månadsarkiv: februari 2016

Fri rörlighet prisas medan svenska åkerier krisar

Nu är min bror, precis som min syster, upprörd och förbannad,
Han kör tung långtradare med bilar från Södertälje till hamnarna i söder och är en mycket duktig och erfaren chaufför med över 40 år bakom ratten.

”Inget körkort behövs längre, dumpa våra löner, lägg ner Bromma, förhala förbifarten i huvudstaden så vi får fortsätta att dundra genom city med våra tunga bilar…ser inte statsministern att hans polare i regeringen lever i fablernas värld…”

En luttrad bilhandlare i Småland berättade följande för min bror.

”Jag vet inte om jag orkar fortsätta, de kommer hit i ligor och skär upp staketen och slaktar mina bilar, men jag har det inte värst, handlaren här nere måste nog sluta för de betalar inte i kassan, de bara drar upp kniven och sätter under hakan på hans stackars kassabiträden….”

Detta och andra av den fria rörlighetens mörka baksidor verkar inte nå fram till överbetalda och självupptagna makthavare nere i Bryssel.

Min bror är också en mer träffsäker finansanalytiker än expertisen när det gäller konjunkturen. Splitter nya Audi, BMW och Porsche och andra värstingbilar finns på flaket och ibland några bättre begagnade till handlarna utefter vägen.
Denna last illustrerar bättre dagens Sverige än ekonomers profetior och politikernas floskler
Socialdemokraternas slogan inför valet 2014 om att ”Sverige faller sönder” har fått allt större träffsäkerhet, inte minst i trafiken. Tyvärr har de själva kraftigt medverkat till detta sönderfall i sällskap med alliansen och andra bäste bröder inom EU och med deras vilja att alltid vara bäst i klassen, inte minst inom flyktingindustrin.

Makthavarnas flathet inför EU och dess kapitalistiska lobbyister och deras förkärlek för mutor och smicker är skrämmande.
Förmodligen hoppas de att den gamla EU kommissionens nesliga avgång efter allsköns brott och oegentligheter skall ha fallit i glömska.

Våra chaufförer är den yrkesgrupp som främst fått se hur deras villkor försämrats av alla dessa friheter.
Den fria rörligheten för kapital, varor och tjänster inom EU:s gränser har bara accepterats rakt av och nu när både Dublin och Schengenavtalen inte längre fungerar, borde det gränslösa Europa nonchaleras även här hemma.

Nyligen har också Borås tingsrätt beslutat att papperslösa får köra bil utan körkort!
En repris av domen i Sundsvall där en makedonisk förare fick fortsätta att ratta lastbil trots falska papper.För har man inget körkort och bara säjer att man tappat bort det, precis som med passen, då går det inte att få fram något nytt från respektive hemland, resonerade de lärde i Borås. Papperslösa förare kan glatt köra vidare, medan det är obligatoriskt för erfarna, svenska chaufförer att gå på kurs och få lära sig mjuk körning.

Det är samma destruktiva förtroendementalitet som regeringen alldeles för länge har visat vuxna män som påstår att de är under 18 år. Bilder av dessa förvuxna, ensamkommande ”barn” med en nalle i famnen, valsar nu runt i utländsk press och bidrar till att omvärlden, något skadeglatt, beskriver Sveriges asylkollaps efter sin moraliska hybris.

Min bror kan också berätta om förödande konkurrens av utländska chaufförer, när polacker kan köra för 50 kr i timman i trafikfarliga bilar, som lätt undgår ”klampning” av minskad trafikpoliskår. Att driva in böter från utländskt, registrerade åkerier är svårt, enklare är att i stället bötfälla svenska förare för mindre förseelser.

Jag förstår nu orsaken till att en patient med eget litet åkeri hängde död över ratten. En hjärtinfarkt avslutade hans liv, bara 55 år gammal.

Stress, jäkt och försämrade villkor är vardagsmat för dessa luttrade chaufförer, som ser till att hyllorna inte gapar tomma, när lagren ersatts av ett pärlband med långtradare utefter E4:an.

