer att vifta med en Pride flagga, efter partiets anpassning till korrektheten och frågan är om Meloni tvingas göra detsamma?
Misstanken finns, som påpekats i kommentatorsfälten att hon medvetet eller omedvetet tvingas till en politik med stor anpassningsförmåga till den globala eliten.
”Jaha du, undrar vilka det är som stjäl får och lamm…väl värt att uppmärksammas i din blogg.” mejlar min gamla väninna.
Bild; dreamstime
”…….Ett av få tillfällen där tjuvarna upptäcktes var i Örebro i maj förra året, där boende i närheten såg några personer som tog en lammunge från en hage. Polisen tillkallades och fann den bundna och levande lammungen i bagageluckan. De straffades i tingsrätten för brottet, men annars är det i princip omöjligt att hitta tjuvarna – de måste tas på bar gärning….”
Fårstölderna ökar i hela landet, Allt fler får och lamm försvinner spårlöst från gårdar runt om i landet – men statistik saknas om hur vanligt det är.
– Man måste lyfta upp att det här pågår och att det är fel, säger Gudrun Haglund-Eriksson, ordförande i Svenska Fåravelsförbundet, som önskar en speciell brottskod för just stöld av får och lamm.
Men BRÅ är som förväntat inte intresserade, utan stöld får räcka. Djur likställs då med vilket föremål som helst. Förmodligen är man rädd att folk skall misstänka deras skyddslingar med utomeuropisk etnicitet och det kan ju gynna SD, som nu äntligen fått lite makt med ordförandeskapet i flera viktiga utskott, som justitie-, utrikes-, arbetsmarknads- och näringslivsutskottet.
I Magdalena Anderssons övergångsregering är upprördheten lika gränslös som deras politik har varit över att det näst största partiet i ett demokratiskt val får inflytande i en ny regering. Den gränslösa vänsterliberala anpassningen och toleransen för djurplågande halalslakt och kvinnoplågande hedersförtryck har blivit en del av det svenska samhället.
Fårstölder är ett betydligt större hot är vargen anser många får farmare, men det är inget som allmänheten bör få veta. Polisen prioriterar inte djurstölder och att någon lagförs för brottet är ovanligt. Det är med andra ord ett brott som förövaren inte löper någon större risk att straffas för.
I en livsmedelsaffär påträffades ett lager fårskallar, men ägaren verkar ha skyddsstatus, till skillnad från oss pensionärer med fel hemvist som protesterar mot de enorma orättvisorna under landets folkutbyte.
Om Donald Trump håller sig vid liv och får bli repuplikanernas presidentkandidat 2024 och om Eric Zemmour kan vinna över Emanuel Macron med Marine Le Pens stöd (eller tvärtom) då finns chans för nyliberalismens död. Viktor Orbán har nu fått en vän i Georgia Meloni, som blir Italiens ledare.Och i Österrike gjorde nationalistiska partiet FPÖ stor framgång med deras frontkandidat Markus Abwerzger.
Nu vrålar Europas änglakör ut sin vrede mot folket som röstat fel i Italien, Österrike och över SD:s väljare hos oss. Invektiven med höger extremism, nazism och fascism biter inte längre som förut och körledarna i EU mycket rädda att deras makt och sångkör kan gå mot ett slut.
I sitt tal i Rom 2019 var Melonis budskap till muslimer följande, skriver Bitten-Kirsti Nielsen i Snapphanen. Ett tal som fosterlandets värnare instämmer i.
”……..Om du känner dig förolämpad av krucifixet, bo inte i Italien. Världen är stor och full av islamiska länder där du inte hittar kors, eftersom kristna förföljs och kyrkor raseras i dessa länder. … Europa får inte förvandlas till en muslimsk kontinent.”
För övrigt är hennes program starkt inspirerat av fransmannen Eric Zemmour.
Meloni håller ett tydligt tal, för att islam inte ska äventyras, och tillsammans med Salvini vill hon stänga hamnarna för frivilligorganisationer som vill landa fartyg som transporterar invandrare på den italienska kusten.
Och om Bryssel en gång kunde blockera Salvinis väg med hjälp av Merkel, Macron och Conte så är det inte fallet den här gången. Eftersom italienarna har talat och Meloni har vunnit valet, så kan demokratins motexempel, Ursula von der Leyen, inte göra någonting. Respekten för folket måste komma först.
