Helig ko, förhindrar syntes var rubriken på en debattartikel, som undertecknad skrev 1988 efter ett vikariat som lärare på Hälsouniversitetets Sjukgymnastutbildning, som tog slut efter att denna debattartikel hade publicerats i sjukhusets personaltidning samt i en facklig tidskrift.
Rubriken syftade på att den gamla katederundervisningen slängdes på sophögen och den nya problembaserade pedagogiken, där elever/studenter skulle söka sin kunskap själva blev allenarådande. Vilket hindrade en syntes, en sammansmältning av det bästa från i går, med dagens nya rön.
Tyvärr är detta ett vanligt fenomen inom samhällets många områden. För att lysa klart, så krävs en mörk bakgrund av förnyarna, som själva oftast saknar erfarenhet.
Många av oss kliniker tyckte att den nyinförda pedagogiska metoden, PBI, där studenterna skulle söka sin kunskap själva, var den längsta och krångligaste vägen till kunskapsinhämtning. Men det tyckte inte Hälsouniversitetet, som var först i landet med att införa denna metod, som då var dess stolthet och kännemärke.
Jag blev utskälld efter noter av representant från universitetets ledning och upprördheten var stor, då artikeln hade illustrerats med en idisslande ko, där jag var helt oskyldig, men det var det ingen som trodde.
Metoden låg rätt i tiden, katederundervisning skyfflades ut och ersattes med verbala studenter som slank hit och dit under diskussion kring patientfallen. Att hamna i diket gjorde ingenting, det var bara lärorikt att kravla sig upp igen, medan vi kliniker förskräckt såg tiden rinna i väg.
Sedan dess har metoden moderniserats och passar bra för ambitiösa studenter, men kan bli till katastrof för elever på lägre nivåer, som knappt kan sitta still i bänken.
Tyvärr tror jag att denna elevcentrerade pedagogiska metod på lägre nivåer har bidragit till förfallet i skolan, där stökiga elever löper amok. Minsta tillsägelse och handfast ledning från en kateder betraktas lätt, som kränkning. Barnombudsmannen finns i fönstret och anmäler varje hand på en elev oavsett om den är vänlig eller hård. Tonen från dess ombud är hög och moralisk, men utan klokskap och förståelse för lärarens situation. En kränkning får aldrig ifrågasättas utan betraktas som en sanning. Elevens eller studentens!
Lärarens kränkning räknas inte, han/hon har förvandlads till kamrat pedagog, som får ta hand om föräldrars försummelser i uppfostran. Kunskapsinlärning har nu trängts ut av skolverkets trendiga uppgifter med genus, värdegrund och identitet. Det fria skolvalet har förvandlat föräldrar med sina unga till kunder och har synpunkter på mycket, som de inte begriper, t.ex. att deras unge kan ha mindre attraktiva sidor.
Skolpengen är viktig för skolans överlevnad och har bidragit till att lärare som står rektorn närmast och inte är så kinkiga med betygen kan lyftas upp till högre grader, som belöning. Rektorer stryker hellre medhårs än slänger ut stökiga elever från lektionen, när skolans rykte står på spel.
I morgon kommer stora delar från denna ”upprörande” artikel med 30 år på nacken, som känns aktuell även i dag. Att vara före sin tid är inte lätt, det vet alla av dagens dissidenter, vars kännetecken är mod och ryggrad, till skillnad från skolverkets experter och ansvariga politiker. Jag ser samma trend i hela samhället som i skolan, slå undan benen på de med klokskap, erfarenhet och kunskap, så skyddet mot samhällseroderande diktat enklare kan genomföras.