Att oljepriset sjunkit märks inte mycket på priset, för skatten på en liter bensin är 68 %, vilket miljöpartisterna hyllar.
Dessa unga politiker har ingen oro för att skatteintäkterna skall sina, när osund konkurrens slår ut svenska åkerier på löpande band.
Av finansministern finns heller ingen hjälp att få, hon bara ler och lånar nya pengar, nej inte till förbättrade villkor för luttrade chaufförer och inte heller till de åkerier som inte fuskar och myglar, utan snällt betalar skatt till infrastruktur och välfärd i samhället. Nej, miljarderna går direkt till migrationsverket som arbetar på löpande räkning och skulden vältras lättvindigt över på kommande generationer.
I år måste mellan 100.000 och 140.000 tusen nya asylsökande finansieras i en utdragen och kostsam process. Så jag förstår att körkortslösa förare väger lätt i våra domstolar. Att låna nya miljarder går galant, finansiering krona för krona tycks vara glömt, trots att ladan var utan slant.

Att stänga gränsen är det inte tal om varken för körkortslösa öststatschaufförer eller papperslösa. De sistnämnda måste få sina skäl rättsligt prövade, medan luttrade förare talar för döva öron.

Men det finns hopp, googla på ”Här stannar Sverige” eller titta in på

www.tidningenproffs.se/tagg/Här+stannar+Sverige

Läs om dessa eldsjälar till chaufförer som startat en proteströrelse efter skandalen i Sundsvalls tingsrätt. Arbetet sker under devisen ”Här stannar Sverige”. De kämpar mot orättvisa villkor, slavlöner, social dumpning och för bättre trafiksäkerhet för oss alla ute på vägen. Stöd dem!

En upprörd syster och politiker i bäste bror samtal

Ett meil från min syster

…”Samhället kan inte vara mer sönderslaget än vad det är i dag. Det känns bittert att allt som våra föräldrar har slitet och byggt upp nedvärderas och raseras
 Min närmsta jobbarkompis hade en väninna på besök som tog bilen tidigt på morgonen för jobb i vården, då dök det upp tre mörkhyade män som drog i bildörrarna, men hon körde som en galning rakt ut mot rött ljus av rädsla, Detta är hemma hos mig i trygga Älta.
Mitt barnbarn som till hösten är utan fritids ska hon knalla hem själv med dessa galningar runt knuten?
 Nej det är bara att som farmor ställa upp, med ursinne mot denna ansvarslösa politik som slukar allt…”
När konsekvenserna av Sveriges generösa asylpolitik nu syns i hela landet, även långt utanför belastade zoner, då börjar politikerna yrvaket förstå att detta måste man nog göra något åt.
Lönsamhet, berikning och mångkultur har tappat sitt värde, när folk dagligen ser att det är fara å färde.
Media bara fortsätter att snyfta efter egen agenda och ser inte att landet måste vända.
Journalisterna har svårt att förstå, att läsare inte längre litar på uppfostringstexter utan substans, när vi vill ha fakta, allsidighet och sammanhang.
Komplicerade sammanhang behöver belysas mer än av bara ett flyktingbarn som fryser.
Nätet konkurrerar, medan makten funderar på restriktioner och förbud, för makt är inget som man lämnar i från sig frivilligt.

Ett möjligt bäste bror samtal:

”Tänk om dessa  trista fakta når fram till min fina port och om mina barns skola blir invaderad av nyanlända från annan ort, men fler vaktbolag runt knuten kan nog göra susen.
För då kan vi kan fortsätta att den fria rörligheten och asylrätten hylla, våra karriärer måste ju Europa få fylla.
Sänkta löner och flera röster är ändå bonus som ger förtröstan.
Vi måste nu nya slogans hitta på, som håller innanför folkets ridå.
Utvecklingsmoral lät inte så bra och effekten av Sverige tillsammans är ännu skral.
Men konsulterna kan nog detta fixa, så vi kan fortsätta att lönsamt trixa. Notan får ju folket ändå betala, när vi inte har pengar i våran lada.”
Nu åker partiledarna runt och letar efter goda exempel på integration och med säkerhetsmän i bilen bredvid sig, så behöver de inte vara rädda.