Ungern är ännu ett exempel på en politiker som kräver respekt för människors rätt att vara herrar över sitt eget hus. Meloni och Orban står alltså nu som två toppolitiker som kämpar för de europeiska folkens rättigheter, och bakom kulisserna – kanske inom en snar framtid – väntar fransmannen Eric Zemmour på att ansluta sig till dem om oroliga Frankrike lyckas välja honom innan landet helt kan likställas med det sargade Sverige.
På avstånd, på morgontimmarna, kunde man höra globalisternas lägers första klagan, som steg som ett creschendo till ett skrik. De hade just rest sig upp och slagit på nyheterna, och snart var alla europeiska tv-kanaler i samklang med sin ilska mot de modiga italienarna och Meloni, som enligt dem var en parallell till Mussolini och alla patrioter i Europa, dessutom för att betraktas som fascister och rasister.
Åh vad vi kan deras ”sång” dessa medlöpare som har begravt förmågan att se faran de själva är mitt uppe i och som har dem i koppel. Det som däremot blir intressant blir vad vi kan förvänta oss av denna 45-årige politiker i koalition med Lega Nord och Forza Italia. Källor: Riposte Laïque, Il Giornale och Corriere de la Sera”
Hans Thannerstig skriver på Facebook en av de bästa analyserna av valet, som jag tagit del av.
När jag läst vänsterliberala flaggskepp som Aftonbladet och Dala Demokraten, förstår jag att de enbart är dumma i huvé, för att citera signaturen Alves tidigare kommentar, efter inlägget om sabotaget mot Nord Streams gasledningar.
Thannerstig låter formen på CHEOPS PYRAMID illustrera Maslows behovstrappa. (Ceopspyramiden är den äldsta och största pyramiden i Egypten) Maslows behovstrappa är en förklaringsmodell inom psykologin för hur människor prioriterar sina behov. Modellen presenterades 1943 av den amerikanske psykologen Abraham H. Maslow i artikeln ”A Theory of Human Motivation” enligt Wikipedia.
”CHEOPS PYRAMID
Eftertankens kranka blekhet har sänkt sig över Sverige, många av förlorarna slickar nu sina sår och gör eftervalsanalyser.
1. Ett exempel är socialdemokratiska Dala-Demokraten som gör analysen att svenska ungdomar inte lär sig tillräckligt mycket om nazism i skolan och att aningslösa och försumliga svenska föräldrar därför har fostrat en Hitlerjugend-generation. Dystert, men framtidshopp finns i form av ”Greta-flickorna”, konkluderar tidningen sin analys. https://www.dalademokraten.se/2022-09-27/om-greta-flickor-och-jimmie-pojkar
Ja, jag tror att valet 2022 i framtida historieböcker främst kommer att bli ihågkommet för två saker:
1. Socialdemokraterna och deras hjälpryttar-partier förlorade makten.
2. Sverigedemokraterna tog över Moderaternas sedan länge ohotade ställning som största icke-socialistiska parti och fick därmed för första gången inte bara inflytande utan ett monumentalt inflytande över svensk politik.
Huvudanledningen är att det PROBLEMFORMULERINGSPRIVILEGIUM som främst socialdemokraterna och i viss mån de etablerade borgerliga partierna i många decennier haft i Sverige gick förlorat 2022.
Att Olof Palme och hans epigoner som Maj-Britt Theorin, Marita Ulvskog och Bengt Göransson kämpade med näbbar och klor för att bevara TV- och radiomonopolet berodde nämligen just på att man insåg problemformuleringsprivilegiets värde.
Enkelt uttryckt: De frågor som sossarna ville att valrörelserna skulle handla om var också de frågor som Public Service tog upp. Socialdemokraterna satte helt enkelt agendan och det var deras ”samhällsberättelse” som gällde, det var vad författaren och filosofen Lars Gustafsson menade när han myntade begreppet ”problemformuleringsprivilegium” 1980.
För de traditionella borgerliga partierna fyllde framför allt Bonnier-pressen lite samma funktion och det gav länge en viss motvikt och illusion av någon slags balans. Och bortsett från Ny Demokratis korta gästspel i riksdagen i början av nittiotalet konserverade det länge makten i den partipolitiska kartell som de etablerade partierna utgjorde och som, i likhet med alla karteller, fick allt slappare magmuskler.
Men med SD:s intåg i riksdagen 2010 upphörde all balans när Public Service och den borgerliga pressen slog ihop sina påsar och formulerade exakt samma huvudproblem för Sverige:
– Sveriges huvudproblem var att folk röstade på det hemska SD och att rasism, fascism och nazism var på frammarsch i landet!
