Hur många ggr har vi inte hört hur Märta Stenevi (MP) och Martin Ådahl (C) skrikit sig hesa i debatter om att invandrare bär upp Sverige och skulle de flytta hem så skulle landet braka ihop.

Att en majoritet glatt semestrar i hemlandet som de flytt ifrån under flera sommarmånader eller längre, så borde Sverige ha fallit ihop för länge sedan, reflekterar de inte över.

Deras övertygelse är att alla nyanlända brinner av arbetslust och vilja att försörja sig själva. Att så inte sker följs av deras vanliga mantra om att det är trångboddhet, främlingsfientlighet, ekonomiskt utsatthet, för få fritidsgårdar och medelklassens motstånd mot bussning av sina ungar till invandratäta skolor, som resulterar i kriminalitet, som de stackars invandrarkillarna knuffas in i, utan egen vilja.
Vi har alla hört det till leda ända sedan SD kom in i riksdagen under 2010 med sitt väljarstöd på 5,7 %. Ramaskriet från dessa godhetsapostlar har nu tagit ny fart, när SD blev landets näst största parti med 20, 6 % och fick en majoritet av utskottens ordförandeposter som kompensation för att inte Johan Pehrsons (L) änglar skulle flyga sin kos.

Birgitta Sparf skriver på Facebook om hur vår fullkomligt vansinniga bidragspolitik, understödjer och cementerar dessa för oss helt främmande normer och kulturer, men denna sanning tar inte rörelsens frontfigurer in. De lever i tron, precis som Nalin Pekul gör att lite mer av samhällets stöd kan göra susen, eftersom hela rörelsens makt vilar på bidragspolitiken.

Det är fler som missar målet genom att gödsla hedersförtryckets budbärare. Att klippa av sig håret i EU hjälper föga, när landets politiker öst bidrag över islams alla tentakler, till moskéer, skolor, studieförbund och till otaliga integrationsprojekt, konstaterar ledarsidorna.se av en MED representant. https://ledarsidorna.se/2022/10/de-som-fornekat-problemen-med-islamism-kan-aldrig-vara-en-del-av-losningarna/

——————————————————————————————————-

OM VÅR ABSURDA INTEGRATIONSPOLITIK
En av de socialdemokrater som skrivit bäst om massinvandringens verkliga konsekvenser är Nalin Pekgul. Hon satte tidigt fingret på de faktiska konsekvenser hon under lång tid såg växa fram i sitt bostadsområde, som är Tensta. Dit hennes familj valde att flytta från den kurdiska delen Batman i Turkiet år 1980. Och där hon fortfarande bor kvar.

För dessa ärliga och sanna skriverier blev hon utsatt för så starka hot från sin omgivning att hon valde att avgå som riksdagsledamot 2011 och återgick till sitt arbete som sjuksköterska. Om allt detta har hon skrivit i en mängd artiklar.

Hon förtjänar all respekt för sina försök att nå fram till övriga styrande socialdemokrater och allmänheten i dessa frågor.

Problemet, för det finns ett sådant, är att Pekgul helt missar själva målet. Som de flesta andra som diskuterar integration. Från hennes DN-artikel:

”Även om föräldrar är lika i sina förhoppningar och sin oro för barnen skiljer sig Fatima och Ali från Anna och Johan i ett viktigt avseende: osäkerheten vad gäller det svenska. De talar sämre svenska än sina barn och de har dåliga kunskaper om det svenska samhället. Som många andra kommer de hit med inställningen att lära sig svenska snabbt för att få ett jobb, men tappar motivationen när de upptäcker att chansen att få ett arbete som kräver kunskaper i svenska är liten.”

Som varje sann socialdemokrat har även Pekgul anammat den officiellt kvarlevande 50-talsuppfattningen från Folkhemmets glansdagar att ”Alla vill ha ett jobb och försörja sig själva!”.

Utan att ha mer att stödja mig på än min erfarenhet från att under 22 år ha arbetat med socialbidrag i ett stort antal utanförskapsområden, i hela Storstockholm och en mängd andra näraliggande och minst lika utsatta kommuner, hävdar jag att hon och alla andra socialdemokrater har helt fel.

Alla Fatima och Ali flyttar inte alls hit med ambitionen att så snart som möjligt lära sig svenska, hitta ett arbete och bli självförsörjande. Även om några naturligtvis gör det. Snarare är det tvärtom.

Pekgul missar alltså själva grundproblemet. Hon föreslår bland annat:

”Några förslag till den kommande regeringen:

1. Barn till utrikesfödda behöver tidigt stöd för att lära sig svenska. Inför därför skolplikt från tre års ålder och ge samtidigt deras mammor möjlighet till SFI (Svenska för invandrare) och se till att det håller hög kvalitet.

2. Efter SFI måste mammorna komma vidare till ett yrkesliv och här måste de få hjälp att bryta normer för att motverka påverkan från omgivningen att stanna hemma med sina barn.”

Hon skriver även att:

”Redan vid ankomsten till Sverige bör föräldrar få en första information, som sedan följs upp, om vilka konflikter man kan hamna i när det gäller barnuppfostran.”

Grundproblemet är att den information som samtliga föräldrar som valt att flytta hit från MENA-länderna möts av är en lång och fullständig redovisning av samtliga deras bidragsrättigheter. Både som ensamstående och som föräldrar.

Det absolut minsta problemet är att de inte blir upplysta av vilka konflikter de kan hamna i när det gäller barnuppfostran.

Information om den uppsjö av olika bidrag som de har rätt till ges i första hand av socialtjänsten, vilket är första instans för samtliga nyanlända. I andra hand av Arbetsförmedlingen, som under två års tid ska jobba med deras introduktion till den svenska arbetsmarknaden.   

All denna information från dessa båda myndigheter, korrekt framförd med tolk, bekräftar bara vad merparten av nyinflyttade från MENA-länderna redan fått veta från släktingar och vänner som tidigare valt att flytta hit.

Vad de alltså redan vet går i korthet ut på att i Sverige får man betalt från ”staten” för att föda barn, ju fler barn desto bättre betalt. Och allt detta är dessutom en absolut rättighet som man åtnjuter från första dagen efter att man fått sitt uppehållstillstånd. Vilket ger dem i princip samma standard som de som arbetar. Utan att man behöver jobba för att få alla dessa pengar.

Denna samhällskunskap använder väldigt många nyanlända som vapen mot både socialtjänstens och Arbetsförmedlingens personal. Ofta med hårda ord, nedsättande tillmälen och inte sällan som rena hot. ”Du ska ge mig pengar! Ditt jobb är att ge mig pengar! Det är min mänskliga rättighet!”.

Det handlar alltså inte om att ”bryta normer”, som Pekgul och många andra tror. Vad Sverige gör, med sin fullkomligt vansinniga bidragspolitik, är att understödja och cementera dessa för oss helt främmande normer och kulturer.

Vi stödjer ekonomiskt att en inflyttad kvinna från exempelvis Somalia kan föda sex, åtta eller fler barn, helt på vår bekostnad. Med efterföljande trångboddhet i ett utanförskapsområde, brist på kunskaper i svenska, i total avsaknad av varje kontakt med det omgivande svenska samhället, med uteblivna goda skolresultat och kriminalitet för barnen som enda utväg. Vilket blir det enda klart logiska resultatet. 

Samtidigt sitter våra politiker och grunnar på varför de har misslyckats med den så kallade integrationspolitiken. Detta är ingenting annat än ren idioti. Det är fullkomligt absurt!

https://www.dn.se/debatt/politikerna-lyssnade-inte-pa-varningarna-om-tensta/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nalin_Pekgul”