”Dåliga exempel på integration, ger oss bara huvudvärk och störd koncentration och är inget som skall uppmärksammas, media gör väl ännu sitt jobb, sovrar och skyler över?
Socioekonomiskt utanförskap låter fint, främlingsfientlighet skrämmer ännu och hjälper inte det, så tar vi fram järnröret som avskräckande exempel.

Blir vi sjuka så är ambulansen kvar utanför dörren, körduglig och fin mot privat sjukhuset utan väntetider.
Gräddfiler in till statens jobb skall vi erbjuda nyanlända, när näringslivet kinkar med utbildning och kompetens.
Poliser skall prioriteras som känner igen en mobb, från alla sidor, men helst från höger.
Resultatet av dialog, korvgrillning och samverkan med ”alla goda krafter” måste nog betraktas som skral, när bilar fortfarande brinner och stenar ryker kring räddningspersonal.
Kanske Monas terrortelefon kan rädda några själar, men tveksamt om de kan omvändas under Allahs stjärna.”

För att bli en sann demokrat tar minst tre generationer och kanske mer därtill på grund av vänsterliberalers överdrivna hänsyn till främmande kultur och religion, oavsett hur de stämmer med svensk lag och vår egen värdegrund.
All kultur och religion har för vänstern samma värde, det står i eldskrift på de godas panna. Medan vi andra som ser att det inte stämmer, bara blir förbannade.

En kultur från medeltida sedvänjor kan få god acceptans, medan protester för brott mot lag och ordning inte har samma relevans.

 Om problem skall kunna rättas till, då måste politikerna först ta reda på varför det
gått så fel!.

 

Eloge till journalisten som avslöjade fusket på KI

Vi är nog många som följde SVT:s tre program om ”Experimentet”.

Journalisten Bosse Lindqvist trägna arbete i hälarna på den karismatiska stjärnkirurgen Paulo Macchiarni ledde fram till ett skakande avslöjande.

Om syftet med Macchiarnis forskning hade givet resultat hade det revolutionerat läkekonsten. Konstgjorda strupar i plast som först preparerades med patientens egna stamceller opererades in i  luftstrupen och skulle växa fast. Men det gjorde de inte, de gav i stället upphov till svåra infektioner med ökade andningssvårigheter fram till plågsam död hos två patienter som opererades på KI, den tredje ligger sedan dess på intensiven och måste sugas var fjärde timma.

Svenskt forskningsrykte har fått sig en kraftig törn och många internationella forskare tycker nog att KI borde få hjälp, när de framöver bestämmer vilka som ska få äran av nobelpriset inom medicin/fysik.

Ära, forskningskonkurrens och en duperande gästprofessor från Italien gjorde att mörklägga och dölja prioriterades av styrelsen och rektor, framför fakta från modiga kollegor som börjat protestera, innan efterklokheten synliggjordes i backspegeln.

Men vi får inte glömma att sjukvården har utvecklats i rätt riktning.

Bemötandet har förbättrats mycket, liksom delaktigheten i behandlingsalternativen, men eftersatta är ännu våra gamla och multisjuka, när svaga länkar i vårdkedjor brister.

Läkarförbundet driver nu frågor om mer rättvis hjärtsjukvård för kvinnor, socialstyrelsen förordar äntligen nationella endometriosmottagningar för plågade och ifrågasatta kvinnor och projekt där vårt eget ansvar för vår hälsa måste öka. Nätet kan vara en guldgruva för patienten, men kan ge doktorn huvudbry när både tid och grundligare patientkunskaper brister.

Otroligt mycket som är positivt har hänt sedan jag började jobba inom vården i slutet på 60-talet. Då gick ronden oftast i ett ”Luciatåg” som numera kan skådas i en monter vid entréhallen på universitetssjukhuset i Linköping och dessförinnan låg patienterna stilla i nybäddade sängar och kunde efteråt fråga ”va sa doktorn, hur mår jag i dag?”