Det var ett totalt felformulerat och icke-existerande problem. I det svenska svenska folkdjupet finns vare sig någon nämnvärd beundran för Adolf Hitler eller negativ syn på människor pga deras etnicitet. Däremot fanns en växande önskan om att Sverige skulle föra en försiktigare migrationspolitik liknande den som våra grannländer förde och en oro för att det svenska samhället inte var rustat för att nöjaktigt klara av så mycket större invandring/capita än jämförbara länder. En oro som senare har visat sig vara synnerligen välgrundad. Vi hade varken poliserna, jobben, vårdresurserna eller någonting annat.
Men i princip allting kom att handla om hur den grasserande nazismen i landet skulle bekämpas och att återge de problem som SD formulerade var a big no-no, hur relevanta och angelägna de än var. Och SD kunde bara tacka och ta emot eftersom de blev det enda kvarvarande alternativet för alla de som önskade att Sverige skulle bli lite mer som Danmark och Finland. Och den gruppen växte i takt med att problemen med kriminalitet och svajande välfärd tilltog.
Exempelvis hoppade SVT 2012 över skaklarna och sände ett Agenda-program med underrubriken ”Hur mycket invandring tål Sverige”.
Strutsmentalitet gällde, Sverige var ett i princip felfritt föregångsland som ”hade råd” och som resten av världen borde lära av, bl.a de hemska danskarna. Istället kom mediarapporteringen under 2010-talet att fokusera på fyra saker:
1. Att in absurdum förneka alla migrationsrelaterade samhällsproblem eftersom det ansågs gynna SD.
2. Att in absurdum förneka alla samhällsproblem med lag och ordning eftersom det ansågs gynna SD.
3. Att ha överseende in absurdum med Miljöpartiet och Centerpartiet eftersom de var de tydligaste motpolerna till SD. Bl.a fick den skandalösa och katastrofala kärnkraftsavvecklingen skamligt lite uppmärksamhet.
4. Att in absurdum uppehålla sig vid SDs förehavanden för trettio år sedan.
Men till sist fungerade inte problemformuleringsprivilegiet längre eftersom verkligheten hann ikapp. Numera ställer sig de flesta frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige” och även sossarna har till sist landat i att det finns en gräns för vad Sverige tål.
Vänstern hade hoppats på en valrörelse som skulle handla om deras hjärtefrågor som t.ex allsköns välfärdssatsningar, jämlikhet och klimat/miljö. Kryddat med samma gamla SD-klander och kritik mot Ebba Buschs husaffär.
Men Sverige var nu ett land med blodiga korankravaller på gator och torg, Europarekord i skjutningar, allt grövre kriminalitet och ekonomiska problem med hög arbetslöshet, usel tillväxt, usel valutakurs, vårdköer, skolproblem, omsorgsbrister och alltmer vansinniga priser på basförnödenheter som el, boende, drivmedel och mat.
I ett sådant land är det VERKLIGHETEN som har problemformuleringsprivilegiet och inte politikerna och deras obrottsligt lojala mediahus.
Public Service gjorde visserligen vad de kunde för att uppgradera klimatet till valets huvudfråga. Men de ansträngningarna föll platt till marken när folk inte ansåg att 20-gradiga högsommardagar var ett järtecken på att jordens undergång var nära. Det hjälpte inte hur illröda SVT färgade sina väderkartor.
Ej heller hjälpte det att diverse tidningskrönikörer med drucknas envishet hävdade att Sverige numera var tryggare än på sjuttiotalet när hundratals poliser skadades i islamistiska upplopp som ytterst syftade till att stoppa yttrandefriheten i Sverige och när mammor, tonårsflickor och poliser sköts ihjäl runt om i landet i en omfattning helt utan motsvarighet i Europa.
Det är helt enkelt svårt att få en valrörelse att handla om SDs förflutna, någon hundring mer i barnbidrag, ökad könskvotering och mer skatt på plastpåsar när väljarna upplever tillvaron som otrygg, ser sig själva hotade av ekonomisk ruin och inte känner igen sitt land längre.
Socialdemokraterna och Moderaterna insåg till sist det själva. Men att orientera i den nya verkligheten där deras problemformuleringsprivilegium upphört att gälla ledde bara till förvirring. Förvirring eftersom utvecklandet av någon egen politisk vision så länge legat i träda eftersom man bara fokuserat på SDs politik och intagit den motsatta uppfattningen oavsett om den var bra, dålig eller direkt vansinnig.
Det bästa de kom på i det nya läget var att förvandla sig själva till bleka kopior av SD med en retorik som var till förvillelse lik den SD haft i mer än ett decennium och blivit utskällda efter noter för.