Minns även Arvid 72 år, som låg på neurokirurgen efter en svår hjärnblödning. Han plirade skälmskt när jag kom och sa ”Jag förstår att det är allvarligt, för doktorn satte sig på sängkanten….”

 

Sila mygg och svälja kameler

Fn har nu släppt sin rapport om våldtäktsanklagande Julien Assange, Wiki Leaks grundare.

Han har under 5 år suttit på Eucadors ambassad i London och vägrat komma till Sverige för rättegång, orsaken är rädsla för att hans tidiga avslöjanden om USA, skulle riskera utlämning.

I rapporten, som väger mycket tungt, lämnades klara besked om godtyckligt frihetsberövande och kraftig rekommendation om att Assange skulle släppas fri och kompenseras. Detta beslut upprör både England och Sverige som av prestige inte tänker följa uppmaningen.

Sveriges FN fjäskeri har nu fått sig en törn, av protester från den feministiska utrikespolitikens representanter i målet och dess påhejande medsystrar utanför.

Tomas Billström (s) verkade lika ringrostig i Rapport (2016-02-06) som Annie Lööfs bleka insats var i söndagens agenda och Assanges svenske advokat blev riktigt arg över hans okunnighet och falska överlägsenhet.

Upphovet till denna långdragna historia började, när den kände Julien Assange vid sitt gamla Sverige besök tackade ja till nattläger hos ett par beundrande kvinnor.

Om den erotiska lågan slocknade efter förnattens aktiviteter eller om hans känslospröt fallerade vet vi ej. Endast dålig hållfasthet i skydd och ett nej till HIV test har kommit till vår kännedom.

Kanske räckte inte hans aktivitetsnivå i sänghalmen till två? Kan kvinnlig avundsjuka ha uppstått under morgonens avslöjande sken?

Att alla skall behandlas lika inför lagen är en självklarhet, våldtäktsoffer skall inte bedömmas utifrån kjollängd och sexuella vanor, men vi får inte blunda för att olovligt frihetsberövande även kan ske på falska anmälningsgrunder.

Tänk om Sverige och internationella organisationer kunde visa samma engagemang och kvinnoomsorg när det gäller trafficking och hedersvåld?

Inga åtal sker mot flera hundra kända barnäktenskap, som förkommer i landet av invandrare/nyanlända, det får mig att skämmas. Här verkar 18 årsgränsen för giftemål vara utan betydelse, men när en 30 årig man påstår en åldersnivå därunder, belönas han med dygnet runt service och goda möjligheter till asyl.

Kvinnoförtrycket som ske i Allahs namn förvandlas lätt till främlingsfientlighet och rasism.

Jag minns hur Mona Sahlin och Margareta Winberg ca ett år innan Fadime mördades, på DN debatt skrev…” att inget bevisar att våldet mot unga kvinnor är kulturellt betingat…”

Men på begravningen trillade klädsamma tårar.

Denna feministiska blindhet kanske berodde på deras iver att förverkliga ett mångkulturellt samhälle.

För där har kulturell särart segrat över kulturell anpassning till våra regler och jämställdhetskrav.

Tänk om dessa berikningsförespråkare i tid hade sett hedersvåldets omfattning och med samma kraft som i fallet Assange, sett till att våra lagar följts och efterlevats.

Då kanske Fadime och henns medsystrar som bara faller ner från balkonger, fått behålla sina liv.

 

Etnicitet och Stureplan viktigare än kompetens och landsbyggd

Förstår inte vad som hänt inom främst centerpartiet? Att välja en ung kvinna, visserligen med juridikstudier i bagaget, men med mycket lite arbetslivserfarenhet förvånade nog många. Hon fick en imponerande månadslön, som nog gjorde andra partiordförande, med betydligt mindre partikassa, gröna av avund. Denna frikostiga lön har nog bidraget till att hon klättrat upp på en hög, moralisk piedestal.

Förmodligen är min bild av detta parti helt passé. Jag minns präktiga kvinnor som kunde baka sju sorters kakor och tillsammans med sina män kämpar för landsbygdens överlevnad.

Bestod partistyrelsen bara av ungtuppar från Stureplan som ville ha en ung, medial begåvning, som slänger med håret efter dagens ungdomsideal. För att se bra ut och berätta hur god jag är, är sedan länge viktigare i detta ideal, än att vara det.

När den frejdiga styrelsen från Stureplan låg bakom nytt partiprogram med månggifte, fri invandring, slopad skolplikt med flera tokigheter, satte nog många i halsen. Deras nya ordförande fick avbryta sin semester för att gjuta olja på vågorna.

Tyvärr förstod jag inte hennes utläggningar då om framtida viljeinriktning, lika lite som jag i söndagens agenda (2015-01-31) begrep hennes innehållslösa svammel om flyktingkrisen. När inget fick ordentligt fäste tog hon till det gamla vanliga känselargumentet… folk flyr för sina liv och då är det lätt att glömma sina pass eller andra identitetshandlingar….

Varför glömmer dessa asylsökare aldrig sina I-Phone undrar jag?

Om nu 80.000 skall utvisas så kan de inte flytt från bomber och pågående krig, vilket är asylgrundande enligt svensk lag.

Nyligen kom ett besked från centerns pågående partidager att skolverket k bör slopa trasslet med legitimation för lärare, eftersom lärarbristen är för stor för att räcka till 70.000 nyanlända skolbarn. När så många skall tryckas in, betyder det att andra åker ut. Uppmärksamhet och resurser brister då drabbas främst barn som vill framåt och som redan kan svenska, oavsett sitt ursprung.

100 dagar skulle räcka för skolminister Gustav Fridolin och nog stämmer det, men i motsatt riktning.

Avslöjande studier har publicerats från Örebro universitet. Ex. ”Svenska mammor väljer bort mångkulturen” där forskaren Maja Lilja berättade från interjuver med svenska medelklassmammor om var de ville bosätta sig med sina barn.

De talade varmt om mångkultur, men bara i teorin, inte i praktiken. Förklaring till omfattande sk. ”white flight” från områden när familjer med annan etnicitet ökade var  ”…man måste ju tänka på sina egna barn …”

Min syster, förskollärare, med leg och ständig fortbildning, blev förbannad i gott sällskap med kollegor, långt tidigare när Ylva Johansson (S) tyckte att legitimation inte var så viktigt vid ansökan till lärartjänst på förskolan.. ”det viktigaste är att man tycker om barn”…

Men nu kommer samma förslag från centerpartiet för hela skolan. För hos dagens regering är etnicitet viktigare än kompetens och nu tillhör centern också denna verklighetsförnekande skara.

På DN debatt (2015-07-27) skrev forskaren Gabriel Heller Sahlgren att elevsammansättningen är den enda säkra faktorn bakom Pisaraset i svenska skolor. Invandringens effekt på skolresultat kräver krafttag var hans slutsats.

Så nu kanske Annie Lööf och hennes supportrar från Stureplan får fundera ut något lyckat recept för att behålla Ebolagstiftningen och förhindra förslag om bussning av nyanländas barn till populära medelklasskolor?

När man sitter högt upp på en piedestal, då blir kontakten med verkligheten skral!

Snälla och elaka terrorister

Min dotter är religionslärare på en gymnasieskola och har under åren kämpat för förståelse av den andre i sin undervisning.

Medlet har varit flera studiebesök tillsammans med sina elever till skolor i andra länder, besök som därefter återgäldats i Sverige. Vänskapsband knyts och den andre blir mer som jag själv. Ett långsiktigt och tålmodigt arbete.

Hon skall nu åter besöka Israel, för att få råd och kunskap att ta med hem till undervisningen. Tyvärr möts judar och även kristna ofta med mer förakt än förståelse, hos muslimska elever.

Simone, är lärare på en skola i Israel, som nu står på tur. Där går både palestinska och israeliska ungdomar utan åtskillnad och arbetar tillsammans i god samverkan.

Simone och hennes elever är nu mycket förtvivlade, för en tidigare elev har nyligen blivet knivhuggen till döds i Tel Aviv.