Men i brist på egen alternativ vision och politik efter regeringarna Reinfeldts, Löfvens och Anderssons fiaskon – vad hade de för val?
Originalet är oftast bättre än kopian och den som varnat för problem i vardande under drygt tio års tid har helt enkelt mycket högre trovärdighet än den som i det längsta aggressivt förnekat problemen och bytt fot fem i tolv (M) eller fem över tolv (S) när problemen redan var fait accompli och skriande uppenbara för de flesta utanför Aftonbladets ledarbunker.
Den tragiska aspekten av SDs exceptionella tillväxtsaga är att den inte hade varit möjlig i ett någorlunda välskött land och att den bär övertydlig vittnesbörd om vilka enorma problem vi omsorgsfullt byggt upp under lång tid till följd av att den förda politiken inte tagit avstamp i väljarnas upplevda verklighet utan i högtflygande utopier utan verklighetsförankring.
Man kan beskriva det bakomliggande grundproblemet genom att studera Maslows behovspyramid.
Den politiska, kulturella och mediala eliten i Sverige har under lång tid befunnit sig högst upp i pyramiden där alla grundläggande behov är uppfyllda och man sysselsätter sig med självförverkligande och att bli allt man vill vara istället för att underhålla pyramidens fundament.
Man har tappat markkontakten, lämnat pyramiden och flugit upp i det blå med sina drömmar om att lilla Sverige ska vara ett beundrat föregångsland som visar hela världen hur de globala flykting- och klimatproblemen ska lösas.
Alltmedan allt fler väljare är bekymrade över sin tillvaro längst ned i pyramiden där de med fog bekymrar sig för sina fysiologiska behov och trygghetsbehov. Kommer våldet att drabba mig och min familj? Hur ska jag kunna betala för mitt boende, min el, mina resor till jobbet, min familjs mat osv.
Avståndet mellan de i toppen och de i botten på pyramiden har enkelt blivit så långt att man inte längre förstår varandra och därför söker sig de svenska väljarna i större utsträckning till politiker med fötterna i den svenska myllan som bättre förstår deras problem och tar dem på allvar istället för att beskylla dem för att vara extrema och nazistiska skogstroll som inte begriper hur lyckligt lottade de är som fått ynnesten att få leva i en humanitär stormakt.
Slutligen: Många betecknade 2022 års val som ett ödesval men för mig var 2018 det stora ödesvalet. Då var problemen mindre, konjunkturen fortfarande god och vi hade haft en bättre chans att vända utvecklingen genom en målmedveten och kraftfull politik. Istället fick vi genom främst Annie Lööfs försorg fyra ytterligare förlorade år med Morgan Johansson, Annika Strandhäll & Co och problemen fördjupades ytterligare.
Nu skall vår nya regering försöka lösa alla problem under en lågkonjunktur som bär alla tecken på att bli både lång och djup. Det kommer att bli mycket svårt – det är det höga priset för att våra politiker glömde behovspyramidens grundfundament.
Sverige behöver en vattensamordnare, skriver Jan Ivarson i detta inlägg, som jag är rädd att politiker tar del av, för då stundar nya skattekällor och lukrativa jobb för de med de rätta åsikterna.
Utgångspunkten för en solidarisk vattenunion är landets tillgång på el, som sattes på börsen, där marknadskrafterna fick fritt spelrum och staten tjänade multum på skatt och moms.
Professor Jan Blomgren försöker förgäves tala om för befolkningen hur politiker förstörde världens bästa energisystem.
”Decennier av dåliga politiska beslut har förstört Sveriges energisystem. Tills vidare blir det ”comeback för ved och kol”, menar professor Jan Blomgren. ”Stor tung industri kommer att slås ut i stora delar av Europa och jag skulle bli förvånad om det här är löst inom tio års tid”, säger han i en stor intervju med TN….” https://www.tn.se/naringsliv/professor-sa-forstorde-vi-varldens-basta-energisystem/
Jan Ivarson hävdar i detta ironiska inlägg att landets befolkning måste lära sig global solidaritet med egen vattenransonering och få glädja sig åt att våra EU frälsta politiker kan få bilda en vattenunion i Bryssel, med ledningar från våra stora sjöar och vattenintäkter ner till Europa. En slags upprättelse, när den humanitära stormakten föll ihop.