Så här skriver hon i ett meil till min dotter :

”I’ve had a terrible period of time lately, one of the worst.The amount of work like a snowfall covered me and I can’t get out of it. My former student was killed in a terror attack in Tel Aviv. We are all still shocked. I still can’t come back to functioning regularly. It seems to me it was the last drop when you just can’t take it any more…..”

Troligen fick denna skola inget besök av riksdagsmännen Håkan Svenneling (Vpk) och Linda Snecker (Vpk), under en studieresa med oklart syfte och som vid hemkomst resulterade i en debattartikel Östgöta Correspondenten den 27 jan med rubrik ”Ovärdigt Israel”.

Förmodligen fick inte heller några andra fredskämpar i Israel något besök av dessa självgoda gäster.

I vänsterns enformiga agenda representerar Israel det onda och Palestina det goda.

De oprovocerade knivattackerna, som Simones tidigare elev utsattes för, blir inte fördömda utan snarare glorifierade av vänstern, med samma enögdhet som under 70-talet.

När andra länder kämpar mot och lyckas skjuta ner dessa mördarmaskiner, så kommer berömmande ord från omvärlden. Men när vedergällningen kommer från Israel så kallar vår utrikesminister det plötsligt för utomrättsliga avrättningar och förstår inte att hon inte är Välkommen till landet. Omdömet och skärpan tycks  vara lika skral, som när hon glatt tog emot en lägenhet av kommunal.

Samma enögdhet råder i Stockholms röda socialnämnd, där blivande IS-krigare skall mutas med jobb och bostad i en gräddfil, precis som de hemvändande. När dessa kämpar varit på mördarstråt utan efterräkningar, blir de i stället belönade !

Varje normal funtad människa anser att åtal, förlorat medborgarskap med utvisning är det enda rätta, vilket skulle avskräcka fler än detta daltande med förståelsefloskler.

När Mona Sahlin under 2014 blev utsedd till extremistsamordnare av dåvarande demokratiminister Birgitta Ohlsson (L) blev jag mycket orolig.

Redan under 2007 i en debatt med Jimmie Åkesson (SD) påstod hon att kriminalitet, våld och arbetslöshet i landets utanförskapsområden inget hade med invandringen att göra…

Jag blev luttrad efter hennes skamlösa, antidemokratiska agerande beträffande en integrationsutredning som ägde rum under åren 2004-2006.

Hon ersatte då självsvåldigt den internationellt erkände statsvetarprofessorn Anders Wikström med den klent meriterade Masoud Kamali. Orsaken var fel åsikter, ersättaren hade däremot de rätta.

Att 60 statsvetare och forskare i DN protesterade mot detta antidemokratiska agerande mot landets oberoende utbildningsväsen, avfärdade Mona Sahlin med att protesten hade ”en rasistisk underton”.

Så kan det gå när utbildning i ideologi på Bommersvik har ersatt kompetens från arbetsliv och våra lärosäten.

 

Insikt är svårt med Pomperipossas näsa

I söndagens agenda (2016-01-31) intervjuades centerpartiets ordförande Annie Lööf. Jag blir imponerad över konsten att svänga 180 grader och få det att låta som förut. För nu gäller det att se framåt och ta tag i utmaningarna, bakåt ser man bara när det gäller SD:s förflutna och så järnrörsskandalen förstås. Järnröret tycks bli allt längre, precis som Pomperipossas näsa blev, när sakargumenten tryter.

Att sverigedemokraterna har ett mörkt förflutet är inget att blunda för, men när det gäller övriga partiers historia råder både synfältsbortfall och minnesförlust.

Nazister fanns främst hos borgarklassen som diskret bytte ut porträttet av dess hyllade ledare med Churchill, när krigslyckan vände.

Förmodligen har Annie Lööf inte läst bondförbundets partiprogram från 1933, som skulle få Hitler att mysa av välbehag.