——————————————————————————————————-
”En smått ironisk förutsägelse om vattentillgången för svenskar. En nyhet i TV1 är att organisationen Svenskt Vatten behöver en vattensamordnare. Det är nog de flesta politiker överens om. En fråga de däremot aldrig kommer att enas om, är om vattenbrist i Sverige beror på ändrat klimat eller på ökad befolkning, trots att vattenbesparande utrustning infördes redan under 1900-talet. Det är svårt i politiken att skilja på tillgång av råvatten och renat vatten med distributionsledningar till konsumenterna. De senare behöver byggas ut för ökad befolkning men framställs gärna som underhållsbehov, som förvisso också är eftersatt. Klimatförändringar har förutspåtts leda till varmare klimat och ökat regn. Dagvattenavledning har blivit kostsamma angelägenheter i många kommuner. Ett nytt ämbetsverk känns behövligt med en generaldirektör med förankring i arbetarrörelsen och ett flertal välbetalda tjänstemän med rätta åsikter, lämpligen med allsidig utbildning från Bommersvik.
Behovet måste finansieras med nya avgifter och skatter. Låt oss börja med en utredning. En av de första uppgifterna blir att föreslå hur resursen vatten skall beskattas. Flera skatte ställen bör övervägas, som skatt på kommunal anslutning, egen vattenbrunn och skatt på tappkranar, badkar och bassänger.
Bild från Wikipedia.
En särskild utredning bör tillsättas för hur man skall hantera jordbrukets vattenuttag från åar, dammar och brunnar. Frågor som kommer diskuteras mellan partierna är hur törst skall beskattas, eller i första hand tillgodoses med obeskattat vatten från stuprör till vattentunnor och med renat vatten från gödselstaden. Målet för jordbruket bör vara cirkulär vattenföring av tilldelad vattenmängd, beräknad utifrån areal och särskilda EU-algoritmer. Återanvändning av vatten har redan uppmärksammats. Det kan ske med att bostadshus åläggs eller till en början uppmanas att installera reningsverk. Det kommer påstås höja bostadens värde och skapa nya arbeten, men också öka boendekostnaden. Arbetslösa kommer förstås att kompenseras med höjt försörjningsstöd och fattigpensionärer får ett statligt vattenstöd med avdrag på den kommunala vattenfakturan. Sverige måste gå före med att använda renat avloppsvatten och på så sätt kunna öka exporten av prima sjövatten till andra länder. Sverige bör ta ledningen för EUs vattenförsörjning. En europeisk vattenunion bildas med säte i Brüssel, där Sverige får tillsätta tjänstemän med förmånlig beskattning, i proportion till ländernas befolkning.
Ett nytt gemensamt vattensystem byggs med elnätet som förebild. Företag lämnar dagligen anbud på vattenleverans för kommande dygns behov. Det högsta pris för vatten som behövs för att fylla morgondagens behov sätter priset för alla producenter. För att likna en fri marknad kommer Sverige att indelas i fyra vattendistrikt med minst tio företag med nästan samma konsumentpriser. Till skillnad från andra marknader som bilmarknaden, kommer inget begagnat vatten att få saluföras. Konsumenterna erbjuds timpris eller vid någorlunda stabil marknad fast vattenpris på termin. Med tanke på goda erfarenheter från elnätet bör inget kunna gå fel med en vattenunion. Ledningar byggs från från Vänern, Vättern och Bolmen till Tyskland och vidare mot Italien. I ett senare skede byggs en nord-sydlig stamledning som förbinder Vänern med Storsjön och Hornavan. Stamledningen förses med vinddrivna pumpstationer. Sverige åtar sig att stå för kostnaden i proportion vattenkällornas storlek och bidra till en europeisk vattenfond för stöd åt vattenfattiga länder. Risk finns att vi i framtiden tidvis kan få kommunalt vatten avstängt torra somrar och att privata brunnar får pumpförbud. Det får vi lära oss leva med. Nya produkter som våtservetter och torrmjölk kommer skapa nya gröna arbetstillfällen. Planområden kommer förses med reservvattentäkter i form av brunnar med hink och hävstång, för att underlätta vattenhämtning då kommunvattnet sinat. Här bör erfarenheter från andra världsdelar tas till vara.
Bild från kungalv.se
Frågan väntas bli aktuell i kommande val. Företrädare för hittillsvarande regeringsparti kan känna sig trygga på att bli återvalda med kloka beslut för miljöns bästa. De har ju fått fler röster för sin modernisering av elnätet. Har politikerna tur han speciella militära operationer i närområdet bidra som förklaring till vattenbrist och förklara högre vattenpris som sprider sig till andra varor. TV-kanalerna kommer påminna oss om vattensnålt beteende i nyhets- och underhållningsprogram. Ansvarskännande företag och svenskar kommer endast ha kaktusar som krukväxter för att visa sig ansvarstagande. Jan Ivarson politiskt obunden”