Ett mörkt kapitel i Sveriges historia är tvångssteriliseringarna av undermåliga individer som ägde rum under åren 1934-1970. Paret Myrdal satt vid ratten, passagerare var läkare och vetenskapsmän som bestämde vilka som var värdefulla och hade rätt att födas och vilka som inte var det. Programmet hade riksdagens stöd. Nu gällde det att få samhället rent och snyggt med samma princip, som fanns bakom grävskoporna i Klarakvarteren.

Receptet från Annie Lööf är nu sänkta ingångslöner och reducerade välfärdsförmåner, precis som från hela alliansen. Det var ju också den unge Fredrik Reinfeldts förhoppning i sin bok ”Det sovande folket” från 1993. Invandringen blev en gudagåva för högerblocket, som i regeringsställning inte vågade utmana väljares förmåner och gamla traditioner, men bakom det humanitära förklädet får det mesta av dolda agendor plats, som röstfiske och lönedumpning.

Det kan låta rimligt att den som inte jobbat en timma i landet inte skall ha samma förmåner, jämfört med arbetare som slitet och betalt skatt under många år. Detta förhållningssätt har stora inneboende risker. När ojämlikheten ökar i ett samhälle uppstår spänningar och kraftiga reaktioner. Ett fenomen som känns igen från biomekaniken, där krafter i obalans alltid orsakar rörelse. Negativa rörelser finns det redan gott om i politikerskapta utanförskapsområden. Ojämlikhet bidrar inte till ökad förståelse, utan bara till mer förstörelse och svenskförakt.

Betydligt bättre hade varit om makthavarna i första hand förstått de framtida riskerna med sin humana signalpolitik, men konsekvensanalys vägde lätt, när Sverige till varje pris skulle upprätthålla skenet av att vara humanitär och bäst. Tänk om de i tid i stället hade insett alla pullfaktorers risker och sänkt allsköns bidrag till andra länders, mer normala nivåer för invandrare.

Fjäsket för FN, EU och den egna karriären, gick före landets väl och ve.

Lösenorden om lönsamhet, berikning och mångfald fungerar inte längre, när allt fler undersåtar upptäckt att kejsaren är naken.

När min mor levde för snart 10 år sedan låg försörjningsstödet för nyanlända 65- åringar flera hundralappar över mors allmänna pensionsnivå och när jag fortfarande möblerade med loppismöbler och Ikeas spånbokhyllor var det inte ovanligt att familjer på nystartade flyktingenheter kunde få 50.000 kr i gåva till möbelinköp, utöver alla andra bidrag.

Miljöpartisterna var till sig av glädje, när de fick alliansen att gå med på att papperslösa, som inte hade rätt att stanna, fick rätt till sjukvård och tandvård som inte kunde anstå. Att deras barn skulle gå i skola var en självklarhet. Korrekta avvisningar gav journalisterna många tillfällen till gråt och att få  visa sin egen godhet

Jag förstod aldrig hur politikerna resonerade, när de som bröt mot lagen skulle belönas och de som följde den skulle straffas?

Jag begriper heller inte hur avvisningar på 80.000 migranter som saknar asylskäl skall kunna verkställas?

Ett överklagande kostar ca 65.000 /person, advokaterna  gnuggar händerna, medan migrationsdomstolarna går på knäna.

När polisen tidigare försökte göra sitt jobb i ”revaprojektet” med kontroller av identitet i Stockholms tunnelbana gick den autonoma vänstern bärsärkagång, men fick i vanlig ordning skydd under vänsterintellektuellas moraliska paraply.

Dessa rödgröna politiker såg också till att föräldraledighet kunde utbetalas retroaktivt för små barn som var födda i hemlandet. Enorma belopp har utbetalats och i hög grad, precis som vårdnadsbidraget, försvårat invandrarkvinnors etablering på arbetsmarknaden.

Om Du är kvinna som fått medborgarskap och har tre barn så bistår samhället i dag med ca 23.000 kr i olika bidrag/månad.

Första steget är alltid att erkänna sina fel, förståelse är alltid förutsättning till förändring.

När vice. statsministern jämförde tragedierna på medelhavet med Auswisch, betecknar det bara okunskap och historielöshet, men innebär också risk för att hennes näsa blir längre.